ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: kampanj

Var inte ett pucko!

Sluta genast gena!

Ny, skarpt ordad kampanj från Trafikverket gällande obehöriga i spårområdet, ett kärt (?) ämne för undertecknad som så många andra järnvägare. Ett problem som orsakar stora förseningar varje vecka, alla veckor, hela året om. Ett problem som i tid och otid leder till värre saker än förseningar.

Skall bli intressant att se effekterna utav detta, även om det kommer innebära en hel del kränkta människor som kommer i självupplevd kläm. Tyvärr tror jag inte på någon våldsam ändring i trenden på sikt utan för det krävs än mer staket och aktiva åtgärder kring spårområdet.

Många platser är även i stort (enormt) behov utav åtgärder för att underlätta en säker och trygg passage utav spårområdet för att faktiskt bli kvitt problemet, men det är inte fullt lika lätt åtgärdat utan skall först trätas om en längre period, framförallt kring kostnaderna…

Oavsett vilket så är det ändå positivt att se Trafikverket faktiskt göra något alls kring det hela. Dessutom sticka ut hakan så pass mycket som de gör. Positivt överraskad även om jag är skeptisk till reaktionerna som lär komma!

För övrigt, så har man tydligen höjt bötesbeloppet för obehörig spårvistelse till 3000 kr. Inte för att jag tror någon faktiskt kommer få böter i närtid, men ändå.

Jag lovar, jag är inte så negativ kring detta som jag kanske låter!

Ich bin ein Berliner

Så ja, sådär lagom sent omsider är det väl kanske läge att faktiskt berätta lite om hur det var i Berlin, som vi kom hem ifrån för över en vecka sedan. Ni vet ju, man ska ju inte stressa fram här i livet…

Hur som helst, så var vi alltså i Berlin för två nätter, 4-6 november, en lite lagom spontant påkommen resa som vi bokade strax innan vi åkte till Rhodos tidigare i höst. Det hela började egentligen med att Scandic hade en kampanj om billiga hotellnätter, 620 kr/natt lite här och var över landet.

Men, istället för att hitta någonstans vi ville åka inom eller strax utanför landet så började vi även kolla lite andra alternativ på resor. Hux flux hade vi hittat billiga biljetter med Norwegian mellan Oslo och Berlin och började därmed åter kika på hotell. Till slut hade vi bokat med Scandic trots allt, till ett helt klart rimligt pris om €120 för två nätter.

När väl resan sedan närmade sig så var pilotfacken och Norwegian lite sådär lagom på krigsstigen och när klockan började bli rätt mycket på söndag kväll så var hotet om strejk ännu stort, något som riskerade att påverka vår flight. Så, där och då så fegade jag ur och tog mig ett snabbt varv på nätet för att se om något annat bolag hade rimliga priser och tider.

Det visade sig faktiskt att SAS hade högst rimliga priser, trots att avresan var redan dagen därpå, mindre än 24 timmar bort! Fram med kreditkortet igen och köpa sig nya biljetter för att inte riskera att bli snuvad på det hela. Detta innebar dessutom att vi fick mer tid i Berlin på måndagen och kunde nyttja det bättre än den tiden vi skulle haft över på onsdagen. Däremot innebar det även en ruskigt tidig start på måndagen för att köra till Gardermoen i tid.

Efter lite mer än 3 timmars körning parkerade vi på långtidsparkeringen och tog oss en välbehövlig morgonpromenad in till terminalen för att avnjuta säkerhetskontroll och allt. Visst var det väl en 10 minuters väntetid för att få bli scannade högt och lågt, men det gick ändå väldigt smidigt.

Eftersom jag är en sådan som gärna är ute i god tid så fick vi nu gott om tid över till att avnjuta lite flygplansbeskådning innan boardingen utav vårt skulle börja, knappast något som jag tackar nej till. Rent allmänt så njuter jag till fullo utav den stämningen som ligger över en flygplats!

Strax före kl 11 så var det dags att stiga ombord på flight SK4723 och SAS enda kvarvarande Boeing 737-400, ärvd från Braathens när det bolaget gick in i SAS tidigare. Det märktes mer än väl att planet i fråga levererades redan 1990, då det mesta kändes rätt slitet och nergånget. Men vad jag förstår så skall denna individ inte flyga för SAS särskilt mycket längre heller.

Vingvy på SK4723 OSL-TXL

I övrigt fanns inte mycket att klaga på vad gäller flygningen, gratis kaffe gjorde mig till glad pojke och fönsterplatsen var helt okej även om vädret inte direkt bjöd på någon utsikt. Väl framme i Berlin så blåste det rätt ordentligt varpå landningen blev, tja, rätt vinglig..?

Ner kom vi trots allt och tack vare att vi reste endast med handbagage så var vi snart nog utanför flygplatsen med nästa uppdrag till hands, köpa biljett till BVG, lokaltrafiken i Berlin!

Med lite hjälp så hade vi snart nog löst biljetter för 48 timmar framåt och kunde med assistans utav Google Maps ge oss av mot staden. Först bussresa följt utav U-bahn till närmaste hållplats till vårat hotell.

Hotellet vi valde var som sagt ett Scandic, närmare bestämt vid Potsdamer Platz som visade sig vara ett riktigt trevligt val. Dels för sin närhet till kollektivtrafik såväl som på promenadavstånd till det viktigaste i övrigt. Väl framme på hotellet fick vi dessutom erbjudande om att uppgradera rummet för €30/natten, inklusive minibar, något vi valde att göra. Snart nog var vi på väg upp till våning 8 av 8 och vårat rum för två nätter.

Utsikt från hotellrummet

Utsikten var väl ganska svår att klaga på, även om vädret knappast gjorde sitt bästa för att imponera. Att det dessutom gick att öppna ett fönster från golv till tak var ju en rätt intressant finess, men knappast något som var direkt användbart i Novembervädret!

Efter en stunds vila så gav vi oss av ut på promenad för att se vad staden hade att erbjuda. Till att börja med siktade vi mot Brandenburger Tor som vårat första mål, en av de där sakerna man måste se i Berlin. Innan vi hann så långt så hittade vi dock resans första matbit och då närmare bestämt currywurst! Vi ska nog inte gå in i detalj på exakt hur exhalterad Nathalie blev över just detta, men det var en rätt lycklig tjej som studsade omkring på Potsdamer Platz just där och då…

Med lite currywurst i magen fortsatte promenaden upp mot Brandenburger Tor och därefter vidare förbi Reichstag och Platz der Republik för att sedan hamna på Berlin Hauptbahnhof, mest bara för att sådär!

ICE-tåg på Berlin Hbf

Kan ju inte direkt påstå att det inte var en smula intressant att se tyska tåg, för hur man än vrider och vänder på det är man nog en smula jobbskadad sådär! Det hade varit klart intressant att åka en sväng också för den delen, men det får bli vid ett annat tillfälle.

Efter denna rätt långa promenad blev det att bege sig åter mot hotellet via Vapiano för att få sig lite mat inför kvällen. På rummet blev det även att avnjuta lite smått från minibaren samt att utnyttja badkaret som fanns att tillgå. Gjorde inte det minsta ont att få krypa ner i ett varmt bad, eller ja, först gjorde det kanske det, eftersom det blev väl varmt, men sedan så!

Inför dag två, vår enda hela dag i Berlin så tog vi oss en sovmorgon i lugn och ro för att sedan leta reda på ett lämpligt fik för att inta frukost. Eftersom frukost inte ingick i rumspriset så gav det ju lite mer friheter att göra som man själv känner för.

Efter en macka och en stadig kopp cappucino så gav vi oss av med S-bahn till Nordbahnhof följt av en liten snutt med spårvagn innan vi var framme vid ett monument för Berlinmuren. Det är så svårt att föreställa sig hur delad den staden faktiskt varit för inte alltför länge sedan. Även när jag var liten så var Berlin en delad stad, vilket är rent sjukt egentligen!

Berlinmuren

Efter en promenad längs med en ordentlig bit sparad Berlinmur samt tillhörande rester utav hus och vakttorn så vek vi av ner mot centrum igen, siktandes mot Berliner Fernsehturm. Efter en liten paus för fika och toalettbesök så fuskade vi sista biten och tog U-bahn till Alexanderplatz, mest för att spara fötterna.

Berliner Fernsehturm

För en stund övervägde jag faktiskt att åka upp i tv-tornet för att se Berlin från ovan, men biljettpriset om €12,50/person i kombination med en sund dos svindel gjorde att vi skippade det, det var helt enkelt inte riktigt värt det. Istället gick vi ett litet varv runt kvarteret innan vi bestämmde oss för att ta en åktur runt Berlin med S-bahn.

Nästa mål för dagen var ju nämligen gamla Berlin-Tempelhof flygplats, stängd sedan 30 oktober 2008 och numera förvandlad till mässområde och allmän öppen yta med möjlighet att ta sig runt på gamla rull- och taxibanor med cykel, rollerblades eller om man så orkar, till fots.

Berlin-Tempelhof

För att ta sig dit från Alexanderplatz så kan man antingen göra på det närmaste sättet, med lite U-bahnåkning. Vi tog istället en liten runda på ringlinjen runt staden, den långa vägen runt. Dels för att se staden lite mer övergripande, dels för att vila fötterna en stund.

Det var klart intressant att se hur staden förändrades i takt med resan runt, samt hur folket förändrades beroende på vart man var i staden.

Med Tempelhof och en lite godisshoppingrunda avklarade så gav vi oss av mot hotellet igen, med vissa förhinder i form av spårarbeten. Tur att Berlin har ett såpass utbyggt nätverk utav kollektivtrafik, att man alltid kan hitta alternativa resvägar!

Efter en stunds vila utav fötter och viss uppfräschning gav vi oss ut på jakt efter mat till kvällen. Från början hade vi tänkt oss en restaurang, men tack vare att vi gick en liten omväg via närmaste Lidl som visade sig ligga bakom vårat hotell, så hamnade vi på en annan restaurang, en liten italiensk restaurang vid namn Osteria Caruso på Köthener Straße.

Denna lilla oplanerade händelse visade sig vara utav den allra bästa sorten! För maten som vi åt här, en varsin bit entrecôte med tillbehör, är i särklass det bästa jag ätit någonsin! Dessutom var servicen god och priserna rimliga! Två ordentliga portioner mat med varsin 0,5 l öl och därefter en varsin cappucino gick på €58 totalt, vilket gjorde det mer än prisvärt!

Mätta och belåtna landade vi åter på hotellrummet för att avnjuta sista natten innan hemresan igen.

Onsdagen bjöd på vår enda hotellfrukost för vistelsen, en helt okej upplevelse i Scandic-standard och som endast kostade oss €3 efter att alla våra rabattkuponger räknats av. Därefter var det bara att ge sig upp på rummet, packa ihop det sista och transportera oss till flygplatsen via U-bahn och buss sista biten.

Incheckade och genom säkerhetskontrollen utan större problem i god tid, d.v.s. gott om tid för att återigen sitta och spana lite på flygplan innan det var dags för vår egna flygtur.

SK4724 på Berlin-Tegel

Hemresan skedde med en något mer modern Boeing 737-700 och visst märktes det tydligt. Betydligt fräschare och trevligare än maskinen vi åkte ner med. Den här gången var det Nathalies tur att ha fönsterplats, varpå jag fick försöka se så gott det gick ut genom fönstret. Till min tröst var väl vädret inte direkt på topp under hemresan heller, så särskilt mycket missade jag inte.

Något försenade landade vi åter på Oslo-Gardermoen och efter en bussresa runt halva flygplatsen var vi åter i terminalen och på väg mot bilen för att köra hem. Efter att ha fuskat lite och köpt mat på MAX så landade vi hemma i soffan strax efter 19-tiden på kvällen, glada och nöjda efter en riktigt trevlig resa.

Berlin känns helt klart som en stad som förtjänar fler besök och rent allmänt är väl reslusten på en all-time high just nu! Dock får nog detta vänta nu, med tanke på att jobbet snart drar igång igen och inte alls länge efter det, så vankas flytt med allt vad det innebär.

I gränslandet

Som vissa kanske uppmärksammat så har BMW haft en kampanj under september/oktober, där de skänker 100 kr per provkörning till Barncancerfonden. Detta har jag uppmärksammat även jag via radioreklam och andra bloggare, men ändå tog det bra lång tid, ända in på upploppet innan jag faktiskt tog tag i saken och begav mig till närmaste BMW-handlare, stadens Autowåx Bil AB!

Eftersom jag är av åsikten att ska man provköra, så skall man göra det ordentligt, så ordnades det så att jag kunde låna mig en BMW 116i över natten, närmare bestämt från kl 13 igår tills de öppnade i morse. Så, jag och Nathalie begav oss dit i min egna kära BMW 523i av något äldre årsmodell och hämtade ut våran diskreta lilla bil för eftermiddagen.

Först ut blev det stopp på närmaste bensinmack för att fylla på tanken och inhandla kaffe, innan färden gick ut på Rv62 norrut från stan. Från början var tanken mer att runda Fryken-sjöarna men istället blev det att sätta av mot Värmlands nordligaste punkt, eller åtminstone så nära man kan komma utan att lämna bilen då.

BMW 116i vid Råda rastplats

På vägen norrut gjorde vi en kort paus på Råda rastplats för att tömma blåsan så smått och även passa på att ta några kort under en kort paus i allt regnande. Tyvärr så kan man väl inte säga att vädret gjorde sitt bästa för att imponera under dagen, även om det trots allt var i stort sett uppehåll om än genomgrått norrut från denna paus.

BMW 116i vid Råda rastplats

Utöver detta blev det även en kort paus i metropolen Likenäs för att inhandla en varsin macka innan vi gjorde sista rycket mot norska gränsen. Tack och lov hann vi faktiskt komma ända fram dit just innan mörkret inföll, även om det var i allra högsta grad på gränsen..!

Svensk-norska gränsen

Vi parkerade på den svenska sidan och tog oss en kort promenad över till Norge, eller ja, jag promenerade och Nathalie studsade väl mest runt. Efter att ha kämpat en stund med den fantastiska datauppkopplingen som existerade där uppe i norr så kunde vi till slut göra varsin incheckning på Facebook (livsviktigt..!) och påbörja färden hemåt igen.

BMW 116i vid norska gränsen

Det som är så svårt att se på en karta är hur ruskigt stora avstånden väl blir när man kommer ut i obygden som så. För resan söderut tycktes aldrig vilja ta slut, till stor del tack vare evigt mörker, regnande och en hunger som gjorde sig påmind!

Mat blev det på typisk vägkrog, Värmlandsporten för att vara exakt. Men som vanligt när vägarna frestat på hungern var det ändå en delikat måltid bestående utav en varsin fläskschnitzel med stekt potatis och kryddsmör.

Efter ännu en ordentligt lång stund i bilen kunde vi till slut parkera hemma i garaget strax innan 21 på kvällen, trötta men nöjda efter dagens utflykt till grannlandet. Totalt klarade vi av över 45 mils körning under dagen.

Bilen då..?
Det är väl alltid svårt att klaga på en BMW? Så även nu! För även om jag själv hade föredragit skinnstolar istället för tyg så var det en riktigt trevlig liten upplevelse i övrigt. Visst kändes den näst minsta motorn á 136 hk som lite snål inför provkörningen, men sett i förhållande kg/hk så är den i klass med den motor som sitter i min bil. Därmed var den helt klart piggare än vad jag väntat mig!

BMW 116i

Bilen vi lånade hade vanlig, hederlig manuell växellåda med 6 växlar framåt och den smått obligatoriska 1 bakåt. Personligen föredrar jag tveklöst automat varje dag i veckan, men det var inga större bekymmer alls att komma överens under provkörningen.

Tankade och nollställde när vi åkte från Karlstad och när jag lämnade bilen åter idag hade vi noterat en medelförbrukning på 5.3 l/100 km vilket väl är helt klart okej, allra helst med tanke på de dubbade vinterdäcken som var monterade! Oavsett vilket är den tveklöst snålare än min egna bil, som gjort 7.3 l/100 km som bäst och som snittat på 8.5 l/100 km totalt sett sedan jag köpte den…

Det är svårt att inte bli lockad av den, allra helst i BMW Wrapped-varianten som vår lånebil så fint var dekorerad med reklam för. Från 2995 kr/månad utan enorma förpliktelser. Kanske inte det mest ekonomiska sätt att äga bil på, men vilket bilägande är ekonomiskt..?

Nåja, det var en mycket intressant och underhållande provkörning och tillhörande roadtrip som dessutom var en utav nära 16 000 (i skrivande stund) provkörningar som var och en genererat 100 kr till Barncancerfonden! Utöver de 100 kr som BMW i sig skänker så gick jag nyss även in själv och matchade de med 100 kr från egen ficka, för ett klart bra syfte!

Donation Barncancerfonden

Så, om ni inte redan gjort det, passa på! Provkör en BMW för ett gott syfte, ni har någon dag till på er!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén