ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: landskap

På tur genom Dalsland

Håverud är en plats jag besökte under förra årets 365foto-projekt, en rätt imponerande plats i landskapet som landet glömde, Dalsland. Den gången var det mest i syfte utav att lufta son såväl som provköra Volvo V40 lite längre än vad Helmia Bil var intresserad utav att hjälpa till med.

I år var det dags för återbesök och då i lite mer välordnad form. Ett sällskap av kollegor om totalt 10 personer inklusive undertecknad med bättre hälft tog sig an en tur med M/S Storholmen på sträckan Håverud – Bengtsfors och därefter återfärd med DVVJ och deras Y7 på returen längs med järnvägen.

Dagen började lite sådär för tidigt för att vara en ledig lördag med samling utanför jobbet vid 8:15 för minibussåkning tillsammans. Resan ner gick via ett mindre avvätskestopp utanför Åmål där viss omfördelning mellan minibuss och bil även skedde. Väl framme i Håverud blev det en kort promenad från parkeringen ner till kajen där båten låg.

Avvätskepaus utanför Åmål

Avvätskepaus utanför Åmål

På väg genom första slussen

På väg genom första slussen

Akvedukten i Håverud

Akvedukten i Håverud

Fotografiskt ögonblick

Fotografiskt ögonblick

Totalt skulle vi under vår färd klättra igenom 16 st slussar och därigenom höja oss 33 meter över vår startpunkt vid kajen i Håverud.  Båten blev minst sagt fullsatt och vid passagen utav de första slussarna och över akvedukten var det bra trångt på främre däck.

Väl förbi första partiet slussar och ute på sjön Åklång var det dags för lunch varpå vårt sällskap tog plats på nedre däck. För de utan allergiska besvär serverades någon form av inlagd fisk och för mig som är kinkig blev det paj av okänd variant till förrätt. Till detta blev det en runda med kokt potatis och sedvanligt bröd med smör. Rent av glutenfritt bröd ordnat till min kära sambo!

Huvudrätten bestod den aktuella dagen utav kallskuret av gris och nöt samt än mer potatis och rödvinssås. Överlag smakade maten gott och en form av självservering såg till att man kunde få hyfsat med mat på tallriken med, om än med viss omständlighet.

Kranvatten var den enda dryck som ingick till maten, trots detta stod lättöl och bubbelvatten framdukat och lagom efter att man hunnit med att öppna en flaska bubbel så informerades det att denna inte ingick i paketet. Inte heller kaffe på maten ingick utan kostade 15 kr extra vid fikabuffén på övre däck efteråt. Sniket är ordet som kommer i åtanke här, även om det mycket väl kan vara min inre Ove som talar…

Märkligt nog såhär år 2015 så tog man vid samt ombord på båten endast kontanter. Ingen chans till att betala med kort gavs alls trots att det ändå rör sig om förhållandevis stora summor och att allt utöver lunchen som är inkluderad i totalpriset samt kranvatten som måltidsdryck kostar extra!

Båtbesättning i samspråk

Båtbesättning i samspråk

Antik buss

Antik buss

Antikt tåg

Antikt tåg

Trött Diana

Trött Diana

Antikt tåg

Antikt tåg, igen

Efter totalt 5 timmar på båten i ruskigt vackra landskap och mäktiga slussar så var vi till slut framme i Bengtsfors och kunde ta plats på veteranbussen som skulle ta oss den korta biten upp till stationen för återresa längs med DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg ombord deras Y7.

Även om det var en ruskigt trevlig resa med båten så var det lite väl långt och väl framme kändes det av i kroppen rent fysiskt samt att vätskebristen gjorde sig en smula påmind. Tågresan tillbaka var därmed lite svår att njuta utav så som man kanske önskat och efter att ha skumpat runt på tveksamma spårlägen i sådär 45 minuter så var det mest skönt att vara tillbaka i Håverud igen.

Efter-fika-fika

Efter-fika-fika

Håverud

Håverud

Färd hemåt

Färd hemåt

Efter lite fika med glass signerat Lejonet och Björnen så packade vi ihop oss i minibussen för återfärd till Karlstad. Merparten utav sällskapet tog sig mer eller mindre korta tupplurar och hur trevligt sällskapet som så var, så kändes ändå hemresan oändligt lång.

Överlag var det allt en riktigt trevlig dag ute på äventyr, om än med lite för mycket av det goda. Det är absolut värt ett besök såväl i Håverud som ombord på någon utav turbåtarna som trafikerar kanalen med tillhörande sjösystem, men nästa gång gör vi nog på något annat sätt istället. Trots min skeptisism mot antika tåg så skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig åka mer utav DVVJ, fast då hela vägen från Mellerud istället, för att få se hela sträckan inklusive bron i Håverud.

Sommarens sista (?) riktiga helg fick med andra ord ett värdigt inslag av äventyr och nu får man vare sig man vill eller ej börja se fram emot hösten och vad den har att erbjuda…

På uppspänd duk

Ämnet om stortryck har berörts tidigare på denna blogg, att man lite (mycket) för sällan faktiskt gör något vettigt utav alla dessa tusentals bilder man tagit och fortsätter att ta. Senast det var aktuellt pratade vi posters av stadiga storlekar, 50*70 cm respektive 70*100 cm så nu var det allt dags för något annat, det var dags för canvastryck!

Tidigare har jag varit (minst sagt) partisk till att använda mig av mästarna på Crimson, men eftersom jag försöker vara öppen för att prova något nytt i alla tänkbara former, så valde jag den här gången att prova lyckan hos Canvas of Sweden, ett företag som inte så lite fräckt utlovar 100% kundnöjdhet..!

Eftersom att deras webbaserade uppladdningstjänst inte klarar mer än maxstorlek om 20 MB så fick jag skicka in min tilltänkta bild med hjälp av Dropbox och länkar via e-post. Min bildfil hamnade ju på en sådär 137 MB och var så att säga en smula över gränsen. Dock hanterades detta på ett smidigt sätt och snart nog hade jag i retur ett mejl som illustrerade hur det skulle bli i färdigt tryck/montering och kunde därefter korrigera eller godkänna det hela.

Canvas of Sweden leveransformat

Leveransen utfördes utav Schenker och efter att ha påmint mig om att närmaste ombud inte var där jag brukar hämta paket så kunde ovan avbildade försändelse hämtas ut. Tavlan kommer i allra högsta grad väl inpackad i såväl kartong som bubbelplast och det fanns inga antydningar till möjliga skador varken på in eller utsida.

Jag kunde dock ganska snart konstatera att mitt utvalda motiv kanske inte var helt optimalt för just canvastryck och att jag egentligen borde ha fokuserat mer på något landskapsaktigt. Detta löser man dock bäst genom att göra om och göra rätt vid senare tillfälle. Den aktuella beställningen kommer definitivt komma till nytta ändå och motivet i sig kan man knappast klaga på!

Canvas of Sweden

Sambons guddotter fick för tillfället pryda sovrummet en stund, i väntan på att allt kaos i form av flyttkartonger och något fulla IKEA-påsar med textilier skall hitta mer permanenta platser att bo på. Så småningom skall den dock få hitta en annan plats att bo på, men det får bli ett senare problem, strax bortom uppackning…

Den här aktuella beställningen är i formatet 50*70 cm med 18 mm kilram färdigmonterad och för det får man ge cirka 550 kr plus eventuell fraktkostnad, beroende på aktuella erbjudanden. Vill man kan man även montera sin egen canvastavla genom att bara köpa canvasduken i sig för omkring 330 kr (aktuell storlek) eller beställa med en ram för egen montering, till ett samlat pris på ca 420 kr för canvasduk och ram.

Om man som mig har tummen lite sådär vid sidan av mitten i handen så uppskattar man att den färdigmonterade produkten ändå är relativt vettigt prissatt. Är man duktig och kan själv så kan man spara hyfsat mycket pengar genom att beställa endast duken eller en icke monterad ram med i paketet.

Överlag är jag helt klart nöjd med detta senaste tillskott utav väggprydnader och det är tveklöst möjligt att återvända till Canvas of Sweden för fler beställningar framöver, allra helst om den webbaserade uppladdningstjänsten faktiskt tillåter ordentliga bildfiler och även erbjuder möjligheten till vita kanter, så att motivet kan pryda endast framsidan utav canvasduken.

Njutningen

Det här med att vara bilägare är ett knepigt ämne, något som egentligen mestadels borde förknippas med ekonomiskt huvudbry då det aldrig på något sätt är billigt att vara just bilägare. Men det finns även något mer, något utöver den friheten som ligger i bilen som sådan.

Njutningen!

Detta är dock inget som är självklart och givet för alla bilar man går igenom i sitt liv. Jag har exempelvis haft ett flertal bilar som varit mer ett simpelt transportmedel, från A till B och ibland även via C. Någon större själslig koppling än så har det aldrig varit.

Min första bil dock, min gamla Audi A6 1.8T av årsmodell 1998, den var en helt annan sak. Kanske just för att det var min första egna bil, kanske för att den under relativt lång tid bara gick och gick utan större besvär, kanske var det för alla resor med kamera och sällskap till diverse flygplatser runt om i landet, men något speciellt var det med just den bilen. Många minnen skapades som inte haft någon direkt motsvarighet efter det!

Åtminstone inte förrens nu då det vill säga! För nu har allt det nuvarande åkdonet kvalificerat in sig i kategorin för njutningsfulla bilar! Den BMW 523iA av årsmodell 2000 som inköptes förra våren och som alltjämt är i min ägo har allra helst under helgen som gått kvalificerat in sig som en riktigt njutningsfull bil!

Nytvättad Rupert

Med sina 16″ små gubbfälgar och E39ans mjuka gång i övrigt har denna lilla farkost bjudit mig på över 60 mils körning i helgen som gått, utan att jag tröttnat minsta lilla på varken bil eller väg. Tillsammans har vi rullat igenom tre landskap och vägar av alla möjliga olika standarder. Vi har stannat och fikat, lekt på kurviga länsvägar och kryssat på motorvägar, allt utan minsta lilla hickning eller bekymmer.

Någonstans på väg söderut igår slog det mig helt enkelt, att den här bilen kvalificerar in sig tillsammans med min första Audi som just speciella bilar, de där som har lite mer själ och blir mer än bara transportmedel från A till B.

De kanske inte varit de häftigaste av fordon, eller nyaste, eller mest hästkraftstinna heller för den delen. Men ändå har de tilltalat mig på ett helt annat sätt än många andra fordon som jag kör. Det finns något extra där helt enkelt. Kanske är det de minnen man skapar i och omkring bilen, kanske är det något helt annat som inte går att sätta fingret på.

Vad som står helt klart är att den här bilen känns väldigt speciell för mig och jag hoppas innerligt att jag får nöjet att tillbringa många fler mil i dess sällskap under en lång tid framåt.

Kanske är jag bara skvatt galen, vem vet!

Frirajdin!

Igår var det dags att avnjuta ett stycke roadtrip igen, denna gången i sällskap av ingen mindre än unga fru Ewenson dessutom! Efter intensivt jagande hos Hertz Freerider så dök det äntligen upp ett intressant objekt, en Kia Cee’d som ville hem till Karlstad från Varberg!

Så, det ordnades med barnvakt med hjälp av snälla farföräldrar, biljetter söderut bokades och vi gav oss av med tåg till Varberg. Först med trevliga kollegor på SJ regionaltåg mot Göteborg och sedan vidare med Øresundståg från Göteborg till Varberg.

Åka Øresundståg

Vi kunde konstatera att på Øresundstågen så hade man visst lite smått udda platsnumreringar, plats 92 och plats 98 var nämligen platserna invid varandra, mkaaaaaaj…

Nåväl, tågåkandet gick alldeles utmärkt och snart nog var vi framme i Varberg där en promenad tog vid. Retligt nog gick vi utanför stationshuset och inte igenom det, vilket skulle visa sig sedan vara ett dumt val. Efter sisådär 3-4 km promenad så hittade vi till slut ett inte alltför utmärkt Hertz-kontor och efter en stund även personal. Det visade sig dock att bilen vi skulle ha, den stod vid deras nya kontor, vid stationen i Varberg.

Suck…

Vänligt nog så fick vi åtminstone skjuts tillbaka ned till stationen och bilen kunde hämtas ut. Efter det sedvanliga varvet runt bilen för att inspektera efter skador, ett standardförfarande med såväl hyrbilar som bilpoolbilar, så gav vi oss av norrut.

Från början tänkte jag mig en tur längs med E6/E45 hem mot Karlstad, men efter en titt på kartan kom jag på bättre tankar, varför inte åka längs inlandet istället? Sagt och gjort, vi letade oss ut på Rv41 mot Borås och njöt av ett vackert landskap bland berg och fält.

Dagens åk

Väl framme i Borås började klockan närma sig rusningstrafik, eller som man också kan se det, ett ypperligt tillfälle att stanna för depåstopp med efterföljande glass och kaffepaus. Dessvärre så var ju rusningen i Borås inte riktigt över bara för det, utan vi fick vackert sitta en stund i bilköer även efteråt, tur då att blåsan åtminstone var tom!

Efter Borås drog vi en bit österut längs med Rv40, närmare bestämt då fram tills Ulricehamn där vi åter vek av norrut mot Falköping och Skövde. Längs med denna väg fann man en hel rad av intressanta ortsnamn såsom Timmele, Dalum och svårslagna Trädet, alla små charmiga orter.

I trakterna av Skövde började det så smått att suga i tarmarna, dags att göra nästa depåstopp för påfyllnad av mat. Vi orkade dock aldrig med att bege oss in i staden Skövde, utan fortsatte istället norrut till Mariestad där vi letade upp en lämplig pizzeria, vilket råkade av en händelse vara första bästa pizzeria…

Pizzapaus i Mariestad

Med mat i magen och lite färdgodis inhandlat fortsatte sedan färden längs med Rv26 norrut mot Kristinehamn, en väg som tycktes vara skyltad med fri fart denna kväll för såväl personbilar som lastbilar. Det är inte ofta man blir omkörd av lastbilar när man håller lagstadgade 90 km/h…

Ganska så exakt kl 21.00 kunde vi till slut parkera vår Kia hos Hertz på Drottninggatan i Karlstad, efter dryga 5 timmars körning och totalt 6,5 timme efter att vi startat vår färd från Varberg. En kort promenad senare var vi åter hemma i lägenheten och kunde avnjuta dagens sista solstrålar från balkongen, nöjda efter en lång men härlig dag på resande fot.

Bilen i sig, Kia Cee’d var väl inte någon direkt höjdare för långfärd, det kan man verkligen inte säga. Redan efter sisådär 10 mil på rull började man få träsmak och väl framme i Karlstad var man redigt trött på stolarna i den. Däremot var den väl ändå hyffsat snål med sina 4,6 l/100 km, även om det inte riktigt är tillräckligt för att bli imponerad i dessa dagar! En stor fördel var dock integrationen med blåtand i stereon, vilket gjorde att mobilen kunde stå för musiken hela vägen från Varberg till Karlstad, så har man ingen annan än sig själv att skylla på för musiken som spelas!

Tveksamt är det dock om detta faktiskt hjälpte mot det ständiga roadtrip-suget som infinner sig hos mig just nu, eller om detta bara var en aptitretare i mängden? Sannolikt lär jag fortsätta hålla ett getöga eller två på inkommande Freerides, så återstår det att se vart man hamnar nästa gång..!

Hemlängtan den växer

Vi som aldrig kan bo mer än ett år på samma ställe börjar redan nu få funderingar bort, igen….

Denna gången går dock solklara tankar på att flytta hemåt, till rätt landskap, till ett ställe där horisonten är annat än platt. På något sätt blev hemlängtan ännu större efter att vi flyttade ut hit till Ekängen, kanske för att närheten till vattnet påminner om vad man mer saknar?

Just nu kommer det allt oftare starka vågor av att man vill bort härifrån, denna blåsiga slätt. Dessutom börjar även jag bli allt mer trött på denna eländiga ledning vi har här, efter att ännu en gång fått veta att fortsatta fordonsutbildningar blivit uppskutna, från början var det sagt denna hösten, nu sägs det till våren, vad blir nästa ändring?

Och just nu är jag inne i en period av att vara totalt spyless på att åka denna eländiga pendel dag in, dag ut, vecka in, vecka ut… Jag är sååå less på det här, jag vill åka annat, men tydligen är det bekvämt att ha sina slavar på pendelåkningen…

Men men, lite mail utslängda norrut, så får vi se vem som vill ha en färdigutbildad lokförare till lite varierande körning…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén