ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: infrastruktur

Dagen efter

Gårdagen får väl närmast falla in under kategorin “Dålig dag för järnvägen”, minst sagt! Ett ordentligt snö och blåsväder över huvudstaden ställde till det ordentligt i trafiken, den här gången såväl tåg-, buss-, flyg- och biltrafiken. Ett antal tåg kom till Stockholm, betydligt färre lämnade staden, något som inte direkt främjade övrig trafik i landet.

Detta var i sig inget som drabbade mig nämnvärt, jag avnjöt en reservtur hemma i Karlstad som mest spenderades nyfiket ombord på den X55 – SJ 3000 som befunnit sig i Karlstad under veckan för vår kompletterande utbildning inför kommande trafikstart med dessa på söndag. Denna nyfikenhet resulterade visserligen även i ett framträdande i såväl Värmlands Folkblad såväl som att man skymtat förbi på såväl regionala sändningar hos såväl SVT som TV4.

Denna dagen till ära var det meningen att det skulle vara en ledig dag, men eftersom gårdagens oväder ställde till det en aning med såväl personal som fordon på firman så frågades det snällt igår eftermiddag om jag kunde tänka mig att jobba lite extra idag, och visst kunde det passa.

Dagens gnetpass bestod dessutom av tämligen lättarbetad tur, klargöra en Regina, köra tåg 351 Karlstad – Trollhättan, åka passresa hem igen, allt på fullt betalt tid så klart!

Visserligen var det ingen höjdare att pulsa sig genom snödrivor på promenaden genom staden vid 04.30-tiden i morse, verkligen inte, förbannat kallt rent av! Dessutom kan man inte förneka att viss oro över att behöva sopa varenda växel på sträckan infann sig, en oro som visade sig vara högst överdriven.

Istället flöt allt på väldigt väl, det enda värt att anmärka på var dålig bromsverkan på grund av rådande väderlek, något som klart begränsade framfarten och topphastighet runt 100-110 km/h fick duga för dagens äventyr. Ingen större katastrof i sig, vi rullade in i Trollhättan sådär 6-7 minuter efter ordinarie tid och alla resenärerna fick förflytta sig till bussarna inför resterande resa mot Göteborg.

Jag i min tur gjorde mig hemmastad i 1a klassavdelningen på tåget, inväntandes hemresan som skulle bli nära 4 timmar senare. När solen väl behagade sig över horisonten var det dock inte alltför tråkig utsikt, de senaste dagarnas snöfall har gjort det hela en uns vackrare, det måste man säga!

Vackert vinterväder i Trollhättan

Däremot kan man inte direkt säga att tiden gick nämnvärt fort, alla försök att somna gick om intet, istället fördrevs tiden bäst med telefonen i handen, surfande, Twitter, Facebook, instagram, you know the drill…

Men, hem kom man till slut, även det på samma smärtfria vis som på vägen ner. Somnade därefter en stund i soffan här på eftermiddagen, tog igen någon timmes välbehövlig sömn innan man orkade med att ordna mat för dagen.

I morgon vankas det jobb igen, dock inte helt enkligt plan, vissa följdverkningar från gårdagen finns det fortfarande. Mitt ordinarie tåg mot Stockholm blev inställt, istället får jag köra ett något senare tåg till Hallsberg, åka passresa mot Stockholm för att där köra mitt ordinarie tåg hem igen.

Återstår att se vad morgondagen bjuder på, förhoppningvis har man fått ordning på infrastrukturen ordentligt i Stockholm och längs med vägen, känner inte riktigt för att fastna någonstans, det vankas nämligen ledig helg när jag väl är åter i Karlstad!

Lättarbetat

Jag har sagt det förut, jag lär säga det igen, men att köra tåg på lördagar är faktiskt riktigt trivsamt! Främst då det på lördagar är en mer rimlig nivå av trafik som företas på vår något slitna infrastruktur, vilket innebär att antalet tågmöten som kan förstöra dagen minskas rätt radikalt!

Idag var då som kanske misstänks en lördag av jobb, en tämligen lättarbetad lördag med det dessutom! Vaknade till liv i Hagalund vid 6.45 på morgonen, dvs sovmorgon för att vara järnvägen, fixade frukost och nya order och begav mig ut till tåget, som endast skulle köras hem till Karlstad innan det var dags för hemgång!

Nu var ju loket på lite bråkigt humör till att börja med, grinigt över att det tydligen blivit spänningslös kontaktledning lite kort. Efter lite handpåläggning inne i maskinrummet, lite klappar och smek av små dvärgbrytare så hoppade hon dock igång igen och vi kunde lämna endast någon minut sent från Hagalund.

Hann med mig att få en kopp kaffe från Norra bantorget innan vi fortsatte söderut och framförallt, västerut mot kära solstaden. Tydligen har just detta tåget, tåg 51 begåvats med en väldigt trivsam körplan, åtminstone till helgerna, för i Södertälje var vi 3 minuter före tiden, i Katrineholm hela 8 minuter tidig och så fortsatte det, hela vägen hem, mellan 1 – 4 minuter före tiden överallt!

Riktigt skönt att ha en sådan dag, allra helst när solen visar allt mer av sig ju längre västerut man kom, för att så småningom välkomna mig till ett väldigt soligt och fint Karlstad!

I morgon fortsätter jobbhelgen, vi tar oss en Stockholm t&r på detta för att göra det hela komplett, och hoppas givetvis på lika smärtfritt jobb även i morgon!

Infrastruktur eller serverhallar?

Eller, hur mycket järnväg får man för 100 000 000 kr?

Igår presenterades det att Facebook skall investera i nya serverhallar, placerade utanför Luleå, något som regeringen beviljat ett investeringsstöd på 100 miljoner kr EU-pengar för. En egentligen ganska fånig siffra när det visar sig att hela investeringskostnaden snarare ligger på 3-5 miljarder kr…

Detta var ju dock något som fick miljöpartiets Gustav Fridolin att reagera, med hänvisningen om att “pengarna borde gå till järnvägen” istället, nu är detta säkerligen ett smått fabricerat citat i bästa kvällspressanda, men Fridolins andemening verkar ändå åt det hållet med citat som:

– Jag tror att alla som jag som stått och frusit på en perrong i snålblåst och svär över att vi inte lägger tillräckligt mycket järnvägsräls nog känner att det är den typen av investeringar som behövs.

Nu är ju alla former av investeringar i järnvägens infrastruktur något jag personligen skulle uppskatta väldigt mycket, eftersom detta är något som påverkar min vardag tämligen mycket. Men för sakens skull bör vi även konstatera att summan på 100 000 000 kr, även om den kan tyckas hög, är tämligen liten i sammanhanget.

För att få till en ordentlig förbättring i järnvägsnätet behövs stora investeringar, mer dubbelspår och flerspår, investeringar i signalteknik och beredskap, men dessa 100 000 000 kr, hur långt skulle det egentligen räcka utspritt över alla dessa områden?

Inspirerat av ett svar jag skrev på, lämpligt nog, ett Facebook-inlägg i frågan igår kväll, så kan vi ju ta upp tre stora investeringar i järnvägsinfrastruktur som är pågående eller nyligen avklarade i landet.

Botniabanan
 19 mil järnväg varav 2,5 mil i tunnel, 144 broar. Byggstart i augusti 1999 och invigd augusti 2010, dock ännu långt från funktionsduglig för den delen. Kostnad? 16 826 000 000 kr varav räntor på lån 1 800 000 000 kr…

Citytunneln
Järnvägsförbindelse genom Malmö, totalt 17 km varav 6 km i tunnel. Byggstart 2005 och invigd december 2010, fungerar faktiskt! Kostnad? 8 565 000 000 kr…

Citybanan
Pendeltågstunnel under centrala Stockholm, totalt 6 km inkl två nya stationer. Byggstart januari 2009 och beräknas bli klar för trafikstart 2017.  Kostnad? Beräknad till 16 800 000 000 kr…

Och för att ta ett totalt misslyckat projekt med i det hela…

Hallandsåstunneln
Två parallella enkelspåriga järnvägstunnlar på vardera 8,6 km under Hallandsåsen. Byggstart 1992 och beräknat klart 2015!! Kostnad? I dagsläget uppskattat att landa på 10 500 000 000 kr.

Ska vi sedan börja diskutera det miljöpartiet allra helst vill se, snabbtågspår i form av Götalandsbanan så pratar vi helt andra summor, Trafikverket har i en rapport beräknat kostnaden enligt 2008 års prisnivåer till 94 700 000 000 kr, eller kort sagt, en j*vla massa pengar!

Nu är allt detta nyinvesteringar det handlar om i en variant eller annan. Ser man till underhåll finns det givetvis stora hål att fylla, som t.ex. med de 800 000 000 kr som tilldelats Trafikverket extra under 2011. Av dessa har 160 000 000 kr lagts på trimmningsåtgärder, 185 000 000 kr på reinvesteringar och 455 000 000 kr på underhåll. Och det är först här som de 100 000 000 kr skulle kunna börja påverka i någon form, men då är det väl närmast tveksamt om det skulle kunna handla om EU-pengar istället?

Så en rimlig fråga till Fridolin vore i det här fallet, att specificera vad dessa 100 000 000 kr i EU-bidrag som Facebook nu får till sina serverhallar i Luleå, skulle kunna haft för mer handgripliga effekter på järnvägen inom den ram för “regional utveckling” det nu handlar om?

Och tolka mig inte fel nu, alla bäckar små gällande investeringar av infrastrukturen i landet är av största vikt, men man kan för den delen inte jämföra äpplen med morötter i populistiska uttalanden, utan att backa upp det med en dos verklighet.

Dessutom har vi inte ens berört de positiva effekter för det lokala näringslivet och de omkringliggande lärosätena som denna etablering medför i området, något som säkerligen kan göra dessa 100 000 000 till väldigt väl spenderade pengar, även om det är en liten pöl jämfört med den totala investeringskostnaden.

Inte bara jaktpiloter…

…blir kortare på jobbet, även lokförare kan ha det tveksamma nöjet…

Okej, kanske lite lätt överdrivet, men ändå, man känner sig lite kortare efter en tur som dagens, men först, lite fakta.

Södergående X2000 tåg i Linghem

X2 drivenhet, väger in på 78 ton fördelat över två boggies, fyra axlar, saknar korglutning till skillnad från resten av ett X2-tågsätt, primärfjädring är klassiska stålfjädrar alá smått stumma, sekundärfjädring i form av luftbälgar mellan boggie och vagnskorg, typ i varje fall.

Så, i vanliga fall är det tämligen, ska vi säga intressant, att fara omkring i en X2-driv, i början kan man lätt bli lite stel i axlar av att hålla i sig mer eller mindre krampaktigt på vissa sträckor, men man vänjer sig.. Det hela fungerar dock ganska bra tack vare en bra boggie-konstruktion, och bra luftbälgar som fjädrar lite. Dagens äventyr bjöd på ett stycke trasig luftbälg, och därmed ett stycke avstängd luftbälg. Detta innebär att den enda lilla fjädring som återstår är de enorma stålfjädrarna, som inte riktigt är byggda för att ge en komfortabel upplevelse.

Detta är något som smäller igenom ganska bra redan i låga farter, och sen lägger vi på det faktum att tåget fortfarande går i 200 km/h till stor del söderut från Linköping. I stark kombination med en inte helt prickfri infrastruktur så kände man sig lite smått mörbultad väl framme i dagens slutmål, Malmö C.  Detta var min andra gång att åka utan luftbälg under mig, förra gången var i vintras med en X40 (dubbeldäckare), och var minst lika obekvämt.

Detta borde dock vara ett ganska lämpligt straff för de som gnäller lite över saknad korglutning i en vanlig X2000-vagn, eller för de som tycker att andra tåg är obekväma, you ain’t seen nothing yet..

Undra om man borde gå och mäta sig nu..?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén