ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: intercity

Lokförarvardag – juli 2015

Två bilder från lokförarvardagen, en tur till Stockholm med övernattning innan hemresa.

SJ Intercitytåg 10052

SJ Intercitytåg 10052 Oslo – Stockholm

SJ X55 3358

SJ X55 3358 i Hagalund

Värst mycket mer finns egentligen inte att säga. Tågen var punktliga, resenärerna var många och tiden iväg från sambon alltför lång. Lite genomgående tema såhär i sommar.

Sådana dagar

Ibland när man läser jobbrelaterade inlägg, så kan man lätt få intrycket av att livet på järnvägen är ett ständigt kaos med förseningar, strul och allmän misär och elände. Så är ju inte riktigt fallet, för som i de flesta jobb så förflyter de allra flesta dagarna på sådär lugnt, stillsamt och utan några som helst anmärkningsvärda händelser.

Man går till jobbet, gör sitt jobb, går hem och lever lycklig i alla sina dagar kort och gott.

Grejen är väl mest att det är tämligen ointressant i de allra flesta fallen att läsa om en helt normal, tråkig och händelselös arbetsdag, åtminstone för de allra flesta.

Fast nu skall jag faktiskt ta tillfället i akt att berätta att jag haft två dagar i rad nu där allt bara gått sådär bra som det normalt sett gör. Inga katastrofer, inget spännande, bara tågkörning enligt körplan och stopp utan kaffespill sådär!

Eller ja, egentligen finns det väl inte så mycket att säga, jag körde igår tåg 626 från Karlstad till Stockholm, hade min rast i godan ro. Därefter tog jag mig från Stockholm till Arvika med tåg 55, med rättidig ankomst i Arvika dessutom, tog ett varv eller två på buffén på hotellet innan läggdags, somnade i hyfsad tid och sov gott.

Idag var det uppstigning vid ständigt härliga 04.00, klargöring av tågsättet utan anmärkningar, körning i tid med tåg 620 till Karlstad där vi bromsprovade och växlade fram nästa tågsätt, varpå jag gick hem.

Som sagt, totalt ointressant men ändå ack så skönt, när allt bara flyter på precis som det ska. Det är dagar som dessa man trivs lite sådär extra bra på jobbet, när man egentligen inte har något alls att klaga på.

Men ni kommer förmodligen inte få läsa så mycket mer om just sådana dagar, just för att det varken är särskilt inspirerande att skriva om, eller att läsa om heller för den delen.

Det bara är, precis som alla andra jobb.

Den vilda jakten på tiden

Ibland händer det faktiskt att jag får anstränga mig en aning mer för att förtjäna min lön, än vad jag ska behöva göra så att säga. Igår var en sådan dag. Men trots en inte fullt så lovande start så blev det ingen övertidsblankett igår heller, inte en endaste sådan har det blivit under november, tro det eller ej. Katastrof för decemberlönen..!

Gårdagen då, bestod av att köra Karlstad – Stockholm – Hagalund – Stockholm – Arvika för att övernatta efter att ha fyllt buken ordentligt vid kvällsbuffén på hotellet. Den inledande biten Karlstad – Hagalund flöt på alldeles ypperligt. Till Stockholm blev det 5 minuter tidig ankomst, inget besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget gav en 25 minuter tidig ankomst till Hagalund, färden genom toatömningen var även den kvickt avklarad, men sedan blev det visst fel. Jag skulle lämna mitt tåg på spår 22, söder om ett annat tåg, som av en händelse råkade befinna sig bakom mig i toatömningen. Därför blev jag då ståendes i en 20 minuter extra eller så i väntan på att tågen skulle hamna i rätt ordning inför eftermiddagen, en aning segt kan man väl säga…

HagalundsväntanMen, trots all väntan var jag ändå klar mer än väl i tid för min rast, eller 1/4-tid som det strikt sett är på den turen. Avnjöt min matlåda och min iPad i godan ro på vår överliggning i Hagalund, fantasifullt benämnt Lunden eller Chateau Lunden vid Facebook-inloggningar.

När tiden var inne för att ta tag i Arvika-resan så slog jag i vanlig god ordning en pling till den lokala platskontrollen för att höra vart mitt tågsätt fanns, med ett mycket bra spår till svar, ett till Lunden väldigt närbeläget spår 11 och därmed en hanterbar promenad i gråvädret!

Men vad gjorde det i slutändan, när jag vandrat fram till mitt tågsätt så visade det sig att en vagn hade felaktiga hjulmått för att få gå in i Norge, vilket gjorde att man var tvungen till att byta ut den med väldigt kort varsel. Inte helt optimalt i syfte att avgå i tid från depån, eftersom jag har dryga 15 minuter på mig att göra mina kontroller innan det är avgångstid, och ett vagnbyte tar lite mer tid än så, innan jag ens kan börja.

Efter några om, men, hit och dit så kunde jag till slut lämna Hagalund 27 minuter senare än planerat, med endast 15 minuter återstående till avgångstid från Stockholm C, vilket kanske funkar med en himla massa tur och inget besök på serviceplattformarna vid Norra Bantorget. Tur hade vi förvisso, men Norra Bantorget behövde vi trots allt besöka!

Dessbättre var såväl catering som ombordpersonal inställda på rekordsnabbt uppehåll vid Norra Bantorget, och efter endast 7 minuter var hela restaurangvagnen (R4 för er litteranördar..) lastad om än inte helt klar för öppning. Detta öppnade för att vi kunde landa på Stockholm C och spår 12 endast 4 minuter efter vår ursprungliga avgångstid.

Väntan på Stockholm C, spår 12

Fast vad hjälper det när man trots allt missat sin avgångstid, istället fick vi vackert stå och se på när tåg efter tåg avgick i sin rätta tid innan det fanns en glugg åt oss, där vi kunde lämna Stockholm C 18 minuter efter tidtabell. Detta är lite vad man kan kalla en motig inledning av en tämligen lång färd västerut.

Istället för att bittert gräva ner sig och muttrandes rulla vidare i sitt sena läge så lät jag istället hornen växa ut i pannan och tog till mig en lite mer effektiv och en aning mindre bekväm körstil för att se vad som kunde göras åt förseningen. Bekymret för turen i fråga var dock det faktum att regionaltåg med fler stopp låg strax framför vårt Intercity-tåg med få uppehåll, inte helt optimalt.

Det fick bli att agera svans till först ett tåg mot Norrköping innan nästa projekt, att jaga ikapp Hallsbergståget för att se om det fanns någon chans för förbigång, eller omkörning om man så vill kalla det. Tack vare lite kreativa lösningar från en imponerande tågklarerarelev på DLC Stockholm så kunde vi inta position för paralellkörning mellan Flen och Katrineholm för att med en smått fantomliknande, racinginspirerad sen inbromsning till uppehållet i Katrineholm glida förbi och därmed ha fritt framför inför resterande färd.

Den smått brutala körstilen lönade sig dock alltjämt, och tillsammans med utmärkt tågföring från DLC Stockholm bättrade sig tiderna alltjämt, från 18 minuter sen i Stockholm till 14 minuter sen i Södertälje, 10 minuter sent i Katrineholm, 5 minuter sent från Hallsberg till att vara i rätt tid från Degerfors och framöver. Man kan lugnt säga att det kändes extra skönt att lämna över tåget till kollegan i Kil, där vi ankom 3 minuter tidigt. Från att vara nästan 20 minuter sen till att istället vara före tidtabell, det händer alltför sällan!

Hur många som blev blåslagna inne i tåget, och antalet kaffemuggar som möjligen kan ha välts, det förtäljer inte historien, och om någon läsare råkade varit med ombord så får jag väl kosta på en ursäkt för en inte helt bekväm resa och utlova bättring tills nästa gång!

Idag gick det lite lugnare till på färden mellan Arvika och Karlstad, i rätt tid utan ansträngning, så som vi gillar det!

Om det här med olyckor och utredningar

Igår skedde ännu en allvarlig olycka med ett SJ-tåg, denna gången i ett lokdraget Intercitytåg på väg från Oslo mot Stockholm, där två vagnar spårade ur varav en lade sig på sidan. Tack och lov verkar det endast vara lindriga skador den här gången, även om tidiga rapporter meddelade om två allvarligt skadade.

Som alltid när det sker olyckor börjar genast spekulationerna om orsaken, och detta sker nu precis som vid Kimstad-olyckan för några veckor sedan där en polistalesman gick ut och uttalade sig om att tåget skulle kört för fort redan någon timme efter att olyckan skedde. Detta fick givetvis stora krigsrubriker i våra icke-faktagranskande kvällstidningar.

Denna gången verkar norska utredare redan nu, inte ens 24 timmar efter olyckan, kunna meddela att olyckan berodde på en spricka i ett hjul, detta baseras vad det verkar på en rent visuell inspektion på olyckplatsen. Även här kan man direkt konstatera att det är direkt olämpligt att uttala sig om vad som orsakat denna urspårning. Vem säger att spricka i hjulet inte uppkom i samband med att tåget spårade ur, eller direkt innan i samband med påkörning av något på rälsen?

Direkt börjar det ropas och vrålas om att avregleringen orsakar detta (när skriver Janne Rudén nästa Torstenssonkritiska insändare..?), direkt ropas det om SJs förfall är orsaken till dessa två skilda olyckor. Rent vansinne kallar jag det!

Dels har den svenska avregleringen om vilket bolag som får köra på våra statliga spår inget med denna olyckan att göra, inte heller med olyckan i Kimstad. Dels är det redan nu för tidigt att benhårt utnämna orsaker till dessa olyckor, inga olyckor sker på grund av en enskild händelse, utan av en kedja av dåliga omständigheter.

Visst blir det alltid så att spekulationer sker i samband med svåra olyckor, det ligger i människans natur att göra detta. Dock måste man alltid vara eftertänksam med vilka effekter dessa spekulationer får, redan nu har vi stora rubriker om dessa påstådda sprickor i hjulet, där det undermedvetet hävdas att bristande underhåll är orsaken till denna olycka.

Och visst, så kan vara fallet, men kom ihåg att det kan även vara ett spårfel, eller föremål utplacerade på rälsen, rent sabotage, detta kommer dock en mer omfattande undersökning än vad man kan hinna med på ett par timmar en fredagskväll att redogöra för, så skippa rubrikerna och beskyllningarna tills dess att vi har fakta på hand!

Dessutom skall vi fortfarande komma ihåg att det varje vecka omkommer fler människor i vägtrafiken än vad det gjort på järnvägen under de senaste 20 åren!

Eller varför inte ta tågtrafik i vissa österländska länder som skräckexempel, 33 döda i tågkrasch på Java, detta är olyckor som vi tack och lov är förskonade från i Sverige!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén