ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: gnäll Sida 1 av 2

Expressfrakt

Expressfrakt inom citationstecken det vill säga. Den största nackdelen med att beställa varor via Apple Store. UPS. “Expressfrakt”.

UPS-historik

Läs mer

Tekniskt gnäll

GoPro Hero3+

Mini-USB. Ett enda jäkla elände kort sagt.

Jag äger en enhet med Mini-USB, min GoPro Hero3+. Detta är den andra enheten jag äger totalt sett över hela min “teknikkarriär”. Ni kan ju alltså ana hur många laddkablar jag har till den här porten.

När ni gissat klart så kan jag avslöja att jag har totalt två kablar. En jäkligt lång och en kort jäkel, riktigt kort. Ni kan ju ana hur gärna jag använder den jäkligt långa kabeln för att ladda GoPron hemma. Ni kan ju även ana hur ofta man hittar den korta kabeln bland alla andra kablar i skrivbordslådorna…

Jag gillar verkligen inte Mini-USB, för när man har bara en enhet med denna numera antika port, då är det alltid samma jäkla projekt att hitta den korta, smidiga laddkabeln för att slippa ta fram den jäkligt långa kabeln.

Okej. Nu har jag gnällt klart för idag. Istället ska jag blänga elakt på min GoPro och hota den med utbyte så snart jag hittar en lämplig kandidat med Micro-USB eller USB-C för laddning…

På tur genom Dalsland

Håverud är en plats jag besökte under förra årets 365foto-projekt, en rätt imponerande plats i landskapet som landet glömde, Dalsland. Den gången var det mest i syfte utav att lufta son såväl som provköra Volvo V40 lite längre än vad Helmia Bil var intresserad utav att hjälpa till med.

I år var det dags för återbesök och då i lite mer välordnad form. Ett sällskap av kollegor om totalt 10 personer inklusive undertecknad med bättre hälft tog sig an en tur med M/S Storholmen på sträckan Håverud – Bengtsfors och därefter återfärd med DVVJ och deras Y7 på returen längs med järnvägen.

Dagen började lite sådär för tidigt för att vara en ledig lördag med samling utanför jobbet vid 8:15 för minibussåkning tillsammans. Resan ner gick via ett mindre avvätskestopp utanför Åmål där viss omfördelning mellan minibuss och bil även skedde. Väl framme i Håverud blev det en kort promenad från parkeringen ner till kajen där båten låg.

Avvätskepaus utanför Åmål

Avvätskepaus utanför Åmål

På väg genom första slussen

På väg genom första slussen

Akvedukten i Håverud

Akvedukten i Håverud

Fotografiskt ögonblick

Fotografiskt ögonblick

Totalt skulle vi under vår färd klättra igenom 16 st slussar och därigenom höja oss 33 meter över vår startpunkt vid kajen i Håverud.  Båten blev minst sagt fullsatt och vid passagen utav de första slussarna och över akvedukten var det bra trångt på främre däck.

Väl förbi första partiet slussar och ute på sjön Åklång var det dags för lunch varpå vårt sällskap tog plats på nedre däck. För de utan allergiska besvär serverades någon form av inlagd fisk och för mig som är kinkig blev det paj av okänd variant till förrätt. Till detta blev det en runda med kokt potatis och sedvanligt bröd med smör. Rent av glutenfritt bröd ordnat till min kära sambo!

Huvudrätten bestod den aktuella dagen utav kallskuret av gris och nöt samt än mer potatis och rödvinssås. Överlag smakade maten gott och en form av självservering såg till att man kunde få hyfsat med mat på tallriken med, om än med viss omständlighet.

Kranvatten var den enda dryck som ingick till maten, trots detta stod lättöl och bubbelvatten framdukat och lagom efter att man hunnit med att öppna en flaska bubbel så informerades det att denna inte ingick i paketet. Inte heller kaffe på maten ingick utan kostade 15 kr extra vid fikabuffén på övre däck efteråt. Sniket är ordet som kommer i åtanke här, även om det mycket väl kan vara min inre Ove som talar…

Märkligt nog såhär år 2015 så tog man vid samt ombord på båten endast kontanter. Ingen chans till att betala med kort gavs alls trots att det ändå rör sig om förhållandevis stora summor och att allt utöver lunchen som är inkluderad i totalpriset samt kranvatten som måltidsdryck kostar extra!

Båtbesättning i samspråk

Båtbesättning i samspråk

Antik buss

Antik buss

Antikt tåg

Antikt tåg

Trött Diana

Trött Diana

Antikt tåg

Antikt tåg, igen

Efter totalt 5 timmar på båten i ruskigt vackra landskap och mäktiga slussar så var vi till slut framme i Bengtsfors och kunde ta plats på veteranbussen som skulle ta oss den korta biten upp till stationen för återresa längs med DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg ombord deras Y7.

Även om det var en ruskigt trevlig resa med båten så var det lite väl långt och väl framme kändes det av i kroppen rent fysiskt samt att vätskebristen gjorde sig en smula påmind. Tågresan tillbaka var därmed lite svår att njuta utav så som man kanske önskat och efter att ha skumpat runt på tveksamma spårlägen i sådär 45 minuter så var det mest skönt att vara tillbaka i Håverud igen.

Efter-fika-fika

Efter-fika-fika

Håverud

Håverud

Färd hemåt

Färd hemåt

Efter lite fika med glass signerat Lejonet och Björnen så packade vi ihop oss i minibussen för återfärd till Karlstad. Merparten utav sällskapet tog sig mer eller mindre korta tupplurar och hur trevligt sällskapet som så var, så kändes ändå hemresan oändligt lång.

Överlag var det allt en riktigt trevlig dag ute på äventyr, om än med lite för mycket av det goda. Det är absolut värt ett besök såväl i Håverud som ombord på någon utav turbåtarna som trafikerar kanalen med tillhörande sjösystem, men nästa gång gör vi nog på något annat sätt istället. Trots min skeptisism mot antika tåg så skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig åka mer utav DVVJ, fast då hela vägen från Mellerud istället, för att få se hela sträckan inklusive bron i Håverud.

Sommarens sista (?) riktiga helg fick med andra ord ett värdigt inslag av äventyr och nu får man vare sig man vill eller ej börja se fram emot hösten och vad den har att erbjuda…

Verklighetens besvikelse

Okej, håll i er nu, för här kommer en saftig dos av I-landsproblem levererat i bloggformat! Vänligen bortse från hela detta inlägg om det är så att man känner av problem med att hantera i-landsproblemsgnäll.

Hur som helst så presenterade ju nyligen hamburgerkedjan MAX en ny burgare, en burgare med briochebröd till istället för klassiskt bröd. Googla er till ett svar på vad som skiljer detta bröd från klassiska, jag är inte påläst nog för att förklara detta i detalj.

Jag menar, se bara! Hur lovande ser inte detta ut?! Visst, jag är mer än väl medveten om hur man trollar och trixar för att få mat att se så mycket mer aptitligt ut på bild än vad den normala verkligheten brukar erbjuda, den i din närmaste MAX-restaurang.

Jag kunde dock ändå inte låta bli att ha vissa förhoppningar och igår så tog jag mig slutligen tillfället i akt för att faktiskt kosta på mig ett MAX Briochemål á 90 kr, full av förväntan på en trevlig snabbmatsupplevelse.

Verklighetens MAX Briochemål...
Såhär i efterhand så kan jag däremot konstatera att detta var nog en av de sämsta snabbmatsupplevelse jag någonsin haft, alla kategorier.

För mina 90 kr fick jag något som ser mer sorgligt ut än en 10 kr cheeseburgare hos McDonalds, komplett med en skiva köttfärs som närmast tycktes ha bott i en svartpepparkvarn.

Jag vet mer än väl att det som serveras i de faktiska restaurangerna är långt ifrån det som presenteras på flådiga pressreleasebilder, men kom igen?! Detta var något av det mest oaptitliga jag någonsin betalat för och jag är djupt tacksam för att jag ändå valde till plusmeny och mozzarellasticks, så att smakupplevelsen från detta nya flaggskepp kunde döljas någorlunda väl.

Nu är det (faktiskt!) väldigt sällan jag tar mig för att köpa snabbmat och efter detta, då lär jag knappast bli mindre selektiv över tillfällen och vart jag vänder mig.

Tack men nej tack. Inte igen. Inte alls.

Så kom den då…

LappmögelLappmögel, det vita eländet, snö…! Vad man än vill kalla det så faller det just nu massor utav det hela över Karlstad här. Vi slapp det länge och väl men nu verkar det tyvärr det roliga vara över. Nu börjar istället eländet som lär hålla i sig över ett bra tag till.

Det är ju ingen större hemlighet att jag är avigt inställd till allt som har med vinter och snö att göra. Det enda undantaget är väl visserligen att det blir en smula ljusare utav det hela, men annars är det inget annat än elände.

Tack och lov slipper jag skotta och skrapa bilen på daglig basis sedan några år tillbaka, vilket gör det hela ytterst lite mindre illa.

Allt jag vill, är att få sommar, sol och sådär 25 grader varmt igen! Om det nu så prompt måste vara, så kan jag väl gå med på en smula vårväder först också, men bara om jag absolut måste…

Lite lätt fuktigt…

Ni vet när man går upp tidigt, en ledig lördagsmorgon, för att kunna bege sig av till Karlskoga för att se på TTA-racing, och möts av regn utanför fönstret och väderkartan nedanför på SMHI.se

Regn på väderradarn

Då blir man gärna en aning bitter sådär, lite lätt…

Just nu spelar vi väntespelet mot moder natur, avvaktar och ser hur vädret förändrar sig, vad händer med färgläggningen på kartan, finns det hopp och anledning att åka lite senare!?

Det känns inte så hoppfullt just nu…

Ett stycke själ till salu

Förr i tiden kunde man sälja sin själ till djävulen för att vinna lite schyssta fördelar här i livet, det var ju rätt fräckt faktiskt, allra helst om man inte kände något större behov för den där själen man utrustats med!

Numera kallas det istället för bindningstid, ungefär samma sak, fast en lite annan motpart på kontrakten.

Com Hem logotyp

Fick hem ett litet brev från en viss TV/Telefon/Bredbandsleverantör idag, vi kan kalla dem för Com Hem, bara för att ha ett namn att referera till. De informerade så vänligt om att de erbjöd “mer tv-underhållning” för 49:- extra per månad. Dock är ju inte detta helt så frivilligt som det kan låta, för det priset vackert betala så länge jag inte säger upp det paket jag redan har, d.v.s. samma innehåll, ett nytt och högre pris, inte mycket mer MER än så var det visst inte.

OM INTE..!

Givetvis kunde man få behålla det pris man har idag, självklart får man ett alternativ! Det enda man behöver göra är att sälja sin själ, flåt, teckna avtal om 12 månaders bindningstid där man får ha kvar det gamla priset i 6 månader av dessa (får man välja vilka månader tro..?), inte illa alls!

Men, men, men, men, en tokbra deal juh!?

Under förutsättning att man kan kika in i kristallkulan och veta att jag kommer ha tokbra nytta av dessa kanaler fram till februari 2013, och att den ekonomiska situationen aldrig på något vis skulle förändras och ett aningen billigare tv-paket vore att föredra. Eller att man skulle med 110% säkerhet kunna säga att man kommer bo kvar i, eller endast flytta till Com Hem-hus.

Annars blir det dyrt.

“Slutfaktura” är ett av de där dyra orden i livet, ligger någonstans där uppe tillsammans med ordet “Turbo” när man skall försäkra en bil. Telia som ett exempel vill ha 250 kr EXTRA bara för att skriva ut en slutfaktura, tillsammans med den återstående bindningstidens kostnader som skall lösas, som hittat!?

Nu kan det väl möjligen vara så att en viss ton av bitterhet infinner sig i detta inlägg, med tanke på att det förekommit ett och annat onödigt korkat bundet avtal hit eller dit under mitt vuxna liv, precis som det förekommit en eller annan svidande slutfaktura när man inser det korkade.

Inte helt optimalt.

För även om det kan låta schysst med bindningstid mot såld själ och ekonomi, så är det jävligt najs att ha friheten att kunna säga upp eller flytta abonnemang när man än känner för det, det är värt mycket!

Och skulle jag teckna något mot bindningstid så skulle det väl i så fall vara bättre att sälja sin själ för ett Playstation 3 hos Bredbandsbolaget mot 18 månaders ekonomiskt fängelse! Eller än bättre, köpa ännu en grej på avbetalning!

Ny vecka, nya äventyr?

Se där, klockan är okristligt tidigt, närmare bestämt strax efter 5 på morgonen, och det innebär att det till slut är dags att ta tag i arbetsveckan! Och för er som började jobba igår morse, när det till råga på allt var måndag, så kanske detta uppfattas som en aning gnälligt, men jag hade inte haft något emot en eller kanske ett antal dagar till ledigt…

Dagen idag spenderas som reserv, d.v.s. bänkvärmare i förhoppning om att trafiken skall rulla på precis som vanligt och därmed utan störningar eller andra besvär. Det brukar fungera bra. Jag hoppas starkt på det även idag.

Veckan i övrigt är väl ingen mördarvecka direkt, arbetsplatsträff väntar hela dagen i morgon, därefter dagtur på Stockholm varpå fredag-lördag bjuder på övernattning med “sovmorgon” i Hagalund på lördag. Söndagen är sedan bonusledig enligt turnyckeln, det är sådant vi gillar starkt!

Nu sitter jag här i all ensamhet, i ett åtminstone juldekorerat fikarum som trots allt förhöjer stämningen en aning, fattas bara att det vore glögg istället för kaffe i muggen, och att det vore kväll, inte aptidig morgon.

Planen för dagen, om allt fortsätter i lugnets tecken, är att titta in på fotobutiken tvärs över gatan, samt Expert-butiken i gallerian tvärs över gatan, för att se om de har några roliga kameror att klämma på. Mer specifikt är jag småsugen på Nikon J1, och inte bara för namnet, utan även lite för designen på den.

Nikon J1 svart

När man kikar runt till höger och vänster omkring på nätet upptäcker man annars tämligen fort att allt som har med spegellösa systemkameror att göra, är en kompromiss åt än det ena, än det andra hållet. Antingen saknas blixt, eller så är designen apful, eller så har den bristande tekniska specifikationer, eller så är batteritiden under all kritik o.s.v.

Alltjämt befinner sig då alltså beslutsångesten där, riktig systemkamera “om ett tag” som dessutom riskerar att bli liggandes likt min gamla Nikon D60, eller en spegellös systemkamera “snart” som kanske har större chanser på att få följa med och bli använd? Billigt blir det i vilket fall inte, vilket också, tro det eller ej, är en aning avskräckandes…

Nåja, jag har ju några timmar till på mig att fundera idag, hemgång blir det kl 13 om inget oförutsett inträffar, d.v.s. om drygt 8 timmar…

Hej kaffemaskin!

Követenskap 101

Samma sak varje gång, man är i affären, handlat klart det man nu skall ha, och sen skall man välja kö, och här går det märkligt nog alltid fel!? Oavsett hur många fler kassor än en som är öppen, kan man garantera att man alltid väljer fel!

Så var även fallet idag, var bara in lite hastigt för att proviantera lite inför middagen som snart skall lagas. Kommer fram till kassan och får möjligheten mellan att välja en lång kö, eller en jättelång kö, varpå jag väljer den senare först, eftersom den är närmast och jag är lat…

Konstaterar en liten stund senare att den andra kön verkar röra sig, till skillnad från min, och gör en liten smidig rörelse åt sidleds för att istället hamna där istället, big mistake!

Efter en kortare stunds totalt stillestånd i båda köerna, rasslar det till fullständigt i den jag nyss var placerad i, självklart. Strax därefter öppnar en ny kassa, bortanför den kö jag inledde köandet i, självklart.

Min kö då?

Jo tack, vi blev omkörda av såväl sniglar som sengångare, flera gånger om.

Men nu är jag hemma igen, och bitter.

Man skall aldrig någonsin byta kö, faktiskt..!

Hur vinterförberedda är vi egentligen?

Nu är det vinter, och i takt med årstidernas förändring så förändras det stadigvarande gnället från människor i allmänhet, och ja, jag vet, jag är inte ofta mycket bättre själv heller..!

Men, i somras var det värmebölja, då var det för varmt, nu är det för mycket snö och kallt istället, och man kan knappt hejda sig för att påpeka hur urusel myndigheternas vinterförberedelser är, det är ju katastrof enligt vem som helst egentligen!

Men hurpass vinterförberedda är vi själva egentligen? Kan vi verkligen klaga på andra..?

Vinterdäcken dom är ju i varje fall monterade på bilen, nya är de dessutom, tack vare detta klaras några centimeter snö om farten hålls rimlig, samt att dubbarna biter på isen. Utöver detta har jag även lagt ut fönsterskrapa samt liten snöskyffel i bilen, bara för att sådär. Men hur många kör inte omkring på 5-10 år gamla vinterdäck med tveksamt mönsterdjup? Och hur många anpassar inte hastigheten efter väglaget (nej, det är inte lika bra väggrepp på is som på torr asfalt, oavsett bil eller tekniska hjälpmedel), det kanske inte är den där försenade förbannade snöslängens fel att man åker av vägen, eller i bästa fall kanske inte kommer ut från parkeringen?

Sen kan man ju även fundera vad tusan man skulle hitta på om strömmen gick för en längre period hemma? I huset vi hyr är det vattenburen el som uppvärmning, ingen kamin finns, inte har vi heller något spritkök att fjutta fart på för att hålla värmen i nödfall. Någonstans finns det en större mängd värmeljus, men vart? Och de räcker ju inte i evighet. För att inte nämna matlagning, det är svårt att tina djupfryst vegetarisk schnitzel på ens flera värmeljus. Hmmmm…

Att sedan lyckas klä sig för rådande förhållanden är ju inte heller alltid så lätt faktiskt, antingen beror det hela på rent slarv, eller att man helt enkelt inte brytt sig om att köpa varmare kläder (Vadå? Det blir ju snart varmt igen, eller..?), eller så tror man helt enkelt att det är varmare än vad man vet att det är. Slutsatsen blir ofrånkomligt förkylningar och annat elände…

Sen det här med att skotta om man bor på sådant sätt, det skjuter man ju gärna upp lite längre än vad man egentligen borde göra, och attans så tungt det är, och för varje skyffeltag man lyfter så svär man över varför man inte köpt en snöslunga, eller en fyrhjuling med plog, eller åtminstone en bättre snöskyffel! Eller varför det måste falla så mycket snö på så kort tid!

Så, hur bra vinterförberedd är man själv egentligen? Och borde vi egentligen klaga på andras förberedelser innan vi ens skottat framför egen dörr?

Fast det är klart, det är ju kul att gnälla lite!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén