ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: korglutning

Engelskt hojtande

Av någon anledning har jag tydligen fått för mig att göra utrop även på engelska numera, och denna vecka har bjudit på viss övning av detta då alltför många tåg har körts med smått defekta maskiner med en största tillåtna hastighet om 160 km/h istället för de vanliga 200 km/h.

Känner väl att jag saknar att prata engelska i den utsträckning jag gjorde under taxiperioden, och har väl tagit detta som en chans till att öva på engelskt uttal och uttryck.

Viss utmaning finnes i det hela då järnvägsengelskan kanske inte är helt bekant, men det börjar lossna allt mer även om det givetvis stakas på lite av och till när man tappar bort orden, men det förekommer ju även när man ropar på gamla hederliga modersmålet också.

Dagen idag har bjudit på lite lagom kaos, 160-tåg både till och från Malmö, strulande dörrar, signalfel, nödbromsdragningar och icke fungerande korglutning, suck, pust och stön. Lagom tills man skall vara klar med reparationerna av dessa 160-tåg så börjar det dessutom närma sig lövhalkan, vilket jag inte ser fram emot särskillt mycket…

Men, det får bli senare gnäll, nu är det filmdags, Grosse Pointe Blank!

Inte bara jaktpiloter…

…blir kortare på jobbet, även lokförare kan ha det tveksamma nöjet…

Okej, kanske lite lätt överdrivet, men ändå, man känner sig lite kortare efter en tur som dagens, men först, lite fakta.

Södergående X2000 tåg i Linghem

X2 drivenhet, väger in på 78 ton fördelat över två boggies, fyra axlar, saknar korglutning till skillnad från resten av ett X2-tågsätt, primärfjädring är klassiska stålfjädrar alá smått stumma, sekundärfjädring i form av luftbälgar mellan boggie och vagnskorg, typ i varje fall.

Så, i vanliga fall är det tämligen, ska vi säga intressant, att fara omkring i en X2-driv, i början kan man lätt bli lite stel i axlar av att hålla i sig mer eller mindre krampaktigt på vissa sträckor, men man vänjer sig.. Det hela fungerar dock ganska bra tack vare en bra boggie-konstruktion, och bra luftbälgar som fjädrar lite. Dagens äventyr bjöd på ett stycke trasig luftbälg, och därmed ett stycke avstängd luftbälg. Detta innebär att den enda lilla fjädring som återstår är de enorma stålfjädrarna, som inte riktigt är byggda för att ge en komfortabel upplevelse.

Detta är något som smäller igenom ganska bra redan i låga farter, och sen lägger vi på det faktum att tåget fortfarande går i 200 km/h till stor del söderut från Linköping. I stark kombination med en inte helt prickfri infrastruktur så kände man sig lite smått mörbultad väl framme i dagens slutmål, Malmö C.  Detta var min andra gång att åka utan luftbälg under mig, förra gången var i vintras med en X40 (dubbeldäckare), och var minst lika obekvämt.

Detta borde dock vara ett ganska lämpligt straff för de som gnäller lite över saknad korglutning i en vanlig X2000-vagn, eller för de som tycker att andra tåg är obekväma, you ain’t seen nothing yet..

Undra om man borde gå och mäta sig nu..?

På tåget

Då sitter man här på väg hem igen då, första veckan av utbildningen är avklarad och en ledig helg väntar på mig där hemma.

Mycket intressant vecka, massor med ny information att mata in skallen, vi får väl se hur mycket som finns kvar efter helgen nu, men det känns bra, börjar få hyffsad koll på saker o ting. Bara vissa namn och sådant som tappas bort ibland!

Denna veckan har vi kört hårt på vagnarnas diverse roligheter, korglutning, vatten/vakumsystem, ventilation och värme, sådant som kan vara ganska charmigt att ha.

På måndag väntas det själva drivenheten med allt det innebär, samt klargöringar och sådant skoj. Börja plocka ihop allt till att bli ett riktigt tåg.

Men, hemresa är det alltså nu, sitter här i min förstaklassvagn nästan längst bak i tåget, njuter av fungerande korglutning (illamåendet håller sig undan ännu…), kollar på den härliga naturen som flyger förbi utanför fönstret. Dagen till ära är det dessutom soligt och tjusigt, till stor del åtminstonde…

Märks att våren närmar sig allt mer, av och till swischar det förbi nyplöjda fält, bönder som vaknat efter vinterns mörka månader, ingen snö har vi dock sett röken av ännu, kommer nog när vi närmar oss Katrineholm…

Ganska skoj att sitta som passagerare av och till också, se världen från deras synvinkel, eller lite i varje fall. Jag har ju trots allt min lilla uniform på mig, men reser på riktig biljett!

Måndag morgon bär det iväg igen, 06:05 från Linköping, yey…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén