ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: ilce-7m2 Sida 2 av 7

Versus

Den ena bilden är tagen med Sony α7 II med Sony Zeiss 55 mm f/1.8, den andra med iPhone 7 plus i 56 mm-läge. Den ena redigerad via Lightroom på iOS, den andra i Lightroom på macOS. Båda fotograferade i RAW-format.

Solnedgång över Karlstad

Alternativ 1

Solnedgång över Karlstad

Alternativ 2

Gissningar på vilken bild som är tagen med vilken kamera? Och kom ihåg att det är fusk att kolla EXIF-data!

RAW-format på iPhone för övrigt, äntligen är väl ordet?!

Resekastatillbakatorsdag

Är det inte dags för en ny omgång kastatillbakatorsdag? Typ för att återuppleva förra höstens resa till värmen och det lilla paradis vi hittade på Fuerteventura? Dessutom bilder som inte blivit visade direkt under det här knappa året som gått sedan den resan. Skynda långsamt sådär…

Fuerteventura 2015

Flygplatsväntan en tidig morgon på Arlanda

Läs mer

En smula överdrivet?

Det är en konst att ta bra, talande bilder till en blocketannons, det skall gudarna veta. Men jag kanske har tagit det till en smula väl extrem nivå idag? Eventuellt sådär?

Bakom kameran

Trots att leverans utav ny leksak tycks dröja bra länge, trots att jag hängde på det virtuella låset i fredags, så är det väl inte mer än rätt att passa på att knäppa av några bilder på nuvarande enhet som skall ut på begagnatmarknaden så småningom?

Sen kanske det blir lite väl mycket när man bygger om stativet, släpar fram trådutlösaren och hänger hela ekipaget upp och ner såhär, för att kunna knäppa av en (eller tre…) bilder som sedan åker in i Lightroom för att bli av med de flesta och värsta dammkornen.

iPhone 6 begagnatpaket

Nu slutar min extrempetiga sida lite sådär lagom halvvägs in i det roliga, så det här är väl ungefär vart slutresultatet landar. Räcker ganska fint för att illustrera det viktigaste åtminstone, i en bild som dessutom kommer skalas ner rätt hårt när den väl går online sen.

Återstår även att se om Blocket godkänner bilden dessutom. De har ju tydligen blivit mer noga med bilder som ser “för bra ut” och nekar dessa i tron om att bilden stulits från nätet. Tycker inte den ovan bör utge något problem men räkna med att få höra om det i så fall!

Om nu bara min nya leksak kunde ta och levereras också, så skulle det här kunna bli toppen faktiskt…

Grilla…

Finns det något mer uttalat manligt än att stå vid grillen med en kall öl en varm sommardag? Allra helst med en stadig bit kött som steker på under visst fräsande?

Eller inte. Men jag gjorde åtminstone ett försök att tilltala den delen av mig igår, allra helst med tanke på att jag faktiskt lyckades tända grillen helt själv den här gången. Senast innan var det kära hustrun som lyckades bäst på den fronten, med sin scoutbakgrund som officiell förklaring.

Stadsbor på landet…

Grilla

Hur som helst, så är det ändå ganska trevligt att stå där vid grillen och låtsas som att man har koll samtidigt som kycklingfiléerna i rasande tempo förvandlas till kolbitar med viss återstående smak. Samordnade makarna Ewenson lyckades dessutom få såsen klar strax efter att kolbitarna (kycklingen) lyfts av grillen samtidigt som potatisklyftorna behövde en ordentlig stund till i ugnen innan det var dags för mat.

Men det är ju trevligt att grilla ändå! Bortsett från att det behövs en dusch efteråt för att inte stinka brandrök då. Och att det är en hel del meck kring det hela. För att inte tala om efteråt, när gallret skall göras rent, en bra stund efter att allt svalnat eftersom man glömde göra det direkt.

Men grilla! Det är ju sommar! Allra helst med kolgrill! Och jag lovar att det inte bara är min inre pyroman som talar!

When in Rome 

Västkustemester

Är man på västkusten får man väl helt enkelt dricka lokalt bryggd öl också? Allra helst när man tar plats vid köksbordet för att se över lite backup efter tre dagars förhållandevis aktivt fotograferande. Flytta bildfiler via dator till extern hårddisk för att kunna rensa minneskortet inför kommande dagar.

Oväntad popularitet

Det är så fascinerande, hur vissa bilder som man själv är ganska skeptisk till att ens ladda upp kan bli så mycket mer populära än vad man någonsin kunde ana. Så var det med den (just nu) senaste bilden jag laddade upp på Instagram, på mitt privata konto som på sistone inte varit värst aktivt.

Matplatsen på Orust

Personligen ser jag inte riktigt någonting fantastiskt i den här bilden, förutom lite småskönt ljus. Ändå så samlar den ihop fler gillningar än många andra bilder jag lagt upp senaste tiden. Förstår inte riktigt varför..?

Hur som helst så är den åtminstone tagen med mitt nya 35mm-objektiv som jag hittills trivs väldigt väl med. En bra investering, eller hur man nu skall kalla det.

Semester!


Nu är det äntligen dags att ta semester med de här två skönheterna! Fyra veckors frihet från järnvägen ska bli alldeles underbart och jag ser fram emot att få spendera all tid med min vackra och gravida hustru istället!

Skiftbyte

Efter lite mer än ett år tillsammans med mitt Loxia 2/35 så har det nu blivit dags att skiljas åt och plocka in något annat i kameraväskan istället. Efterträdare blir ett annat 35 mm, givetvis. Efter mycket funderande och många försök att få Loxiat sålt privat fick det till slut gå som inbyte och i retur hade jag tur nog att tajma det hela med att Cyberphoto fick in ett begagnat Sony FE 35mm f/2.8.

Zeiss ut, Sony Zeiss in alltså.

Sony A7 II med Sony FE 35mm f/2.8

Så, trots att jag förra året beklagade mig över prisnivån Sony valt för sina 55 mm f/1.8 och 35 mm f/2.8 så sitter jag här nu med de båda två. Ödets ironi.

Nu var det absolut inget som helst fel på mitt Loxia 2/35 och jag skulle nog alltjämt hålla det högre optiskt, byggkvalitémässigt och trots en totalt sett usel affär för min del, ändå mer prisvärd jämfört med Sonys variant. Trots detta valde jag alltså ändå att “byta ner” mig och det av ett gott skäl, autofokus!

Hur underbart Loxia 2/35 än varit, så har jag alltid saknat autofokus och möjligheten att snabbt knäppa av en bild. Jag vill inte ens börja fundera på hur många bilder jag missat på grund av att jag inte varit snabb nog eller exakt nog för att sätta fokus innan ögonblicket är över.

Även om spegellösa kameror med sin fokus peaking är allmänt hyllade för sina möjligheter till manuell fokus, så tycker jag personligen ändå att det var enklare med min Canon EOS 6D och det Zeiss Distagon T* 2/35 jag hade till den. Enklare, smidigare och dessutom med långt mycket bättre resultat.

Hade ekonomin inte spelat in, då hade jag tveklöst gått på storebror till mitt nya, Sony FE 35mm f/1.4! Bara tanken på det kopplat till min α7 II-hus får det att vattnas en smula i munnen. Dock en smula oekonomiskt så att säga.

Innan jag är helt nöjd så skall ett nytt objektivlock inhandlas. Det medföljande tillsammans med det lite småudda motljusskyddet är jag inte helt imponerad av. Siktar istället på att köpa ett likadant objektivlock som sitter på 55 mm f/1.8, eftersom det är samma filterstorlek som på 35an med f/2.8. Ser helt enkelt lite bättre ut och känns en smula mer stabilt.

Snart är det semester och då bär det av till västkusten några dagar, så får vi se om min nya pärla kommer till sin rätta där eller ej!

Näste fransos till rakning

Om det är mersmak eller rent sammanträffande kan ni gott få gissa er till, men efter gårdagens succé (?!) med Citroën Grand C4 Picasso kom så turen idag till Renault Kadjar, en relativt ny crossover från biltillverkaren som även gjorde den första bilen jag övningskörde i samt sedan körde på regelbunden basis.

Renault Kadjar

Mycket har dock hänt sedan den Kangoon tillverkades 1998, den saken är säker. Renault Kadjar är en smula eller tusen mer ombonad och trivsam att vistas i. Lastkapaciteten kanske inte är lika fullt enorm men även i den här bilen får man ett respektabelt lastutrymme i skuffen.

Bilen, som uppenbarligen heter Onsdag, var utrustad med en sexväxlad manuell låda kopplad till en 130 hk stark dieselmotor som räcker mer än väl till för att sätta 1,6 ton fransos i rörelse. Jag var dock inte helt övertygad om samspelet mellan motor och växellåda i lägre hastigheter, vilket kan bero på klassiskt handhavande, men riktigt så usel förare hoppas jag inte att jag är? Allt eftersom hastigheten och växlarna ökar så blir det hela mycket smidigare och mer lätthanterligt och bara man låter bli att sakta in och än värre, stanna, så löser sig allt!

Utrustningspaketet som lånebilen var utrustad med går under namnet Bose, vilket uppenbarligen har vissa kopplingar till ljudprylstillverkaren med samma namn. Högtalare och dylikt bär nämligen även de upp namnet och en snabb koll av stereon talar för att de kan ha haft ett och annat med det hela att göra. Jag är dock inte helt övertygad om det förträffliga i att sätta en blank och fin BOSE-logga på högtalaren i främre panelen, eftersom den speglar sig så strålande väl i vindrutan konstant!

Renault Kadjar interiör

Förarmiljön var annars överlag riktigt trevlig även om kvalitétskänslan enligt mig inte når fullt upp till de tyska tillverkarnas. Det är lite plastig känsla över vissa reglage och även om Renault inte står för fullt lika mycket franska påfund som sitt syskon Citroën så finns det allt en och annan finess man undrar en smula över. Bästa exemplet på det är väl fjärrkontrollen till stereo-/telefonkoppling som sitter bakom ratten och vars text därmed är helt skymd…

Prismässigt ligger dock bilen hyfsat väl till, då den med lite mer nertonad utrustning än testbilen hamnar på ca 4100 kr/mån på privatleasingavtal. Den bilen jag och säljaren spikade ihop var då utrustad med en lite klenare 110 hk stark motor kopplad till en automatisk dubbelkopplingslåda, vilket jag tippar på kan vara en riktigt trivsam kombination med teoretiska utsläpp neråt 0,4 l/milen.

Säljaren för övrigt, förtjänar ett helt eget omnämnande, eftersom det tragiskt nog på alla dessa provkörningar är den första kvinnan jag haft att göra med. Väldigt kul att få träffa på och prata med en kompetent kvinna i ett annars så otroligt mansdominerat yrke. En eloge till Elina på Helmia i Karlstad alltså!

Nåväl, vidare till bilen igen, det som faktiskt är huvudsakligen relevant.

Även om det var en klart intressant provkörning så ligger nog Renault Kadjar inte bland toppen utav tänkbara kandidater, mer på kanske-listan i så fall. En ganska välbefolkad kanske-lista om vi ska vara ärliga. Det var en trivsam körupplevelse med gott om utrymme i kupén men med lite väl hög inlastningshöjd i skuffen. En skuff som inte var särskilt enorm heller för den delen, åtminstone inte så stor som jag väntat mig sett till bilens storlek.

Det är inte omöjligt att det kan bli återbesök hos Helmia för att titta på Kadjar en gång till, men det känns inte helt sannolikt just nu. Däremot räknar jag kallt med ytterligare återbesök när tid finns för att titta på vad de mer har att erbjuda i form av Ford och Volvo, men mer om det senare, tillsammans med ytterligare ett inlägg om provkörning av bil samt tre tilltänkta videoklipp också.

När tid nu finns för det…

Vive la France

Även om vi har hittat en ganska klar favorit i form av Opel Astra Sports Tourer så är det i sig ingen ursäkt för att sluta provköra bilar, inte på något sätt. Fler kandidater skall testas och bedömas innan det ens börjar bli i närheten av att komma till någon form av beslut.

Den här gången har turen kommit till Citroën Grand C4 Picasso, vilket inte var det jag intresseanmälde mig för men som ändå fick bli ändå, för att få en smak av vad det mest franska av franska bilmärken har att erbjuda. Även om det nu må finnas fler franska bilmärken, Peugeot och Renault inte minst, så är ingen av dem riktigt lika franska som Citroën på något sätt.

Citroën Grand C4 Picasso

Exteriört är jag tämligen kluven, en del av mig tycker den är sjukt läcker, en annan del av mig blir lite smått skeptisk och börjar överväga att lägga in mig på vårdhem. Den har sina linjer, sina stunder, sina goda tankar, samtidigt som den är jäkligt udda. Eller ja, den är fransk, så är det nog!

Färgen på lånebilen uppskattar jag dock, klart bättre än vit, svart och silver i dess variationer. Lite sådär isblå så att säga?

Väl bakom ratten känns bilen precis sådär enorm som den ser ut, alternativt en smula värre ändå faktiskt. Slagskeppskänslan är värre än den i Honda CR-V och det känns som om man vrider en fullstor turistbuss runt farthinder och korsningar. Inte jätteimponerande faktiskt.

När man väl kommer över den värsta, inledande känslan av slagskepp så är det trots allt en ganska trivsam känsla där inne, allra helst när vägen är rak och man är utanför stadsmiljöer. Det slår mig ganska väl att inuti Grand C4 Picasso så kan man nog åka tämligen bekvämt, ganska långt och under ganska lång stund. Säga vad man vill om franska bilar, men de är faktiskt ganska goa att åka med i!

Citroën Grand C4 Picasso interiör

Förarmiljön däremot. Så mycket knappar. Så mycket franska idéer. Så konstigt jämfört med allt jag är van vid!

Huvudsakliga instrumentet med hastighetsmätare och allt sitter i mitten av panelen. Fullt normalt för en (väldigt) fransk bil. Jag är inte alls övertygad om det förträffliga i det här, men de som gillar franska bilar kanske uppskattar det?

Rent grafiskt så kan jag dock inte klaga, den digitala panelen flyter bra och är riktigt snygg faktiskt, bra mycket bättre än många andra varianter som jag provkört på sistone. Förutsätter att man även kan förändra gränssnittet lite efter eget tyckte och smak, det känns som det borde gå efter vad jag sett i menyerna lite snabbt.

Den nedre panelen är av touchtyp och verkar registrera avtryck sådär, en tydligt tryckkänslig panel till skillnad mot de kapacitiva panelerna på moderna smartlurar och plattor. Upplevde gränssnittet som en smula rörigt och definitivt inget man bör pilla på under körning.

Överlag tycker jag det är alldeles för mycket knappar och reglage som inte känns helt uppenbara i förarmiljön, allt kräver en hel del eftertanke och fokusering vilket man inte direkt har tid med när man kör runt på ett slagskepp. Det enda som överraskade mig positivt var att farthållaren var lättare att dra igång på Grand C4 Picasso än den var på Astra Sports Tourer. Ett fint slag mot tysk effektivitet sådär.

Föga förvånande så är det gott om plats i baksätet som i sin tur är tydligt uppdelat i tre individuella stolar och inte som en enda sammanhängande soffa. Bra med benutrymme och definitivt inga problem att få plats där som vuxen. Det inbyggda bordet som finns på baksidan av förar- och passagerarstol var bara att glömma med vuxen benlängd dock…

Det finns även en tredje rad med stolar att fälla upp i skuffen, något som kraftigt inkräktar på mängden bagageutrymme. Med den raden nerfälld så finns det dock gott om plats för att lasta livets alla små tillbehör.

Nu är det här en bil som är lite större än vad vi tänkt oss som nästa transportmedel och därmed så ligger den inte på listan över potentiella kandidater för framtiden. Trots detta så var det en klart intressant provkörning för att se vad Citroën har att erbjuda såhär år 2016.

Mer material kommer så småningom, för precis som i de senaste fallen så har det varit kameror monterade under provkörningen. Ska bara hitta tid till att klippa och klistra också.

Utöver Citroën så fick även en annan återförsäljare besök idag och ytterligare en ligger med i planen för morgondagen, men mer om det senare!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén