ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: lokförarvardag

En enda lång väntan

Lördag den 14 januari och i och med detta, så går vi in på vecka 40 i vår graviditet. Den i teorin sista veckan. Om en vecka så har vi BF, även om det är extremt liten sannolikhet för att så faktiskt blir fallet. Vill minnas att det rör sig om ca 3% av alla bebisar som faktiskt föds på sitt beräknade datum.

Den sista perioden utav graviditet kan egentligen mest och bäst sammanfattas i ordet väntan. Otålig sådan. Allra helst med tanke på att vi varit klara med alla former av förberedelser inför nedkomsten sedan ett tag tillbaka, om vi bortser från större boende då.

Grynet lilla

Läs mer

Herr populär

Om man säger såhär, så finns det ju mer och mindre lämpliga platser att stranda på med spänningslös kontaktledning. Vissa dessutom mer olämpliga än andra, beroende på hur man väljer att se det.

Skall man se det ur perspektivet lämplighet för eventuellt nödvändig evakuering var dagens plats tämligen optimal faktiskt. Men det var väl också ganska exakt där allt lämpligt slutade också.

Kruthusgatan, Göteborg

Kruthusgatan vid “smygvägen” i Göteborg

Läs mer

En jobbhelg i bilder

Även om jobbhelgen tar slut först imorgon bitti, så tänkte jag ändå mig köra en kortare sammanställning utav hur det sett ut via mitt Instagram-konto. Fredag till söndag i bildform med en liten videobonus på slutet alltså!

X55 på Karlstad C

X55 på Karlstad C

Vattentryckning på Norra Bantorget

Vattentryckning på Norra Bantorget

X52E i morgonsolen

X52E i morgonsolen

Regn och rusk i Karlstad

Regn och rusk i Karlstad

X2000 vid Norra Bantorget

X2000 vid Norra Bantorget

Mer finns att beskåda på mitt dedikerade lokförarkonto på Instagram alltså, lokförarvardag så att säga.

Bonusdags var det också. Videoklipp utlovat.

Testkörning utav rullstolsliften på X2000 alltså. Enligt önskemål från ombordpersonalen eftersom jag hade tid över vid furneringsplattformarna vid Norra Bantorget utanför Stockholm C och vi sedan hade en rullstolsburen resenär att plocka upp.

Kaffekoppen placerades lite lagom strategiskt för att se exakt hur stabil resa det kan tänkas bli och tack och lov, inte en droppe spilldes ut!

Lagom efter att detta publiceras så fortsätter jobbhelgen med ännu ett varv till Stockholm, komplett med en sväng till Uppsala på det, så räkna med fler uppdateringar på Instagram och om ni inte redan följer mig där, passa på att slå till!

En sådan där dag…

Vissa dagar på järnvägen är lite sådär mer spännande än andra, vissa dagar saknar spänning helt, fast på fel sätt då.

Så började dagen, med avsaknad av spänning, på fel sätt alltså.

På väg ner mot Göteborg till med ett sådär lagom fullsatt tåg med sommarresenärer så blev det med lite lagom olämplig tajming spänningslöst. Ja, i kontaktledningen alltså. Detta innebär en och annan sak, delvis att det blir ganska svårt att köra eltåg av förklarliga skäl och delvis att det krävs omedelbar åtgärd av mig som lokförare.

Spänningslös kontaktledning KAN nämligen innebära att det är fara och färde. Därmed skall hastigheten i det närmaste omedelbart reduceras till en siktrörelse, OM det skulle vara fara och färde. Ett snabbt samtal till närmast sörjande och förvirrad tågklarerare gjorde dock klart att det inte rörde sig om en från deras sida medveten handling och därmed tar nästa instinkt för lokföraren vid, det instinktiva sökandet efter en plattform att landa lite småsnyggt vid.

För vår del var det Säffle som låg inom teoretisk räckvidd från vår position och därmed började jakten på rörelseenergin.

Problemet var dock att mötande tåg inte riktigt hann rulla in från sitt håll i tid för att vi skulle kunna ha tillräckliga signaler in. Istället fick vi avnjuta signalen “Vänta stopp” in mot Säffle, en signal som hann bli bättre väl där, bara inte tillräckligt bra. Eftersom beskedet om att vänta stopp mottagits innebar det att hastigheten var tvungen till att gå ner under 40 km/h innan signalen. Eftersom signalen då även står i uppförsbacke så innebar det i sig bara en sak.

F A I L . . !

Så nära, så långt bort

Med omkring 300 meter till plattform var det färdigrullat, så retligt nära men ändå så långt borta. Sjukt irriterande. Började känna en sådan där unken doft av evakuering där vi stod, fint parkerade intill välkänd snabbmatsrestaurang…

Tack och lov löste det okända felet sig själv och efter en kallsvettig stunds väntan så vaknade allt till liv igen, lagom när jag hade hunnit börja fundera på att släcka ner tåget för att spara på batterierna. Nog för att jag gillar när fel lagar sig själv, så är jag inte helt positiv när sådana här fel lagar sig själv utan att någon vet varför de uppstod till att börja med.

Trots allt, så kunde resan ner mot Göteborg fortsätta utan fler besvär och tro det eller ej, ankomsten var på minuten rätt till slutstation!

Sen skulle vi bara hem också. Inte fullt så lätt som det låter. Varför skulle det vara så liksom?!

På vägen hem var det dock spänning av annat slag som inföll, i formen av vägskydd som inte ville leka tåg riktigt till fullo. Det kan ha att göra med åskväder i närområdet, det kan ha att göra med bilister som befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle, men ett av vägskydden på sträckan Göteborg – Kil ville inte leverera enligt plan.

Vägskydd ur funktion

Innan någon nu får hjärtsnörp och börjar skrika om vårdslöshet vid fotografering, så kan jag försäkra er om att bilden togs under de mest kontrollerade utav former. Visserligen spärrar bommarna inte till fullo vägbanan, men de spärrar rätt del av vägbanan. Dessutom fungerar ljud- och ljussignaler till fullo samt att bilisterna stod snällt och väntade på att vi skulle passera i all försiktighet.

Strax innan detta så studsade vi mer eller mindre ner till stopp efter att såväl tågskyddssystem som yttre signaler med all önskvärd tydlighet visat att vägskyddet inte fungerade till 100%. Eftersom allt fungerade så strålande så kunde därmed bilden tas för att dokumentera en av järnvägens avvikelser för framtiden. En avvikelse som innan någon får nästa hjärtsnörp givetvis även rapporterats in till såväl Trafikverket som för intern hantering.

Andas djupt nu och räkna till 10 alla ni som får panik utav detta. Djupa andetag. Låt mig inte behöva bli så förbannat trött på att beskriva händelser ur vardagen igen.

Tro det eller ej, men trots detta och sena tågmöten så tog vi oss trots allt hem till Karlstad på tid. Utmärkt eftersom jag då hann med att krama om kära hustrun sådär mellan mitt och hennes arbetspass. Man får ta till vara på de stunder man får i det här jobbet…

Nu vankas några järnvägsfria dagar för egen del, dagar som istället skall ägnas åt att provköra bil (Vive la France…) samt förbereda mig själv och teknisk utrustning inför helgens insats på kollegas bröllop.

Sen har vi även en annan plan, jag och hustrun, som det kommer mer om det senare!

Konsten att fickparkera

Fickparkerat tåg

Ibland så är det lite ont om plats för uppställning utav tåg vid depån Hagalund utanför Stockholm. Häromdagen fick jag smyga hyfsat nära framförvarande tåg för att hela mitt tågsätt faktiskt skulle få plats innanför signalen. Givetvis var jag ju tvungen till att dokumentera det hela för att kunna skryta om mina förmågor inför världen, eller något sådant…

Kunde ju dock faktiskt kört en liten bit till, om man ska vara sådan. Fast vid det här laget började det bli en smula svårt att se faktiskt avstånd från förarplatsen…

Andningspaus

Ja, man kan väl sammanfatta den senaste periodens frånvaro här på bloggen som lite av en andningspaus? Efter att ha uppdaterat dagligen i sådär ett helt år, så kan jag gott lova att det är rätt skönt att ta en liten paus, andas lite och tänka på annat.

Däremot kan jag ju säga att jag inte helt har glömt bort eller för den delen kopplat bort bloggen ur tankarna. Mestadels så funderar jag ju på hur jag bäst fortsätter från året som gått och vad jag ska fokusera på för innehåll i framtiden.

Sannolikt återgår jag till det som var förut, före 2014, d.v.s. en salig blandning av det som råkar intressera mig för stunden. Delar av mig vill även återgå till att skriva mer om jobbet, samtidigt som andra delar av mig vill undvika just detta.

Varför då kan man ju undra? Jag gillar ju som bekant mitt jobb och har ett hälsosamt intresse för det. Däremot är det rätt påfrestande att skriva om, eftersom allt jag skriver tycks detaljstuderas av vissa individer. Då talar jag inte heller om företagsledningen, även om jag vet att det förekommer av och till det med.

Det jag talar om är så kallade vuxna människor som läser här, tar med sig små detaljer ur det jag beskriver från min vardag som lokförare och därefter använder detta för att göra deras egna brister och misstag verka små i jämförelse med vad jag har beskrivit här. Människor som inte är mogna nog för att själv ta ansvar för vad de gör och inte gör.

Jag försöker inte se mig själv som någon slags perfekt människa, jag gör misstag och felbedömningar likt alla andra. Däremot försöker jag alltid, i alla lägen, att själv stå för det jag gjort och de beslut jag tar, utan att skylla på någon tredje part.

Av denna anledning blir det även otroligt påfrestande att skriva något alls om mitt jobb här på bloggen, eftersom allt jag skriver måste vara till 110% filtrerat och klart för att åtminstone i mesta möjliga mån minska risken för att någon skall använda detta för att svartmåla mig i syfte att själv komma undan. Det är kort sagt, förbannat tråkigt.

På försök, så har jag skapat ett nytt Instagram-konto där bilder och korta berättelser från lokförarvardagen skall kunna läggas upp. Tyvärr så tror jag inte det kommer dröja värst länge innan någon hittar något att beklaga sig över, men för de som är intresserade av att följa just lokförarvardagen, ni kan ju spana in det kontot tills vidare och hålla tummarna för att 2015 skall bli det året då människor börjar ta eget ansvar för egna handlingar…

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén