ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: kontaktledningsfel

En sådan där dag…

Vissa dagar på järnvägen är lite sådär mer spännande än andra, vissa dagar saknar spänning helt, fast på fel sätt då.

Så började dagen, med avsaknad av spänning, på fel sätt alltså.

På väg ner mot Göteborg till med ett sådär lagom fullsatt tåg med sommarresenärer så blev det med lite lagom olämplig tajming spänningslöst. Ja, i kontaktledningen alltså. Detta innebär en och annan sak, delvis att det blir ganska svårt att köra eltåg av förklarliga skäl och delvis att det krävs omedelbar åtgärd av mig som lokförare.

Spänningslös kontaktledning KAN nämligen innebära att det är fara och färde. Därmed skall hastigheten i det närmaste omedelbart reduceras till en siktrörelse, OM det skulle vara fara och färde. Ett snabbt samtal till närmast sörjande och förvirrad tågklarerare gjorde dock klart att det inte rörde sig om en från deras sida medveten handling och därmed tar nästa instinkt för lokföraren vid, det instinktiva sökandet efter en plattform att landa lite småsnyggt vid.

För vår del var det Säffle som låg inom teoretisk räckvidd från vår position och därmed började jakten på rörelseenergin.

Problemet var dock att mötande tåg inte riktigt hann rulla in från sitt håll i tid för att vi skulle kunna ha tillräckliga signaler in. Istället fick vi avnjuta signalen “Vänta stopp” in mot Säffle, en signal som hann bli bättre väl där, bara inte tillräckligt bra. Eftersom beskedet om att vänta stopp mottagits innebar det att hastigheten var tvungen till att gå ner under 40 km/h innan signalen. Eftersom signalen då även står i uppförsbacke så innebar det i sig bara en sak.

F A I L . . !

Så nära, så långt bort

Med omkring 300 meter till plattform var det färdigrullat, så retligt nära men ändå så långt borta. Sjukt irriterande. Började känna en sådan där unken doft av evakuering där vi stod, fint parkerade intill välkänd snabbmatsrestaurang…

Tack och lov löste det okända felet sig själv och efter en kallsvettig stunds väntan så vaknade allt till liv igen, lagom när jag hade hunnit börja fundera på att släcka ner tåget för att spara på batterierna. Nog för att jag gillar när fel lagar sig själv, så är jag inte helt positiv när sådana här fel lagar sig själv utan att någon vet varför de uppstod till att börja med.

Trots allt, så kunde resan ner mot Göteborg fortsätta utan fler besvär och tro det eller ej, ankomsten var på minuten rätt till slutstation!

Sen skulle vi bara hem också. Inte fullt så lätt som det låter. Varför skulle det vara så liksom?!

På vägen hem var det dock spänning av annat slag som inföll, i formen av vägskydd som inte ville leka tåg riktigt till fullo. Det kan ha att göra med åskväder i närområdet, det kan ha att göra med bilister som befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle, men ett av vägskydden på sträckan Göteborg – Kil ville inte leverera enligt plan.

Vägskydd ur funktion

Innan någon nu får hjärtsnörp och börjar skrika om vårdslöshet vid fotografering, så kan jag försäkra er om att bilden togs under de mest kontrollerade utav former. Visserligen spärrar bommarna inte till fullo vägbanan, men de spärrar rätt del av vägbanan. Dessutom fungerar ljud- och ljussignaler till fullo samt att bilisterna stod snällt och väntade på att vi skulle passera i all försiktighet.

Strax innan detta så studsade vi mer eller mindre ner till stopp efter att såväl tågskyddssystem som yttre signaler med all önskvärd tydlighet visat att vägskyddet inte fungerade till 100%. Eftersom allt fungerade så strålande så kunde därmed bilden tas för att dokumentera en av järnvägens avvikelser för framtiden. En avvikelse som innan någon får nästa hjärtsnörp givetvis även rapporterats in till såväl Trafikverket som för intern hantering.

Andas djupt nu och räkna till 10 alla ni som får panik utav detta. Djupa andetag. Låt mig inte behöva bli så förbannat trött på att beskriva händelser ur vardagen igen.

Tro det eller ej, men trots detta och sena tågmöten så tog vi oss trots allt hem till Karlstad på tid. Utmärkt eftersom jag då hann med att krama om kära hustrun sådär mellan mitt och hennes arbetspass. Man får ta till vara på de stunder man får i det här jobbet…

Nu vankas några järnvägsfria dagar för egen del, dagar som istället skall ägnas åt att provköra bil (Vive la France…) samt förbereda mig själv och teknisk utrustning inför helgens insats på kollegas bröllop.

Sen har vi även en annan plan, jag och hustrun, som det kommer mer om det senare!

Att ha en sund dos flyt!

Få saker orsakar kaos i järnvägstrafiken på samma sätt som ett redigt kontaktledningsfel, något som bevisats några gånger för mycket. Hittills har jag haft en sådan där hälsosam dos med flyt gällande just kontaktledningsfel, visst har jag blivit parkerad i ett antal timmar någon gång i väntan på trafikstart, men alltid med spänning på tåget vilket alltid underlättar saker och ting i rådande kaos.

Några gånger har jag dessutom haft sådan tur att kaoset inträffar bakom mig, varpå jag kunnat undgå det hela med blotta förskräckelsen och oftast kunna fortsätta min resa tämligen ostörd.

Igår får räknas som ännu en dag då en stor portion tur räddar hela situationen, för igår var det dags för ett av de där kaosbringande kontaktledningsfelen. Platsen för kaoset var Kristinehamn där jag med mitt tåg 50 just mött tåg 51. Strax efter att ha rullat ut mot Degerfors från Kristinehamn blev det nämligen spänninglöst, något som knappast undgick att märkas eftersom pådraget bröts väldigt abrupt och en summer börjar ljuda inne i loket.

Dessbättre hade jag vid det laget redan fått upp tillräcklig fart och hade sådan tur att jag kunde fortsätta rulla en bit, för strax framför mig låg en nollsektion, en bit spänningslös kontaktledning innan man kommer in i ett nytt matningsområde!

Kunde konstatera att kontaktledningen ovanför mig inte rörde sig på något ovanligt vis samt att lokets huvudbrytare alltjämt var till och rullade så försiktigt förbi sektionen och ut på spänningssatt område igen.

Efter att ha pustat ut sådär lagom mycket kunde färden fortsätta mot Stockholm med ett öga eller två extra på hur kontaktledning och strömavtagare fortsatte bete sig. Under färden kunde man allt mer konstatera vilket flyt man haft, igen! Det mötande tåget hade inte alls samma nivå av tur utan kom tydligen blott 50 meter ut från plattformen innan det tog stopp. Totalt dröjde det över 4 timmar innan trafiken åter var igång förbi Kristinehamn igen!

Tids nog lär man ju tveklöst sitta där med skägget i brevlådan, hopplöst fast i ett spänningslöst område med fullsatt tåg och en sådan där lagom dos problem att ta tag i, men just för stunden är jag i allra högsta grad nöjd över att det inte var jag den här gången heller!

Istället avnjöts såväl gårdagens som dagens pass i rättidighetens tecken, precis så som läget varit ganska länge nu!

Efter en lång vecka..!

Vissa veckor känns en aning längre än vad andra gör, något som dessutom får en att helt tappa kollen över vad det är för en veckodag till att börja med, denna veckan var solklart en sådan!

Egentligen har väl min vecka pågått sedan lördag förra helgen, när min arbetshelg tog vid på morgonkvisten, en i stort sett problemfri dag efter en aning spänningslös början gav i vart fall vad man kallar för en mjukstart!

Söndagen bjöd på vad man i teorin kallar för lättarbetad tur, köra till Stockholm, lägga sig på Chateau Lunden för natten, köra hem på måndagens tidiga morgon. Vad kan gå fel..?

Vi gick förvisso en aning sent från Karlstad efter ett retligt dörrfel precis vid avgångstid, och tiden som försvann var en aning svårfångad, men inte ohanterlig. Dessvärre så beslöt sig kontaktledningen i Gnesta att fallera vilket innebar trafikstopp mellan Katrineholm och Södertälje i väntan på prognos.

Katrineholm i solnedgången från spår 3

Katrineholm i solnedgången från spår 3

Väl framme i Katrineholm blev det en stunds väntan i sällskap med ett stycke snabbtåg från Malmö samt ett från Göteborg, allt medan alternativa sträckor för omledning övervägdes. Till slut blev dock beslutet enligt önskemål från DLC Norrköping att INTE omleda vårt loktåg över Eskilstuna där kollegorna på snabbtågen skulle köra, utan vi skulle först köra vidare till Flen för bussersättning mot Södertälje/Stockholm C.

Vi lyckades dock avstyra denna första plan, och istället få bussarna skickade direkt till Katrineholm, eftersom det gav några ytterligare valmöjligheter för att kunna fixa och dona med tågsättet om så skulle krävas, istället för att stå i ett öde Flen i okänd tid.

Sagt och gjort, bussarna beställdes och anlände, våra resenärer flyttades över och begav sig mot Stockholm tillsammans med mina kollegor ombord. Kvar blev jag, ett lok och 6 st vagnar i väntan på bättre tider.

En ganska lång väntan blev det dessutom, vi ankom Katrineholm 17.21 och kunde rulla vidare med ett tomt tågsätt mot Hagalund först vid 21.25, 251 minuter efter tidtabell..! Innan ankomsten i Stockholm hann vi dessutom med att spendera drygt 40 minuter i Stjärnhov i väntan på att reparation och förflyttning av hinder skulle klaras av, och till slut rullade vi in i Stockholm 295 minuter efter ordinarie ankomst.

Denna milda, marginella försening innebar dock en annan sak, att min hemresa dagen därpå fick planeras om, nattvilan räckte varken för att ta mitt ordinarie tåg vid 06.21, eller ens att kunna åka pass med nästa efterföljande tåg mot Karlstad vid 8.25 på morgonen. Istället blev det hemresa först vid 10.21, en viss skillnad..!

Däremot var inte arbetsveckan över som så, istället väntade tre dagar i skolbänken på mig, komplett med tidig morgon på tisdagen för att hinna iväg till Stockholm! På schemat stod utbildning i “Utredning av olycks- och orsaksförlopp”, en mycket intressant och efterlängtad utbildning!

Efter två intensiva dagar med teori och en dag med en komprimerad utredning av en fiktiv händelse så kan jag då alltså även titulera mig Utredare utöver Lokförare och Kamratstödjare, en något läskig men samtidigt oerhört intressant arbetsuppgift som väntar mig!

Jag ser med viss ton av skräckblandad förtjusning fram emot mitt första uppdrag som utredare, för även om jag mest kommer att utreda mindre händelser så är ju alla utredningar viktiga för att kunna bibehålla och förbättra den höga säkerhet som råder inom järnvägen!

Men först av allt, så skall jag njuta av denna lediga helg som till slut inföll, och som dessutom blev på hela tre dagar i och med att den lediga dag jag egentligen skulle haft i tisdags, blev flyttad till igår!

Problemet med detta är dock att jag är fullständigt vilse i vad det är för veckodag idag, på något sätt vet jag att det är lördag, men jag tror ändå inte helt på det..!?

Kanske blir bättre om jag tar tag i den där frukosten som jag borde ätit för länge sedan..?

En inte helt vanlig dag

Reserv stod det på schemat idag igen, den tidiga sådana denna måndagen till ära, d.v.s. 05-13, vilket ju passar alldeles ypperligt en måndag morgon, eller något sådant..!

Dagen till ära tog jag faktiskt tag i det smått fulla facket, tömde det och gick igenom sådant som läses och förstås, sådant som läses och arkiveras, sådant som inte läses utan appliceras i medhavd pärm, allt för att ge väskan lite mer vikt. I kombination av några liter kaffe så flöt detta på alldeles ypperligt, och så småningom kunde jag hamna i en bekvämare stol med mer kaffe och en hälsosam (?) dos slösurfande på paddan, lagom tidsfördriv!

Började trilla in lite sms om störningar i trafiken i dessa trakter, men det var ju lugnt för min del, problem mellan Hallsberg och Katrineholm skulle ju inte behöva få mig ut på jobb!

Och så var det inte heller, utan mig ringde de först när tåg 352 hade rullat in i Karlstad, och försökt lämna sin strömavtagare hängandes i kontaktledningen, med ett inte helt bra resultat…

Vis av erfarenhet kunde man redan här inse att min sluttid på kl 13, den var det bara att glömma! Från tidigare erfarenheter kunde jag väl närmast misstänka att detta skulle komma att dra ut på tiden riktigt ordentligt snarare, som det alltid brukar göra med specialuppdrag av denna sort.

Att jag ombads göra något så enkelt som att gå ner och “vakta” tågsättet i väntan på fortsatta beslut, var knappast något som muntrade upp direkt, men, samtidigt är det ju inte fel med några timmar övertid när väl lönebeskedet kommer heller!

Knatade ner till spår 1b iförd en inte längre helt orange varselväst, utrustad med mina superskitiga rundgångshandskar och ett par hörselproppar, redo för allt, typ! Väl framme kunde man tämligen omgående konstatera att strömavtagaren, ja, den hade ju sett sina bättre dagar…

Defekt strömavtagare på Rc6 1409

Inte blev det mycket bättre av att även den andra strömavtagaren på loket inte heller var i farbart skick, den gick att ha uppe för att försörja loket och tågsättet med ström i väntan på bättre tider, men inget utöver detta.

Lät i vart fall föraren som kört tåget gå iväg för att kunna ta sin rast i lugn och ro och satte mig för att, ja? Vakta lok? Tänk om någon skulle sno det bästa loket, Rc6 1409!?

Ringde några samtal, väntade lite, gick ett varv för att hejja på InfraNord-grabbarna som varit ute och synat av kontaktledningen mellan Kil och Karlstad i jakt på ytterligare skador, tog mig ett varv via kaffetermosen och sedan åter upp på loket. Fick tiden att gå helt enkelt.

En stund senare tittade växlingen på Green Cargo förbi med ett stycke diesellok, för att kunna dra undan vårt inte helt körbara tågsätt. Detta tyckte dock inte de nyligen ankomna elgubbarna var någon vidare lysande idé, utan vi fick vackert stå kvar i väntan på en stund med mindre trafik, så kontaktledningen kunde göras strömlös och loket oskadliggöras.

Istället hakade vi av vagnarna från loket och drog dessa till ett annat spår, så att ett reservlok som ankom från Göteborg kunde kopplas på och åtminstone köra tåg 367 i ett smått sent läge.

Kvar blev jag, och mitt lok som nu ensamt var kopplat till det diesellok som skulle dra undan det, så småningom.

Tog mig en pratstund med lokala tågklareraren här i Karlstad för att spåna på vart man bäst dumpar ett bättre begagnat Rc-lok, och enades om att även om Klarälven vore ett tillfredsställande alternativ, så kanske spår 6 skulle vara en aning mer ekonomiskt och bättre alternativ. Förmedlade tankarna med vår fordonsledning och kunde då även konstatera att det skulle få medfölja tåg 377 ner till omvårdnad i Göteborg senare på kvällen.

Gick ut till loket för att invänta elgubbarna som nu äntligen skulle få hela Karlstad C spänningslöst för att därefter kunna gå upp på lokets tak och oskadliggöra de skadade strömavtagarna.

Att oskadliggöra ett Rc-lok

Så småningom hade man då slutligen klarat av allt detta, och loket kunde äntligen flyttas till ett uppställningsspår, så att man åtminstone fick tillbaka spår 1b för icke eldrivna fordon ett tag, i väntan på reparationer.

Där var det då även dags för mig att lämna det, efter att ha sett till att det inte kunde komma i rullning och kopplat in lite tågvärme för batteriladdning. Slutnotan för dagen blev alltså 3 timmar och 15 minuter övertid, vilket blir alldeles utmärkt till februari-lönen!

I morgon blir det sena turen mot Stockholm igen, och därmed skiftar vi än en gång vilt mellan morgon och kvällsturer, en aning slitsamt, men sedan väntar ju ändå två lediga dagar, så jag skall väl överleva!

Förhoppningsvis bjuder morgondagen på absolut inget alls av händelser utöver de normala, en dag i rättidighetens tecken strävar vi efter!

Ska det göras…

…så ska det göras ordentligt, ja det verkar ha varit mottot i Hagalunds-depån igår eftermiddag, där man inte bara ordnade kontaktledningsfel på en plats, utan på två, i varsin ände bangården. Inte helt optimalt kort sagt.

Först tänkte jag att det är lugnt, det drabbar inte mig och mina tåg för dagen, jag skall ju först vända tåg i Karlberg, för att sedan ta över ett tåg från Mora, utan någon som helst inblandning av Hagalund.

Tji fick jag. När klockan började närma sig avbytesdags så kikade jag till på spårinformationen och noterade att tåg 47 var ankommande på spår 5, vilket skapar en aning besvär för fortsatt färd mot Karlstad, eftersom spår 5 slutar i stoppbock, och det blir sådant eländigt gupp om man ska försöka fortsätta förbi den!

Ringde lite samtal och kunde konstatera att vårt tågsätt nu var stulet, det skulle återvända till Mora efter ankomst till Stockholm, nytt tågsätt för vår del hade man inte riktigt börjat titta på, än…

Ungefär här kunde man väl konstatera att rättidigheten på vårt tåg skulle bli en aning lidande, kort sagt. Några turer senare hade man i vart fall beslutat att vi skulle ta emot ett tåg från Hallsberg, utan servering och med tre vagnar istället för fem och göra rundgång på detta på Stockholm C för att alls kunna komma iväg mot Karlstad.

Lilla problemet med detta var dock att detta tågets ankomsttid var 19.35, vår avgångstid 19.25, och en rundgång tar väl åtminstone 15 minuter om allt flyter. Och, som misstänkt kom vi iväg från Stockholm C ordentligt försenade, 33 minuter efter tidtabell för den som är nogräknad.

Nåväl, tre vagnar och med en Rc3 som dragare så rullade vi till slut mot Karlstad, och denna kombination tillåter även att man kör in en del tid längs vägen så länge det inte är något i vägen framför!

Efter en i stort sett händelselös fortsatt resa, komplett med några inbromsningar som rakt igenom osade självförtroende så kom vi till Karlstad 21 minuter efter tidtabell, långt ifrån min plan!

Även idag gör vi ett nytt försök med dessa tåg, förutsätter att tåg 634 är rättidigt som det brukar vara, och idag så körs i vart fall inte det tåg som brukar störa tåg 647 om kvällarna, kan det äntligen vara dags för rättidighet även för mig!?

Jaha! Det skulle bli en SÅN dag!

På papperet erbjöd denna annandag en enkel och bra jobbtur, sitta reserv 08.00 – 15.30! Det var ju bra, alldeles lagom ansträngande och alldeles lagom tidigt!

Fast så blev det ju inte riktigt.

På den positiva sidan är att jag hann få mig en kopp kaffe och åtminstone BÖRJA titta på fackets samlade hög papper! Sen ringde telefonen…

Jag hade ju redan hunnit inse att det var kontaktledningsfel mellan Kristinehamn och Degerfors efter nattens vindpustar, och börjat fundera om det inte blir att hugga in i en tågvändning eller så, i god ordning! Och visst var det så! Mot Kristinehamn med tåg 50 för att där göra rundgång, dvs flytta loket från ena änden vagnarna, till den andra, och förbereda tåget för avfärd som tåg 51 mot Oslo. Mellan Kristinehamn och Hallsberg var det alltså tänkt bussersättning.

Den planen höll säkert i dryga 10 minuter.

Sen ringde telefonen igen…

Ny plan, för nu var det även stopp mellan Arvika och Kil på grund av kontaktledningsfel, såklart..! Taxi till Arvika för att där istället utföra ursprungsplanen, dvs göra rundgång på tåg 50 och vända det till tåg 51! Finemang, plockade ihop, beställde taxi och hämtade allt och inget som kan vara bra att ha med sig, mot äventyr!

Taxiresan flöt på utan besvär, kom till Arvika bara ett lagom antal minuter innan tåget från Oslo rullade in, redan 40 minuter sent på grund av signalfel på Norska sidan gränsen. Hann inte riktigt fram till loket innan resenärerna vällde av med tusen frågor, av förståeliga skäl angående bussar och fortsatta resan.

Tog mig till slut upp på loket, ringde för upp DLC Hallsberg för att kolla läget lite, om det fanns någon hopp om trafikstart inom någon timme kanske det var onödigt att göra rundgången, utan istället kunna köra tåget en bit österut för att möta upp bussarna.

Det fanns inget hopp..!

Hoppade av, hängde av tågvärme, koppel och slangar och klättrade upp på loket igen, rullade iväg ut i riktning mot Kil körandes på vackra signaler, vilket då även innebär att man får rulla lite längre ut än absolut nödvändigt för att kunna byta spår, men det gör ju inget, eller..!?

Lagom när jag hann med att fundera på vart nästa sektion av kontaktledning börjar så fick jag svaret, genom ett ljudligt *poff* i kombination med tjut och ilsket röda lampor som blinkar i loket. För lagom när jag kom utanför signalen jag skulle vända loket vid, så var det av en händelse även ny kontaktledning, strömlös sådan.

Ungefär här började jag inse vad temat för dagen skulle bli…

Slog ett attans raskt samtal till eldriftledaren i Hallsberg och hörde om det MÖJLIGEN kunde tänka sig finnas en sektion till på kontaktledningen, så att den jag stod på kunde spänningssättas igen.

Men nej, den jag stod på, var den som var defekt..!

Föreslog att han skulle prova att slå till den lite kvickt, max 1 minut för att jag skulle hinna undan, och fick ett mycket tveksamt “Mjaaah, jag ska kolla med mina kollegor” tillbaka, föreslog att jag under tiden skulle byta hytt för att vara beredd på illa kvick återrullning om “Mjah” kunde bli ett “Ja”, och sagt och gjort!

Ringde hoppfullt upp igen efter hyttbytet och fick okej, ett försök till inkoppling, återfick spänningen och gav järnet in på spänningssatt kontaktledning igen innan någon eller något ångrade sig!

Pustade ut tämligen ordentligt och var ganska nöjd över att ha undvikit att behöva begära hjälplok, på trafikstoppad bana, med vagnar ståendes för att självdö vid plattform!

Fortsatte med min rundgång och var bara ett tiotal meter från att gå på vagnarna för ihopkoppling när telefonen ringde, igen..!

Nya order, tågsättet skulle inte gå till Oslo nu, utan invänta avgångstid för tåg 58 till kvällen, loket skall vara kvar i Stockholmsänden.

Fan.

Bara att byta hytt, ringa upp DLC Hallsberg igen och denna gången istället begära lokalt friställt över hela Arvika driftplats, då detta innebar lite mer meck, men istället behövde jag inte gå utanför, i strömlöst område, IGEN!

Nåväl, körde runt en gång till inkl en del klättrande i och ur loket för att lägga växlar, kom tillbaka dit jag började och hakade på vagnar med tryckluft, koppel och tågvärme.

Märkte att telefonen ringde igen… Ignorerade det då det var en aning fullt upp med rundgången!

Gick upp på loket, aktiverade upp i “rätt” hytt och ringde tillbaka.

Dumt!

Nya planer.

Igen!

Tåget ska VISST gå till Oslo, och loket var därmed, åter en gång, i fel ände vagnarna.

Fan.

Tillbaka ut, hänga av allt, upp på loket, köra runt, ut och kasta om växlar hit och dit, tillbaka på vagnarna från rätt håll IGEN, ut och koppla ihop, fylla på alla vagnar med luft igen, slå på tågvärme för laddning och sedan, efter en stunds avvaktan om eventuella nya order, bromsprov! Passade även på att lämna tillbaka Arvika driftplats till DLC Hallsberg och tackade för lånet, en aning utmattad.

Gick på bromsprovet själv, då ombordpersonalen hade mer än nog att göra för att få tag på bussar. Passade även på att smyga till mig en mugg kaffe eller så

Gick efter en stund ut för att kolla läget med ombordpersonalen, ännu saknades det bussar. Inte helt lätt uppgift att få tag på bussar, eller egentligen mer att få tag på busschaufförer en sådan här dag, annandag jul..! Tåget skulle ha gått 9.42 från Arvika, 10.17 kom det in, och efter många om, men, hit och dit, rullade sista bussen från Arvika 13.20!

Vid det laget hade även tåget avgått mot Oslo igen, med ny personal på både förar och ombordsidan, och jag blev ensam kvar i Arvika, eller ensam och ensam, jag i min varselväst tillsammans med två busslaster resenärer som skulle åkt tåget EGENTLIGEN, men som nu skulle åka buss vidare mot Oslo med mera.

Problemet var dock bara att bussförarna behövde få rast samt tanka innan fortsatt färd. Vilket gjorde att alla fick kliva av i Arvika, och invänta bussarna i stationshuset, i drygt 50 minuter.

Inte helt uppskattat kan vi nog sammanfatta det med?

Försökte så gott det gick hjälpa en engelsktalande resenär som var på väg mot Rygge lufthavn för att flyga till Irland via London, med Ryanair, och en väldigt sinande mängd tid inför incheckningens stängning. Till slut valde han själv att lägga ut kostnaden för taxiresan dit, varpå jag fick agera tolk mellan en strikt svensktalande taxiförare och den engelskspråkiga resenären, förhoppningsvis förmedlades vikten av hur ont om tid det var, jag lär nog aldrig få veta om han hann med sitt flyg eller ej, FR1395 avgick i vart fall 17.10 mot London Stansted från Rygge, mot ordinarie 17.25..!

En stund senare dök det upp två bussar till, med än fler resenärer mot Oslo/Norge i övrigt tillsammans med personalen som skulle haft tåget! Äntligen någon mer i uniform! Dessa bussar skulle dock minsann inte köra vidare in mot Norge, absolut inte! De skulle åter till Örebro, varpå alla fick stiga av och samlas ihop med de som redan var i Arvika och väntade.

Här hade det då kanske varit smidigt av bussförarna att åka iväg och ställa sig lite mindre synligt. Men nej. Istället stod de vid parkeringen intill Arvika station, och stod i godan ro utanför sina bussar och rökte i godan ro, allt medan vi försökte få in så många som möjligt i de två bussarna som nu återvänt efter rast och ro, inte helt smidigt kan tyckas..!

Dessa två bussar kom dock iväg till slut, och gick direkt mot Oslo. Fler bussar var på väg sades det, och en ny väntan inleddes! Många samtal fram och tillbaka senare mellan ombordpersonalen och trafikledningen så började jag allt mer känna att jag gjort vad jag kunnat i Arvika denna dag, så till slut gav jag upp, önskade de lycka till med fortsatta eftermiddagen och tog mig en taxi åter till Karlstad!

Dessutom kom jag nästan hem i tid också, 15.30 skulle jag ha slutat, c:a 15.50 var jag klar på kontoret! En aning mer trött än vad jag hade hoppats på. Och frusen. Och stel i nacke/rygg.

Men, nu har jag tinat upp i vart fall, tack vare en skvätt glögg vid hemkomsten. I morgon väntar ny arbetsdag och nya äventyr! Mot Stockholm är tanken, och jag hoppas att det inte blåser fullt lika mycket nu inatt..!

En sådan där vecka…

Ibland har man bara sådana där perioder i sitt liv när inget verkar gå ens väg, det har alla.

Förra veckan var i vart fall en sådan period för min del, okej, kanske inte helt och hållet, två strulfria dagar fick jag faktiskt njuta av, väldigt välförtjänta sådana också!

Från söndagen den 24 juli och fram till och med torsdagen den 28 juli skrapade jag ihop över 400 förseningsminuter, utspridet över tre små dagar.

Söndagen, 24/7 2011, tåg 10371/376

Denna dag verkade ju så lättarbetad och bra, tur & retur till Trollhättan med en liten lagom skvätt rast mellan tågen, i teorin.

I praktiken gick det toppen, ända fram tills vi rullade ut från Kil och genom en kortare spänningslös sektion på kontaktledningen där, varpå spänningen inte återkom där den skulle göra det. Fan!

Bara att börja bromsa in lite i enlighet med reglerna och börja ringa, telefonen kopplade mig givetvis inte till rätt driftledningscentral, Göteborg, som den skulle, utan till Hallsberg. Där kunde dock eldriftledaren se hur hans kollega i Göteborg försökte sektionera bort olika delar för att försöka lokalisera felet, varpå spänningen kom och gick ett antal gånger innan det åter blev stabilt igen.

Kontaktledningsfel av något slag mellan Edsvalla och Grums löd diagnosen, oklart hur lång tid det skulle ta innan en prognos kunde lämnas, felsökarna befann sig i Säffle och deras elarbetsfordon i Kil. Fan igen.

Beslutade mig för att fortsätta rulla in på Edsvalla driftplats i vart fall, för att försöka mig på att göra rundgång med loket och få det i rätt ände för att kunna rulla tillbaka till Kil, istället för att försöka backa hela vägen tillbaka med ombordpersonalen som signalgivare. Väl framme i Edsvalla var det bara att bege sig ut på makadampromenad för att undersöka hur kontaktledningen var upphängd framöver, om det skulle gå att göra rundgång utan att hamna på spänningslöst område med loket, och jodå, det skulle gå!

Knata tillbaka till tågsättet och hänga av loket från vagnarna, köra runt och koppla på det hela igen, nytt bromsprov och sedan anmäla att vi var klara att gå tillbaka mot Kil. Här tog det dock tid, i järnvägens värld kan det ibland ta en ohygglig tid att få reda på hur färden tillbaka skall ske, och efter många om och men och hit o dit kunde vi återvända på det tågnummer som mötande tåg i Edsvalla hade, men som i sin tur stod kvar i Grums.

Väl tillbaka i Kil blev det att invänta bussar för transport till Grums där ett annat tågsätt då alltså stod och väntade, bussarna kom förhållandevis fort och färden mot Trollhättan kunde upptas drygt två timmar efter ordinarie tidtabell.

Balanserandes på minimalaste möjliga mängd kontaktledningsspänning tog vi oss till slut till Trollhättan, där en annan förare stod och väntade på tåget som skulle komma efter oss, och som hade tid att göra rundgång och bromsprov istället för mig, så att jag fick möjlighet att ta min rast utan att det drabbade vändande tåg särskilt mycket.

Rullade trots detta från Trollhättan dryga timmen sent, och därifrån rullade det på hyffsat fram tills Säffle, då jag ringde och hörde mig för om kontaktledningsfelet igen, fortfarande inte klart, behövdes dryga 30-40 minuter till innan trafiken kunde släppas på igen. Valde därför att stanna till vid den lilla pendlingsplattformen i Värmlands bro för att ha möjlighet att hålla dörrarna öppna under väntetiden, samt bättra på möjligheterna till en städad evakuering om kontaktledningsfelet skulle kvarstå.

Kom iväg så småningom och landade i Karlstad drygt 1,5 timme efter tidtabell, en lång dag avklarad!

Tisdag, 26/7 2011, tåg 634/647

En liten tur till Stockholm piggar väl alltid upp? Typ…

Från Karlstad och ända fram tills strax efter Flen rullade det på alldeles ypperligt bra, här tog dock turen slut. Ett tidigare tåg mot Karlstad hade nämligen havererat och hade påbörjat sin evakuering strax innan vi skulle ha rullat förbi, prognosen låg dryga 40 minuter framåt i tiden. Jaja, inte mycket att göra åt, bromsade ner, stannade så tjusigt vid min röda signal och ropade om hur verkligheten låg till, passade även på att göra en allmän inbjudan för de som var intresserade att få komma och titta in i förarhytten samt passa på att ställa frågor, för att fördriva tiden.

Hade en del besök där av såväl stora som små, alla lika lyckliga över möjligheten att få se hur min arbetsplats ser ut. Tiden som prognosen sa både kom och gick under tiden, men alltjämt elakt rött i signalen framför.

Först dryga timmen efter att vi stannat kunde färden mot Stockholm återupptas som första tåg i kön från vårt håll, medan mängder av tåg väntade i motsatt riktning på att kunna ta sig förbi haveristen.

Denna försening gjorde dock att den delen av mitt arbetspass som bestod av att köra tåget från Stockholm C till Karlberg för att där vända och åka till Norra bantorget för catering uteblev, istället snabbvände tåget direkt på Stockholm C, och min rast drabbades inte av nämnvärd försening.

För hemresan skulle jag få mitt tågsätt nerkört av en annan förare från Hagalund, så strax efter 19 började jag gå ner mot plattformarna, varpå ombordpersonalen ringde och meddelade att vistelsen i Stockholm skulle bli längre än tänkt, loket hade drabbats av lokskada vid Norra bantorget, och det arbetades febrilt på andra lösningar.

En stund senare ringde det igen, och denna gången var det fordonsledningen som bad mig hoppa i en taxi och åka till Hagalund för att där hämta ett nytt lok. Sagt och gjort, iväg på en gång och ut till spår B17 utanför lokverkstaden där loket befann sig, helt enligt uppgift. Klargöra lite raskt och sedan rulla ner mot Norra Bantorget för att hämta mina vagnar som nu stod ensamma där. Nytt bromsprov fick det också bli innan färden hem till Karlstad kunde påbörjas.

Väl på rull så flöt det på alldeles utmärkt, men förseningen om 1,5 timme skedde det inga större förändringar med, den låg envist kvar hela vägen hem.

Torsdag, 28/7, tåg 634/647

Ny dag, nytt försök på Stockholm, detta skulle väl ändå gå bättre, eller..?

Inte då, ett retligt dörrfel försenade oss med dryga 12 minuter redan i starten från Karlstad, en av dörrarna i vagn 5 ville inte stänga ordentligt och fick stängas av för att färden skulle kunna påbörjas.

Ett retligt tågmöte strax därefter tog förseningen ytterligare några minuter vidare innan möjligheten att försöka köra ikapp kom. Sakta men säkert minskade förseningen på vägen mot Stockholm, fram tills Gnesta där SLs pendeltåg fick gå ut strax före oss. Jaja, de försvinner ju i Järna så det är ingen totalkatastrof!

Men lagom till att pendeltåget försvann ur vår väg så fick vi istället en loktransport med ännu lägre topphastighet i vår väg, yey, hålla 120 km/h istället för 200 km/h, sådan lycka.

Förseningen till Stockholm blev alltjämt på runt 20 minuter väl framme, och idag fick jag i vart fall åka och vända tåget i Karlberg enligt plan.

Denna dagen kom dock tåget levererat åt mig inte bara i tid, utan rent av strax före, lovande! Ett retligt mindre ATC-fel släckte min ATC-panel för de inledande 4 kilometrarna vilket begränsade hastighet och framfart en aning, men vafan, det rullar ju i vilket fall!?

Strax före Södertälje var det dock slut på det roliga när min ombordpersonal ringer fram och meddelar att vi troligen har s.k. slag i hjul på första vagnen, som behöver kontrolleras snarast. Snabbt samtal till driftledningscentralen i Stockholm för att säkerställa att vi hamnar på spår 8, som inte har något intilliggande spår utan möjliggör felsökning i godan ro utan andra tåg på alltför nära avstånd.

Bara att ta på sig varselväst och ge sig ut och kravla sig fram mellan vagn och plattform i försök att se något på hjulen bland allt annat som finns i boggien. Blev att rulla fram i små omgångar för att sedan fortsätta felsökandet för att se att inget missas. Hjulen var dock så runda och fina på den boggie som misstänktes, och färden kunde så småningom fortsätta, med undertecknad skitig och svettig utan dess like, tur man sitter själv i loket. Den misstänkta hjulskadan då? Troligen någon form av beläggning på hjulen som bromsades bort in i Södertälje, för efter avgången där var det betydligt bättre enligt uppgift.

Väl framme i Katrineholm grinade oturen mot oss igen, och denna gången fick ombordpersonalen ut och springa när två dörrar på varsin vagn i varsin ände tåget bestämde sig för att trilskas och inte gå igen på signal. När vi väl kom på rull så skrämdes den bakersta vagnen i färdrikningen ännu en gång med att hävda att dörrarna var öppna en kort stund, utan att de faktiskt var det.

På plats i Hallsberg blev det ytterligare tid för mer felsökning av dessa dörrar, för att åtminstone se till att de är ordentligt låsta inför den fortsatt färden mot Karlstad.

Några tågmöten senare rullade vi till slut in i Karlstad, dryga 40 minuter efter tidtabell, och färden som började så bra…

Ordbajsandet nästan klart..!

Till dessa dagar har det även bjudits på två helt felfria dagar på sträckan mellan Karlstad – Trollhättan, vilket var tacksamt, samt även en ledig helg med en hälsosam dos motorsport på TVn, som gav lite återhämtning!

Idag bjuder det dock på en favorit i repris, tåg 634 och tåg 647, förhoppningsvis betydligt lugnare och snällare än förra veckans försök..!

En intressant dag!

Jahapp, detta skrivs då från mobilen, sitter i en taxi på väg mot Uppsala, så något måste man ju ha att göra 😉

Hur hamnade man då här? Jo, vi skulla ju köra lite tåg idag, från Linköping via Västerås och sen mot Uppsala, det var tanken i alla fall, ändå tills tåget vi skulle byta av rev kontakttråden utanför Linköping, och vi blev ståendes 🙂

Efter mycket om och men vart det då till slut detta, så får vi se hur det hela går när vi väl kommer fram till Uppsala, om det fortsätter vara en intressant dag eller inte…

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén