ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: höstlöv

Första snön

Gårdagen bjöd på ett stundvis tämligen kompakt snöfall, säsongens första och knappast sista. Det är milt sagt blandade känslor inför detta, för hur mycket jag än ogillar snö, kyla och elände så finns det trots allt vissa fördelar med det hela ändå. När natten och dagen idag dessutom bjuder på kallgrader så att eländet inte omedelbart förvandlas till slask, då är jag lite mindre negativ.

Dessutom så såg jag chansen att ta mig en promenad i kylan med mitt makroobjektiv monterat frampå kameran, testa det lite mer i sin naturliga miljö så att säga…

Första snön

Första snön

Första snön

Första snön

Sammanfattningsvis så har jag alltjämt en hel del kvar att lära mig för att kunna dra nytta utav objektivets finesser och förmågor. Detta är fortsatt någon form av inledande testfas att gå igenom.

Första snön

Första snön

Jag kan inte säga något annat än att jag gillar det dock, starkt!

Bland höstlöv och grässtrån

Riktigt hur jag tänkte när jag investerade i ny optik såhär i vackra (…) november ska vi nog inte gå in på. Vi kan istället mest konstatera att det är en smula frustrerande att ha två nya objektiv och väldigt ont om tillfällen till att faktiskt sätta de på prov!

Några bilder hann jag dock klämma av i söndags, när vi hade en något energisk liten tjej på besök här hemma. Toppa detta med förvånansvärt bra höstväder och resultatet blev lite krypande längs med marken och några bilder som belöning.

Höstlöv

Höstlöv

Lexie och pappa

Ovanstående tre bilder är alltså tagna med Sony FE 90 mm f/2.8 Macro G OSS tillsammans med Sony A7 II. Överlag är jag nöjd med dess prestanda även om det har en smula svårt att hinna med i en treårings tempo. Det är för mig också en helt ny nivå av fascination över hur extremt kort skärpedjup man kan få utav att krypa runt på marken med en brännvidd om 90 mm och närgräns på mindre än en skollinjal (28 cm…)!

Vad gäller minstingen i sällskapet, Sony FE 55 mm f/1.8 ZA, så har jag inte hunnit med att testa den värst mycket heller. Av det jag hittills har sett så finns det inte mycket att klaga på dock. Mersmak tror jag är ordet faktiskt!

Mor och dotter

Nu söker jag bara fortsatt någon som faktiskt låter sig bli fotograferad frivilligt, så att jag slipper plåga Diana med kameran.

Någon i närheten av Karlstad som vill bli fotograferad under enkla omständigheter..? Någon alls?

Små, stadiga ben

Jag vet, det var inte alls länge sedan jag köpte mig ett nytt stativ, mitt 3 legged thing Frank. Jag gillar Frank.

Hur som helst, så är Frank inte direkt jätteportabelt och ibland vill man ju faktiskt ha med sig ett lite enklare stativ för alla de där situationerna då man vill peta på sitt gråfilter och ha kameran stadigt på marken. Eller för resor. Just resa var ju nämligen min huvudsakliga ursäkt för att köpa Pixi.

Manfrotto Pixi Evo 2 alltså, ett ministativ från klassiska stativfirman Manfrotto.

Manfrotto Pixi Evo

Som synes så klarar lilla Pixi utav att hantera min Sony α7 II med Loxia-optik alldeles utmärkt, även med kameran i porträttläge även om kombinationen då blir en smula känslig för lutning. Maxvikt enligt Manfrotto är 2,2 kg vilket kamerahus (599 gram) och Loxia 2/35 (340 gram) faller väl under. Till och med om jag monterar mitt Sony 70-200 f/4 G OSS så klarar sig vikten med råge under det maximala.

Lilla Pixi fick bland annat medfölja oss till Fuerteventura för att erbjuda små stabila fötter om behovet så skulle uppstå. Utöver detta så får hon följa med kameraväskan mest i tid och otid, i väntan på tillfälle då hon kan göra nytta. Det är inte direkt så att hon väger värst mycket och därmed är det inte direkt något besvär att bära med sig.

Pixi vid Skutberget

Pixi vid Skutberget

Som synes så finns det några olika varianter som benen kan fällas, bland annat en variant som tar kameran förhållandevis nära marken. Utöver detta kan man sträcka ut benen en smula men särskilt högt över marken når stativet aldrig. Det är alltså mer ett stativ för dig som vill hålla dig på marknivå eller kanske helt enkelt har något annat högt att placera stativet på i grundläget.

Pixi med tungviktare

Byggkvalitén är klart godkänd och stativet känns förtroendeingivande att använda. Distinkt och bra vred för kulan gör det enkelt att lossa och när man vrider åt, då håller sig kameran stabilt. För det facila priset av (i skrivande stund…) 449 kr får man alltså ett tämligen portabelt och trevligt stativ som hanterar dina små systemkameror med stor bravur.

Höstlöv i markperspektiv

För egen del så gillar jag nog nästan mest möjligheten att komma så långt ner på marknivå med kameran som man kan göra med Pixis ben i mest utfällda läget. Klart bättre alternativ än att kräla runt på marken själv med kameran. Kombinera detta med vikbara skärmarna som blir allt mer populära och det blir klart behändigt att fotografera exempelvis bland höstlöven som för tillfället pryder marken.

Kanske inte något för alla, men för mig så fungerar det alldeles utmärkt och lilla Pixi har blivit en trogen följeslagare i kameraväskan!

En glimt av ljuset – dag 293/365

Glimtar av solsken

Canon EOS 6D, 50mm, ISO 200, 1/320 sek vid f/2,8

För första gången på vad som känns som en mindre evighet, så har faktiskt solen gjort sig besväret att ta sig igenom molntäcket idag. Faktiskt rent av skänkt en och annan värmande solstråle åt oss. Snabbt som attan var det med andra ord bara att dra på sig kläderna och ge sig ut, beväpnad till tänderna med Canonen och nya 50 mm f/1.4 för att ta sig an en stund av finvädret.

Trots att jag önskat mig ett motljusskydd till nya optiken, så skötte det sig relativt väl, allra helst sett till kostnaden. Skall allt fortsätta leka runt med det ett tag och se om jag trivs med det eller ej. Fast optik är ju tveklöst trevligast och 50 mm är ju en trivsam brännvidd på det. Men ändå, så är jag inte helt övertygad om just detta objektivs förträfflighet?

Höstlöv – dag 287/365

Höstlöv

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/250 sek vid f/5,6

Idag är då inte inspirationen på topp direkt, något jag skyller på vädret för att det är enklast så! En liten bild på ett litet höstlöv får stå för dagens bidrag till projektet.

Ålderns höst – dag 279/365

Ålderns höst

Canon EOS 6D, 135mm, ISO 800, 1/800 sek vid f/4,0

Det kommer låta en smula märkligt, men under förmiddagen här så hade jag lite utav en inre diskussion med mig själv om att de bästa bilderna är de som är planerade. Så, ödet bestämde sig tydligen för att motbevisa mig på den punkten.

Visst, känslan när man har planerat en bild, väntat in rätt förutsättningar, knäpper av och lyckas, den är fördjävla härlig. Oerhört belönande dessutom. Detta är något jag tror de allra flesta fotografer känner igen sig i. Sen att man många gånger måste misslyckas ett antal gånger innan man får till DEN bilden, det är en helt annan sak.

Så, med en plan om att hitta några charmiga höstlöv att dokumentera i någon sporadisk solstråle så gick jag ut på promenad med mitt främsta bokeh-vapen, mitt Canon EF 135mm f/2L. Nu ville ju inte riktigt vädret vara på min sida så trots en stillsam promenad med många försök blev det aldrig sådär toppen som jag hade en bild av i min lilla skalle.

Sen, på väg hemöver så var det närmast regiserat hur bilden dök upp. Höstlöven, den äldre damen som satte sig ned för att vila, närmast all tid i världen för att komponera en bild i godan ro. En bild som bara dök upp från ingenstans. Bara för att jag tidigare bestämt mig för att bästa bilderna kommer från planering.

Där fick jag…

Höstlöv

En enkel bild från söndagens promenad.

Höstlöv

En släng av lövhalka

Hösten är en fantastiskt vacker årstid, åtminstone de där soliga lagom varma dagarna när man till fullo kan njuta av alla färger ute i naturen, för att inte tala om denna underbart klara härliga luften man får andas!

Detta är vår fiende, låt oss alla bekämpa den!

Foto: www.fotoakuten.se

Dessvärre så är det en aning svårt att njuta av hösten sedan man började med detta lokföreri, hösten för nämligen med sig den enskilt största orsaken till grå hår bland lokförare, lövhalkan..!

Årets säsong verkar dessutom bli en lång en, första slängen kom redan i samband med den där avdankade orkanen Katia i mitten av september, dvs över två veckor sedan, och än finns det många löv kvar på träden som kan ställa till med kaos och elände, som t.ex. igår!

Redan på vägen upp till Stockholm under sena morgonen/förmiddagen kändes det av halka, trots torrt och soligt väder, funderade för mig själv hur detta skulle bli med en dutt av regn också, en dum tanke tydligen.

På vägen tillbaka mot Värmland så kom nämligen det där regnet jag inte alls önskade mig tidigare på dagen, på väg ut från Hallsberg började det så smått och satte en käpp eller två i hjulen under försöken att få fart för att kunna lämna Hallsberg kvickast möjligt, men än gick det hyffsat även om hastigheten aldrig översteg 140 km/h, vilket är en aning mindre än de 160 km/h körplanen är lagd för.

Lagom till Laxå visade det sig dock att regnet gjort kaos för andra stackare, ett godståg hade fastnat på väg ut från Kristinehamn vilket gjort andra tåg sena och eländiga. Resultatet blev dryga 10 minuters straffrunda på sidospåret i Laxå innan banan upp mot Värmland blev fri för vår framfart.

Sedan var det ju det här med att komma upp i fart också, inte fullt så lätt som det kan låta. Till slut kunde vi nå omkring 110 km/h vilket i vart fall säkrade första uppförsbacken från Hasselfors mot Svartå, gött! På väg ner mot Svartå passade jag även på att lägga ut lite sand åt mötande godståg som stod på sidan och såg kallsvettig ut inför sitt försök att bestiga kullen.

Började fundera så smått på hur avgången från Degerfors skulle gå till, för av någon underlig anledning har man valt att placera stationen i en liten gryta, med uppförsbacke åt båda håll, tack tack för den! Dessutom bjuder Degerfors på en extra hastighetsnedsättning till 40 km/h p.g.a. slipersbyten, vilket inte heller underlättar det där projektet att samla fart innan det bär iväg uppförs.

Passade på att sanda friskt samt använda slirbromsen för att värma upp löpbanorna på lokets hjul på väg in mot plattformen, samt stannade så tidigt jag vågade för att lämna mesta möjliga plana mark för att samla fart inför uppförsbacken efter uppehållet. Skickade även i förebyggande syfte bak en passåkande förare till sista vagn för att kunna vara signalgivare, om det skulle gå åt skogen och backning behövdes.

Kom i vart fall upp i mina tillåtna 40 km/h innan backen började, sen blev det ett spel med slirbroms, sandning och försiktig hand på pådraget uppför denna kurviga backe, och upp kom vi, det gick inte fort, men vi fastnade i vart fall inte, yey! Dock ganska glad över att “bara” ha 6 vagnar i kroken, istället för de 8 som brukar hänga där omkring helgerna, det blir nästan 100 ton extra vikt som skall upp då…

Sedan började det alltmer torka upp igen i takt med att vi rörde oss västerut, men då var skadan redan gjort och när jag väl blev avbytt i Kil så var vi dryga 15 minuter efter tidtabell, från att ha varit i rätt tid hela vägen från Stockholm till Laxå, surt värre!

Men jag är ändå väldigt glad över att inte köra godståg, de förarna har det än värre såhär års, men de slipper i vart fall försöka förklara varför några små löv kan bli så attans hala…

På önskelistan står nu alltså några frostnätter och en ordentlig höststorm, så att löven liksom trillar ner allihop på en gång, så är det klart sen och det går att köra tågen lite lättare, helst av allt får detta gärna ske under ledig helg, så att jag slipper drabbas av det dessutom..!

Någon som kan ta på sig att fixa det..?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén