ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: landsväg

Från de senaste dagarna

Jakten på inspiration och motivation till mitt fotograferande fortsätter. Bjuder på några bilder från de senaste dagarnas jakt, såhär strax innan jag tänkte bege mig ut för att fånga dagens solnedgång på något kreativt vis…

Landsväg

Klassisk svensk landsväg vid Hynboholm

Skymningsljus

Skymningsljus över Karlstad

Vårblommor

Vårblommor i Karlstad stadsträdgård

Samtliga bilder är signerade Sony α7 II med Zeiss Loxia 2/50 alternativt 2/35.

På episk roadtrip

Riktigt hur idén kom till mig vet jag inte riktigt, men plötsligt där på tisdag eftermiddag så blev lusten för att dra iväg på roadtrip mot Smygehuk, den Skanvinaviska halvöns sydligaste punkt, hejdlöst stor. En kort stund senare var frivilligt sällskap rekryterat och någon timme senare så var även ett boende för natten därpå bokat och klart, tack vare Booking.com som jag även använde när jag var i New York tidigare under året.

Nu kan man ju gott undra varför jag väljer att kalla en simpel liten 55-milstripp för episk, men dels så kanske jag råkar gilla att överdriva en smula hit eller dit, men framförallt så var det hela grejen som så. Att man på en eftermiddag bestämmer sig och spikar en tripp som har en början men inget bestämt slut. För just så var det. Det enda som var bestämt var att onsdag förmiddag så åker vi söderut på den väg vi känner för, så får vi se lite hur det går sedan.

Eftersom detta inlägg innehåller ett och annat ord, typ fyrsiffrigt antal, så besparar jag er detta på framsidan av bloggen. Klicka helt enkelt på länken nedan för att läsa hela rubbet, eller bara för den delen hoppa ner till nederst på sidan för att läsa om mina upplevelser av bilen då. Med detta inlägg så firar jag även fyrsiffrigt antal inlägg på bloggen, detta är alltså #1000 i ordningen. Yey för mig!

Läs mer

Värmland <3 - dag 236/365

Värmländska vyer

Canon EOS 6D, 67mm, ISO 400, 1/1250 sek vid f/8,0

Värmländska vyer, kan man annat än att älska det? Det gör inte minsta lilla ont att ta sig en biltur i detta vackra landskap som god terapi för själen. Njutning från första till sista stund!

Toppklass

Ja, det blir kort sagt en vända till om bilar, privatleasing, beslutsångest och provkörningar som går in i kategorin “ordentliga”, så alla ni som tröttnat sedan länge fortsätter med fördel bortom detta inlägg. Ni andra tar er an allt detta på egen risk.

Nåväl, så som jag nämnde i det ursprunliga inlägget om provkörningar så hade jag förhoppningar om en lite längre provkörning utav Mercedes-Benz A-klass, A180 CDI då närmare bestämt. Med lite längre så menar vi även ganska mycket längre. Tack vare en mycket hjälpsam säljare på Veho Bil så gick just detta att ordna lagom till gågna helgens planer, som innefattade en natt i mina föräldrars stuga i skogarna runt Sågmyra, följt av ett dop i Hille kyrka strax norr om Gävle innan färden hemåt styrdes igen. Nära nog prick på 80 mil totalt sett, fånigt nära faktiskt.

Så, fredag eftermiddag kom och jag hämtade upp bilen, fulltankad och fin. Efter att ha klurat ut hur man kopplade ihop bilstereo och mobiltelefon via blåtand så bar det iväg hem för att hämta packning innan färden norrut längs med Rv63 och Rv26 påbörjades.

Läs mer

Njutningen

Det här med att vara bilägare är ett knepigt ämne, något som egentligen mestadels borde förknippas med ekonomiskt huvudbry då det aldrig på något sätt är billigt att vara just bilägare. Men det finns även något mer, något utöver den friheten som ligger i bilen som sådan.

Njutningen!

Detta är dock inget som är självklart och givet för alla bilar man går igenom i sitt liv. Jag har exempelvis haft ett flertal bilar som varit mer ett simpelt transportmedel, från A till B och ibland även via C. Någon större själslig koppling än så har det aldrig varit.

Min första bil dock, min gamla Audi A6 1.8T av årsmodell 1998, den var en helt annan sak. Kanske just för att det var min första egna bil, kanske för att den under relativt lång tid bara gick och gick utan större besvär, kanske var det för alla resor med kamera och sällskap till diverse flygplatser runt om i landet, men något speciellt var det med just den bilen. Många minnen skapades som inte haft någon direkt motsvarighet efter det!

Åtminstone inte förrens nu då det vill säga! För nu har allt det nuvarande åkdonet kvalificerat in sig i kategorin för njutningsfulla bilar! Den BMW 523iA av årsmodell 2000 som inköptes förra våren och som alltjämt är i min ägo har allra helst under helgen som gått kvalificerat in sig som en riktigt njutningsfull bil!

Nytvättad Rupert

Med sina 16″ små gubbfälgar och E39ans mjuka gång i övrigt har denna lilla farkost bjudit mig på över 60 mils körning i helgen som gått, utan att jag tröttnat minsta lilla på varken bil eller väg. Tillsammans har vi rullat igenom tre landskap och vägar av alla möjliga olika standarder. Vi har stannat och fikat, lekt på kurviga länsvägar och kryssat på motorvägar, allt utan minsta lilla hickning eller bekymmer.

Någonstans på väg söderut igår slog det mig helt enkelt, att den här bilen kvalificerar in sig tillsammans med min första Audi som just speciella bilar, de där som har lite mer själ och blir mer än bara transportmedel från A till B.

De kanske inte varit de häftigaste av fordon, eller nyaste, eller mest hästkraftstinna heller för den delen. Men ändå har de tilltalat mig på ett helt annat sätt än många andra fordon som jag kör. Det finns något extra där helt enkelt. Kanske är det de minnen man skapar i och omkring bilen, kanske är det något helt annat som inte går att sätta fingret på.

Vad som står helt klart är att den här bilen känns väldigt speciell för mig och jag hoppas innerligt att jag får nöjet att tillbringa många fler mil i dess sällskap under en lång tid framåt.

Kanske är jag bara skvatt galen, vem vet!

Dagens vansinne…

Eftersom jag tydligen blivit en dos rastlös på senare tid, och idag var en sådan där underlig dag som då alltså var ledig, så var det alltså dags att hitta på nya äventyr bara sådär..!

Och, av en händelse så råkade det vara så att Sunfleet, bilpoolen jag är med i, hade en bunt bilar som skulle spridas över landet från Göteborg. Kan väl inte bli bättre!?

Sagt och gjort, upp mitt i natten sådär den lediga dagen till trots och så begav jag mig ner till stadens järnvägsstation, för att mötas av ett inställt tåg. En lite småtaskig start på dagen kan tyckas, men skam den som ger sig, från spår 21 till spår 20 där det av en händelse också stod ett tåg som skulle till Göteborg, fast med ett annat bolag och via den andra vägen, den vägen som går mellan sjöarna!

Slog mig ner i en bekväm stol i en avdelning som var markerad som obokad för att slippa behöva flytta på mig längs med vägen ner mot Götet! Satt mest och njöt av en fin soluppgång och underhöll mig bäst jag kunde med hjälp av min kära iPad. Passade även på att prova på lite annat kaffe än det vi har själva längs med vägen, ingen frukost utan kaffe som bekant!

Frukostkaffe hos Tågab

Frukostkaffe hos Tågab

Väl framme i Göteborg fick jag tacksamt nog skjuts bort till platsen där alla nya bilar stod, och därmed även den jag skulle köra för dagen, en silverfärgad Volvo V60 DRIVe som skulle till sin nya hemadress på Kungsholmen i Stockholm. Man kan väl säga att den var tämligen ny, när jag satte mig i den var det hela 6 km på mätarställningen, 6,6 km på tripmätaren!

Avdelning sprillans ny!

Avdelning sprillans ny!

Efter sedvanlig justering av stereo, stol och ratt så rullade jag och bilen iväg från uppställningen och ut på Rv40 österut mot Jönköping. Det finns ju några alternativ att ta, men kortast är ju vägen över Jönköping, och det är nog även den väg som är minst illa jämfört med E20 allra helst!

I vanlig god ordning så petade jag fram medelförbrukningsvisningen på färddatorn, alltid intressant att se hur man kör, allra helst när man har en bil som är gjord för att köras snålt! Kunde tämligen omgående konstatera att det var ganska låga siffror som började visa sig, jag hade varit rätt nöjd om den höll sig runt 5,0 l/100 km med tanke på att det var en ny dieselmotor som kördes i motorvägstempo med små snuttar av landsväg av och till. Men nej då, ner på 4,x sjönk den rätt fort!

Fikadags i Jönköping

Fikadags i Jönköping

När det nalkades Vättern och Jönköping så var det dags för en liten fikapaus innan en lång färd längs E4an påbörjas, då stod mätaren på 4,4 l/100 km efter drygt 150 km körda!

Ser man till databladet så skall V60 DRIVe prestera 4,1 l/100 km vid landsvägskörning, men då med en aning lägre snittfart än vad många mil motorväg har att bjuda på, så vad den hittills längs färden presterat går inte att klaga på.

Färden ut från Jönköping som badade i vårsol bjöd ju som vanligt på fin utsikt över Vättern och Visingsö innan man styr inåt landet och Östgötaslätten igen. Mjölby, Linköping och Norrköping passerades med viss nostalgi trots allt.

Runt Södertälje blev det dags att sänka volymen på radion, höja volymen på GPS-tanten och försöka hänga med i lokalbefolkningens trafiktempo, smått nervös över att minsta hår skall krökas på den tämligen nya bilen!

Men, tro det eller ej, till garaget på Kungsholmen kom jag till slut, med viss hjälp av GPS-tanten och med tungan något sånär rätt i munnen! Parkerade bilen och tog mig istället en uppfriskande promenad runt i vårsolen innan det var dags för hemresa igen.

Tåget hem till Karlstad flöt på fint, någon minut sent kanske, men vad gör det? Totalt sett under dagen blev det omkring 110 mil med tåg, bil och tåg igen då, en fin liten triangeltur sådär över landet. Det kan erkännas att jag är en aning seg såhär några timmar senare, och att den där kudden kommer vara riktigt trivsam när det väl blir dags för att ta den dejten!

Men ack så det var värt det, för hur knasigt det än kan tyckas, så var det en riktigt trivsam dag på såväl väg som järnväg!

Leksaker, leksaker, leksaker..!

Flyttaredag var då som bekant temat för dagen, Lastbil 5 kallar Statoil varianten för, dvs det största man får köra med vanligt B-körkort, ett medvetet val för att endast behöva köra ett varv denna flytt av då rätt naturliga skäl..!

Jag kunde tämligen omgående konstatera att det var ett bra val, för den var utrustad med en bakgavellyft, vilket jag ju då inte haft chans att leka med förut, och som man, tämligen lättroad sådan dessutom, så kunde det väl inte bli bättre?

Lastbil 5 alá Statoil

Visst, det tog ett återbesök vid macken för att få viss guidning i hur faen den hela fungerade mer exakt, men när man väl fick ordning på det hela var det ju tämligen skoj!

Sen kan jag ju inte direkt klaga på hela denna procedur med att spendera en massa mil längs landsvägarna heller, det är ju som bekant något jag trivs rätt väl med!

Själva flytten i sig gick ju tämligen bra, tog väl en tre timmar eller så att flytta ur lägenheten och placera allt i flyttbilen istället, inkl fikapaus på det. Vissa svordomar kan ha förekommit, men inga allvarligare skador på flytthjälpen eller möbler, tror vi…

Imponerande nog tömdes bilen dessutom mycket kvickare än den fylldes, dryga timmen tog det tack vare extra hjälp från förra helgens flyttare. Detta innebar ju dessutom att flyttbilen kunde återlämnas redan ikväll, istället för i morgon förmiddag, vilket då ger mig sovmorgon då istället, om Kaspian tillåter..!

Två flyttar avklarade hittills då i februari, endast mina föräldrars återstår, sen får ingen flytta på ett bra tag, eller om de ska göra det, så får de i vart fall se till att ha en flyttbil med bakgavellyft som jag kan leka med, då är det lite okej..!

Men om man skulle sova en stund på detta kanske?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén