ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: ledighet Sida 1 av 3

Fulltecknad

Måndag och “ledig” dag. Ledig från betalt jobb alltså. Detta i sig innebär inte per automatik ledig som så. Den dagen tar vi imorgon istället.

Måndagen har alltså istället ägnats helt åt samtliga tänkbara aktiviteter man kan planera in på en “ledig” dag. En helt fulltecknad dag kort och gott.

Läs mer

Passresan – dag 363/365

Plattformsvy

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/60 sek vid f/2,8

Lite sådär hastigt och lustigt blev årets sista omgång tågkörning avklarat, utan att ens veta om det. Morgonens tåg 614 levererades i stil till Hallsberg där avbyte stod och invänta mig, därefter vankades endast passresa hem igen för att avsluta passet.

Tanken var att jag även i morgon skulle spakat fram tåg genom landet, men lite hastigt ändrade planer ger en kontorsdag istället. Nästa gång jag kör tåg, ja då skriver vi inte bara 2015 på årtalet utan det dröjer faktiskt ända till den 11 januari innan undertecknad ger sig ut bland lok och motorvagnar igen.

Lite ledighet på det här alltså, det kommer sitta riktigt gôtt faktiskt!

Tvättberg – dag 227/365

Tvättberg

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/125 sek vid f/2,0

Ooooooooo ja, idag har jag levt ett spännande liv. Först sov jag ut ordentligt, trots ihärdiga försök från byggarbetarna utanför att väcka mig. Sedan käkade jag frukost vid 12-tiden eller så, vilket är fullt rimligt när man har en ledig dag utan värst många förpliktelser. Sedan dök sonen upp enligt plan, så fortsatte jag med att göra sådär lagom lite nytta. Därefter blev det bara att roa sig med den där alltför obligatoriska tvätten mellan 15 och 19.  Wohey.

I morgon däremot, då är tanken att det skall vankas utflykt. Glass i Lysvik av alla ställen. Men det ska nog bli bra!

Och just ja, innan någon blir äcklad, det är alltså ren tvätt på bilden. Inget annat. Eller jo, en IKEA kasse syns i bakgrunden också.

Gamen – dag 105/365

Tågpendlare

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/8 sek vid f/16

Igår var något utav en ovanlig dag, en sådan där dag som händer vid endast ett fåtal tillfällen varje år, en dag då jag jobbade extra. Eller gam som det kallas på vissa åkstationer, eller gnet på andra. Allt beror på vad man tillhör för landsända helt enkelt. I vilket fall, så råkade det av en händelse bli så, när en nattvila sprack för en kollega tisdag-onsdag. Så, efter att personalledningen ringt runt och hört sig för så blev min lediga tisdag utbytt mot jobb och hemkomst vid 9:30 onsdag istället för 17:20 som var den ursprungliga planen. Passade mig utmärkt faktiskt.

Så, efter en sväng Karlstad – Stockholm blev det ett varv Stockholm – Uppsala där dagens bild togs, strax efter ankomst till Uppsala där en stadig omgång människor passerar förbi loket på väg från tåget och vidare ut mot vad som återstår av eftermiddagen och kvällen.  För egen del var det istället bara att byta hytt och lok för den delen, för att sedan bege sig åter mot hufvudstaden och överliggningen.

Promenad i solskenet – dag 86/365

Vårpromenad

Canon EOS 6D, 135mm, ISO 200, 1/500 sek vid f/5,6

Planen låg klar redan igår. Jag hade redan bestämt och beställt soligt och fint väder till idag. Så fort jag hade vaknat och slöat tillräckligt i sängen skulle det vankas promenad i solskenet. Den lediga dagen skulle nyttjas till fullo innan det vankades tvättstuga här på eftermiddagen.

Så när klockan ringde vid 9-tiden så var det långt ifrån vad som annars gällt på senare tid, istället för att raskt hoppa ur sängen och påbörja dagen så låg jag kvar och drog mig ordentligt länge. Bortser man från ett kvickt varv för att tömma blåsan så blev jag kvar i nästan hela två timmar innan det fick räcka för den här gången. En lugn frukost senare var det på med kläder och dags att ge sig av ut i det solsken som nu levererats helt enligt beställning.

Så, ner till Klarälven gick promenaden och sedan följdes den på ett lagom långt varv för att maximera njutning och laddning av de egna batterierna. Det är faktiskt frågan om det inte rent av är så att solen tagit sig ett litet bett i ansiktet? Åtminstone känns det så och bara den känslan är guld värd.

Passade även på att svänga in på jobbet för att prova ut ett nytt par skor för året. Därefter bar det av hem via Rosteriet där det fick bli en specialare dagen till ära, en mix av Flat White och Cappuccino baserad på min favoritböna och tillredd utav en deltagare från (bland annat) årets Barista Cup. Behöver jag ens säga något endaste om hur löjligt gott det var och vilken utmärkt avslutning på promenaden det blev!?

Nu avnjuts då alltså tvättstugan för fullo här hemma, fast det är inte helt så hemskt som det låter. Sitta vid datorn och lyssna på bra musik mellan varven ner till källaren är knappast något straff. Däremot skulle jag knappast ha något emot att vistas ute i solskenet några timmar till, inte alls faktiskt…

Det stora äpplet

Som alltför många känner till så fyller jag ju jämnt om inte alltför länge, sådär någon gång i februari 2014. Nu skall vi väl inte direkt överdriva och säga att detta är en födelsedag som jag längtar efter nämnvärt. Snarare är det väl mer en födelsedag som jag försöker förtränga så gott det går.

Men, nu har jag tack vare en tidigt beviljad ledighetsansökan, lyckats hitta ett sätt att göra den lite mindre illa på. För eftersom jag av en händelse fick ledigt hela den veckan där jag fyller. Genast började sökandet efter en plan, ett sätt att fly landet och födelsedagen på!

Första tanken var sol och värme, Kanarieholmarna kanske? Men helt pepp på charter var jag inte, även om det hade varit ett rätt okej sätt att spendera födelsedagen sittandes i en solstol med en bok och någon tillhörande drink.

Istället började tankarna på storstad komma, inte vilken storstad som helst, New York!

Tanken om att åka till New York har väl funnits med relativt länge ändå, mer eller mindre seriöst. Men nu var det väl ändå en bra chans att slå till?

Började därmed kolla runt lite på flygbolagens hemsidor, SAS hade hyfsade priser men krävde hela 6 nätter borta för att priserna skulle vara just hyfsade. Norwegian hade ännu bättre priser, men ingen hemresa när jag önskade det. Vidare till British Airways som hade förvånansvärt bra priser, men även de på fel dagar.

Näst ut blev KLM som inte bara hade bra priser utan även löjligt bra priser och dessutom på rätt dagar! För nästan fånigt låga 3200 kr hade man plötsligt bokat flyg Oslo – New York via Amsterdam, om än med 8 härliga timmar transfertid i Amsterdam på vägen hem.

Vidare till hotellbokning och efter tips från kollega om främst var man INTE bör bo och även med ett tips om var man bör bo, så var även hotellrum bokat för 4 nätter. Med detta klart kunde jag även ansöka om ESTA, eller kort sagt, inresetillstånd.

Så, plötsligt sitter man här, med en resa bokad till det stora äpplet, enligt vissa världens bästa stad. Allt jag hoppas på är att kunna få en intressant 30-årsdag som det bara går att få!

Uppförsbacke

Uppdraget var enkelt, sista dagen före semestern bestod av den kortaste turen i hela turlistan, allt som skulle göras var att klargöra en X2a, köra den från Arvika till Karlstad, kliva av, gå hem, ha semester!

Dessutom har jag haft just den här turen tämligen ofta sedan jag började i Karlstad, klargöra en X2a går ju som smort, även om det tar viss tid, inget är direkt ovant, de brukar alltid hoppa igång så snäll så efter nattens vila i Arvika, något jag tvunget skulle påpeka för kollegan under gårdagens passåkning dessutom.

Just därför skulle det inte riktigt bli så den här gången, inte alls faktiskt. Faktum är att jag nog aldrig varit så nära ord som “hjälplok” förut, ord som bärgning yttrades, hemresa med annat tåg bestämdes, nederlaget var nära!

Morgonen började som vanligt, upp 04.00 efter ovanligt många timmars sömn, på med kläder, ut till tågsättet, lämpade av väskan i drivenhetens förarhytt, gick mitt varv runt tågsättet och kopplade från stationär tågvärme. Upp i drivenheten igen, gick mitt varv på insidan och började dra igång allt så smått, aktiverade upp hytten och verifierade att rätt antal vagnar var med och igenkända enligt listan.

Allt gick precis enligt plan, tryckte på knappen för att få upp strömavtagaren och till huvudbrytaren, en tämligen obligatorisk del i att få ström till fordonet, och till en början verkade det gå som smort, strömavtagaren for upp och spänning fanns i tråden, men, vänta nu, brytaren slår inte till!?

Nåväl, bara att testa igen, trycka på knappen för att slå ifrån huvudbrytare och ta ner strömavtagaren igen, prova trycka upp den igen, utan bättring på resultatet. Aj då…

Ta ner igen, avaktivera hytten, bryta batterispänningen, bryta batterifrånskiljaren, döda tågsättet helt för att försöka få den att glömma eventuellt spök i datorerna, börja om från början!

Nytt försök, slå igång allt sakta men säkert, samma resultat, huvudbrytaren går INTE till, inte ens med en sund dos tålamod. Allt ser normalt ut, normala indikeringar, normala ljud, hjälpkompressorn går som den ska, inga luftläckor, alla vred och spakar ligger i normala lägen, men nej, hon vill inte!

Felsökning när klockan är runt 04.45-05.00 på morgonen är inte alltid så lätt som det kan verka, därför var det dags att ringa och väcka driftstöd, se om det fanns några tips och förslag från coachen om vad som kunde tänkas vara fel. Passade även på att kika igenom handboken för fordonet, men eftersom inget felmeddelande fanns att tillgå var det lättare sagt än gjort.

Så gott det gick försökte vi slå kloka huvuden ihop, några fler moment provades, rent våld brukades, inget hjälpte, envist så vägrade fordonet att utföra en av de absolut mest nödvändiga punkterna i att få liv i ett eldrivet tåg, att slå till huvudbrytaren som låter spänningen komma in från kontaktledningen via strömavtagaren – huvudbrytaren till transformatorn och så vidare till allt annat nödvändigt.

Tyvärr finns det ingen annan tid som går så fort som när man felsöker, allra helst inte när man felsöker utan vidare resultat. Snart nog var klockan närmare 5.20 på morgonen, dryga halvtimmen kvar till avgångstid från Arvika, dags att meddela ombordpersonal och DLC Hallsberg om besvären, dags att börja se över alternativa lösningar!

Tillsammans med ombordpersonalen så kom även passåkande förare som blev lika ställd över problematiken som infann sig, denna typen av fel hör inte alls till vanligheterna, och därmed är inte heller vanan eller tidigare erfarenheter nämnvärt stora. Fortsatta försök att starta om fordonet gjordes, samtliga med samma nedslående resultat. Till slut blev det så illa tvunget att åter koppla fordonet till stationär värme för att få batteriladdning igen.

Bussar beställdes, resenärer hänvisades till andra tåg, mitt tåg blev inställt, ombordpersonal och passåkande förare lämnade Arvika för att göra en bättre insats längre fram längs linjen, kvar i Arvika blev jag och X2 2022, fortsatt oense om dagens mål.

Vid det här laget var det mer eller mindre helt konstaterat att det var kört, den skulle inte starta, det fanns inte mycket mer att göra. Började istället se över vilket tåg som kunde vara lämpligt att ta för att komma hem till Karlstad, starten av min semester hägrade!

Strax innan jag skulle låsa om mig och lämna tågsättet så provade jag återigen, en sista gång att starta upp allt med tågsättet kopplat till stationär värme, för tredje eller fjärde gången i ordningen. Drog igång allt, ställde ännu en gång huvudkompressorn i TILL-läget utan resultat och gav mig något moloket bort mot bistron för att hitta något frukost-liknande.

Plockade på mig en skvätt kaffe, tog lite vatten med mig och gick bort mot förarhytten igen, märkte på vägen att nog fan bullrade det allt mer än nyss, när jag gick därifrån!?

Väl framme vid drivenheten kunde jag kallt konstatera att nu minsann gick kompressorn helt som den skulle, allt levde, tåget fick spänning från kontaktledningen och allt var frid och fröjd i förarhytten!?

Fråga mig inte vad som hände, vad som fick den att plötsligt börja leva igen, men något hjälpte, plötsligt hade den tjurat klart, lite mer än 1 timme efter ordinarie avgångstid. Något misstroget och misstänksamt meddelade jag driftstöd att det för stunden inte fanns något behov av bogsering utan att jag istället skulle se om maskineriet fortsatte fungera enligt plan, gjorde en light-klargöring för att kunna köra tågsättet utan resenärer, kopplade bort stationär värme och bytte under viss nervositet förarhytt till den som skulle vara i min tänkta färdriktning.

Allt fungerade, precis som det skulle, precis som om inget hade hänt.

Till slut, kl 07.46 kunde jag lämna Arvika tillsammans med min X2a, nästan exakt två timmar efter ordinarie tid, nästan exakt en timme efter min ordinarie sluttid för dagen. Sisådär 37 minuter senare rullade jag in på spår 2 i Karlstad, lämnade över till vår reserv på åkstationen och kunde äntligen gå hem, gå på semester, avnjuta två veckor ledigt!

Denna morgon kom jag närmare ordet “hjälplok” än jag någonsin tidigare gjort, ännu en gång kunde jag undvika det strax efter att hoppet i stort sett helt tagit slut, tåget må ha blivit inställt, bussersatt, övertid gjordes på semestern, men jag är ändå rätt nöjd över att än en gång fått igång ett extremt trilskandes tågsätt, ett viss mått av stolthet finns ändå där!

Frågan är, hur länge till kan man klara sig utan att behöva krypa till korset, när blir det dags för första hjälploksbegäran? Förhoppningsvis dröjer det länge till…

Några dagar i spenaten

Fredag morgon, sista semesterdagen för den här omgången, en omgång som i vanlig god ordning har passerat i rask takt! På måndag väntar återigen en sund dos tågkörning på mig innan nästa omgång semester tar vid i augusti!

Den senaste veckan har till stor del spenderats på plats i ingenstans, d.v.s. i mina föräldrars stuga i trakterna av Sågmyra, utan el, utan rinnande vatten, eller som man också kan kalla det, en traumatisk upplevelse! Dessbättre togs det bilturer var dag, vilket gjorde att mobilen kunde laddas under tiden, och min kära iPad överlevde på den laddning den fick innan avresan.

Annars kan man knappast klaga på utsikten från stugan, som ligger på en höjd med milsvid utsikt, men det här med att bo utan tillgång till civilisationens bekvämligheter, det är inte min grej, åtminstone inte i nuvarande skede av livet!

Därmed var det en ren fröjd att komma hem till den egna lägenheten, balkongen där solen sken i full styrka och en dusch igår, för att inte tala om stereon med inkopplad iPad och Spotify spelandes skön musik!

Ännu återstår det att se hur avslutningen på veckan skall ske, idag funderas det på Hammarö Sydspets, om väder och vind tillåter. I morgon kanske en sväng till Örebro för liten dos BMW-träff, beroende på väder och vind (surprise, surprise..) och på söndagen så finns det en given händelse, Formel 1 från Silverstone, Englands GP!

På måndag är det sedan dags för tågkörning, t&r Stockholm följt av t&r Trollhättan på tisdag, min premiärtur med X52-E är tanken!

Åter till vardagen

Igår blev vi då slutligen klara med fordonsutbildningen på X52-E, efter fyra dagar teori, 3 dagar körning/felsökning med instruktör, 1 dag examination och där efterföljande 5 egna turer!

Just sista veckan med de egna turerna har varit tämligen slitsam med mycket resande fram och tillbaka, eftersom turerna har utgått från Göteborg, vilket gjorde att dagens ledighet var oerhört efterlängtad!

I morgon väntar dock åter vardag, tågkörning med resenärer och allt, dessutom säger planeringen för stunden att det blir Rc3 som står för dragkraften, en viss skillnad mot de något mer moderna Regina-tåg som varit min arbetsplats de senaste veckorna!

Dessbättre så är det idag endast en vecka tills dess att semestern hägrar, nästa fredag blir sista planerade arbetsdagen på två veckor!

Årets semester tar vi lite annorlunda för övrigt, först två veckor nu juni/juli följt av jobb resterande del av juli innan det blir två veckor semester till i augusti. Kände för att prova något nytt detta år, och efter en del övertygande om att jag faktiskt ville ha det så, så fick jag enligt önskan!

Nu skall jag allt ta och fortsätta njuta av denna lediga dag, en liten promenad står näst ut på tur och därefter kanske en gôfika på Rosteriet med kollega, alldeles lagom fredagsnöje!

En natt i Oslo

Lite sådär lagom sent om sider kommer en uppdatering om vad som hittades på i helgen som gick, en helg då vi dessutom var barnlediga!

Vad gör man då när man får chansen till flera dagars ledighet från såväl jobb som barn?

Ja, normalt sett så brukar vi ju mest parkera oss riktigt gott i soffan, frossandes på onyttigheter och med mängder av film och annan underhållning på dumburken, men inte den här gången!

Istället passade vi på att ta ut bilen på lite av en roadtrip, en färd som styrdes västerut mot vårt kära grannland, mot Oslo!

Norska flaggan

Vi bokade in oss för en hotellnatt på Scandic Edderkoppen i centrala Oslo, med lagom gångavstånd för att kunna ta oss runt i staden, packade väskan, petade in adressen i vår lånade GPS och gav oss iväg med bilen!

Dagen till ära hade vi belönats med strålande vackert vårväder och färden flöt på utan problem, en vägtullstation alá 25 NOK passerades och snart nog var vi framme i Oslo. Här började dock den spännande biten, att hitta från infarten i Oslo till vårt hotell!

Man skulle kunna tänka sig att det vore rätt enkelt med hjälp av en GPS som assisterar, och det vore det säkert, om inte hela Oslo vore en enda stor byggplats då. För att förhöja spänningen ytterligare så var det dessutom ytterligare störningar tack vare att Sentrumsløpet skulle gå av stapeln, vilket gjorde att så fort GPSen sa sväng åt något håll, så stod där en förbudsskylt av något slag..!

När vi väl kom till rätt gata enligt GPSen, efter en hel del väl valda ord och lite lagom med snurrande, vändande och skyltignorans så var vi en aning förvirrade, vart är Scandic-skyltarna, vart är vårt hotell..?

Ytterligare en stund senare, tack vare Google Maps på telefonen så hade vi till slut hittat rätt, det visade sig att vår GPS inte riktigt visste vart St. Olavs Plass 1 var sådär, utan pekade bara en aning fel…

Efter att ha vilat en stund på hotellrummet så begav vi oss ut på långpromenad i solskenet, förbi slottet och slottsparken, ner till Aker brygge, runt i och omkring Akershus festning, ner till Operahuset i Oslo som är ett riktigt läckert bygge innan vi vände åter mot hotellet via centralare delarna av staden.

Därefter blev vi lite lagom lata sådär, och middag fick det bli i hotellets egna restaurang, vilket förmodligen var en rätt bra idé det med, i och med att vi hade en värdekupong á 50 NOK i kombination med 20% rabatt på maten under helger, vilket gjorde att kvällens middag “endast” gick på 343 NOK, en förmodligen ganska billig kväll jämfört med vad det kunde ha blivit!

Väl tillbaka på hotellrummet så somnade vi riktigt gott i sällskap av någon film på TVn, lite lagom trötta efter en lång dag!

Måste ändå säga att Oslo är en riktigt härlig stad, och att vi definitivt kommer att åka tillbaka dit när chansen ges! Däremot så bör man inte under några som helst omständigheter köra bil i den staden, absolut inte! Fast det gäller väl i och för sig vilken större stad som helst…

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén