Idag blir det inte mycket mer än ett kallt konstaterande av att tiden går. Födelsedagsfirande stod på schemat och födelsesdagsbarnet fyller 9 år idag.
Kaspian 9 år
Etikett: Kaspian Sida 1 av 6
Hur firar man bättre ett födelsedagsbarn än genom att besöka Mormors Glasscafé i Lysvik? Sagt och gjort, nästan hela familjen tog plats i min fars BMW 218d och begav sig norrut längs med östra sidan utav Fryken för att frossa i glass.
Födelsedagsbarnet med sin present
Värmland <3
Glass i stora lass
Glass i stora lass
Dagens åkdon – BMW 218d
Ni med skarpa ögon kan se att bilden ”Värmland <3” ovan är en repris från förra året, en bild som över sommaren levt som omslagsbild på Värmlands egna Facebooksida. Kanske en smula nöjd över det faktiskt..!
Canon EOS 6D, 82mm, ISO 200, 2,5 sek vid f/8,0
Sonen i full fart, spelandes på surfplattan med full inlevelse!
Canon EOS 6D, 135mm, ISO 800, 1/640 sek vid f/2,8
Inte lätt att vara liten och sjuk, även om man är under tillfrisknande. Såhär såg det ut i soffan under stora delar av eftermiddagen och kvällen, en sovande liten grabb med kudde och gosedjur nära till hands. Snacka om att man som förälder lider när de små är krassliga och man inget kan göra!
Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/1000 sek vid f/4,0
Ibland är det bra tur man har barn runt omkring sig, barn som medför en hel del färg i livet. Själv går man ju allt som oftast klädd i ganska neutrala och diskreta färger likt de allra flesta vuxna. Personligen försöker jag åtminstone ibland bryta av med allra helst rött bland allt blått och grått, men det är inte alltid så lätt som man kanske skulle önska. För Kaspians skull däremot råder det ingen brist på färger, som synes! Här finns då alla regnbågens färger representerade och det ska mycket till för att man skall tappa bort honom i en annars ganska grå värld.
Än så länge väljer han själv gladeligen färgglada kläder och skor, något jag verkligen hoppas att han kommer fortsätta med under många år till. Tids nog lär väl även han bli tonåring och lika mörk som alla andra, så man får passa på att njuta utav det så länge det går.
Canon EOS 6D, 135mm, ISO 1600, 1/500 sek vid f/5,6
Även idag hade jag en plan, om än inte lika definerad som gårdagens plan då. Men tanken var att efter jobbet bege sig ut till Mariebergsskogen för att möta upp exfru och sonen där i solskenet. Så, väl hemkommen och ombytt så packade jag ihop kameran lite snabbt, lite för snabbt, och drog iväg. Efter lite soldyrkande hamnade vi uppe bland djuren och där kom kameran fram, perfekt tillfälle att njuta av lite 135L-porr sådär!
Ordnade upp inställningarna, siktade in mitt motiv och brände av några bilder. Sänkte kameran för att spana in resultatet lite snabbt och där, ridå! Inget minneskort. Fan.
Minneskortet satt ju så fint här hemma i datorn, sedan igår kväll när jag senast flyttade över bilder från det. Inte heller hade jag något i reserv liggandes där i väskan. De låg hemma i skrivbordslådan.
Så, vad har man då lärt sig av detta? Att alltid ta ur minneskortet så fort överföringen är klar? Att ha reservkort med sig i väskan? Att inte plocka ihop kameran lite för snabbt..?
Förmodligen har jag inte lärt mig något alls utav det. Den risken är tämligen överhängande faktiskt.
Tur nog kunde man tänka om och istället knäppa av några bilder på partiet Fia med knuff som sonen och exfrun ägnade sig åt här hemma efter hemkomsten. Tur nog hade jag åtminstone en reservplan där och då. Dessutom bjöd ju moder natur på ännu en fantastisk solnedgång till kvällen, men det motivet kan börja kännas en smula återkommande kanske..?
Canon EOS 6D, 135mm, ISO 1600, 1/125 sek vid f/4,0
Gosedjuren är viktiga att ha i soffan, någon måste ju ha stadig koll på hur det går med spelandet om inte annat?
Canon EOS 6D, 85mm, ISO 400, 1/250 sek vid f/4,0
Man kan lugnt säga att det märks när sonen varit här någon eller några nätter. Man finner så att säga små spår här och var utav hans existens. Så som den sprillas nya kaffefläcken i den vita soffan exempelvis. Eller som här, när Pingu får sitta vid köksbordet och vänta på nästa gång. Det går liksom inte på något endaste sätt och vis att dölja att det åtminstone stundvis bor ett barn i lägenheten, som om man nu ens skulle vilja dölja det hela?
Fast jag tror nog faktiskt just Pingu får flytta in till sonens säng igen, snart…
Ovanligt nog godkände sonen att jag tog fram stora kameran och fotograferade honom idag, nedan finner ni en av bilderna som blev tagna under den ovanliga stunden.
Passade även då på att fotografera i M-läget, helt manuellt d.v.s, något som jag ytterst sällan tyvärr brukar ta mig för. Egentligen borde man utmana denna gräns betydligt oftare för att kunna utvecklas som fotograf. Det blir trots allt en smula mer belönande att gå igenom en bunt bilder där man själv varit med och bestämt allt!
Det känns nästan lite märkligt, som om något inte stämmer, men denna söndag har erbjudit en sådan där nästan sagolik mjukstart!
Till att börja med så lät sonen oss sova i lugn och ro, ända till 10-tiden rent av. Helt nöjd satt han ute i soffan framför en hälsosam dos barntv. Inte ofta man faktiskt får njuta av en sovmorgon vare sig det är söndag eller ej!
Frukosten är nyss avklarad, havregrynsgröt till sonen, stekt ägg och svamp till frun och omelett med svamp och ost till mig med te till fru och son samt kaffe med vispad grädde till mig. Hörde jag någon säga lyxfrukost?
Nu, näst ut för dagen vankas promenad för far och son, Mariebergsskogen är det tänkta målet och med mig följer även kamera och på den ett fast 50 mm objektiv! Återstår att se om inspirationen är med och om så är fallet, så kanske det blir en bildblogg till eftermiddagen!
Hur som helst är tanken att den mjukstartade söndagen skall fortsätta i samma stil!