ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: Hagalund Sida 2 av 4

En okänd sida – dag 36/365

Vakuumanläggning

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/125 sek vid f/5,6

Nära nog alla tåg som ankommer Hagalund går igenom anläggningen ovan, vakuumanläggningen som används för att tömma gråvattentankarna på tågen, d.v.s. allt som spolas ner i toaletter och handfat. Denna sidan av depåerna är inte direkt någon som presenteras eller som särskilt många resenärer ens tänker på existerar, men som är en ack så nödvändig del i det stora pusslet.

Jag är rätt glad över att jag inte behöver jobba i anläggningen ovan, men jag är ruskigt tacksam för de som gör det, annars skulle allt bli bra mycket krånligare än vad det är idag.

När alla andra sover

Oavsett vilken del av kollektivtrafiken man jobbar inom, så innebär de samtliga att man har något udda arbetstider, eftersom kollektivtrafiken till stor del har som syfte att flytta människor till sina respektive arbetsplatser och möten när kontorstiderna börjar dra igång på dagen.

Detta innebär ju då att för att kunna köra ett tåg som går ungefär när stora delar av landet just stängt av väckarklockan, kanske snoozat en stund omfamnad av sängens värme, så måste man gå upp en liten stund tidigare.

För min del ringde väckarklockan idag 04:00, i det där gränslandet av vad som rimligen kan kallas morgon överhuvud taget. Det är inte nämnvärt skönt att slita sig från sängen den tiden på dygnet, det lär det nog aldrig bli ärligt talat, men ändå skall det göras.

Efter tandborstning, påklädning och snabbt frukostfixande börjar sedan arbetsdagen kl 04:48 med att klargöra tåget som skall gå från Stockholm C kl 06:25. Innan avgångstiden från Stockholm skall det kontrolleras att alla tågets funktioner såsom dörrar, belysning, toaletter, brandlarm och övriga säkerhetsrelaterade aspekter fungerar såsom de skall.

X55 3356 på spår 15 i Hagalund

Med allt detta avklarat går sedan tåget ner till serviceplattformarna just norr om Stockholm C där ombordpersonal möter upp samt att tåget furneras, d.v.s. mat och dryck lastas ombord inför dagen. Detta sker redan innan klockan hunnit slå 06:00 och alltså fortfarande innan vad många ens anser vara morgon.

Precis som vid de allra flesta tillfällena gick allt det här mycket smidigt tillväga och helt enligt tidtabell kunde vi lämna Stockholm C kl 06:25 i riktning mot Karlstad. En liten konstpaus gjordes på väg över Tegelbacken på grund av lite tågkö denna måndag, innan färden fortsatte vidare västerut.

På väg över Årstabron kunde man få njuta av dagens första riktiga solstrålar, endast ett fåtal minuter efter att solen orkat sig upp över horisonten. Just en tidig soluppgång en klar dag gör allt mycket lättare när man skall upp långt innan vad som borde vara rimligt!

Soluppgång från Årstabron

Tacksamt nog höll det klara och vackra, om än något kalla vädret i sig hela vägen hem till Karlstad och även fortsatt så nu under dagen. Visserligen en klar nackdel när man gjorde ett försök att ta en liten gubbvila efter jobbet, men till stor fördel när det kommer till att ladda D-vitaminer och utöka vårkänslorna!

Det är allt en rätt märklig känsla ändå, att vandra omkring i den egna lilla världen man finner sig i under klargöringen sådär i gränslandet mellan natt och morgon. Skulle någon utomstående beskåda det hela vore det förmodligen en rätt lustig syn, för i ett närmast robotlikt stadie vandrar man runt sitt tågsätt på insida som utsida, tittar högt och lågt och utan att egentligen tänka på det, känner igen när saker och ting inte ser ut som de bör och ska.

Personligen gillar jag faktiskt den här stunden på turen, när man gör i ordning sitt tåg i lugn och ro. Delvis är det en form av trygghet i att veta exakt vad man gjort och att det är gjort, delvis även en viktig repetition av vart man hittar allt på tåget.

Helst skulle jag dock se att klockan kunde vara något annat än mitt i natten när man klargör bara, men så länge som folk envisas med att vilja vara på plats vid kontorstid så lär jag och alla mina kollegor inom kollektivtrafiken få fortsätta gå upp före såväl tupp som sol för att förbereda dagen.

Mjukstart?

Nåja, ordet mjukstart kanske är en aning överdrivet för att beskriva de inledande dagarna av nya tågplanen, T13…

Den första dagen av T13 spenderade jag på absolut bästa sätt, helt ledig! Istället var det dag 2, d.v.s. måndagen som fick bli min första dag, och hur gör man då detta på bästa vis för att jämföra? Jo, man kör en repris på ungefär samma tur man hade som avslut på T12 så klart!

Därmed var det till att vakna tidigt och befinna sig på jobbet kl 05.50 för att därefter ta en sväng till Stockholm med Värmlands eget direkttåg, med sista uppehåll i Degerfors innan Stockholm C.

Man kan väl säga att det gick halvhyffsat åtminstone, trillade in 5 minuter efter tiden på Stockholm C efter lite bekymmer med halka och andra tåg ivägen av och till. Därefter blev det till att lite raskt byta fordon då mitt skulle vända till Göteborg och det som kom från Göteborg skulle till Hagalund.

Här hann jag nästan ta mig till Hagalund, men strax innan Solnatunneln blev det allt spänningslöst och det var bara att stanna till vid första bästa signal och söka orsaken till detta. Fick information om att det var räddningstjänsten som begärt spänningslöst p.g.a. brand i Hagalund och det var därmed bara att konstatera att detta skulle ta lång tid.

Rullade fram till tunnelmynningen i Solnatunneln och stannade där, för att kunna avnjuta någon form av dagsljus åtminstone. Därefter var det bara att ta ner och avaktivera tågsättet varpå alla batteriförsörjning bröts för att kunna få liv i maskineriet igen så småningom. Roade mig även med en promenad längs med tågsättet för att tömma hela tågsättet på färskvatten för att undvika frysning i vattenledningarna, i fall stoppet skulle bli långvarigt. Detta ska visserligen ske per automatik innan batterierna blir för dåliga, men ibland är det skönt att göra vissa saker manuellt i förebyggande syfte!

Vy från Solnatunneln

Efter sisådär 1,5 timme i ovisshet så gick signalen framför mig om till grönt och strax därpå ringde telefonen med meddelandet om att det nu åter fanns spänning i kontaktledningen. Dags för projektet att få liv i maskineriet igen, på med batteri, aktivera hytten och dra igång tryckluftssystemet. Tack vare en snabb avställning så gick detta helt och hållet smärtfritt och efter en lagom lång stund med laddning av tryckluften kunde jag rulla in i Hagalund.

Tyvärr kom jag bara två signaler till innan det återigen blev stopp, denna gången på grund av alla köer som det långvariga stoppet orsakat. Nu började det dessutom bli en aning besvärligt för mig att hinna med min retur till Karlstad, tiden började rinna iväg ruskigt fort!

Till slut fick jag dock tillstånd att lämna mitt fordon där det stog och ta mig fortast möjligt in till Stockholm C för att därifrån köra mitt nästa tåg åter till Karlstad. Bara att återigen plocka ner allt och bryta batterierna i fall att det skulle bli spänningslöst igen innan någon ny skulle hinna ut till fordonet.

En taxiresa och en snabbrast senare kunde jag dock kliva ombord det SJ 3000-tåg som skulle köras hem mot Karlstad, min premiärtur på vårt nya fordon. Efter lite snabb påfyllning av matvaror till bistro och 1a klass kunde vi till slut lämna Stockholm, tyvärr då drygt 20 minuter sent.

Färden hem flöt sedan så fint så, denna nya arbetsplats skötte sig mycket väl under färden hem. Förseningsminuterna kördes in så gott det gick och till slut kom vi till Karlstad 8 minuter efter ordinarie tid, helt okej under omständigheterna ändå!

Igår var det då dags för dag två i denna nya tågplan, körning till Stockholm, ett varv på Uppsala och sedan övernattning och returresa idag på morgonen. Den här gången började det dessutom riktigt bra, var i rätt tid hela vägen till Södertälje, där vi rent av var 6 minuter före tiden vid ankomst.

Men säg den glädje som varar, lagom när det är dags att stanna ringer DLC Stockholm och meddelar att det är växelfel mellan Södertälje och Flemingsberg, vi blir ståendes tills vidare, ingen prognos att ge.

Det är alltid lika intressant att försöka inge någon form av hopp när man skall ropa ut eländet i högtalarna ombord, det är liksom lite svårt att bygga något på orden “ingen prognos”…

Tyvärr tog det allt sin stund, först över en timme senare kunde vi fortsätta färden mot Stockholm och detta dessutom kryddat med att behöva passera en signal i stopp och manuellt kontrollera att växlarna framför tåget ligger rätt. Från 6 minuter tidig till 70 minuter sen, bara sådär.

Inte blev det heller mycket bättre till Uppsala-varvet, tågsättet kom iväg sent från vagnhallarna, gick 10 minuter sent från Stockholm, fastnade bakom andra tåg och trillade in i Uppsala 13 minuter efter tidtabell. En snabbvändning senare gick vi åtminstone på tid, och var fortsatt på tid fram till efter Märsta. Åter en gång var det dags för växelfel och ännu en 10-minutersförsening, frustrerande var ordet!

Till Hagalund kom jag till slut åtminstone på tid och kunde avnjuta min nattvila utan besvär, alltid något en dag när inget tycks vilja vara på ens sida.

Till morgonen var det då dags för lite mer SJ 3000-körning i tåget hem. Efter en något kylslagen promenad ut på bangården var det bara att snyggast möjligt häva sig upp på tåget och aktivera upp hytten. Såg till att göra mig ordentlig hemmastadd där i den datoriserade arbetsmiljön och begav mig ner mot Stockholm C.

X55 3346 i Hagalund

Efter några inledande meningsskiljaktigheter så började jag och tåget komma allt bättre överrens varpå  körningen hem till Karlstad gick mycket smärtfritt förbi. Rättidigheten var det inget att anmärka på och allt eftersom färden gick kom man allt mer fram till hur man snyggast kör detta mycket pigga och trevliga tåg.

Till Karlstad kom vi dessutom 5 minuter före ordinarie tid, en klart välkommen bonus efter några struliga dagar bakom sig. Lämnade över tåget till kollegan som skulle mot Stockholm och vandrade hem i solskenet.

Nu vankas det ledigt resten av den här dagen såväl som i morgon. På fredag-lördag är det Göteborg som gäller och helgen avslutas med buffé i Arvika på söndag. Blir klart spännande att se hur denna tågplan utvecklar sig, de tåg jag har kört har haft rimliga körplaner, men det verkar som det finns andra som haft det värre!

Lättarbetat

Jag har sagt det förut, jag lär säga det igen, men att köra tåg på lördagar är faktiskt riktigt trivsamt! Främst då det på lördagar är en mer rimlig nivå av trafik som företas på vår något slitna infrastruktur, vilket innebär att antalet tågmöten som kan förstöra dagen minskas rätt radikalt!

Idag var då som kanske misstänks en lördag av jobb, en tämligen lättarbetad lördag med det dessutom! Vaknade till liv i Hagalund vid 6.45 på morgonen, dvs sovmorgon för att vara järnvägen, fixade frukost och nya order och begav mig ut till tåget, som endast skulle köras hem till Karlstad innan det var dags för hemgång!

Nu var ju loket på lite bråkigt humör till att börja med, grinigt över att det tydligen blivit spänningslös kontaktledning lite kort. Efter lite handpåläggning inne i maskinrummet, lite klappar och smek av små dvärgbrytare så hoppade hon dock igång igen och vi kunde lämna endast någon minut sent från Hagalund.

Hann med mig att få en kopp kaffe från Norra bantorget innan vi fortsatte söderut och framförallt, västerut mot kära solstaden. Tydligen har just detta tåget, tåg 51 begåvats med en väldigt trivsam körplan, åtminstone till helgerna, för i Södertälje var vi 3 minuter före tiden, i Katrineholm hela 8 minuter tidig och så fortsatte det, hela vägen hem, mellan 1 – 4 minuter före tiden överallt!

Riktigt skönt att ha en sådan dag, allra helst när solen visar allt mer av sig ju längre västerut man kom, för att så småningom välkomna mig till ett väldigt soligt och fint Karlstad!

I morgon fortsätter jobbhelgen, vi tar oss en Stockholm t&r på detta för att göra det hela komplett, och hoppas givetvis på lika smärtfritt jobb även i morgon!

Den lilla omvägen

Om cirka en timme är det då dags att ta tag i en ny arbetsvecka, en aning tidigare än vad ursprungsplanen, 12.30, sa från början, men vad gör det när man varit ledig i nästan en vecka..?

I kväll är det dessutom tanken att jag skall övernatta i Arvika, vilket betyder en väldigt bra sak såhär i slutet av lönen, gratis kvällsbuffé! Kanske inte direkt någon lyxmat, men utan tvivel så är det både ätbart och, ja, gratis?

Men, innan vi kommer till Arvika, som då ligger ca 7 mil väster om Karlstad, så blir det den lilla omvägen via Stockholm och vagndepån i Hagalund, vilket då först ligger circa 33 mil österut. Totalt för dagen, när alla tåg är körda så blir det strax över 70 mil tågkörning, vilket är ett ganska lagom arbetspass!

I morgon väntar dock ett ännu mer lagom arbetspass, först upp mitt i natten, klargöra ett stycke X2 och därefter köra det till Karlstad, vilket då alltså blir dryga tiondelen av dagens distans..!

Men först och främst skall vi klara av frukosten helt och hållet, och kaffet, detta underbara, ljuvliga kaffet!

Ska det göras…

…så ska det göras ordentligt, ja det verkar ha varit mottot i Hagalunds-depån igår eftermiddag, där man inte bara ordnade kontaktledningsfel på en plats, utan på två, i varsin ände bangården. Inte helt optimalt kort sagt.

Först tänkte jag att det är lugnt, det drabbar inte mig och mina tåg för dagen, jag skall ju först vända tåg i Karlberg, för att sedan ta över ett tåg från Mora, utan någon som helst inblandning av Hagalund.

Tji fick jag. När klockan började närma sig avbytesdags så kikade jag till på spårinformationen och noterade att tåg 47 var ankommande på spår 5, vilket skapar en aning besvär för fortsatt färd mot Karlstad, eftersom spår 5 slutar i stoppbock, och det blir sådant eländigt gupp om man ska försöka fortsätta förbi den!

Ringde lite samtal och kunde konstatera att vårt tågsätt nu var stulet, det skulle återvända till Mora efter ankomst till Stockholm, nytt tågsätt för vår del hade man inte riktigt börjat titta på, än…

Ungefär här kunde man väl konstatera att rättidigheten på vårt tåg skulle bli en aning lidande, kort sagt. Några turer senare hade man i vart fall beslutat att vi skulle ta emot ett tåg från Hallsberg, utan servering och med tre vagnar istället för fem och göra rundgång på detta på Stockholm C för att alls kunna komma iväg mot Karlstad.

Lilla problemet med detta var dock att detta tågets ankomsttid var 19.35, vår avgångstid 19.25, och en rundgång tar väl åtminstone 15 minuter om allt flyter. Och, som misstänkt kom vi iväg från Stockholm C ordentligt försenade, 33 minuter efter tidtabell för den som är nogräknad.

Nåväl, tre vagnar och med en Rc3 som dragare så rullade vi till slut mot Karlstad, och denna kombination tillåter även att man kör in en del tid längs vägen så länge det inte är något i vägen framför!

Efter en i stort sett händelselös fortsatt resa, komplett med några inbromsningar som rakt igenom osade självförtroende så kom vi till Karlstad 21 minuter efter tidtabell, långt ifrån min plan!

Även idag gör vi ett nytt försök med dessa tåg, förutsätter att tåg 634 är rättidigt som det brukar vara, och idag så körs i vart fall inte det tåg som brukar störa tåg 647 om kvällarna, kan det äntligen vara dags för rättidighet även för mig!?

En värdig avslutning av jobbåret 2011

Efter en inte helt smärtfri och lugn vecka så var det idag dags för årets sista arbetspass, av en händelse samma pass jag hade i tisdag, och som jag har på måndag, nämligen köra tåg 620 Karlstad – Stockholm – Hagalund, ha lite rast och sedan återvända med tåg 633 Hagalund – Stockholm – Karlstad.

Till skillnad från tisdagens störningar så gick det betydligt bättre på detta försök, tåget var i tid från Arvika, bytte av och kom iväg på tid från Karlstad, blev något störd av ett sent tågmöte innan Kristinehamn, men det var inget som påverkade vår tidshållning direkt!

Resterande färd mot Stockholm flöt på sådär alldeles utmärkt som det bara ska vara, utan ansträngning kom vi fram till Stockholm C inte mindre än 14 minuter före annonserad tid, eller 4 minuter före körplanens ankomsttid!

Dessutom bjöd moder natur på en strålande vacker morgon med en sådan där utsikt som gör att man njuter lite extra mycket! En sådan morgon är det verkligen inte fel att sitta där man gör!

Utsikt från förarhytten innan Gnesta

Passade på att avnjuta en tupplur alá en timme eller så uppe på rasten i Hagalund, en mycket välbehövlig sådan då nattens sömn inte riktigt räckte till! Vaknade till liv som en helt ny människa, eller åtminstone en bättre begagnad!

Rullade iväg från Hagalund utan större besvär med mitt nya tågsätt, det som skulle bli tåg 633 mot Karlstad, språkade i vanlig god ordning med mina trevliga kollegor under uppehållet på Norra Bantorget, innan vi rullade på hemöver.

Även hemresan bjöd på rättidighet, åtminstone fram tills Hallsberg där ett längre och därmed tyngre, försenat tåg släpptes ut framför oss, var inte helt nöjd där direkt..! Men tiden vi tappade kördes in och vi ankom uppehållen i Värmland utan större besvär!

Moder natur fortsatte att visa sig från sin bästa sida även under hemresan, hann med att trycka av en bild när vi passerade Skattkärr strax innan Karlstad, vatten, solnedgång, kan det bli bättre!?

Utsikt från förarhytten i Skattkärr

Ankom Karlstad C i rätt tid i det vackra skymningsljuset, och kunde därmed avsluta årets jobbande på bästa sätt! Hjälpte till med att göra rundgång på tåget då kollegan som skulle byta av mig och klara av den biten, hade tittat en aning fel på klockan..! Men, inget att orda över, nästa gång kan det vara jag som får hasta ner i sista sekund!

Nästa gång jag jobbar står det alltså 2012 på alla papper, känns lite udda, men välkommet! Ett nytt bättre år för järnvägen kan vi alla hoppas!

Nu tar vi alltså ledig helg på detta, och passar på att önska alla läsare, vänner, kollegor och eventuella tågresenärer som trillar in här, ett gott nytt år!

Ta inga egna initiativ!

Så sa en körlärare till mig en gång, eller egentligen var väl frasen lite mindre barnvänlig:

Ta inga egna jävla initiativ!

Jag måste ha glömt och lyssna just där och då. För uppenbarligen lärde jag mig absolut inget alls. Vilket man alltid får betala för!

Och som ni kanske då förstår, så tog jag egna initiativ idag. Med ett inte helt lyckat resultat. Men jag är inte bitter. Inte alls. Bara kanske lite..!

Vad gjorde då Joakim för dumheter idag? Jo, efter min stillsamma promenad ner till jobbet så språkade jag loss en stund med den kollega jag jobbat ihop med de senaste två dagarna på detta eviga tåg 647, trevligt nog så! Under tiden konstaterade jag dock att deras fordonslista för hemresan såg lite ruskigt tom ut, som i att inga fordon alls var utskrivna, vilket inte är fullt så optimalt som man kanske kan förstå.

Kollade runt lite mer, och då närmast på tåg 47 som normalt är samma tågsätt som vi tar över och åker vidare med en timme senare eller så, och vad ser man inte där om inte en X40-mult. Hmmmm! Inte helt bra när varken föraren som skulle köra 647 denna kväll eller ombordpersonalen har utbildning på det fordonet, om nu fordonsledningen skulle få för sig att skicka dessa tågsätt vidare..!

För min del var liksom turen planerad och tänkt att gå mot västkusten och då närmare bestämt Göteborg, där jag inte varit sedan mitten av november, såg liksom fram emot en come-back på den sträckan. Men nej. Eftersom jag var tvungen till att ta ett eget initiativ just här, och istället föreslå ett turbyte, i och med att jag har utbildning på att köra X40 OM nu fallet skulle bli så, för att åtminstone underlätta planeringen av resterande bitar, något personalfördelningen tyckte lät som en ypperligt bra idé!

Det var dumt.

För givetvis var det ju så att jag INTE hade noterat att vändande tåg var halvtimmen sent vid det laget, på grund av fordonsfel, något som kom att bli 40 minuter innan de väl ankom Karlstad. Att hela tågsättet dessutom saknade korglutning gjorde ju inte direkt resan mot Stockholm lättare, inte heller det faktum att vi gick över 20 minuter sent redan från start.

Det enda jag riktigt åstadkom på vägen upp mot Stockholm var att göra ombordpersonalen åksjuk, eller rättare sagt, en del av ombordpersonalen. Det var dessutom inte första gången jag gjorde just denne åksjuk heller, tyvärr, och det blev till slut så illa att hon var tvungen att uppsöka mig och min förarhytt för att få se framåt ett tag, något som hjälpte markant i situationen!

Till slut ankom vi Stockholm C med en försening på 35 minuter, för andra dagen i rad dessutom! Inte blev det heller lättare av att mitt tågsätt skulle till Hagalund för omvårdnad istället för att vända som brukligt. Gav mig av mot Hagalund via serviceplattformen på Norra Bantorget och blev lovad ett avbyte där uppe för att kunna gå över till det nya tågsättet jag skulle ha med mig tillbaka.

Det sket sig.

Istället fick jag vackert köra in mitt tågsätt mot vagnhallen där uppe vid spår 48 eller så, för att sedan ta en evighetspromenad tillbaka till spår 12 där mitt nya fordon stod. Det var en väldigt kall promenad!

Till slut kom vi ner med det tågsättet dryga halvtimmen efter ordinarie avgångstid, och jag kunde då få mitt avbyte och ta min rast istället. Lagom tills nu hade man dessutom spårat upp ett lok och fem vagnar att skicka iväg mot Karlstad, så X40-planerna kunde avblåsas för gott.

Fick mitt tågsätt levererat till slut på spår 8 och drog strax därefter fram till spår 10 för avgång mot Karlstad. I vanlig god ordning började det väl, före tiden såväl i Södertälje som Katrineholm, men där var det då dags att invänta sent anslutande tåg, varpå vi gick dryga 10 minuter sent på vidare färden mot Karlstad…

Försökte så gott det gick att köra ikapp tid, men när detta tåget väl blir sent, så är det i stort sett hopplöst att göra något åt det. Inte ens det faktum att ett godståg ställdes på sidan åt oss mellan Degerfors och Kristinehamn gjorde saken något lättare, istället slog nästa möte fel och vi blev till slut 9 minuter sena till Karlstad, IGEN!

Nåväl, i morgon är det ledig dag som gäller, den som egentligen skulle varit idag, och den kommer i vart fall vara välbehövlig för att ladda batterierna inför kommande jobbhelg, inget mindre än julhelgen..!

Men, kom ihåg allesammans, det viktiga här i livet, ta inga egna jävla initiativ nu!

En inte riktigt lika bra morgon

Dagens uppvaknande tog plats i Hagalund efter överliggning där efter att ha sovit bra, men kanske inte fullt så mycket som man önskar. Dessbättre har vi av oklar anledning fått tilldelat dubbelrum där i Chateau Lunden, vilket är lite udda i sig eftersom behovet av dubbelrum på just den platsen lär vara tämligen begränsat. Men ändå, fördelen med dessa två rum är att de ligger så nära kaffemaskinen som ett överliggningsrum bara kan komma, vilket är en ruskig fördel sådär på morgonkvisten när den lilla visaren håller sig obehagligt nära 4.

Upp kom jag i vart fall, första muggen kaffe sveptes och fordonslista inhämtades för en studering, såg i stort sett hyffsat katastroffri ut! Ringde upp vår plattskontroll för att få reda på vart på denna stora bangård bortom blåkulla som fordonet matchande fordonslistan kunde tänkas finnas, och resultatet var inte alltför långt bort, trevlig! Fick ju givetvis även agera förmedling åt de två andra kollegor som befann sig i rummet, och kunde nöjt meddela spår längre och längre bort för deras skull!

Promenerade ut till mitt lilla tågsätt och fnissade lite gott när kollegan fick gå vidare, längre bort, innan jag klättrade upp på mitt egna tågsätt, dagen till ära försedd med noskon och hela köret!

Noterade väl på plats i hytten att alla uppgifter inte var inmatade i tågskyddssystemet ordentligt, aja, bara att trycka till på knappen så är är det avklarat. Trodde jag ja!

Tryckte både en och tre gånger på knappen utan resultat, för att inse att den där raden om att just det felet var åtgärdat, kanske inte riktigt stämde överens med verkligheten just där och då! Mutter, mutter och in i maskinrummet för att starta om ATC-enheten, först den lilla då för enkelhetens skull. Hjälpte ju inte ett dugg. Bara in igen och slå ifrån den ordentligt, vänta en stund och därefter starta upp den ordentligt igen! Nu så fungerade allt så fint så, skyndade mig illa kvickt att mata in alla uppgifter och kände mig nöjd!

Drog sedan igång min lilla funktionstest av det redan klargjorda tågsättet och började notera vissa underligheter. När tryckluftssystemet skulle kontrolleras för täthet så visade det sig att den ventilen var lite knasig, milt sagt, och istället för att hålla sig på en stadig, lagom nivå så pytsades det istället in betydligt mer luft i systemet, vilket på inget sätt är helt optimalt. Skyndade så gott det går kl 5 på morgonen att stänga av detta elände, men förgäves! Bara att konstatera att hela tågsättet nu var brutalt överladdat med tryckluft och att det var dags att försöka lösa eländet.

Grejjen med tryckluftssystemet till tågets bromsar är att så länge systemet är trycksatt så är bromsen loss, sänks trycket går bromsen till. Allt detta styrs av ett styrtryck i en bromsventil, som följer med när trycket höjs till den nivå det ska vara, 5 bar. Går trycket upp så följer styrtrycket upp, men det följer inte med ner, eftersom detta tolkas som en trycksänkning och därmed bromsning. När det då blir så galet som denna morgon, att trycket blir en aning för högt, kan man utjämna detta och låta såväl styrtryck som vanligt tryck sakta sjunka till rätt nivå. Det fungerade inte. Varken första eller andra gången.

Mitt problem nu var alltså att bromsen gick att få till, men inte att lossa, vilket ger vissa svårigheter att köra tåget. Man kanske kan ta sig till strax efter Flemingsberg, men där sitter det garanterat detektorer som kommer att ge utslag på sådant tilltag..!

Det var bara att vackert inse att det var dags för den klassiska lösningen, “Gör om, gör rätt!”. Slog en signal till platskontrollen igen för att meddela om mitt elände, eftersom det i stort sett var tid för avgång för min del, och att de snart skulle börja undra om jag somnat om igen.

Därefter var det bara av att tömma tågets genomgående tryckluftsledning, ge sig ut först i maskinrummet för att tömma bromsventilen på styrtrycket och därefter upprepa detta på alla tillhörande vagnar för att helt och fullständigt tömma tåget på bromsluft. Efter detta får man vackert promenera tillbaka till förarhytten och börja ladda upp luften i tåget igen, till ett mer normalt och funktionellt tryck, en procedur som tar sin lilla tid, kort sagt.

Efter en hel hög med om, men, hit och dit så kom jag till slut iväg från Hagalund med mitt tågsätt och kunde rulla ner till serviceplattformarna, detta med en försening om 17 minuter, inte helt optimalt..!

Tack vare ruskigt effektiv personal ombord på tåget och på LSG och catering så kunde vi dock klara av det uppehållet på kortast möjliga tid, och rullade faktiskt ner till Stockholm C före utsatt tid, varpå en helt händelselös och rättidig resa till Karlstad kunde utföras!

Dagens lärdom får alltså bli insikten om att det är jävligt korkat att överladda tryckluftssystemet, det blir bara en massa elände och spring då, och det är inte bra kl 5 på morgonen, innan första ordentliga koppen kaffe!

En timme på Stockholm C

Då var ytterligare två dagar i järnvägens tjänst avklarade utan varken förseningar eller andra besvär. Visserligen blev i 6 minuter sena från Degerfors på vår färd mot Stockholm med tåg 640 igår kväll på grund av sent mötande tåg, men det hade vi minskat till 3 minuter sent i Hallsberg, rätt tid i Katrineholm och 6 minuter FÖRE tiden till Stockholm.

Därefter följde för min del drygt en timmes väntan på Stockholm C som tågvakt, innan tåget vi haft skulle fortsätta mot Falun för kvällen. Vad gör man då i en timme på Stockholm C och spår 17b..?

Jo, man tar fram kameran och leker lite smått!

Golvnivå i en upprustad 80-talsvagn

En slitstark och något ärrad hjälte!

Tålmodig väntan

Ständig rusning

Så småningom dök i vilket fall avbytet upp, och eftersom man alltid dröjer kvar för allmänt skitsnack missade jag givetvis första bästa pendel ut till Ulriksdal och överliggningen i Hagalund. Detta gjorde dock att jag istället fick beskåda en bit historia när SKÅJ – Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg trillade in på spår 18 efter en julbordsresa, kikade in lite snabbt i det smått antika D-loket av någon typ och konstaterade att Rc3 nog inte är så fasligt illa ändå.

Till Hagalund kom jag i vart fall till slut, i enlighet med turförteckningen dessutom, och landade på mitt dubbelrum för natten.

Hemresan idag passerade sådär utan att göra sig nämnvärt hörd, mest nöjd över att tåg 621 nu går kl 6.21 från Stockholm C, det kommer jag leva på länge!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén