ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: Karlstad Sida 3 av 23

I loktågens tecken

Jajamensan, det är dags för lite järnväg här igen, för att blanda ut mixen utav teknik och bilar sådär!

Anledningen till det är väl mest den för mig ovanligt höga koncentrationen utav loktåg den här jobbhelgen, en tågtyp jag egentligen inte beblandar mig med fasligt ofta, bortsett från den förhatliga Uppsalapendeln då.

Normalt sett huserar jag i mysiga små (?) motorvagnar utan större behov av att skita ner mig med rundgångar och annat bös. Men inte i helgen. I helgen har det istället erbjudits bland annat ett varv på Hallsberg med vad som inte kan kallas en helt perfekt elevtur, fast utan lokförarelev att plåga då.

Loktåg i Degerfors

I väntan på mötande tåg

Läs mer

Versus

Den ena bilden är tagen med Sony α7 II med Sony Zeiss 55 mm f/1.8, den andra med iPhone 7 plus i 56 mm-läge. Den ena redigerad via Lightroom på iOS, den andra i Lightroom på macOS. Båda fotograferade i RAW-format.

Solnedgång över Karlstad

Alternativ 1

Solnedgång över Karlstad

Alternativ 2

Gissningar på vilken bild som är tagen med vilken kamera? Och kom ihåg att det är fusk att kolla EXIF-data!

RAW-format på iPhone för övrigt, äntligen är väl ordet?!

Provkörningen som inte blev

Toyota har jag inte undersökt närmare, mest för att jag somnar ganska akut varje gång jag tänker tanken på deras bilar!

Ett ordagrant citat från mig själv, ur kommentarsfältet kring tidigare provkörningar. Alltså inte direkt jättehöga förhoppningar kring Toyota som märke och dess bilar.

Ändå tänkte jag att de skulle få en chans, en ordentlig chans att motbevisa mig, att jag inte skulle somna i eller i närheten utav en av deras bilar. Så, med andan i halsen så skickade jag via hemsidan in ett önskemål om provkörning, så som jag gjort med så många andra tillverkare.

Inget svar.

Så, envis som jag är så skickade jag in igen, någon vecka senare.

Läs mer

När media spekulerar…

För de som minns så skedde ju en rätt intressant vurpa i april det här året, när Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg var på besök och flyttade en stoppbock samt i och med detta förlängde spår 20 på Karlstad C.

Detta är ju något som lokalpressen har bevakat förhållandevis väl dels då, vid den aktuella händelsen samt nu, när Trafikverkets utredning blivit klar. En utredning jag hemskt gärna skulle vilja ta del utav för övrigt.

Som en del av alla artiklar kunde vi i fredags eftermiddag läsa om hur spåren är en säkerhetsrisk. Ja, det är rubriken. Säkerhetsrisken för att det i snitt vart annat år skett olyckor där stoppbock eller fordon ådragit sig skador. Antal allvarliga personskador är noll för övrigt.

Bara som ren jämförelse, skulle det vara intressant att ta del utav antalet trafikolyckor som skett i centrala Karlstad under samma tidsperiod, tio år, och jämföra lite snabbt. Jag har en spontan känsla att säkerhetsrisken i spår 20 och spår 21 på Karlstad C är ganska så extremt liten jämfört med de riskerna man utsätter sig för som gångtrafikant, cyklist (motor eller ej) samt bilist i centrala Karlstad.

Det är absolut sant att järnvägsdrift innebär vissa risker och att när olyckor sker, är det oerhörda krafter i omlopp. Att så som lokalpressen gör, överdriva dessa risker, när det är så oerhört mycket farligare att vistas i vägtrafiken, det är bara pinsamt på alla tänkbara sätt och vis.

För övrigt, som liten sidonotis, så kan det väl vara värt att nämna att utav de fem händelser under tio år som media hänvisar till, så är tre utav dem så pass lindriga att det handlar om mindre materiella skador på stoppbock, stopplykta och fordon som förvisso kostar en hel del att reparera på grund utav att det är järnväg, men ändå är så lindriga att det med nöd och näppe går att nämna.

Händelsen där de beskriver hur föraren utav tåget smet, den är än mer pinsam, eftersom inblandad förare (inte jag) med absolut största säkerhet inte ens noterade att stoppbocken blivit nuddad.

Händelsen i april var i allra högsta grad allvarlig, både sett till faktiska konsekvenser som potentiella, men spår 20 och spår 21 på Karlstad C är på inget sett någon säkerhetsrisk värd att nämna, varken igår, idag eller imorgon.

Däremot får man gärna påbörja en ombyggnad utav Karlstad C, men det är för trafikens skull, att det desperat behövs genomgående spår med plattform. Inget annat.

Kör för livet

Ja, då var det den tiden på året igen, tiden då BMW kör sin kampanj tillsammans med Barncancerfonden. Konceptet provkör och BMW skänker 100 kr till tidigare nämnda välgörenhet.

Även om det blev ett glapp förra året tycker jag ändå vi kan kalla det lite utav en tradition utav att besöka lokala BMW-handlaren Autowåx och idag blev det alltså dags för årets första omgång!

Först ut fick det bli en tur med BMW 320d Touring, en bil som jag hemskt gärna skulle vilja ha med på den där listan utav tänkbara kandidater till nästa leasing. Om den bara kunde vara några hundralappar billigare så skulle den vara som gjuten ledare, åtminstone känslomässigt.

BMW 320d Touring

Lånevagnen var som sagt en dieseldriven sak med xDrive i en faktiskt ganska läcker grå färg och i min mening, alldeles för stora fälgar. Däremot åkte man fasligt skönt i den trots fälgstorleken och det går inte att säga annat än att BMW är rätt hyfsade på att få bilarna att gå bra trots monstruösa fälgar.

Interiört är allt högst bekant från min egna 1-serie. Det mesta ser bekant ut och fungerar så som jag är van vid, även den udda blinkersspaken. Lånebilen var dock utrustad med såväl automatlåda som panoramatak och skulle jag slippa betala för det så ja tack, hemskt gärna!

BMW 320d Touring

Det är en helt annan kvalitétskänsla jämfört med såväl Forden som Opeln vi kört tidigare, det går inte att förneka. Jag jobbar alltså febrilt på att inne i mitt huvud hitta bra skäl till varför vi vill lägga närmare 1000 kr extra per månad för att kunna fortsätta köra BMW ytterligare tre år till.

BMW 320d är en sådan där bil som jag hemskt gärna skulle vilja fortsätta köra med, längre sträckor, mer mil, många mer mil! Man åker ruskigt gott, får plats alldeles lagom väl och känner sig som hemma i. Personligen hade jag nog hellre sett en bensindriven maskin framför testbilens diesel, men det var knappast så att jag led utav det hela.

Med första turen avklarad var jag lite nyfiken på att klämma närmare på BMW i3, som tyvärr tagit sig en längre utflykt till ett företagshotell. Synd. Kanske får bli återbesök för att utforska elbilens förlovade land vid ett annat tillfälle istället.

Som plåster på såren fick jag efter lite kloka övervägande ta mig an BMW M140i istället. D.v.s. en tämligen likadan bil som vi redan idag kör. Fast med en väsentlig skillnad då. Det finns lite mer pulver under huven. Och med lite menar vi ganska mycket.

Med 250 kW eller för all del, dryga 340 vilda hästar under huven så är det en hel del mer än vad jag är van vid att hantera i samma kaross.

Redan när man startar denna best så märks det mer än väl att det handlar om något alldeles särskilt. Det puttrar och mullrar så fint där bakom bilen att man nästan känner lite kalla kårar längs med ryggraden och man ägnar en liten tanke åt vad tusan det är man ger sig in i, innan man lägger i Drive och glider iväg…

BMW M140i xDrive

Jag tänker nu låtsas som om jag skulle vara en vuxen och ansvarsfull människa som inte provade bilens launch control vid ett väl valt tillfälle och kan därmed inte uttala mig närmare kring den brutala upplevelse som följde därefter. Men skulle man inte vara en vuxen och ansvarsfull människa så kan jag meddela att den går utav bara helvete. Kort sagt. Plus att den låter något så underbart fantastiskt när den går utav bara helvete.

Personligen tycker jag att klarröd är helt fel färg för en M140i och att färgen Estorilblå är det enda rätta. Den senare gör sig överlag så mycket bättre på 1-serien och allra helst i det här utförandet. Röd är liksom inte tillräckligt galen färg för att göra bilen någon som helst rättvisa.

Även om upplevelsen i M140i var något utöver det vanliga så skulle jag nog inte vilja äga en sådan bil. Kostnaderna för bränsle, däck och service på ett sådant här monster skulle kunna skjuta i höjden något så vansinnigt och körkortet ligga alldeles för pyrt till alldeles för ofta.

Men jag är glad att jag tog chansen att testa den, att få höra den mullra, puttra, knattra och känna motorns absoluta vrede när högerfoten sträcktes ut mot golvet. En upplevelse utan dess like!

I och med den upplevelsen så behöver jag väl mer nu än någonsin köra i3 också, för att kompensera miljön en smula sådär. Men det får bli en annan gång.

Åter en gång så befästes min åsikt om att Autowåx är stadens bästa bilhandlare, trots att viss konkurrens börjat uppstå i form av framförallt Helmia bil. Men de har en bit kvar, allra helst med tanke på att jag blev kvar en bra stund extra bara för att prata lite till höger och vänster med alla de som uppenbarligen känner igen mig allt mellan hyfsat till mycket väl. En rakt igenom trevlig känsla kort och gott!

Givetvis var det samma visa i år som tidigare i år. BMW skänker pengar för att låta mig leka med nya, fina bilar och då är det inte mer än rätt att jag gör samma lika även jag. Sagt och gjort, 200 kr från egen ficka till Barncancerfonden via Swish och tack vare det, är jag nu en hel nyckelring rikare!

Lätt värt det!

Jakten på ny bil

Det är väl inte mer än rimligt att vi kör en liten sammanställning om hur läget ser ut såhär långt i jakten på nästa leasingbil. Listat är de bilar som jag hittills har provkört och haft åsikter om samt hur de ligger till inför framtiden. Än finns det intressanta objekt kvar att provköra och titta närmare på, men det är en helt egen lista för sig.

Högintressanta

  • BMW 218i Active Tourer
  • Ford Focus kombi
  • Mini Clubman
  • Opel Astra Sports Tourer

Intressanta

  • BMW 318d
  • Ford Mondeo
  • Mazda6
  • Mazda CX-5
  • Skoda Octavia

Avfärdade

  • Citroën C4 Picasso
  • Honda Civic Tourer
  • Honda CR-V
  • Mercedes- Benz B-klass
  • Renault Kadjar
  • Subaru XV

Än så länge så finns det alltså fyra bilar på den intresselista som är med oss till nästa år när det blir aktuellt på riktigt. Dessa kombattanter ligger ganska likvärdigt i pris med månadskostnad på runt 3000-3500 kr/mån med sådan utrustning att vi känner oss nöjda, även om utrustning skiljer en del mellan de olika märkena och modellerna.

Det som mest talar för fortsatt intresse för BMW/Mini är den genomgående fantastiska återförsäljaren i stan, Autowåx, och att jag i dagsläget är mycket nöjd BMW-förare. Ganska enkelt att fortsätta på inslagen väg så att säga. Dessutom är såväl 218i som Clubman intressanta och lite lagom stora bilar med sina egna små egenheter.

Både Ford Focus och Opel Astra är lite mer klassiska kombibilar i mindre format, en tuff liga som de spelar i med många andra alternativ. Såväl Wafab som Helmia har dessutom imponerat med trevliga och kompetenta säljare som är snabb i responsen på mina frågor och funderingar. För mig är detta nog så viktigt och dessutom ger det tydliga indikationer på hur man som återförsäljare är intresserad av mig som kund överlag.

På listan över övriga intressanta bilar hittar vi de som främst avfärdas på grund av lite för högt pris, runt 4500 kr/mån och uppåt som ändå inte ger oss mer än de mer ekonomiska alternativen. Ibland kan det säkert vara trevligt med en större kombi likt Ford Mondeo eller Mazda6, men måste vi verkligen betala för det varje månad, alla månader? Här finner vi även Skoda Octavia som i sig är en intressant bil men som är gravt handikappad av den usla återförsäljaren Lecab, vilket är grymt tråkigt på alla sätt och vis.

Det är ju tveklöst så som någon kommenterat här på bloggen tidigare, den återförsäljare som är så djupt ointresserad av att sälja bilar som Lecab är, hur kommer de agera när jag som kund kommer in med klagomål eller garantiärende?

På schemat står framöver alltså återbesök hos Autowåx för att bekanta sig bättre med 218i Active Tourer och Mini Clubman. Dessutom skall även Helmia uppvaktas ytterligare för att kunna ge samma behandling till Ford Focus. Hos Wafab har vi som bekant redan varit och tagit Opel Astra på en längre tur där Diana också fick känna på vad den har att erbjuda.

Mycket kvar att göra, även om vissa favoriter börjar utmärka sig på listan. Det finns märken och återförsäljare kvar att besöka. Det finns nu fler bilar för Diana att provköra och ja, det här är fortfarande precis lika intressant som när jag började, tjuvstartade så smått så att säga, med att provköra Mini Clubman redan i vintras.

Är jag tokig som gillar allt det här?

Kvällsvyer

En av stans bästa utsikter och ständigt återkommande vy här på bloggen. Om lägenheten bara vore större skulle jag gladeligen stanna här, större och kanske en smula mer välisolerad så att höst och vinter inte vore så dragiga och stundvis kalla.

Husdrömmar

Spontant så kan vi nog avfärda mestadels av detta inlägget som bobyggardrömmar förknippade med pågående graviditet. Fullt naturligt spökeri som förekommer såhär i väntan på vårt gryn. Samtidigt så går det inte att förneka tankarna då de varit med oss ett litet tag, allra helst efter att det här med projekt nytt boende visat sig vara långt mycket mer avancerat än vi någonsin kunnat ana.

Sedan hösten 2015 har vi mer eller mindre aktivt sökt ett större boende, helst till lite mer rimligt pris. Vår nuvarande 3a blir förr eller senare för liten och nu har vi verkligen en mer tickande deadline än tidigare. Att vi dessutom ger över  9000 kr i månaden för vårt boende hjälper ju inte direkt heller.

Vi har haft en handfull vettiga napp, tackat ja till ett par lägenheter, fått ingen av dem. Att hitta ett nytt boende i Karlstad är svårare än vad jag någonsin tidigare upplevt i någon ort, inräknat såväl Falun som Linköping. Dels har vi kommunala KBAB-rouletten som avgör vem som får lägenheten som upp till 10 personer kan tacka ja till, dels har vi privata alternativen med oklara former av bostadskö och tilldelning av visningar.

Tanken på att köpa oss ett hem har funnits med oss redan från start, men detta är något vi har planerat vänta med tills vi vet mer hur vi vill bo och vart. Samt att vi även måste rådfråga banken (bankerna) om hur lånesituationen ser ut. I dagsläget har ingen av oss nog med sparpengar för att ens nå i närheten utav den obligatoriska kontantinsatsen och inte heller kommer vi nå dit inom kort, allra helst inte sett till hur de bisarra priserna påverkar storleken på kontantinsatsen.

Villadrömmar

Drömmen, om vi skall kalla den för det, är ett lagom stort radhus med sådär 5-6 RoK. Ingen av oss önskar bo i skogen med många hundra meter (kilometer?) till grannarna utan ser helst ett fortsatt någorlunda centralt liv med nära till jobb och andra måsten. Helst vill vi ju inte betala för många miljoner heller, allra helst inte eftersom vi inte har en susning om vad bankerna vill låna ut…

Som så, så har vi egentligen inget emot att bo utanför Karlstad heller, även om pendling inte är det mest underhållande man kan syssla med. Detta medför dock bekymret kring bil, eftersom båda makarna Ewenson jobbar oregelbundna tider och behovet av en andra bil då uppstår tämligen omgående. Med två bilar behöver alltså boendet vara tillräckligt ekonomiskt för att tillåta inköp/leasingavtal samt tillkommande mängd bränsle för två bilar. Då hamnar man plötsligt långt ut i obygden…

Det enklaste och det vi alltjämt hoppas på är att det lite magiskt skall dyka upp en lagom stor lägenhet, 4-5 RoK med någorlunda centralt läge som tillåter fortsatt promenad/cykelavstånd till jobbet.

Tyvärr, så verkar ju bostadsmarknaden överlag tämligen katastrofal och det börjar bli bra svårt att hålla hoppet uppe. Istället försöker vi som bäst komma på hur spjälsäng, skötbord och förvaring för Grynet skall få plats i nuvarande sovrum och hur tusan vi sen skall lösa det hela, när Grynet inte längre vill bo i vårt sovrum?

Klockan tickar och bostadsmarknaden i Karlstad suger hårt. Det är väl kontentan av det hela…

Fyra sorter friterad kyckling

Eftersom ännu en amerikansk snabbmatskedja har hittat till stan så har jag väl inget annat val (?) än att faktiskt ta tag i och testa det hela, upplevelsen kring vad de själva kallar för “Finger lickin’ good!”.

KFC Mix Box

Innehållet i en KFC Mix Box á 89 kr

Detta är vad KFC själva kallar för en perfekt mix av deras kycklingvarianter, crispy strips på innerfilé, hot wings, filet bites vilket är tärnad och friterad kycklingfilé och en bit av så kallad original recipe. Utöver detta ingår två sides vilket för dagen fick bli en omgång pommes och en bit majs, samt en dryck och en dipp.

Tyvärr är det inte svensk kyckling som tillagats i de olika formerna utan istället kommer råvarorna från Holland, vilket är mycket tråkigt i sammanhanget. Det finns gott om bra, svensk kyckling som definitivt borde vara det som serveras på en svensk restaurang, även om den har amerikanska rötter.

Trots en lätt bitter eftersmak av utländsk kyckling så är det ändå helt okej mat, för att vara snabbmat så att säga. Personligen föredrar jag tveklöst de benfria bitarna friterad kyckling framför de med ben, helt enkelt för att det är så mycket lättare att äta. Dock var mitt val av majonäsdipp kanske inte helt genomtänkt utan en BBQ-dipp hade nog gjort sig så mycket bättre. Pommesen är väl i klass med de McDonalds serverar, okej men varken mer eller mindre. Däremot var det riktigt kul att kunna välja en bit majs med tillhörande obligatoriska bit smör till som side. Klart godkänt och intressant variation!

Valet av Mix Box är kanske inte något jag skulle upprepa, men det var ett bra sätt att få testa de olika formerna som finns att tillgå. Spontant känns det inte heller som att KFC kommer få något återbesök i närtid, åtminstone inte så länge de serverar utländsk kyckling istället för svensk. Äter hellre någon annanstans då, eller än bättre, lagar mat själv.

Nog med skräpmat nu för ett tag va?

Årets första

Årets första på film fångade blixt! Förhoppningsvis inte den sista…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén