ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: kil

Nattvakten…

Banarbeten leder ständigt till nya intressanta turer. Som kvällens nattvaktande av X2 i Kil. Så, för att hålla sig vaken så släpades kamera och stativ med till metropolen för att se om det skulle gå att finna några intressanta vinklar.

X2 tågsätt 2001 i Kil

X2 tågsätt 2001 i Kil

X2000 interiör

X2000 interiör

Vågar knappast hävda att jag lyckas särskilt bra, men å andra sidan så är man sådär klyftig den här tiden på natten, så jag kan ha fel…

Lekstuga – dag 228/365

GoPro med sugkopp

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/500 sek vid f/4,0

Idag har det allt varit lekstuga på flera olika sätt. Dels har jag kört bil på inspirerande vägar, d.v.s. inte direkt tagit den rakaste vägen mellan Karlstad och Lysvik, varken dit eller hem för den delen. Dels har jag som synes även lekt med min GoPro Hero3+ med sugkoppsfäste monterat på bilen.

Första varianten är som ovan, monterad överst på vindrutan lätt riktad neråt.  Denna variant provades på sträckan mellan Nilsby och Lysvik via småvägarna öster om Fryken och tycks ha levererat helt okej resultat om än med vissa besvär. På slutet började det nämligen regna, rätt ordentligt dessutom. Detta var inget problem så länge farten hölls uppe eftersom regndropparna då gled av vindrutan självmant. I lägre fart däremot, då började vissa besvär uppstå eftersom vindrutetorkarna inte direkt gick att köra med denna monterad just på detta sätt.

Nästa variant provades på vägen hem, efter att först ha avnjutit Lv241 mellan Sunne och Munkfors, en väg som troligen tillkommit på grund av våra synder, eftersom inget så bra kan vara sprunget ur något annat än synd. Därefter, via viss transportsträcka på Rv62, så var det dags att prova på Dömlevägen, en väg jag tidigare hört talas om främst via MC-åkare. Detta var ju tvunget till att undersökas. Så, nu monterades istället GoPron på förardörrens fönsterruta för en lite annorlunda vinkel där man även ser ratten och vissa delar av kupén.

Resultatet? Ja, se nedan kort och gott…

Vägen kan man knappast klaga på och jag förstår verkligen varför MC-åkare gillar den. Helt okej beläggning, inte värst mycket skador på vägen och sådär härligt kuperad och kurvig. Mersmak kallas det visst? Dömlevägen finner man för övrigt lättast genom att åka Rv62 norrut från Karlstad, passera Deje och ta till vänster när skylten säger just Dömle. Därefter väntar drygt 15 km av njutning om man är av den typen som faktiskt gillar att köra bil och inte bara åka!

Jakten på fler underhållande vägar är nu igång och tips har börjat ramla in via Facebook, så fler turer är helt klart planerade. Ska bara komma på vem jag ska lura till att betala för bensinen också nu…

Glass i stora lass

Glass i stora lass på Mormors Glasscafé i Lysvik

Just ja, glass hade vi ju käkat också, på Mormors Glasscafé i Lysvik, därav besöket i just Lysvik. God glass! Visserligen helt vanlig SIA-glass, men serverat på sitt egna trevliga sätt i en mycket charmig byggnad. Fler besök blir det hit, helt klart. Rekommenderas helt och fullt av både far som son!

Tågvakt – dag 16/365

X2 i Kil

Nikon J1, 22mm, ISO 100, 1/80 sek vid f/8

Idag var en sådan där dag, när det var lite extra spännande att jobba på järnvägen. Planen var att köra tågsättet på bilden ovan från Karlstad till Stockholm tidigt på morgonen, för att sedan återvända hem igen. Istället hamnade jag i Kil, där jag fick spendera min dag vaktandes tågsättet i väntan på ett tågläge och en avbytande förare som skulle köra det till Hagalund…

Slut på det roliga…

Söndag, 19 augusti 2012, avslutande dagen i vecka 33 och därmed även något mer, nämligen sista semesterdagen för 2012!

Fast egentligen var väl sista semesterdagen för 2012 redan i fredags, detta är bara min lediga helg, återkommande varannan vecka sådär. Hur man än ser det finns det dock en vardag som väntar i morgon, det är dags att dra på sig uniformen och återvända till jobbet!

Tur 231 T12

Det som väntar som första arbetsdagen efter semestern är en sväng till Stockholm med bonusvarv på Uppsala innan det vankas övernattning på Chateau Lunden. En sådär lagom lång tur som känns som den går i ett. Börjar med att ta över tåget som kommer från Oslo, kör det till Stockholm, tjänstetåg ut till Hagalund där det är rast, eller mer korrekt, kvartstid. Därefter kör man ner tjänstetåg med den Uppsala-pendel som sedan körs ett varv, innan man lämnar över den till avbytande förare och avnjuter lite rast igen. Dagen avslutas sedan med att köra ut ett tåg till Hagalund innan man får gå och lägga sig på rummet.

Detta är dessutom andra gången jag kommer tillbaka från semestern den här sommaren, jag har ju valt att prova något nytt denna sommaren, nämligen att dela upp min semester i två delar, vecka 26-27 och då nu vecka 32-33. En klart intressant variant som det inte är alltför omöjligt att jag provar på igen!

Nu väntar en lång höst som inleds med banarbeten i stort sett direkt. Avstängt i Degerfors för arbeten med bro, först endast några timmar dagtid för att följas av helt avstängt i en vecka eller så. Lagom när det är klart stängs det istället av mellan Karlstad och Kil för arbeten med nytt mötesspår.

Norska flaggan

Det blir även intressant att se om och när det kan tänkas dra igång utbildningar för att köra på Norge, intresseanmälan lämnades före sommaren och nu väntar vi bara på besked om hur många som får gå, vilka det blir och när det kan tänkas bli.

Först skall vi dock klara av kommande vecka, övernattning i Stockholm två ggr, en sväng på Götelaborg för första gången sedan i Juni och en dag med reservsittning, mjukstart helt enkelt!

Två veckor senare

Takten av uppdateringar här på sidan är fortsatt låg, för att inte överdriva då så att säga. Men nu är det då dags igen, sisådär två veckor efter senaste inlägget så kommer en liten uppdatering om läget. Efter en del studerande, mycket pillande och en del körning så kan jag nu då även lägga till behörighet för X50-54 i kategorin fordonsutbildningar.

Dessutom har vi även hunnit med första egna turen i dessa nya fordon, vilket även följt mönstret som varit under övningskörningen, dvs egna tjänstetåg mellan Göteborg – Kil i stort sett utan uppehåll och helt utan resenärer.

På det stora hela har fordonen skött sig väldigt bra, och konstigt vore det annars med tanke på att Regina i sig är ett väldigt beprövat fordon vid det här laget! Det nya tågskyddssystemet ERTMS och då mer specifikt fordonsutrustningen ETCS/STM fungerar även det hyffsat. Vid två punkter, strax söder om driftplatsen Ånimskog samt strax norr om driftplatsen Brålanda förekommer det problem, vilket ger en fullbromsning ner till stopp utan möjlighet att häva bromsen, irriterande men inrapporterat vid varje tillfälle..!

Nedan följer lite bilder från de två gångna veckornas äventyr på och omkring dessa nya X52-E som börjar trafikera sträckan 1 juli om allt går enligt plan!

Tågmekande i väntan på körsignal

Tågmekande i väntan på körsignal

Logotyper för Västtrafik, Värmlandstrafik och SJ

Logotyper för Västtrafik, Värmlandstrafik och SJ

Full fart genom skogen

Full fart genom skogen

Frukostpåse kl 5 på morgonen

Frukostpåse kl 5 på morgonen

Regina vs Regina

Regina vs Regina

Välbefolkad hytt

Välbefolkad hytt

Rast och vila!

Rast och vila!

ETCS-skärm i X52-E

ETCS-skärm i X52-E

Trött testpilot

Trött testpilot

I nästa vecka väntar fyra dagar till med egna turer tillsammans med en Göteborgskollega, och det dröjer en hel vecka till innan jag skall köra ett vanligt tåg med resenärer igen, d.v.s. tills nästa lördag. Då är det drygt tre veckor sedan sist..!

Uppdatering: kategori osvenskt skryt
Eftersom jag vid tidigare tillfällen påtalat provresultatet, så får jag väl även lägga till det här, skrivningen på X50-54 gav 98% rätt, eller 103p av 105p möjliga. Nöjd? Hyfsat…

En sådan där vecka…

Ibland har man bara sådana där perioder i sitt liv när inget verkar gå ens väg, det har alla.

Förra veckan var i vart fall en sådan period för min del, okej, kanske inte helt och hållet, två strulfria dagar fick jag faktiskt njuta av, väldigt välförtjänta sådana också!

Från söndagen den 24 juli och fram till och med torsdagen den 28 juli skrapade jag ihop över 400 förseningsminuter, utspridet över tre små dagar.

Söndagen, 24/7 2011, tåg 10371/376

Denna dag verkade ju så lättarbetad och bra, tur & retur till Trollhättan med en liten lagom skvätt rast mellan tågen, i teorin.

I praktiken gick det toppen, ända fram tills vi rullade ut från Kil och genom en kortare spänningslös sektion på kontaktledningen där, varpå spänningen inte återkom där den skulle göra det. Fan!

Bara att börja bromsa in lite i enlighet med reglerna och börja ringa, telefonen kopplade mig givetvis inte till rätt driftledningscentral, Göteborg, som den skulle, utan till Hallsberg. Där kunde dock eldriftledaren se hur hans kollega i Göteborg försökte sektionera bort olika delar för att försöka lokalisera felet, varpå spänningen kom och gick ett antal gånger innan det åter blev stabilt igen.

Kontaktledningsfel av något slag mellan Edsvalla och Grums löd diagnosen, oklart hur lång tid det skulle ta innan en prognos kunde lämnas, felsökarna befann sig i Säffle och deras elarbetsfordon i Kil. Fan igen.

Beslutade mig för att fortsätta rulla in på Edsvalla driftplats i vart fall, för att försöka mig på att göra rundgång med loket och få det i rätt ände för att kunna rulla tillbaka till Kil, istället för att försöka backa hela vägen tillbaka med ombordpersonalen som signalgivare. Väl framme i Edsvalla var det bara att bege sig ut på makadampromenad för att undersöka hur kontaktledningen var upphängd framöver, om det skulle gå att göra rundgång utan att hamna på spänningslöst område med loket, och jodå, det skulle gå!

Knata tillbaka till tågsättet och hänga av loket från vagnarna, köra runt och koppla på det hela igen, nytt bromsprov och sedan anmäla att vi var klara att gå tillbaka mot Kil. Här tog det dock tid, i järnvägens värld kan det ibland ta en ohygglig tid att få reda på hur färden tillbaka skall ske, och efter många om och men och hit o dit kunde vi återvända på det tågnummer som mötande tåg i Edsvalla hade, men som i sin tur stod kvar i Grums.

Väl tillbaka i Kil blev det att invänta bussar för transport till Grums där ett annat tågsätt då alltså stod och väntade, bussarna kom förhållandevis fort och färden mot Trollhättan kunde upptas drygt två timmar efter ordinarie tidtabell.

Balanserandes på minimalaste möjliga mängd kontaktledningsspänning tog vi oss till slut till Trollhättan, där en annan förare stod och väntade på tåget som skulle komma efter oss, och som hade tid att göra rundgång och bromsprov istället för mig, så att jag fick möjlighet att ta min rast utan att det drabbade vändande tåg särskilt mycket.

Rullade trots detta från Trollhättan dryga timmen sent, och därifrån rullade det på hyffsat fram tills Säffle, då jag ringde och hörde mig för om kontaktledningsfelet igen, fortfarande inte klart, behövdes dryga 30-40 minuter till innan trafiken kunde släppas på igen. Valde därför att stanna till vid den lilla pendlingsplattformen i Värmlands bro för att ha möjlighet att hålla dörrarna öppna under väntetiden, samt bättra på möjligheterna till en städad evakuering om kontaktledningsfelet skulle kvarstå.

Kom iväg så småningom och landade i Karlstad drygt 1,5 timme efter tidtabell, en lång dag avklarad!

Tisdag, 26/7 2011, tåg 634/647

En liten tur till Stockholm piggar väl alltid upp? Typ…

Från Karlstad och ända fram tills strax efter Flen rullade det på alldeles ypperligt bra, här tog dock turen slut. Ett tidigare tåg mot Karlstad hade nämligen havererat och hade påbörjat sin evakuering strax innan vi skulle ha rullat förbi, prognosen låg dryga 40 minuter framåt i tiden. Jaja, inte mycket att göra åt, bromsade ner, stannade så tjusigt vid min röda signal och ropade om hur verkligheten låg till, passade även på att göra en allmän inbjudan för de som var intresserade att få komma och titta in i förarhytten samt passa på att ställa frågor, för att fördriva tiden.

Hade en del besök där av såväl stora som små, alla lika lyckliga över möjligheten att få se hur min arbetsplats ser ut. Tiden som prognosen sa både kom och gick under tiden, men alltjämt elakt rött i signalen framför.

Först dryga timmen efter att vi stannat kunde färden mot Stockholm återupptas som första tåg i kön från vårt håll, medan mängder av tåg väntade i motsatt riktning på att kunna ta sig förbi haveristen.

Denna försening gjorde dock att den delen av mitt arbetspass som bestod av att köra tåget från Stockholm C till Karlberg för att där vända och åka till Norra bantorget för catering uteblev, istället snabbvände tåget direkt på Stockholm C, och min rast drabbades inte av nämnvärd försening.

För hemresan skulle jag få mitt tågsätt nerkört av en annan förare från Hagalund, så strax efter 19 började jag gå ner mot plattformarna, varpå ombordpersonalen ringde och meddelade att vistelsen i Stockholm skulle bli längre än tänkt, loket hade drabbats av lokskada vid Norra bantorget, och det arbetades febrilt på andra lösningar.

En stund senare ringde det igen, och denna gången var det fordonsledningen som bad mig hoppa i en taxi och åka till Hagalund för att där hämta ett nytt lok. Sagt och gjort, iväg på en gång och ut till spår B17 utanför lokverkstaden där loket befann sig, helt enligt uppgift. Klargöra lite raskt och sedan rulla ner mot Norra Bantorget för att hämta mina vagnar som nu stod ensamma där. Nytt bromsprov fick det också bli innan färden hem till Karlstad kunde påbörjas.

Väl på rull så flöt det på alldeles utmärkt, men förseningen om 1,5 timme skedde det inga större förändringar med, den låg envist kvar hela vägen hem.

Torsdag, 28/7, tåg 634/647

Ny dag, nytt försök på Stockholm, detta skulle väl ändå gå bättre, eller..?

Inte då, ett retligt dörrfel försenade oss med dryga 12 minuter redan i starten från Karlstad, en av dörrarna i vagn 5 ville inte stänga ordentligt och fick stängas av för att färden skulle kunna påbörjas.

Ett retligt tågmöte strax därefter tog förseningen ytterligare några minuter vidare innan möjligheten att försöka köra ikapp kom. Sakta men säkert minskade förseningen på vägen mot Stockholm, fram tills Gnesta där SLs pendeltåg fick gå ut strax före oss. Jaja, de försvinner ju i Järna så det är ingen totalkatastrof!

Men lagom till att pendeltåget försvann ur vår väg så fick vi istället en loktransport med ännu lägre topphastighet i vår väg, yey, hålla 120 km/h istället för 200 km/h, sådan lycka.

Förseningen till Stockholm blev alltjämt på runt 20 minuter väl framme, och idag fick jag i vart fall åka och vända tåget i Karlberg enligt plan.

Denna dagen kom dock tåget levererat åt mig inte bara i tid, utan rent av strax före, lovande! Ett retligt mindre ATC-fel släckte min ATC-panel för de inledande 4 kilometrarna vilket begränsade hastighet och framfart en aning, men vafan, det rullar ju i vilket fall!?

Strax före Södertälje var det dock slut på det roliga när min ombordpersonal ringer fram och meddelar att vi troligen har s.k. slag i hjul på första vagnen, som behöver kontrolleras snarast. Snabbt samtal till driftledningscentralen i Stockholm för att säkerställa att vi hamnar på spår 8, som inte har något intilliggande spår utan möjliggör felsökning i godan ro utan andra tåg på alltför nära avstånd.

Bara att ta på sig varselväst och ge sig ut och kravla sig fram mellan vagn och plattform i försök att se något på hjulen bland allt annat som finns i boggien. Blev att rulla fram i små omgångar för att sedan fortsätta felsökandet för att se att inget missas. Hjulen var dock så runda och fina på den boggie som misstänktes, och färden kunde så småningom fortsätta, med undertecknad skitig och svettig utan dess like, tur man sitter själv i loket. Den misstänkta hjulskadan då? Troligen någon form av beläggning på hjulen som bromsades bort in i Södertälje, för efter avgången där var det betydligt bättre enligt uppgift.

Väl framme i Katrineholm grinade oturen mot oss igen, och denna gången fick ombordpersonalen ut och springa när två dörrar på varsin vagn i varsin ände tåget bestämde sig för att trilskas och inte gå igen på signal. När vi väl kom på rull så skrämdes den bakersta vagnen i färdrikningen ännu en gång med att hävda att dörrarna var öppna en kort stund, utan att de faktiskt var det.

På plats i Hallsberg blev det ytterligare tid för mer felsökning av dessa dörrar, för att åtminstone se till att de är ordentligt låsta inför den fortsatt färden mot Karlstad.

Några tågmöten senare rullade vi till slut in i Karlstad, dryga 40 minuter efter tidtabell, och färden som började så bra…

Ordbajsandet nästan klart..!

Till dessa dagar har det även bjudits på två helt felfria dagar på sträckan mellan Karlstad – Trollhättan, vilket var tacksamt, samt även en ledig helg med en hälsosam dos motorsport på TVn, som gav lite återhämtning!

Idag bjuder det dock på en favorit i repris, tåg 634 och tåg 647, förhoppningsvis betydligt lugnare och snällare än förra veckans försök..!

En touch av nostalgi

Menyn för dagen bestod av reservtur, 05.30 – 13.00, passade mig alldeles utmärkt eftersom lavinfaran i facket var tämligen hög, nästan risktillägg för de som skulle skåpa fler saker på senare tid…

Njöt lite av att bo tämligen nära jobbet och steg upp först 05.00, endast mindre nödvändigare uppfräschning, på med kläder och iväg, något som låter lättare än vad det var, den tidigare isen hade nu fått ett bedrägligt lager pudersnö ovanpå, vilket som vi alla vet gör en promenad tämligen spännande.

Men, fram kom jag, fackets innehåll tömdes ut på ett lämpligt bord varpå plockande och läsande började, en kopp kaffe och två koppar te senare var det mesta i ordning, endast det lilla diskreta JTF-ändringstrycket återstår eftersom min JTF råkade vara hemma just för stunden.

Orutinerat nog började jag känna mig nöjd över att endast jobba till kl 13 för att sedan njuta av en tre dagar lång helg, dumt misstag, rent av nybörjarlikt! Fler var det nämligen som utövat Bambi på hal is imitationer under morgonen, och ett personalplanerarhuvud dyker upp i fikarummet med ett litet ord, “Panik!”.

Visade sig att en av mina kära kollegor inte fullt lyckats hålla sig upprät på isbanan utanför, och hade nu en tjusig bula ovanpå handen att visa upp. Såg lite “ajje” ut faktiskt!

Nåja, tack vare att vår “jourtur” är en “reservtur” innebar det att jag inte kunde ta hela hennes tur, det gillar vi! Istället blev det att lite hastigt hämta ut papper och bege sig ner till Karlstad C för att byta av ett tåg som ankommit från Örebro för fortsatt färd mot Trollhättan. Väl framme i Trollhättan väntade sedan rundgång och passresa åter med vändande tåg, åter i Karlstad till kl 14.00, endast en timme senare än ursprungsplanen!

Resan ner till Trollhättan skulle dessutom ske med ett lok av modell äldre – Rc3, dock något modernare upprustat än vissa andra, dessbättre. Flöt på riktigt bra gjorde det också, snömängder till trots!

När vi stannade till för uppehåll i Kil blev det även dags för något tämligen ovanligt, nämligen en uthalkande livs levande tågklarerare med ny tågorder för mitt tåg där ett exemplar var till mig, och ett skulle kvitteras och återlämnas för arkivering. Detta är något som jag är osäker på om jag någonsin varit med om tidigare, högst en eller på sin höjd två gånger. Det normala är att man via telefoninstruktioner får fylla i en blankett med dessa uppgifter, då de allra flesta livs levande (?) tågklarerare sitter i stora driftledningscentraler på konstiga orter som t.ex. Hallsberg!

En sund dos nostalgi över att framföra klassiskt lok-och-vagn-tåg med uppehåll i högst lokalt bevakade Kil som dessutom helt saknar ATC-övervakning och där en ny tågorder tas emot och får kvitteras, nästan så att världen blev lite svart-vit där ett tag, åtminstone ganska vit!

Farfar i Rc-lok

Farfar Arvid i Rc-lok på Stockholm C okänt årtal, även fotograf okänd.

Resten av resan flöt på så smärtfritt så, vad jag minns var alla uppehållen snygga och prydliga trots min inte alltför stora vana med den lite egensinniga bromsventilen som finns på de äldre loken. Dessutom i tid eller något före till största delen!

Väl framme i Trollhättan väntade en snutt rundgång bland blötsnö och slask, och även mina annars så bra handskar var fullständigt genomdränkta efteråt, dessutom kändes inte karriärvalet fullt så glamouröst just när smältvatten från blötsnön droppar ner i nacken när man kryper runt mellan vagn och lok, men jag trivs så väl ändå.

Hemresan blev i stilla god ro som passåkande i tjänstekupén, där det även inköptes en smarrig pastasallad till lunch och kaffetermosen fanns på lagom långt avstånd, gott sällskap i form av go Göteborgspersonal gjorde även resan riktigt trevlig, och rättidig med för den delen!

Och ja, många konstiga tekniska tågtermer, som jag dock inte orkar förklara nämnvärt just nu, någon är tämligen trötter och stavar dessutom som en kratta lite här och var, ni får ha överseende med detta, för nu ska jag snart sova!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén