ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: lokförare (Sida 2 av 6)

Herr populär

Om man säger såhär, så finns det ju mer och mindre lämpliga platser att stranda på med spänningslös kontaktledning. Vissa dessutom mer olämpliga än andra, beroende på hur man väljer att se det.

Skall man se det ur perspektivet lämplighet för eventuellt nödvändig evakuering var dagens plats tämligen optimal faktiskt. Men det var väl också ganska exakt där allt lämpligt slutade också.

Kruthusgatan, Göteborg

Kruthusgatan vid “smygvägen” i Göteborg

Läs mer

Motivationen den flödar

November. Grått, mörkt och eländigt. På det en fantastisk variation utav turer på jobbet. Motivationen den flödar sådär fullkomligt. Verkligen. Eller något.

Knappar och reglage

Diverse knappar och reglage i Rc6-hytten

Det märks mer än väl i bildarkivet att november är en omotiverad månad. Lade in en första undermapp där i fredags, den 11/11. Idag blir det en andra, med bilden ovan som eventuell enda deltagare.

Läs mer

Likt en stadig bakfylla

Ja, lite så är känslan efter två tunga dagar med sen hemkomst. Vintern är här, om någon nu missat det.

I dagarna två har jag haft samma tur, samma vändning i Stockholm och båda dagarna har det gått ungefär lika uselt. Första dagen, dagen då Stockholm snöade in fullständigt, då var jag 77 minuter sen hem till Karlstad igen, efter att först ha ankommit hufvudstaden en minut tidig.

Vinter vid Stockholm C

Vinter vid Stockholm C

Läs mer

Lokförarporträtt

Lokförarporträtt

Fotograferade av andra skäl min kollega Emily idag, en av drygt 25 fantastiska förarkollegor här i Karlstad. Tänkte att det får bli dagens bildblogg/kortblogg samtidigt som jag passar på att pusha för en grej till…

Läs mer

I loktågens tecken

Jajamensan, det är dags för lite järnväg här igen, för att blanda ut mixen utav teknik och bilar sådär!

Anledningen till det är väl mest den för mig ovanligt höga koncentrationen utav loktåg den här jobbhelgen, en tågtyp jag egentligen inte beblandar mig med fasligt ofta, bortsett från den förhatliga Uppsalapendeln då.

Normalt sett huserar jag i mysiga små (?) motorvagnar utan större behov av att skita ner mig med rundgångar och annat bös. Men inte i helgen. I helgen har det istället erbjudits bland annat ett varv på Hallsberg med vad som inte kan kallas en helt perfekt elevtur, fast utan lokförarelev att plåga då.

Loktåg i Degerfors

I väntan på mötande tåg

Läs mer

Åtta år senare

Eller, som vi också kan kalla det, rena nybörjaren.

Det finns nämligen få branscher där man är berättigad att bära en “Ny på jobbet”-skylt längre än järnvägen. Åtta år är närmast inget alls i förhållande till de som faktiskt har jobbat länge på riktigt. Dessutom känns det som nyss, den där septemberdagen 2008, när jag för första gången skulle stå på helt egna ben.

Min första tur var en sväng pendeltåg, Linköping – Mjölby och sedan upp till Norrköping för att klara av ett okänt antal varv innan dagen var över. Turstart kl 11:38 och slut för dagen var det 19:49, turnummer 7241.

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås, arkivbild

Fordonstypen X14 (X11-14 om vi ska vara specifika) var mitt första fordon och därmed inleddes här en lång period utav gnuggande på den typen körning jag gillar allra minst. Visst, det var ett utmärkt sätt att bli varm i kläderna ganska fort men personligen klättrade jag på väggarna ganska så direkt.

För egen del har det alltid varit klart mer intressant att åka A till B, ha rast, återvända därefter till A igen. Alternativt ha överliggning på annan ort mellan resa till och resa från B. Det går bra.

Efter åtta år så är man dock ganska varm i kläderna för det mesta, utom när det vankas lite utflykter som idag, när ordinarie väg från Karlstad via Katrineholm var lite stukad på grund av spårarbeten.

Istället vankades det omväg via Örebro och Västerås vilket i sin tur innebär en djupdykning i linjeboken, något man inte direkt gör särskilt ofta numera. Men, skall man åka en väg man åker sådär en till två gånger om året, då gör man bäst i att se över sin research för att säkerställa att man har koll på allt.

Skillnaden nu mot då, tidigare i karriären, så är research likt dagens inte särskilt avancerad. Livet blir alltid så mycket enklare när man vet vart man skall börja och det är väl det som skiljer mig från en riktig nybörjare, en känsla för vart man skall börja söka?

Hur som helst, så inleds nu nionde året som lokförare. Vem vet hur många fler det blir? Jag vet ju faktiskt ännu inte vad jag vill bli när jag blir stor.

Pensionären Bertil 

Sittdynan Bertil

Det här är Bertil. Bertil är numera pensionär, åtminstone för en överskådlig tid framöver.

Bertil, för de som inte är invigda i det hela, det är min lilla dyna för att skona min bakdel från körlärarpallen i X50-serien, inkl men inte endast X55.

Körlärarpall Regina

Varför är då Bertil pensionerad? Jo, för att under överskådlig tid framöver och eventuell än längre ändå så har jag helt avsagt mig alla former av lokförarelever, oavsett om de är från YH-utbildning eller internt.

Bland annat beror det på pallen ovan, som inte ens med hjälp av Bertil är uthärdlig särskilt långa stunder. Alternativet är att sitta i fönstergluggen eller att stå. Inte värst bra alternativ helt enkelt.

Körlärarrollen har varit klart intressant under ett antal år, men nu får det vara nog för ett bra tag, åtminstone ett år och sen får vi se. Vid det laget är tanken att jag ändå ska vara föräldraledig och vips pratar vi någonstans kring 2018 innan det blir aktuellt att tänka tanken igen.

Det ska faktiskt bli bra skönt att få köra tåg själv, alla dagar, varje vecka!

En jobbhelg i bilder

Även om jobbhelgen tar slut först imorgon bitti, så tänkte jag ändå mig köra en kortare sammanställning utav hur det sett ut via mitt Instagram-konto. Fredag till söndag i bildform med en liten videobonus på slutet alltså!

X55 på Karlstad C

X55 på Karlstad C

Vattentryckning på Norra Bantorget

Vattentryckning på Norra Bantorget

X52E i morgonsolen

X52E i morgonsolen

Regn och rusk i Karlstad

Regn och rusk i Karlstad

X2000 vid Norra Bantorget

X2000 vid Norra Bantorget

Mer finns att beskåda på mitt dedikerade lokförarkonto på Instagram alltså, lokförarvardag så att säga.

Bonusdags var det också. Videoklipp utlovat.

Testkörning utav rullstolsliften på X2000 alltså. Enligt önskemål från ombordpersonalen eftersom jag hade tid över vid furneringsplattformarna vid Norra Bantorget utanför Stockholm C och vi sedan hade en rullstolsburen resenär att plocka upp.

Kaffekoppen placerades lite lagom strategiskt för att se exakt hur stabil resa det kan tänkas bli och tack och lov, inte en droppe spilldes ut!

Lagom efter att detta publiceras så fortsätter jobbhelgen med ännu ett varv till Stockholm, komplett med en sväng till Uppsala på det, så räkna med fler uppdateringar på Instagram och om ni inte redan följer mig där, passa på att slå till!

Den trådlösa framtiden

Eller som vi också kan kalla det, åter till ritbordet. För de återkommande besökarna här kan säkert skrapa fram minnen utav mina tankar kring trådlösa hörlurar för ganska exakt sådär ett år sedan.

Då slutade det i ett par Sony MDR-XB950BT, ett par hörlurar som lät bra till en början men som inte alls var vad jag sökte i längden. Istället återgick jag tämligen snart till ett par trådade Bowers & Wilkins P7 som låter absolut fantastiskt på alla sätt och vis.

Men det var då, när 3,5 mm-kontakten fortfarande var en självklarhet. Sedan dess har det ju hänt ett och annat, som att Apple deklarerat att denna antika och analoga port skall förintas.

Visst, det kommer medfölja en lightning-analogadapter till min nya iPhone 7 Plus och det lär köpas till fler med för den delen, för sådär hundralappen styck. Men “behovet” av lite bättre, långsiktiga lösningar med färre sladdar ökade ju än en gång.

Om jag redan innan senaste iPhone-lanseringen var intresserad utav Bose nya trådlösa QC35 så vet jag inte riktigt vad nuvarande stadie skall kallas?

Bose QuietComfort 35

Visst, de är långt ifrån lika mycket Hi-Fi som mina P7 och för all del, alla andra hörlurar i den prisklassen runt 3500-4000 kr med sladd. Det är liksom ett oundvikligt ont i trådlöst jämfört med trådburet. Istället får man dock brusreducering som skall vara klassledande, vilket vore ganska trevligt ändå.

Även om det vore trevligt med ett par QC35 runt öronen så kanske ändå inte detta får bli den mest prioriterade kategorin. Istället är det de där in-earlurarna som behöver prioritet. Som beskrivet tidigare så har jag ju mitt favoritpar Supra-lurar som inte bara sitter fantastiskt i mina udda öron utan även låter grymt bra för sin storlek.

Hur jag än vänder och vrider på det så är det ju trots allt dessa Supra-lurar som används mest frekvent i vardagen, på jobbet när rätt fordon vankas, på kvällarna när hustrun och jag sover på olika orter och behöver vår dos telefontid, på resor och på diverse hotellrum och rastlokaler.

Till skillnad från kategorin over-ear så har jag här ruskigt dålig koll på vad jag vill ha till  min vardag. Med tanke på användningsområdet så går brusreducerande lurar bort lite, det är inte helt lämpligt i de fall när jag använder lurarna för att rent allmänt dämpa ljudet i förarhytten på exempelvis Rc6-loken. Viss medhörning är av högsta vikt där.

Så, frågan går ut till läsarkretsen. Vilka trådlösa in-earlurar med halvhyfsad batteritid och gôtt ljud skall man ha såhär i slutet av 2016?

Åter till vardagen, årsmodell 2016

Så var då vecka 36 här och i och med det en återgång till vad vi kallar vardag, eller hur man nu skall se det som i järnvägens förlovade land. Hur som helst är det alltså slut på årets semesterdagar och höstens arbetsperiod inleds på brutalaste möjliga vis med två tidiga morgnar á 05:00 och totalt sett en sexdagars arbetsvecka.

Veckans enda lediga dag, torsdag, den skall ägnas åt lite spännande aktiviteter men som i sin tur kräver en tågresa eller två. Det tar emot lite att faktiskt ägna sin enda lediga dag från tågen till att åka tåg, men förhoppningsvis är det värt resan. Mer om det kommer senare i veckan!

I och med återgången till vad vi kallar vardag kommer ju även dessa ständiga tankar på hur vi skall få ihop just en vardag så småningom, när vi har ytterligare ett barn att ta hänsyn till. Det är ingen större hemlighet att två skiftarbetare kommer ha svårt att pussla ihop hem, jobb och barn, det var vi väl medvetna om innan det blev aktuellt, men det känns inte heller som att det går åt rätt håll, att det kommer bli enklare med tiden.

Istället tycks järnvägen i stort förlita sig allt mer på kortare varsel för ändringar och mindre hänsyn till de redan nu små spår av fritid som finns utanför jobbet. En mycket illavarslande inställning i min mening eftersom detta i mångt och mycket påverkar det fysiska och psykiska välmåendet.

Jag får relativt ofta via bloggen frågan från personer som är nyfikna på yrket lokförare och hur det fungerar med familj och barn, en fråga som allt mer ofta på sistone får till svar att det blir svårt att rekommendera yrket till någon som inte har en partner som kan ta ett större lass utav hemmets och familjens gemensamma uppgifter.

Det är väldigt tråkigt att inte längre helhjärtat kunna rekommendera folk att söka sig till utbildningen, utan att behöva lägga till brasklapparna om vad man måste vara beredd att offra i gengäld.

Tro inget annat än att jag i grund och botten trivs oerhört väl med yrket lokförare som så, även om det kanske låter annorlunda i det här inlägget. Problemet ligger inte i yrket och de grundförutsättningar som råder kring yrket som så.

Om det ändå vore så väl att problemet endast var bundet till ett ensamt företag, då kunde man göra något mer handfast och konkret kring det hela, men när hela branschen tycks gå åt samma håll, åt att driva sin personal hårdare och med kortare framförhållning, då blir det allt svårare att se en framtid inom järnvägen alls.

Det känns tråkigt att inleda veckans bloggande med ett så syrligt, bittert (?) och närmast nedstämt inlägg, men det behövde få komma ut. Tyvärr.

Förhoppningsvis kan jag känna lite mer glädje när jag i morgon är åter bakom spaken på min Regina tur och retur Göteborg. Med fyra timmars delvis betald rast mitt på dagen. Annars får vi sätta hoppet till torsdagens aktiviteter för lite mer glädjefyllda inlägg. Alternativt att Apples kommande lansering i veckan livar upp saker och ting.

Hur som helst, årets omgång av åter till vardagen avklarat. Bittert eller ej.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén