ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: klargöring Sida 1 av 2

Likt en mogen aubergine

Man kan gott tycka att efter en sådär åtta år på järnvägen så borde man veta bättre än att få fingrar på fel plats. Ändå var det just och exakt det jag fick igår. Fingrar på fel plats alltså. Mellan maskinrumsdörr av solid metall och dörrpost av lika solid metall.

Till en början var framförallt höger ringfinger mest platt, sedan bultande rött och något missformat för att så småningom förvandlas till en tämligen svullen och närmast självlysande uppenbarelse. Nu, såhär dagen därpå, så går det mest att jämföra med en mogen aubergine.

Ont finger

Ont finger

Ont finger

Andelen och grovheten på svordomarna som uttalades i direkt samband med fingrarnas möte med dörren gör vi nog bäst i att inte nämna, men det var så barnförbjudet som man bara kan föreställa sig. Eventuellt fick en av Trafikverkets tågklarerare även höra mer än denne behövde då hyttens telefon kopplade upp ett inkommande samtal lite sådär snyggt och prydligt mitt i allt.

Den värsta smärtan lade sig efter någon timme och nu märks mest en molande värk av. Tack och lov har jag haft känsel i fingrarna som drabbades, så det bör inte vara alltför illa. Hoppas jag. Det går dock inte att undvika att fascineras av hur färgen på fingret förändras med tiden och även om jag känner mig en smula handikappad så börjar det så smått gå att få nytta av fingret igen, begränsad nytta.

Däremot är jag så smått begränsad i vad jag kan och inte kan göra på jobbet för ett antal dagar framöver. Loktåg, rundgång, koppel- och slangarbeten skall undvikas tills vidare. Detsamma gäller även klargöring/avställning utav X2 då tågvärmekoppling är lite utav överkurs för handens förmåga just nu.

Mitt i allt elände är jag dock mest tacksam över att ens ha fingret kvar på handen, även om det för stunden är en smula avvikande från ordinarie utförande. Jag kunde lika gärna blivit lämnad med en stump till ringfinger med den smällen som uppstod.

När alla andra sover

Oavsett vilken del av kollektivtrafiken man jobbar inom, så innebär de samtliga att man har något udda arbetstider, eftersom kollektivtrafiken till stor del har som syfte att flytta människor till sina respektive arbetsplatser och möten när kontorstiderna börjar dra igång på dagen.

Detta innebär ju då att för att kunna köra ett tåg som går ungefär när stora delar av landet just stängt av väckarklockan, kanske snoozat en stund omfamnad av sängens värme, så måste man gå upp en liten stund tidigare.

För min del ringde väckarklockan idag 04:00, i det där gränslandet av vad som rimligen kan kallas morgon överhuvud taget. Det är inte nämnvärt skönt att slita sig från sängen den tiden på dygnet, det lär det nog aldrig bli ärligt talat, men ändå skall det göras.

Efter tandborstning, påklädning och snabbt frukostfixande börjar sedan arbetsdagen kl 04:48 med att klargöra tåget som skall gå från Stockholm C kl 06:25. Innan avgångstiden från Stockholm skall det kontrolleras att alla tågets funktioner såsom dörrar, belysning, toaletter, brandlarm och övriga säkerhetsrelaterade aspekter fungerar såsom de skall.

X55 3356 på spår 15 i Hagalund

Med allt detta avklarat går sedan tåget ner till serviceplattformarna just norr om Stockholm C där ombordpersonal möter upp samt att tåget furneras, d.v.s. mat och dryck lastas ombord inför dagen. Detta sker redan innan klockan hunnit slå 06:00 och alltså fortfarande innan vad många ens anser vara morgon.

Precis som vid de allra flesta tillfällena gick allt det här mycket smidigt tillväga och helt enligt tidtabell kunde vi lämna Stockholm C kl 06:25 i riktning mot Karlstad. En liten konstpaus gjordes på väg över Tegelbacken på grund av lite tågkö denna måndag, innan färden fortsatte vidare västerut.

På väg över Årstabron kunde man få njuta av dagens första riktiga solstrålar, endast ett fåtal minuter efter att solen orkat sig upp över horisonten. Just en tidig soluppgång en klar dag gör allt mycket lättare när man skall upp långt innan vad som borde vara rimligt!

Soluppgång från Årstabron

Tacksamt nog höll det klara och vackra, om än något kalla vädret i sig hela vägen hem till Karlstad och även fortsatt så nu under dagen. Visserligen en klar nackdel när man gjorde ett försök att ta en liten gubbvila efter jobbet, men till stor fördel när det kommer till att ladda D-vitaminer och utöka vårkänslorna!

Det är allt en rätt märklig känsla ändå, att vandra omkring i den egna lilla världen man finner sig i under klargöringen sådär i gränslandet mellan natt och morgon. Skulle någon utomstående beskåda det hela vore det förmodligen en rätt lustig syn, för i ett närmast robotlikt stadie vandrar man runt sitt tågsätt på insida som utsida, tittar högt och lågt och utan att egentligen tänka på det, känner igen när saker och ting inte ser ut som de bör och ska.

Personligen gillar jag faktiskt den här stunden på turen, när man gör i ordning sitt tåg i lugn och ro. Delvis är det en form av trygghet i att veta exakt vad man gjort och att det är gjort, delvis även en viktig repetition av vart man hittar allt på tåget.

Helst skulle jag dock se att klockan kunde vara något annat än mitt i natten när man klargör bara, men så länge som folk envisas med att vilja vara på plats vid kontorstid så lär jag och alla mina kollegor inom kollektivtrafiken få fortsätta gå upp före såväl tupp som sol för att förbereda dagen.

Sådana dagar

Ibland när man läser jobbrelaterade inlägg, så kan man lätt få intrycket av att livet på järnvägen är ett ständigt kaos med förseningar, strul och allmän misär och elände. Så är ju inte riktigt fallet, för som i de flesta jobb så förflyter de allra flesta dagarna på sådär lugnt, stillsamt och utan några som helst anmärkningsvärda händelser.

Man går till jobbet, gör sitt jobb, går hem och lever lycklig i alla sina dagar kort och gott.

Grejen är väl mest att det är tämligen ointressant i de allra flesta fallen att läsa om en helt normal, tråkig och händelselös arbetsdag, åtminstone för de allra flesta.

Fast nu skall jag faktiskt ta tillfället i akt att berätta att jag haft två dagar i rad nu där allt bara gått sådär bra som det normalt sett gör. Inga katastrofer, inget spännande, bara tågkörning enligt körplan och stopp utan kaffespill sådär!

Eller ja, egentligen finns det väl inte så mycket att säga, jag körde igår tåg 626 från Karlstad till Stockholm, hade min rast i godan ro. Därefter tog jag mig från Stockholm till Arvika med tåg 55, med rättidig ankomst i Arvika dessutom, tog ett varv eller två på buffén på hotellet innan läggdags, somnade i hyfsad tid och sov gott.

Idag var det uppstigning vid ständigt härliga 04.00, klargöring av tågsättet utan anmärkningar, körning i tid med tåg 620 till Karlstad där vi bromsprovade och växlade fram nästa tågsätt, varpå jag gick hem.

Som sagt, totalt ointressant men ändå ack så skönt, när allt bara flyter på precis som det ska. Det är dagar som dessa man trivs lite sådär extra bra på jobbet, när man egentligen inte har något alls att klaga på.

Men ni kommer förmodligen inte få läsa så mycket mer om just sådana dagar, just för att det varken är särskilt inspirerande att skriva om, eller att läsa om heller för den delen.

Det bara är, precis som alla andra jobb.

Uppförsbacke

Uppdraget var enkelt, sista dagen före semestern bestod av den kortaste turen i hela turlistan, allt som skulle göras var att klargöra en X2a, köra den från Arvika till Karlstad, kliva av, gå hem, ha semester!

Dessutom har jag haft just den här turen tämligen ofta sedan jag började i Karlstad, klargöra en X2a går ju som smort, även om det tar viss tid, inget är direkt ovant, de brukar alltid hoppa igång så snäll så efter nattens vila i Arvika, något jag tvunget skulle påpeka för kollegan under gårdagens passåkning dessutom.

Just därför skulle det inte riktigt bli så den här gången, inte alls faktiskt. Faktum är att jag nog aldrig varit så nära ord som “hjälplok” förut, ord som bärgning yttrades, hemresa med annat tåg bestämdes, nederlaget var nära!

Morgonen började som vanligt, upp 04.00 efter ovanligt många timmars sömn, på med kläder, ut till tågsättet, lämpade av väskan i drivenhetens förarhytt, gick mitt varv runt tågsättet och kopplade från stationär tågvärme. Upp i drivenheten igen, gick mitt varv på insidan och började dra igång allt så smått, aktiverade upp hytten och verifierade att rätt antal vagnar var med och igenkända enligt listan.

Allt gick precis enligt plan, tryckte på knappen för att få upp strömavtagaren och till huvudbrytaren, en tämligen obligatorisk del i att få ström till fordonet, och till en början verkade det gå som smort, strömavtagaren for upp och spänning fanns i tråden, men, vänta nu, brytaren slår inte till!?

Nåväl, bara att testa igen, trycka på knappen för att slå ifrån huvudbrytare och ta ner strömavtagaren igen, prova trycka upp den igen, utan bättring på resultatet. Aj då…

Ta ner igen, avaktivera hytten, bryta batterispänningen, bryta batterifrånskiljaren, döda tågsättet helt för att försöka få den att glömma eventuellt spök i datorerna, börja om från början!

Nytt försök, slå igång allt sakta men säkert, samma resultat, huvudbrytaren går INTE till, inte ens med en sund dos tålamod. Allt ser normalt ut, normala indikeringar, normala ljud, hjälpkompressorn går som den ska, inga luftläckor, alla vred och spakar ligger i normala lägen, men nej, hon vill inte!

Felsökning när klockan är runt 04.45-05.00 på morgonen är inte alltid så lätt som det kan verka, därför var det dags att ringa och väcka driftstöd, se om det fanns några tips och förslag från coachen om vad som kunde tänkas vara fel. Passade även på att kika igenom handboken för fordonet, men eftersom inget felmeddelande fanns att tillgå var det lättare sagt än gjort.

Så gott det gick försökte vi slå kloka huvuden ihop, några fler moment provades, rent våld brukades, inget hjälpte, envist så vägrade fordonet att utföra en av de absolut mest nödvändiga punkterna i att få liv i ett eldrivet tåg, att slå till huvudbrytaren som låter spänningen komma in från kontaktledningen via strömavtagaren – huvudbrytaren till transformatorn och så vidare till allt annat nödvändigt.

Tyvärr finns det ingen annan tid som går så fort som när man felsöker, allra helst inte när man felsöker utan vidare resultat. Snart nog var klockan närmare 5.20 på morgonen, dryga halvtimmen kvar till avgångstid från Arvika, dags att meddela ombordpersonal och DLC Hallsberg om besvären, dags att börja se över alternativa lösningar!

Tillsammans med ombordpersonalen så kom även passåkande förare som blev lika ställd över problematiken som infann sig, denna typen av fel hör inte alls till vanligheterna, och därmed är inte heller vanan eller tidigare erfarenheter nämnvärt stora. Fortsatta försök att starta om fordonet gjordes, samtliga med samma nedslående resultat. Till slut blev det så illa tvunget att åter koppla fordonet till stationär värme för att få batteriladdning igen.

Bussar beställdes, resenärer hänvisades till andra tåg, mitt tåg blev inställt, ombordpersonal och passåkande förare lämnade Arvika för att göra en bättre insats längre fram längs linjen, kvar i Arvika blev jag och X2 2022, fortsatt oense om dagens mål.

Vid det här laget var det mer eller mindre helt konstaterat att det var kört, den skulle inte starta, det fanns inte mycket mer att göra. Började istället se över vilket tåg som kunde vara lämpligt att ta för att komma hem till Karlstad, starten av min semester hägrade!

Strax innan jag skulle låsa om mig och lämna tågsättet så provade jag återigen, en sista gång att starta upp allt med tågsättet kopplat till stationär värme, för tredje eller fjärde gången i ordningen. Drog igång allt, ställde ännu en gång huvudkompressorn i TILL-läget utan resultat och gav mig något moloket bort mot bistron för att hitta något frukost-liknande.

Plockade på mig en skvätt kaffe, tog lite vatten med mig och gick bort mot förarhytten igen, märkte på vägen att nog fan bullrade det allt mer än nyss, när jag gick därifrån!?

Väl framme vid drivenheten kunde jag kallt konstatera att nu minsann gick kompressorn helt som den skulle, allt levde, tåget fick spänning från kontaktledningen och allt var frid och fröjd i förarhytten!?

Fråga mig inte vad som hände, vad som fick den att plötsligt börja leva igen, men något hjälpte, plötsligt hade den tjurat klart, lite mer än 1 timme efter ordinarie avgångstid. Något misstroget och misstänksamt meddelade jag driftstöd att det för stunden inte fanns något behov av bogsering utan att jag istället skulle se om maskineriet fortsatte fungera enligt plan, gjorde en light-klargöring för att kunna köra tågsättet utan resenärer, kopplade bort stationär värme och bytte under viss nervositet förarhytt till den som skulle vara i min tänkta färdriktning.

Allt fungerade, precis som det skulle, precis som om inget hade hänt.

Till slut, kl 07.46 kunde jag lämna Arvika tillsammans med min X2a, nästan exakt två timmar efter ordinarie tid, nästan exakt en timme efter min ordinarie sluttid för dagen. Sisådär 37 minuter senare rullade jag in på spår 2 i Karlstad, lämnade över till vår reserv på åkstationen och kunde äntligen gå hem, gå på semester, avnjuta två veckor ledigt!

Denna morgon kom jag närmare ordet “hjälplok” än jag någonsin tidigare gjort, ännu en gång kunde jag undvika det strax efter att hoppet i stort sett helt tagit slut, tåget må ha blivit inställt, bussersatt, övertid gjordes på semestern, men jag är ändå rätt nöjd över att än en gång fått igång ett extremt trilskandes tågsätt, ett viss mått av stolthet finns ändå där!

Frågan är, hur länge till kan man klara sig utan att behöva krypa till korset, när blir det dags för första hjälploksbegäran? Förhoppningsvis dröjer det länge till…

It’s payback time..!

Som trogna läsare kanske minns så uttryckte jag mig ju en aning självsäkert här för ett tag sedan, vilket är dumt, för sådant får man lida för, förr eller senare, eller idag då för att vara mer exakt!

Dagens misär och elände började väl egentligen med att klockan ringde 04.30, det är aldrig en bra start på dagen som sådant. Det blev väl inte direkt bättre av att mitt tågsätt, som skulle vara klargjort, inte var det, när jag letat mig ut till vagnhallen.

Nåja, en förkortad och effektiv klargöring så rullade vi i vart fall ned till Norra Bantorget för att ruskigt fort lasta av gamla varor som var kvarlämnat, på med nya och sedan iväg till Stockholm C.

Trots att förseningen från början var över 20 minuter när jag lämnade Hagalund gick vi “bara” 5 minuter efter körplan från Stockholm C, dvs inte farligt alls och definitivt inte något som bör vara nämnvärt svårt att köra ikapp, i teorin i vart fall.

Nästa käpp i hjulet kom dock mellan Gnesta och Flen, då var det styrfelsdags igen, dvs reducerad dragkraft vilket är irriterande, men ingen total katastrof, en snabb omstart av maskinen i Katrineholm skulle ju ordna allt!

Sagt och gjort, allt medan resenärer klev av och på så passade jag på att starta om maskinen och ordnade för avgång igen. Precis lagom när vi börjat rulla så var det då, styrfelsdags, igen.

Förbannat..!

Eftersom jag är en aning allergisk mot att starta om tåg utan att ha en plattform i närheten, om jag nu absolut inte MÅSTE göra det då dvs, så var det bara att bita i det sura äpplet och i något segt tempo fortsätta rulla mot Hallsberg, informerade såväl DLC Hallsberg som resenärer om effekterna av denna reducerade dragkraft samt om kommande försök att åtgärda problemet.

Något försinkat ankom vi Hallsberg, ny omstart och så iväg mot Värmland igen, nu drygt 15 minuter sena..

Den här gången höll det till Laxå innan det var dags för ännu en omgång styrfel med efterföljande reducerade dragkraft.

Föreställ dig väl valda ord här…

Till slut kom vi till Degerfors och då även dagens tredje omstart, skam den som ger sig..?

Det tycks dock som att talesättet “tredje gången gillt” passade in just denna morgon, för därefter höll maskinen ihop och något tågmöte senare kunde vi till slut ramla in på Karlstad C drygt 20 minuter efter annonserad tid!

Ett efterlängtat avbyte kom för att ta över inför färden mot Stockholm, och jag dröjde kvar en stund extra för att se så de kom iväg som de skulle, om än något försenade.

Men nej…

Nu var det istället ATC-fel i andra änden av tågsättet, och hur avbytande förare än försökte så vägrade ATC-enheten att hoppa igång för återfärden mot Stockholm. Till slut kom de iväg, med körning utan ATC och därmed också med högsta tillåtna hastighet av 80 km/h fram till Laxå, där tågsättet kunde vändas och en fungerande ATC-enhet kunde komma främst i färdriktningen igen.

Så man skulle kunna säga att jag haft en aning uppförsbacke idag, och att jag fick igen rätt ordentligt för mitt lite för självsäkra uttalande nyligen. Man kan också säga att det var extra skönt att väl hemkommen, lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet en stund!

Nu ska jag inte köra tåg på en vecka eller så, nästa torsdag är väl nästa gång tror jag, så förhoppningsvis är allt glömt tills dess…

Istället pysslar vi med flytt av liten svärmor på lördag och årets fortbildning i säkerhetsföreskrifter på måndag – tisdag, blir nog bra!

Julejobb

Julafton kallas alltså den dag som är på god väg att passera? Jag kallar den mer för vanlig arbetsdag, eller kanske inte helt vanlig då, hade en lite mer julanpassad uniformsmössa på mig idag!

Men, färd mot Göteborg stod på menyn, första gången sedan mitten av november dessutom! Sparkade igång mitt tågsätt där ute på en enslig och småkylig bangård och klarade av klargöring, bromsprov och framväxling utan större ord uttalade. Tog oss hela vägen till Kil innan något började strula, det råkade visst fällas på ett tåg åt motsatt håll lite för tidigt, men det löste sig med futtiga 3 minuter i försening!

Resten av färden flöt på utan bekymmer, påmindes återigen om varför det är en så trivsam sträcka att köra på, stundvis ruskigt vackert dessutom!

Soluppgång över Vänern på väg in i Åmål

Vik av Vänern vid Köpmannebro

Trillade slutligen in i Göteborg inte mindre än 7 minuter före tidtabellen, en aning nöjd över det kanske! Tog mig upp på personallokalerna de har där och kunde avnjuta en stunds gratis julmat, eller ja, skinka och köttbullar då i vart fall, för att försöka hålla det något sånär LCHF-stajl!

Dagen erbjöd bara en lite kortare rastning på västkusten, så snart nog var det dags att bege sig tillbaka till spår 10 och nära nog det tågsätt jag lämnade där timmen tidigare, enda skillnaden var ett nytt lok i rätt ände för färden åter mot Karlstad! Det andra var ju lite taskigt inklämt mellan vagnar och stoppbock..!

Detta nya lok visade sig dock inte vara riktigt lika bra som det jag lämnade, endast två av fyra motorer var med redan från start, och vid detta läge var det på tok för sent för fordonsbyte utan att det skulle bli alltför sent för att vara värt det.

Dock var inte detta allt som skulle gå fel innan avgång, vi fick dessutom även stå och invänta anslutande tåg som var en aning sent på väg från Malmö/Köpenhamn, men visst, det har vi förståelse för! Däremot var det väl inte helt smidigt när DLC Göteborg var på väg att skicka oss åt fel håll när det väl var dags att åka, något de i vart fall kom på INNAN vi rullade iväg från plattform…

Inte heller var det helt smidigt att de valde att ta in ett annat tågsätt som ankommande OCH skicka ytterligare ett som avgående innan det blev vår tur att göra ett nytt försök att rulla norröver igen. Men men, det kunde ju nästan slutat med elände där.

Men nej, dessutom fick vi tågmöte i stort sett omedelbart efter att ha brutit oss loss från Göteborg C. I 10 minuter blev vi ståendes för att invänta mötande tåg, verkligen tacksamt..!

När vi då slutligen kom på rull var vi alltså 18 minuter sena, med ett lok som endast erbjuder halv dragkraft! Man skulle kunna kalla det för en aning uppförsbacke, eller helst inte, för i uppförsbackarna tappade jag fart!

Men, skam den som ger sig, övervägde ett tag att köra snällt och försöka att inte tappa mer tid, för att skona de återstående två motorerna, men valde till sist att åtminstone göra ett försök att på kreativaste möjliga vis köra in tid med rådande förutsättningar!

De första minuterna fann jag tämligen omgående efter någon fantomsen inbromsning, men sedan var det värre! Till Mellerud var vi nere på 15 stadiga minuter, och fick tack vare det ett lämpligare tågmöte en lite välbehövlig bonus á 4 minuter från det uteblivna som var planerat en bitt norröver!

Skuggjakt

Fortsatte med ett antal fantomsena inbromsningar och erbjöd väl kanske inte den mest bekväma resan mot Karlstad, men tid körde vi in! När vi lämnade Kil var vi 7 minuter sena och eftersom ytterligare ett tågmöte föll bort så trillade vi till slut in på Karlstad C 3 minuter efter tidtabell, 15 minuter bättre än när vi låg som sämst till! Egentligen var det dessutom bara 2 minuter enligt min och lokets klocka, men visst, jag ger mig för Trafikverkets system..!

Det var i vart fall, efter veckans tidigare så miserabla försök till att minska förseningar, ruskigt skönt att kunna påverka dagens ursprungliga försening, allra helst med de taskiga förutsättningarna som rådde! En viss nivå av mallighet sköljde över mig när vi väl ankom Karlstad där, kändes riktigt gott!

I morgon gäller nya tag, mot Stockholm t&r igen, denna gång med Oslo-tåg i båda riktningarna, och Oslo-tågen är bra tåg numera, i och med att de har bättre uppehåll längs vägen!

Bring it on!

Tiden går!

Idag är det hela ett år sedan jag gjorde min sista tur med Östgötatrafikens pendeltåg, närmare bestämt ett år och en timme sedan om man vill vara exakt! Jag hade nämligen den tidiga morgonturen benämnd 7011 med turstart 04.12 och turslut 09.42 som inleddes med klargöring av det egna tågsättet samt körning av tjänstetåg Linköping – Tranås. Därefter följde ett varv Tranås – Norrköping – Tranås innan man körde upp till Linköping och fick avbyte där igen.

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås

Bilden ovan är tagen inför avgången 8.45 från Tranås och därmed mitt sista pendeltåg, en mycket efterlängtad avgång dessutom! Jag var aldrig nämnvärt förtjust i pendelkörningen, alldeles för monotont för min smak, allra helst de värsta turerna som bestod av körning mellan Mjölby – [Mantorp] – [Vikingstad] – [Linköping] – [Linghem] – [Kimstad] – Norrköping, fyra varv eller så tror jag de mest eländiga turerna bestod av, burr!

Visst var pendelåkningen i stort tämligen problemfri, fordon fungerade, punktligheten oftast utmärkt på mellan 97-99% i rätt tid samt förhållandevis lite “meck” utöver körningen såsom klargöring/avställning/växling och liknande, men så brutalt tråkig. Visst kunde man fördriva tiden en aning med hjälp av musik i öronen, men inte hjälper det alltid.

För min del trivs jag oändligt mycket bättre med den typ av körning jag har nu, man åker från A till B, har rast/kvartstid där en stund eller fem och åker sedan tillbaka från B till A och avslutar för dagen, alternativt till C och övernattar varpå man återvänder till A på morgonen istället.

Så även om jag kanske blir en aning småless på att åka regionaltåg Karlstad – Göteborg 6 turer i rad, är det inte på långa vägar lika eländigt som ens en endaste tur pendeltåg!

I morgon är det i sin tur ett år sedan jag gjorde min sista dag på åkstationen i Linköping inför flytten till Karlstad, den morgonen började 03.48 och turen bestod av att köra tåg 218 Linköping – Stockholm och därefter återvända med tåg 525, Stockholm – Linköping, en värdig avslutning.

Nästa tisdag, den 22 november är det då även ett år sedan jag officiellt började på åkstationen i Karlstad, även om min första tur på den nya åkstationen var först den 15 december, efter några veckor med linjekännedomsåkning, fordonsutbildning och allmän förberedelse.

Att tiden kan gå så fort egentligen!?

Gammalt hederligt hantverk

image

Detta var vad som mötte mig inför gårdagens hemresa från Stockholm, riktigt gammalt hederligt hantverk, Rc3 nr 1048 tillverkad 1970, dvs hela 14 år äldre än mig själv, och still going strong! Nu ska det väl helt klart sägas att viss nervositet förelåg eftersom jag knappast kan säga att jag spenderat några hejdlösa mängder tid på dessa gamla lok tidigare, en tur under praktiken hade jag med Rc3 i nattåget från Malmö, men det var ju ett tag sedan.

Dessbättre hade jag kört Rc3 en liten snutt under min linjekännedomsåkning här för några veckor sedan, samt att vi ändå gick igenom en del på utbildningen. Det är dock lite annorlunda med både pådrag som broms i dessa gamla maskiner, lite mer att tänka på, men det hela gick fint och fram kom vi faktiskt!

Väl framme i Karlstad väntade en rundgång, dvs koppla loss lok och vagnar, följt av att man kör runt loket och kopplar på det i andra änden, samt undanväxling och avställning eftersom tågsättet ska gå först idag på eftermiddagen, spänningen är olidlig över om det hoppar igång som det ska när det väl blir dags, jag hoppas då innerligt det!

Detta blev min hittils andra egna rundgång samt avställning, båda har dessbättre gått fint vädret till trots, men jag känner ändå att jag till viss del saknar det varma sköna vädret som var sist jag höll på med detta, under sluttampen på min lokförarutbildning sommaren 2008!

Julaftonens jobb gick allt i allt riktigt fint, klargöring samt bromsning av tåg 622, körning av detsamma Karlstad – Stockholm – Hagalund, rundgång där ute, allt i rätt tid dessutom! Lite snabb rast följt av tåget ovan där, 633 Hagalund – Stockholm – Karlstad med tidigare nämda rundgång och avställning, slutresultatet var 9 minuter sena till Karlstad eftersom vi fick invänta anslutande tåg i Hallsberg, helt okej ändå!

Idag sitter vi istället reserv, på lite tröttsamma tider, 06-14 vilket såhär väl på plats känns lite udda, med tanke på att tågen börjar gå här först vid 10 idag..!

Men men, betalt har man, kaffemaskin finns och fungerar, tog med mig mina sköna hörlurar och just nu får Spotify gå varmt här medans tiden fördrivs så gott det går, bara två timmar innan det börjar droppa in kollegor dessutom!

I morgon då? Mot Hagalund på eftermiddagen, övernattning följt av returen på måndag morgon, kör sedan en blixtvisit hemma hos familjen natten mot tisdagen innan det blir åter Karlstad för jobb på Karlstad – Göteborg två dagar i rad innan det är nyår, om ingen kommer och norpar mina turer då dvs..!

Nu är det dags för dagens tredje mugg kaffe, och många till lär det säkert bli!

På äventyr!

Jojomensan, dagen idag blev minsan en liten äventyrsdag!

Trötter som attans var jag när klockan ringde vid 06:00 imorse, inte särskillt nöjd över det faktum att jobbet kallade, hade mycket hellre legat kvar i sängen och njutit av värmen!

Men men, inget att göra, bara att släpa sig upp, mutter!

Dagen började med ett litet lätt igångspark av tågsätt åt en kollega som skulle mot Stockholm, inga större fel där, upp för lite rast och bevakning av huvudmålet för dagen, en nätt Malmö-sväng. Allt ser bra ut, tåget ankommer Norrköping endast 2 minuter efter tidtabellen, bra bra, men sen då? Inget händer, häpp…

Nästan redo att bege mig ner mot plattform, SMS plingar till, beräknas Linköping 10:04 (ordinarie 10:00), jaja, inget allvarligt, sen blir det 10:08, 10:16, 10:25 och så småningom 10:48, hmmm, inte bra..!

Plingar upp föraren som kört hittils, tydligen har de fått fel på ATC (säkerhetsutrustningen, enkelt sammanfattat) i södergående förarhytt, så nu blir det att återvända till Katrineholm för att vända tåget, så att man kan använda den andra, fungerande förarhytten! En önskning kommer från denna förare om att jag skall ta mig till Norrköping för att kunna byta av honom där istället, så att han kan ta sig med det tåg han skall åka pass med, för att så småningom kunna fortsätta till Sundsvall.

Sagt och gjort, kasta sig i en taxi med slutmål Norrköping, åkte med en föredetta kollega dessutom, mycket trevligt! Och till Norrköping kom vi utan större besvär, bara att invänta det omvända tåget!

Hoppa på så småningom, och sticker iväg, inga allvarliga fel åt detta hållet minsan, dock hopplöst efter tidtabellen, och har man väl halkat efter, blir det inte heller bättre. Rullar på fint söderut trots folk i spåret strax innan Norsholm, och jag med mitt filmande sällskap närmar oss Malmö.

Dock skall vi ju ha samma tågsätt tillbaka norrut igen, vilket ställer till lite bekymmer då man inte kan köra norrut i mer än 80 km/h som det är nu, inte bra. Tar upp som förslag att tömma tåget i Lund till nästa X2000, som nu endast ligger 5 minuter bakom oss och jagar, för att därefter ta oss till Malmö Syd/Svågertorp, där man också kan vända tågen, sagt och gjort, mitt förslag tas emot och används, jag får nytta av min “linjekännedom” till Svågertorp, tåget vänds, tågmupp blir lycklig, och vi rullar in till Malmö där lite annat löst folk tar över för att toatömma mitt tåg inför hemresan.

Här blir det falafelrulle med fetaost, hejdlöst gott, allra helst efter en sådan dag, och därefter ut och vänta på tåget.

Iväg från Malmö sisådär 90 minuter sen eller så, och samma veva nu också, är man sen blir man ännu senare, maskinelt funkar maskinen riktigt bra, och jag och mitt filmande sällskap får oss en kopp kaffe i Alvesta. Trillar till slut in i Linköping nästan 2 timmar efter tidtabell, och blir avlöst.

Detta gör även att jag får lite sovmorgon tills imorn, då jag inte har tillräckligt med nattvila för att ta min ordinarie tur som börjar 06:06. Ny tid för start är 08:30, följt av passåkning till Stockholm, och endast köra ett tåg hem. En lagom dag!

Tisdag blir det Malmö igen, förhoppningsvis lite mindre sen, onsdag väntar Stockholm, och veckan avslutas med ännu en sväng på Malmö på torsdag, efter det är det helg ljuva helg..!

Mitt filmande sällskap då? Jo visst, en utredare som var på jakt efter någon form av defekt på kontaktledningen som ger skador på strömavtagare, någonstans mellan Katrineholm och Malmö… Filmade hela den biten, både på nerresan som uppresan! Dock mycket trevlig och gott sällskap i allt elände!

Utedag i Göteborg

Idag har det varit ruskigt bra, soligt, varmt, skönt, dock lite blåsigt av och till. Dessbättre har vi dessutom spenderat nästan hela dagen utomhus, i och omkring fordon. Gjort klargöringar, sparkat liv, letat lite fel och annat sådant skoj, mycket bättre än att plöja Powerpoint-presentationer och kopplingscheman!

Dessutom har vi även pysslat med något så fascinerande som övergångskoppel, dvs ett sätt att koppla ihop en ledsen X2 med ett friskt lok, och därmed kunna släpa hem eländet. Mastig liten makapär på sisådär 65-talet kilon, mycket charmigt att lyfta, bära och därefter montera på tåget, inget man gör själv direkt, i varje fall inte normala människor.. 😉

Trots allt promenerande bland makadam och tåg, så kunde man inte få nog av den härliga vårsolen, och det fick därmed bli en promenad upp längs Avenyn här i Göteborg efter dagen i skolbänken var slut, jakten gick efter något bra ställe att sätta sig på för någon timme eller så, dock gick vi lite bet här. Istället fick det bli McDonalds och sätta sig på kajen vid Barken Viking för att avnjuta den onyttiga maten. Riktigt gött att sitta där i solen och njuta, förhoppningen är att kunna få sig lite färg också kanske, vore ju inte helt fel såhär tidigt om året!

Nu sitter man på hotellrummet igen, spelar lite musik i lurarna i väntan på att något intressant skall trilla in på TVn, som jag dock gärna undviker denna veckan då den brusar så fasligt…

Däremot är rummet i övrigt riktigt trevligt, utsikt, minibar (lätt svindyr…) och faktiskt helt okej säng! Synd att man aldrig kommer ner i den i vettig tid bara…

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén