ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: kvarstid

Kan man få för mycket av Göteborg..?

Detta blir en vecka i Göteborgska tecken det här, arbetsveckan består nämligen av körning på sträckan Karlstad – Göteborg inte bara måndag och tisdag, dvs de två avklarade dagarna hittills, utan även fredag, lördag, söndag och dessutom även måndag, innan jag åter får se Stockholm, åtminstone i teorin d.v.s.!

Måndagen bjöd på vår egna speciella lilla kvartstidstur, man börjar nämligen vid 8.30-tiden eller så, plockar ut allt vad tågorder, körplaner, fordonslistor och annat heter och knatar ner till plattformen där man byter av ett tåg som kommer från Örebro, klart och redo för vidare färd. Detta framför man sedan, allra helst enligt körplan, till Göteborg där man parkerar loket på lagom avstånd från närmaste stoppbock och går av, ungefär kl 12 är man redo att bege sig vidare.

Hemresan den skall dock inte påbörjas förrens fram emot 17-tiden eller så, vilket innebär att man har dryga 5 timmar på sig i Göteborg, vilket ju är absolut lysande om man har ett extra liv i Göteborg med tillhörande attiraljer och så, vilket jag då inte har, min fru tillåter inte riktigt det. Jag brukar då istället föredra en promenad runt centralare delarna av Göteborg, inte sällan ut till hamntrakterna och så för att njuta av lite fartyg och vatten. Därefter hämtar man lämpligt nog upp något som liknar ätbart och beger sig upp på det hotellrum man har tillgång till, detta 5 timmar långa uppehåll i Göteborg är nämligen endast betalt till 1/4, vilket då istället berättigar oss till vilorum.

På hotellrummet kan man göra allt möjligt skoj som att sova, gå på toa, eller som jag oftast gör, sitter vid den medhavda datorn och fördriver tiden i brist på annat. Dessbättre är internet i sig ganska stort, och man hinner en bit på vägen innan tiden är ute, många DuTub-klipp blir det på den tiden…

Utvilad (?) och klar knatar man sedan ner till plattformen och hittar ett färdig tågsätt, nyss ankommet från Karlstad, fast med ett annat lok i rätt ände då, blir lite omständligt att backa hela vägen till Karlstad. Hoppar upp och kör sina väl utvalda tester för att se att bromsar och annat bra fungerar som de ska, innan man rullar på hemåt, även nu enligt körplan för bästa resultat.

Väl framme i Karlstad en hårsmån före 20.00 så får man avbyte, eftersom tåget fortsätter till Örebro med en annan förare. Upp med väskor och elände tillbaka till skåpet på åkstationen och sedan promenad hem, allra helst skall man vara i stort sett hemma innan tåget man nyss körde rullar förbi på vägen mot gnällbältet.

Tisdagen i sin tur bjöd på lite mer sovmorgon, och den sena kombinationen på Göteborg, med turstart runt 12.50 och avgång från Karlstad 13.48, vilket ger ankomst Göteborg 16.45. Detta flöt i sedvanlig ordning på alldeles utmärkt, precis som allt gjort dagen innan, och som det alltid gör bara för att man har gott om tid mellan passen.

Denna dag skulle hemresan påbörjas en stund efter 19 på kvällen, för att landa i Karlstad en sisådär 10 minuter efter 22 på kvällskvisten, i teorin i vart fall.

Dessvärre så hade en avdankad gammal orkan vid namn Katia letat sig upp över vårt avlånga land, och eftersom järnvägarna mellan främst metropolen Öxnered och Karlstad inte är fullt så trädsäkrade som man kunde önska sig, så innebar ju detta givetvis problem, nämligen ett dumt placerat träd över kontaktledningen just mellan Öxnered och Mellerud.

Eftersom detta skedde strax efter att jag landat i Göteborg så innebar ju detta att det tågsätt jag skulle tagit över, med nytt lok, blev sent till Göteborg, vilket gjorde att vi blev sena från Göteborg, dryga timmen eller så. Fast innan vi skulle ta oss iväg alls skulle ju även ställverket på Göteborg C spöka lite också, och slå upp lite elakt röda signaler framför näsan på en och sådant skoj, bara för att få upp pulsen ett snäpp eller två, och inte är det första gången sådant sker heller, det ställverket verkar ha något emot mig..?

Tågresan flöt dock på alldeles ypperligt ända fram till Öxnered där bussar väntade för att ta oss mellan just Öxnered och Mellerud, för att få byta tågsätt. För att förhöja njutningen denna tisdagskväll så bjöd ju moder natur på en ordentlig dos storm med regn i horisontal riktning och härligt svala vindar just när jag skulle gå runt med loket för att förbereda för de som skulle ta över tåget på södergående riktning.

Lite lätt fuktig satte man sig sedan i bussen för att åka mot Mellerud där ett annat tågsätt inväntade vår ankomst.

Så småningom landade vi i Karlstad trots allt, väldigt mycket närmare midnatt än ursprungligen än vad körplanen menade på. Skickade iväg ombordpersonalen mot sin avkortade nattvila som hängde på en sådär lagom lös tråd, och tog istället hjälp av kollegan som kom med tåg från Stockholm timmen tidigare för att gå runt med lok, backa undan mitt tåg och sedan avslutningsvis backa undan hans tåg inför nattens avställning.

Hem kom jag till slut runt 01.30 på natten, istället för 23.30 som jag hade tänkt mig, lagom för att kunna njuta av två lediga dagar innan helgens övningar påbörjas.

Dessa två dagar på Göteborg har dessutom avnjutits i gott gammalt sällskap, rena antikrundan faktiskt då båda dagarna, och alla tågsätt har erbjudit Rc3 som dragare för tågen, i lite olika varianter. Dessa små lok är väl inte direkt bland de nyaste som finns att tillgå, med en ålder på omkring 40 år vid det här laget. Dock så har de fungerat alldeles ypperligt bra vid de tillfällen jag kört dem, vilket är trevligt eftersom de inte direkt presenterar nämnvärt mycket till hjälp för felsökning..!

Jag och min D3LAtt man har Rc3 innebär även att man får handskas med en mycket intressant bromsventil, inte helt lik alla elektroniska grunkor som modernare fordon dessbättre har. Denna har då ett helt eget namn, D3L och är väl stundvis mer eller mindre legendförklarad bland de som påstår sig veta ett och annat..?

En sak är dock säker, en riktigt vältrimmad och fin D3L erbjuder riktigt go kontroll över bromsen, och när man väl vant sig vid allt pysande och frustande och hysteriskt långsamma lossningen av bromsen, så är den faktiskt ganska trevlig att använda. Däremot är väl inte direkt förarmiljön i övrigt nämnvärt ergonomisk, och förarstolen är i sig ett ganska sorgligt kapitel…

Frågan är nu vad helgens körning kommer att erbjuda för äventyr, i min tanke är det störningsfri, lugn, avslappnad körning, sådär som det ska vara varje dag, och så länge det ger fan i att blåsa borde det väl gå vägen, eller..?

En röd dag..!

Söndagen den gick i den röda färgens tecken, hela jobbdagen igenom faktiskt, och sådär lite sent kommer rapporten från dagen.

Började ju så väl där vid trehugget, byter av ett rättidigt tåg i Linköping, där det självklart väntar ett signalfel på oss. Blir ståendes i en halvtimma eller så i väntan på att de två tåg som ligger före oss skall ta sig igenom problemområdet, Linköping – Linghem för dagen. När det väl blir vår tur är det inte bara en, eller två, eller ens tre röda signaler som skall passeras, utan hela sex stycken sådana, suck..!

Räkna med ungefär 5 minuter/signal i ett sådant här fall, speciellt i kombination med enkelspårsdrift pga banarbete längre fram gjorde att det tidigare så rättidiga tåget till Linköping, istället var drygt 1 timme och 10 minuter sent till Norrköping, suck..!

Varför denna långa tid då? Jo, för varje signal som skall passeras skall det fyllas i en blankett med information om sträcka, signalens namn, eventuella växlar efter signalen och sisådär, efter passage av signalen i stopp går man med reducerad hastighet fram tills nästa signal, och inte nog med det, på denna sträcka som det är bekymmer får det endast finnas ett tåg i taget som passerar stoppsignaler, vilket alltså innebar ytterligare störningar.

Men allt görs i varje fall av en god anledning, röda fina stoppsignaler skall inte passeras hur som helst, det har historien tyvärr på blodigt sätt visat, även om det nu, ta i trä, är länge sedan sist.

Nåväl, till Stockholm kom vi, 1 timme och 15 minuter efter tidtabell, lite lagom sådär, och det ska jag även komma ihåg att skriva en övertidsblankett om, i och med att jag hade tre timmar med våran speciella kvartstid uppe i Stockholm i väntan på nästa tåg norrut.

Färden vidare sedan gick fint ett tag åtminstonde, lite blankettskrivande i farten för något som inte ens uppenbarade sig vid Rotebro, följt av ytterligare en ilsken röd signal i Knivsta (Kn 28, spöksignal!), denna gången var det dock inte fullt lika väntat och medans jag i godan ro sänker farten mot 140 km/h som är gällande genom Knivsta uppenbarar sig denna röda signal framför näsan på mig, bara att skicka ner bromskontrollen i nödbroms innan tåget själv fixar det, och sedan ta mikrofonen och hojta lite snabbt åt resenärerna att hålla i sina saker då vi snart kommer att stanna på ett lite obekvämt sätt.

Ett X2000-tåg med alla bromsar och magnetskenbromsar i fungerande ordning stannar faktiskt imponerande kvickt i torra förhållanden, runda slängar 350 meter eller så från 140 km/h – 0 km/h, mycket bekvämt..!

Därefter lite telefonkö till driftledningscentralen, fylla i lite mer papper och sedan i efterhand få tillstånd att passera signalen som stod i stopp, najs!

Till Gävle kom vi sedan utan större besvär, sisådär 3 minuter efter tidtabellen, helt okej känner jag faktiskt!

För att kompensera denna eländiga röda dag tog vi istället och röstade lite igår, och där var det inte rött på något sätt!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén