ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: kaos

Ännu en fantastisk dag

Torsdagen var ännu en sådan där fantastisk dag på järnvägen, en sådan där dag som börjar rätt okej men som sedan går ganska så ordentligt åt helvete. Ändå lyckas det hela avslutas på helt okej sätt och vis ändå, så småningom.

Tidig start på dagen med turstart 05:09 för att så småningom spaka dagens första tåg mot hufvudstaden, pendlarnas favorit med avgångstid 06:28 från Karlstad. Dessutom ett tåg som inte haft det enkelt på sistone med ett spårarbete i Väse som fullkomligen kvaddar punktligheten.

Läs mer

I ett mindre kaos

Vardagsrummet

Status i vardagsrummet den 10/5 2015. Ett mindre kaos av möbler och prylar uppställda där det fanns en smula plats över.

Nu, någon timme senare på dagen, så har kaoset minskat en smula. En uppsättning á 4 byråar av MALM-modell har bytt ägare, likaså soffbordet som så prydligt står uppställt mot högra väggen. Två sidobord av LACK-modell flyttar vilken minut som helst och saker har bytt position lite av och till.

Kvar att göra är att skifta TV-bänk, ett projekt som innebär ett mindre kaos utav sladdar och elände. Ett projekt jag gärna skjuter på framtiden en smula. Troligen inte så länge som jag velat dock.

Kaoset har en enorm fördel med sig dock. Kaoset innebär att jag och min son förvandlats till vi och min son. På ytterdörren står det ett namn till och nu börjar det bli allt mer svårt att kalla sig något annat än sambo.

Som med allt vad gäller relationer, så lär det väl även här förekomma en och annan som tänker “Oj, så snabbt!”, kanske rent av uttalar det. Till er vill jag hälsa, att ni har inget med den saken att göra och att ni tveklöst gör bäst i att hålla de tankarna för er själva. Det är alltför lätt att lägga sig i andras liv och andras beslut, utan att ha en susning om bakomliggande anledningar. Motstå den frestelsen..!

Nu väntar ett mindre kartongrally innan allt är klart och den andra lägenheten är helt tom. Det får bli en annan dag dock. Något oklart när bara.

Det blir bra när det blir klart, den saken är säker.

Och om maffiatjänst undrar, så är det inte en TV, det är en bildskärm för att konsumera strömmande media, i sin nuvarande form helt oförmögen att ta in licenspliktiga tjänster…

Lite av en identitetskris

Ja, inom fotograferingen då, i övrigt är det varken mer eller mindre fel på mig än vad det normalt sett är, så får ni välja att tolka det helt fritt som vanligt.

Inom min fotografering däremot, där är det lite utav ett kaos just nu, ett kaos som består i av att jag inte vet vad jag vill fotografera och knappt hur heller. Så har det nog även varit en stund eller två med, större delen av året åtminstone.

Det känns som att just nu spelar det ingen roll vad jag fotografera, hur, när eller med vad, så blir det ändå inte mycket mer än medelmåttiga bilder. En smula frustrerande är väl en klar underdrift vad gäller hur jag känner mig.

Stundvis har jag riktigt gott om idéer, idéer som rent av skulle kunna vara riktigt bra. Ser gott om bilder framför mig, utan att kunna förverkliga en endaste en utav dem. Istället känns det mer som om jag sitter fast i samma gamla tankesätt och med samma gamla idéer utan att kunna förnya något alls.

Jag skulle vilja ta mig an mer gatufotografering, mer porträttbilder, allra helst porträtt av barn. Jag skulle vilja ta fler bilder av närmast dokumentärt stuk, berätta en historia genom bilderna. Samtidigt känner jag att jag saknar modet för att faktiskt ta mig an att fotografera klassisk gatufoto. Jag saknar lust och ork för att ta mig an mer porträtt av stora som små människor. Jag saknar historier att berätta…

Just nu vet jag inte riktigt hur jag skall ta mig ur detta, hur jag skall göra för att skapa mig en ny identitet inom mitt fotograferande, få mig att känna mig mer nöjd med vad jag producerar igen.

Frustrationen är total.

Dagens dag – dag 181/365

Bullens Pilsnerkorv

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 640, 1/60 sek vid f/2,8

Det är rätt fascinerande egentligen, att för varje dag på året tycks det finnas något som tillägnas den dagen. Idag är det tydligen pilsnerkorvens dag. Säger någon. Men jaja. Kan det väl få vara då. Personligen har jag så vitt jag vet inte ätit just pilsnerkorv förut. Inte vad jag kan minnas åtminstone. Så, när en kollega då bjöd in till korvfest för att ära denna pilsnerkorvens dag så kunde man ju inte motstå att haka på. Önskemålet var att man införskaffade sig en burk Bullens pilsnerkorv som togs med dit.

Nu jobbar vi ju då som bekant på järnvägen och just den här dagen har verkligen inte varit någon vidare bra dag för järnvägen. Så tack vare en läckande vagn lastad med svaveldioxid i Hallsberg så uppstod just en smula av kaos sådär. Lägg därtill ytterligare kaos hit och dit och vips så blev kvällens korvfest inställd.

Istället får jag nu nöjet (?) att på eget bevåg tillaga denna burk med pilsnerkorv för att förtära detta i mitt egna hem, komplett med en samling obligatoriska tillbehör då. Skall bli intressant i sig men inte riktigt så som jag tänkt mig. Men men, sådant är väl livet.

Att ha en sund dos flyt!

Få saker orsakar kaos i järnvägstrafiken på samma sätt som ett redigt kontaktledningsfel, något som bevisats några gånger för mycket. Hittills har jag haft en sådan där hälsosam dos med flyt gällande just kontaktledningsfel, visst har jag blivit parkerad i ett antal timmar någon gång i väntan på trafikstart, men alltid med spänning på tåget vilket alltid underlättar saker och ting i rådande kaos.

Några gånger har jag dessutom haft sådan tur att kaoset inträffar bakom mig, varpå jag kunnat undgå det hela med blotta förskräckelsen och oftast kunna fortsätta min resa tämligen ostörd.

Igår får räknas som ännu en dag då en stor portion tur räddar hela situationen, för igår var det dags för ett av de där kaosbringande kontaktledningsfelen. Platsen för kaoset var Kristinehamn där jag med mitt tåg 50 just mött tåg 51. Strax efter att ha rullat ut mot Degerfors från Kristinehamn blev det nämligen spänninglöst, något som knappast undgick att märkas eftersom pådraget bröts väldigt abrupt och en summer börjar ljuda inne i loket.

Dessbättre hade jag vid det laget redan fått upp tillräcklig fart och hade sådan tur att jag kunde fortsätta rulla en bit, för strax framför mig låg en nollsektion, en bit spänningslös kontaktledning innan man kommer in i ett nytt matningsområde!

Kunde konstatera att kontaktledningen ovanför mig inte rörde sig på något ovanligt vis samt att lokets huvudbrytare alltjämt var till och rullade så försiktigt förbi sektionen och ut på spänningssatt område igen.

Efter att ha pustat ut sådär lagom mycket kunde färden fortsätta mot Stockholm med ett öga eller två extra på hur kontaktledning och strömavtagare fortsatte bete sig. Under färden kunde man allt mer konstatera vilket flyt man haft, igen! Det mötande tåget hade inte alls samma nivå av tur utan kom tydligen blott 50 meter ut från plattformen innan det tog stopp. Totalt dröjde det över 4 timmar innan trafiken åter var igång förbi Kristinehamn igen!

Tids nog lär man ju tveklöst sitta där med skägget i brevlådan, hopplöst fast i ett spänningslöst område med fullsatt tåg och en sådan där lagom dos problem att ta tag i, men just för stunden är jag i allra högsta grad nöjd över att det inte var jag den här gången heller!

Istället avnjöts såväl gårdagens som dagens pass i rättidighetens tecken, precis så som läget varit ganska länge nu!

Jaha! Det skulle bli en SÅN dag!

På papperet erbjöd denna annandag en enkel och bra jobbtur, sitta reserv 08.00 – 15.30! Det var ju bra, alldeles lagom ansträngande och alldeles lagom tidigt!

Fast så blev det ju inte riktigt.

På den positiva sidan är att jag hann få mig en kopp kaffe och åtminstone BÖRJA titta på fackets samlade hög papper! Sen ringde telefonen…

Jag hade ju redan hunnit inse att det var kontaktledningsfel mellan Kristinehamn och Degerfors efter nattens vindpustar, och börjat fundera om det inte blir att hugga in i en tågvändning eller så, i god ordning! Och visst var det så! Mot Kristinehamn med tåg 50 för att där göra rundgång, dvs flytta loket från ena änden vagnarna, till den andra, och förbereda tåget för avfärd som tåg 51 mot Oslo. Mellan Kristinehamn och Hallsberg var det alltså tänkt bussersättning.

Den planen höll säkert i dryga 10 minuter.

Sen ringde telefonen igen…

Ny plan, för nu var det även stopp mellan Arvika och Kil på grund av kontaktledningsfel, såklart..! Taxi till Arvika för att där istället utföra ursprungsplanen, dvs göra rundgång på tåg 50 och vända det till tåg 51! Finemang, plockade ihop, beställde taxi och hämtade allt och inget som kan vara bra att ha med sig, mot äventyr!

Taxiresan flöt på utan besvär, kom till Arvika bara ett lagom antal minuter innan tåget från Oslo rullade in, redan 40 minuter sent på grund av signalfel på Norska sidan gränsen. Hann inte riktigt fram till loket innan resenärerna vällde av med tusen frågor, av förståeliga skäl angående bussar och fortsatta resan.

Tog mig till slut upp på loket, ringde för upp DLC Hallsberg för att kolla läget lite, om det fanns någon hopp om trafikstart inom någon timme kanske det var onödigt att göra rundgången, utan istället kunna köra tåget en bit österut för att möta upp bussarna.

Det fanns inget hopp..!

Hoppade av, hängde av tågvärme, koppel och slangar och klättrade upp på loket igen, rullade iväg ut i riktning mot Kil körandes på vackra signaler, vilket då även innebär att man får rulla lite längre ut än absolut nödvändigt för att kunna byta spår, men det gör ju inget, eller..!?

Lagom när jag hann med att fundera på vart nästa sektion av kontaktledning börjar så fick jag svaret, genom ett ljudligt *poff* i kombination med tjut och ilsket röda lampor som blinkar i loket. För lagom när jag kom utanför signalen jag skulle vända loket vid, så var det av en händelse även ny kontaktledning, strömlös sådan.

Ungefär här började jag inse vad temat för dagen skulle bli…

Slog ett attans raskt samtal till eldriftledaren i Hallsberg och hörde om det MÖJLIGEN kunde tänka sig finnas en sektion till på kontaktledningen, så att den jag stod på kunde spänningssättas igen.

Men nej, den jag stod på, var den som var defekt..!

Föreslog att han skulle prova att slå till den lite kvickt, max 1 minut för att jag skulle hinna undan, och fick ett mycket tveksamt “Mjaaah, jag ska kolla med mina kollegor” tillbaka, föreslog att jag under tiden skulle byta hytt för att vara beredd på illa kvick återrullning om “Mjah” kunde bli ett “Ja”, och sagt och gjort!

Ringde hoppfullt upp igen efter hyttbytet och fick okej, ett försök till inkoppling, återfick spänningen och gav järnet in på spänningssatt kontaktledning igen innan någon eller något ångrade sig!

Pustade ut tämligen ordentligt och var ganska nöjd över att ha undvikit att behöva begära hjälplok, på trafikstoppad bana, med vagnar ståendes för att självdö vid plattform!

Fortsatte med min rundgång och var bara ett tiotal meter från att gå på vagnarna för ihopkoppling när telefonen ringde, igen..!

Nya order, tågsättet skulle inte gå till Oslo nu, utan invänta avgångstid för tåg 58 till kvällen, loket skall vara kvar i Stockholmsänden.

Fan.

Bara att byta hytt, ringa upp DLC Hallsberg igen och denna gången istället begära lokalt friställt över hela Arvika driftplats, då detta innebar lite mer meck, men istället behövde jag inte gå utanför, i strömlöst område, IGEN!

Nåväl, körde runt en gång till inkl en del klättrande i och ur loket för att lägga växlar, kom tillbaka dit jag började och hakade på vagnar med tryckluft, koppel och tågvärme.

Märkte att telefonen ringde igen… Ignorerade det då det var en aning fullt upp med rundgången!

Gick upp på loket, aktiverade upp i “rätt” hytt och ringde tillbaka.

Dumt!

Nya planer.

Igen!

Tåget ska VISST gå till Oslo, och loket var därmed, åter en gång, i fel ände vagnarna.

Fan.

Tillbaka ut, hänga av allt, upp på loket, köra runt, ut och kasta om växlar hit och dit, tillbaka på vagnarna från rätt håll IGEN, ut och koppla ihop, fylla på alla vagnar med luft igen, slå på tågvärme för laddning och sedan, efter en stunds avvaktan om eventuella nya order, bromsprov! Passade även på att lämna tillbaka Arvika driftplats till DLC Hallsberg och tackade för lånet, en aning utmattad.

Gick på bromsprovet själv, då ombordpersonalen hade mer än nog att göra för att få tag på bussar. Passade även på att smyga till mig en mugg kaffe eller så

Gick efter en stund ut för att kolla läget med ombordpersonalen, ännu saknades det bussar. Inte helt lätt uppgift att få tag på bussar, eller egentligen mer att få tag på busschaufförer en sådan här dag, annandag jul..! Tåget skulle ha gått 9.42 från Arvika, 10.17 kom det in, och efter många om, men, hit och dit, rullade sista bussen från Arvika 13.20!

Vid det laget hade även tåget avgått mot Oslo igen, med ny personal på både förar och ombordsidan, och jag blev ensam kvar i Arvika, eller ensam och ensam, jag i min varselväst tillsammans med två busslaster resenärer som skulle åkt tåget EGENTLIGEN, men som nu skulle åka buss vidare mot Oslo med mera.

Problemet var dock bara att bussförarna behövde få rast samt tanka innan fortsatt färd. Vilket gjorde att alla fick kliva av i Arvika, och invänta bussarna i stationshuset, i drygt 50 minuter.

Inte helt uppskattat kan vi nog sammanfatta det med?

Försökte så gott det gick hjälpa en engelsktalande resenär som var på väg mot Rygge lufthavn för att flyga till Irland via London, med Ryanair, och en väldigt sinande mängd tid inför incheckningens stängning. Till slut valde han själv att lägga ut kostnaden för taxiresan dit, varpå jag fick agera tolk mellan en strikt svensktalande taxiförare och den engelskspråkiga resenären, förhoppningsvis förmedlades vikten av hur ont om tid det var, jag lär nog aldrig få veta om han hann med sitt flyg eller ej, FR1395 avgick i vart fall 17.10 mot London Stansted från Rygge, mot ordinarie 17.25..!

En stund senare dök det upp två bussar till, med än fler resenärer mot Oslo/Norge i övrigt tillsammans med personalen som skulle haft tåget! Äntligen någon mer i uniform! Dessa bussar skulle dock minsann inte köra vidare in mot Norge, absolut inte! De skulle åter till Örebro, varpå alla fick stiga av och samlas ihop med de som redan var i Arvika och väntade.

Här hade det då kanske varit smidigt av bussförarna att åka iväg och ställa sig lite mindre synligt. Men nej. Istället stod de vid parkeringen intill Arvika station, och stod i godan ro utanför sina bussar och rökte i godan ro, allt medan vi försökte få in så många som möjligt i de två bussarna som nu återvänt efter rast och ro, inte helt smidigt kan tyckas..!

Dessa två bussar kom dock iväg till slut, och gick direkt mot Oslo. Fler bussar var på väg sades det, och en ny väntan inleddes! Många samtal fram och tillbaka senare mellan ombordpersonalen och trafikledningen så började jag allt mer känna att jag gjort vad jag kunnat i Arvika denna dag, så till slut gav jag upp, önskade de lycka till med fortsatta eftermiddagen och tog mig en taxi åter till Karlstad!

Dessutom kom jag nästan hem i tid också, 15.30 skulle jag ha slutat, c:a 15.50 var jag klar på kontoret! En aning mer trött än vad jag hade hoppats på. Och frusen. Och stel i nacke/rygg.

Men, nu har jag tinat upp i vart fall, tack vare en skvätt glögg vid hemkomsten. I morgon väntar ny arbetsdag och nya äventyr! Mot Stockholm är tanken, och jag hoppas att det inte blåser fullt lika mycket nu inatt..!

Börjar likna flytt..?

image

Snart lever vi på en våning tillsammans med alla flyttkartonger…

Engelskt hojtande

Av någon anledning har jag tydligen fått för mig att göra utrop även på engelska numera, och denna vecka har bjudit på viss övning av detta då alltför många tåg har körts med smått defekta maskiner med en största tillåtna hastighet om 160 km/h istället för de vanliga 200 km/h.

Känner väl att jag saknar att prata engelska i den utsträckning jag gjorde under taxiperioden, och har väl tagit detta som en chans till att öva på engelskt uttal och uttryck.

Viss utmaning finnes i det hela då järnvägsengelskan kanske inte är helt bekant, men det börjar lossna allt mer även om det givetvis stakas på lite av och till när man tappar bort orden, men det förekommer ju även när man ropar på gamla hederliga modersmålet också.

Dagen idag har bjudit på lite lagom kaos, 160-tåg både till och från Malmö, strulande dörrar, signalfel, nödbromsdragningar och icke fungerande korglutning, suck, pust och stön. Lagom tills man skall vara klar med reparationerna av dessa 160-tåg så börjar det dessutom närma sig lövhalkan, vilket jag inte ser fram emot särskillt mycket…

Men, det får bli senare gnäll, nu är det filmdags, Grosse Pointe Blank!

Lite skoj är det allt…

Det är vinter, för er som inte märkt det, och inte bara är det årstiden vinter, det är faktiskt riktig vinter, med snö, och kyla!

Och bäst av allt, det är tvärskoj att följa denna härva av problem folk får när det blir riktig vinter!

Det är snökaos på vägarna var och varannan dag, om man får följa tidningarnas rubriker då. Folk fryser och måste klä på sig när dom ska åka skidor i Åre, ojjj så konstigt…

Men detta är underbart, javiss fryser man som attan om kinderna när man är ute och promenixar, visst tusan är det så, men det känns som ganska överkomligt faktiskt, för detta är underbart!

Bäst av allt tycker jag det ändå är, att jag återigen valde att peta på dubbdäck på min bil, mina dubbdäck är underbara, jag tycker om mina dubbdäck!

Dessutom, på något udda sätt, så har alla dubbdäckskritiker varit ganska tysta de senaste veckorna, undra om de inser att dubbdäcken faktiskt är ganska bra att ha på dessa blankpolerade isgator som blir utav en sådan här vinter..?

Vilken dag..!

Ojojoj, igår alltså, blev inte riktigt som man hade hoppats och väntat sig direkt. En fredag full av strul!

Det började rätt bra, tydligen hade dom massor av signalfel och annat roligt uppe i stockholmsområdet, jag slapp det som vanligt med min inledande pendelsväng, bara massa sena andra tåg överallt.

Kort pendelsväng igår i varje fall, endast Linköping-Norrköping-Mjölby-Norrköping, för att sedan ha lite rast i någon timme, innan det äntligen var dags att åka någon annanstanns än pendeln, dags att fara till Nyköping, yey!

Alla mina tre varv där uppe gick fint, lite småhalt på en av svängarna, tittade på lite ångloksväxling uppe i Nyköping under våra 10 minuter där, och sen slutligen hem med tjänstetåg mot Linköping, sen sket det sig, under tiden vi hade farit omkring mellan Norrköping och Nyköping hade det tydligen gått och blivit elfel mellan Linköping och Norrköping, vilket innebär att två tåg hade stannat helt på sträckan, och det var milt sagt kaos på resten. Här började det ta tid..!

Vi kom nästan in till Norrköping till att börja med, sen fastnade vi där, fjärren funderade lite smått på att skicka in oss på godsbangården till att börja med, tack och lov slapp vi den biten i varje fall, och fick nöja oss med att parkera på spår 3B i Norrköping, och där vart vi ståendes ett bra tag, har ingen koll på exakt hur länge, men det kändes som en evighet och lite till innan vi fick rulla vidare upp mot Fiskeby, där det vart en tio minuter väntan till eller så innan vi satte av i full fart hemmåt!

Hem kom vi väl inte förrens vid 21:45 eller så, sen skulle fordonet ner till stall också, vilket gjorde att jag inte var hemma i vår lägenhet förrens fram emot 22:30, sucka! Lite skillnad mot att sluta 20:42 som jag egentligen skulle ha gjort..!

Men men, det var igår det, nu är det ledig helg som gäller, och X40 utbildning i Västerås nästa vecka, ska bli skönt att kunna få lite variation, köra någon annanstanns än bara på pendeln, om jag nu får några sådana turer dvs..!

Den som lever får se..!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén