ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: glass Sida 1 av 2

Den årliga glassen

Ända sedan det förra nyåret så har vi i familjen haft en sundare inställning till hela det här konceptet med framförallt tillsatt socker och söta produkter överlag, såsom godis, glass, läsk och liknande.

Efter att ha överdoserat mer än lovligt strax där innan så har vi sedan dess ett tämligen minimalt intag, ett intag som brukar begränsa sig till några speciella tillfällen varje år.

Såhär till sommaren så hör dock visst intag utav glass till hela grejen, allra helst med tanke på att det faktiskt är semester, och därför har vi syndat en smula tidigare och nu även gett oss på årets omgång klassisk glass alá GB-box.

Magnum Double Raspberry

Magnum Double Raspberry

Läs mer

På tur genom Dalsland

Håverud är en plats jag besökte under förra årets 365foto-projekt, en rätt imponerande plats i landskapet som landet glömde, Dalsland. Den gången var det mest i syfte utav att lufta son såväl som provköra Volvo V40 lite längre än vad Helmia Bil var intresserad utav att hjälpa till med.

I år var det dags för återbesök och då i lite mer välordnad form. Ett sällskap av kollegor om totalt 10 personer inklusive undertecknad med bättre hälft tog sig an en tur med M/S Storholmen på sträckan Håverud – Bengtsfors och därefter återfärd med DVVJ och deras Y7 på returen längs med järnvägen.

Dagen började lite sådär för tidigt för att vara en ledig lördag med samling utanför jobbet vid 8:15 för minibussåkning tillsammans. Resan ner gick via ett mindre avvätskestopp utanför Åmål där viss omfördelning mellan minibuss och bil även skedde. Väl framme i Håverud blev det en kort promenad från parkeringen ner till kajen där båten låg.

Avvätskepaus utanför Åmål

Avvätskepaus utanför Åmål

På väg genom första slussen

På väg genom första slussen

Akvedukten i Håverud

Akvedukten i Håverud

Fotografiskt ögonblick

Fotografiskt ögonblick

Totalt skulle vi under vår färd klättra igenom 16 st slussar och därigenom höja oss 33 meter över vår startpunkt vid kajen i Håverud.  Båten blev minst sagt fullsatt och vid passagen utav de första slussarna och över akvedukten var det bra trångt på främre däck.

Väl förbi första partiet slussar och ute på sjön Åklång var det dags för lunch varpå vårt sällskap tog plats på nedre däck. För de utan allergiska besvär serverades någon form av inlagd fisk och för mig som är kinkig blev det paj av okänd variant till förrätt. Till detta blev det en runda med kokt potatis och sedvanligt bröd med smör. Rent av glutenfritt bröd ordnat till min kära sambo!

Huvudrätten bestod den aktuella dagen utav kallskuret av gris och nöt samt än mer potatis och rödvinssås. Överlag smakade maten gott och en form av självservering såg till att man kunde få hyfsat med mat på tallriken med, om än med viss omständlighet.

Kranvatten var den enda dryck som ingick till maten, trots detta stod lättöl och bubbelvatten framdukat och lagom efter att man hunnit med att öppna en flaska bubbel så informerades det att denna inte ingick i paketet. Inte heller kaffe på maten ingick utan kostade 15 kr extra vid fikabuffén på övre däck efteråt. Sniket är ordet som kommer i åtanke här, även om det mycket väl kan vara min inre Ove som talar…

Märkligt nog såhär år 2015 så tog man vid samt ombord på båten endast kontanter. Ingen chans till att betala med kort gavs alls trots att det ändå rör sig om förhållandevis stora summor och att allt utöver lunchen som är inkluderad i totalpriset samt kranvatten som måltidsdryck kostar extra!

Båtbesättning i samspråk

Båtbesättning i samspråk

Antik buss

Antik buss

Antikt tåg

Antikt tåg

Trött Diana

Trött Diana

Antikt tåg

Antikt tåg, igen

Efter totalt 5 timmar på båten i ruskigt vackra landskap och mäktiga slussar så var vi till slut framme i Bengtsfors och kunde ta plats på veteranbussen som skulle ta oss den korta biten upp till stationen för återresa längs med DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg ombord deras Y7.

Även om det var en ruskigt trevlig resa med båten så var det lite väl långt och väl framme kändes det av i kroppen rent fysiskt samt att vätskebristen gjorde sig en smula påmind. Tågresan tillbaka var därmed lite svår att njuta utav så som man kanske önskat och efter att ha skumpat runt på tveksamma spårlägen i sådär 45 minuter så var det mest skönt att vara tillbaka i Håverud igen.

Efter-fika-fika

Efter-fika-fika

Håverud

Håverud

Färd hemåt

Färd hemåt

Efter lite fika med glass signerat Lejonet och Björnen så packade vi ihop oss i minibussen för återfärd till Karlstad. Merparten utav sällskapet tog sig mer eller mindre korta tupplurar och hur trevligt sällskapet som så var, så kändes ändå hemresan oändligt lång.

Överlag var det allt en riktigt trevlig dag ute på äventyr, om än med lite för mycket av det goda. Det är absolut värt ett besök såväl i Håverud som ombord på någon utav turbåtarna som trafikerar kanalen med tillhörande sjösystem, men nästa gång gör vi nog på något annat sätt istället. Trots min skeptisism mot antika tåg så skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig åka mer utav DVVJ, fast då hela vägen från Mellerud istället, för att få se hela sträckan inklusive bron i Håverud.

Sommarens sista (?) riktiga helg fick med andra ord ett värdigt inslag av äventyr och nu får man vare sig man vill eller ej börja se fram emot hösten och vad den har att erbjuda…

Lillebror är här!

Såja! Djupt andetag nu! Rubriken är givetvis vald för att en och annan ska sätta morgonkaffet i fel strupe. Inte handlar det om någon lillebror till sonen, så roligt ska vi faktiskt inte ha än på ett bra tag!

Däremot, så handlar det om lillebror i familjen Sony här hemma. Kamera alltså. En till kamera. Den sjätte i ordningen eller sådär skulle jag tro? Man kan väl ändå aldrig få för många kameror…

Vad det handlar om är i vilket fall Sony RX100 III, d.v.s. den näst senaste generationen utav avancerade kompaktkameror från tidigare nämnda tillverkare. Därmed också ganska lika i stil och byggkvalité jämfört med min Sony α7 II som numer alltså är storebror. Utöver dessa två finns det någonstans i lägenheten även en farfar, Dianas inte helt nya α300.

Sony RX100 III

Jag har länge suktat och dreglat över just den här kameran men inte riktigt funnit nyttan i att handla den för närmare 7000 kr. Av en händelse, när jag skulle visa just vad jag hade för tankar till höstens dejt med en solstol i värmen, så sprang jag på just lillebror. Med en gnutta tur så hittade jag ett exemplar som gått som demo-kamera hos Scandinavian Photo i Stockholm till ett riktigt rimligt och bra pris. Klart jag var tvungen att slå till!

I tisdags leverades han och i onsdags var det läge för en roadtrip, ni vet en sådan där dag när man bara vaknar och känner att man måste ut på vägarna och utforska! Självklart fick lillebror följa med och stå för en hel del bilder under dagen, tagna utav såväl mig som Diana, lite beroende på vem som först fick tag i honom.

Nedan följer kort och gott en liten bildkavalkad från vår tur runt Värmland, komplett med utsikt och glass, massor av kärlek och närhet.

Kurviga småvägar

Kurviga småvägar <3

Roadtripfika

Roadtripfika och minionplåster

Storebror

Storebror A7 II medföljde också

Vy från ett berg

Vy från ett berg i hjärtat av Värmland

Min tokiga sambo

Min tokiga sambo, precis så som jag älskar henne!

Med stadig hand

Med stadig hand på väg nerför berget

Kaffedags!

Kaffedags!

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Rakt

Stadig raksträcka mellan Hagfors och Munkfors

Bro över Klarälven

Bro över Klarälven

Kvällsljuset

Kvällsljuset vid någon enslig äng

Totalt klarade vi av en sådär 27 mil på Värmländska småvägar, komplett inkluderat en klassisk felkörning om sådär 2 mil eller så. Väder, vind, vägar och det mesta annat var på vår sida och dagen blev precis vad vi båda behövde.

Samliga bilder utöver den första är tagna med Sony RX100 III, redigerade i Adobe Lightroom med VSCO Film, preset Fuji 160S.

En tur med båtbussen

En av de absolut bästa delarna med Karlstad som sommarstad måste ändå vara trafiken med stadens båtbussar. En utnyttjad möjlighet till att färdas runt staden via vattenvägarna. Förra året blev det trots detta inte en endaste sväng med denna trafiken för egen del, så det fanns viss revanschlust för i år.

Med lite tur så lyckades min kära Diana och jag pricka in en stund av solsken denna fuktiga sommar, en stund som dessutom sammanföll väl med en dag då vi dessutom var lediga tillsammans. Efter viss effektivitet på morgonen/förmiddagen så kunde vi ta oss ned till Café Slussvakten och stiga ombord linje 91 mot Mariebergsskogen strax innan avgång.

Inre hamn från vattennivå

Inre hamn från vattennivå ombord båtbuss linje 91

Turen från Café Slussvakten till Mariebergsskogen tar cirka 35 minuter och ger en fin chans att se området kring Inre hamn, Yttre hamn som Orrholmen från vattnet. Trevligt nog blev turen fullsatt längs med färden till Mariebergsskogen och då dessutom inte bara med turister utan även från lokalbefolkning som passar på att njuta av detta färdmedel.

Avstigning från båtbussen

Avstigning från båtbussen vid Mariebergsskogen

Båtbuss Anna Lek af Karlstad

Båtbuss Anna Lek af Karlstad vid hållplatsen Mariebergsskogen

Dagen till ära blev den en promenadrunda vid skogsområdet för att spana in lite platser för kommande planer. Givetvis ackompanjerat utav en stadig omgång glass på Terassen innan hemresa. Nu vet jag inte riktigt om det kan kallas prisvärt att köpa glass för 125 kr, allra helst inte i förhållande till vad vi fick att dela på, men det känns lite mindre illa med vetskapen om att några få kronor faktiskt gick till Min stora dag. Nåväl, är det utflykt så är det!

D på spaning

Diana på spaning i Mariebergsskogen

Ombord båtbussen

Ombord båtbussen för återfärd till centrum

Under färden åter till centrum så beslutade vi oss för att faktiskt sitta kvar bortom Café Slussvakten, för att även kunna avnjuta slussningen upp till Klarälven och sedan ta en promenad tillbaka hem genom staden. Detta visade sig vara ett ganska dåligt beslut eftersom himlen beslöt sig för att öppna sig mer eller mindre helt på vägen.

Något fuktiga kom vi till slut hem, efter att ha fuskat lite med stadsbuss från centrum och upp på Herrhagen. Inte helt enligt plan men åtminstone bra många gånger torrare än att försöka sig på att gå hem…

D avnjuter utsikten

Diana avnjuter utsikten vid Yttre hamn på väg med båtbuss linje 91

Bor man i Karlstad eller har vägarna förbi vid något tillfälle under sommaren, då bör man absolut ta sig chansen att åka en sväng med båtbussarna, antingen till Mariebergsskogen eller varför inte en längre skärgårdstur? Jag skulle gärna ta mig en längre tur om bara tillfället fanns. Tillfälle och möjligen en ordentlig muta för att få med Diana på turen då…

Lekstuga – dag 228/365

GoPro med sugkopp

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/500 sek vid f/4,0

Idag har det allt varit lekstuga på flera olika sätt. Dels har jag kört bil på inspirerande vägar, d.v.s. inte direkt tagit den rakaste vägen mellan Karlstad och Lysvik, varken dit eller hem för den delen. Dels har jag som synes även lekt med min GoPro Hero3+ med sugkoppsfäste monterat på bilen.

Första varianten är som ovan, monterad överst på vindrutan lätt riktad neråt.  Denna variant provades på sträckan mellan Nilsby och Lysvik via småvägarna öster om Fryken och tycks ha levererat helt okej resultat om än med vissa besvär. På slutet började det nämligen regna, rätt ordentligt dessutom. Detta var inget problem så länge farten hölls uppe eftersom regndropparna då gled av vindrutan självmant. I lägre fart däremot, då började vissa besvär uppstå eftersom vindrutetorkarna inte direkt gick att köra med denna monterad just på detta sätt.

Nästa variant provades på vägen hem, efter att först ha avnjutit Lv241 mellan Sunne och Munkfors, en väg som troligen tillkommit på grund av våra synder, eftersom inget så bra kan vara sprunget ur något annat än synd. Därefter, via viss transportsträcka på Rv62, så var det dags att prova på Dömlevägen, en väg jag tidigare hört talas om främst via MC-åkare. Detta var ju tvunget till att undersökas. Så, nu monterades istället GoPron på förardörrens fönsterruta för en lite annorlunda vinkel där man även ser ratten och vissa delar av kupén.

Resultatet? Ja, se nedan kort och gott…

Vägen kan man knappast klaga på och jag förstår verkligen varför MC-åkare gillar den. Helt okej beläggning, inte värst mycket skador på vägen och sådär härligt kuperad och kurvig. Mersmak kallas det visst? Dömlevägen finner man för övrigt lättast genom att åka Rv62 norrut från Karlstad, passera Deje och ta till vänster när skylten säger just Dömle. Därefter väntar drygt 15 km av njutning om man är av den typen som faktiskt gillar att köra bil och inte bara åka!

Jakten på fler underhållande vägar är nu igång och tips har börjat ramla in via Facebook, så fler turer är helt klart planerade. Ska bara komma på vem jag ska lura till att betala för bensinen också nu…

Glass i stora lass

Glass i stora lass på Mormors Glasscafé i Lysvik

Just ja, glass hade vi ju käkat också, på Mormors Glasscafé i Lysvik, därav besöket i just Lysvik. God glass! Visserligen helt vanlig SIA-glass, men serverat på sitt egna trevliga sätt i en mycket charmig byggnad. Fler besök blir det hit, helt klart. Rekommenderas helt och fullt av både far som son!

Hälsosamt – dag 225/365

Glass

Canon EOS 6D, 47mm, ISO 200, 1/800 sek vid f/8,0

Glass är faktiskt hälsosamt! För själen! Kanske inte så värst mycket för kroppen, men ändå. Själen räknas också. Dessutom är glass gott och allt som är gott är väl nyttigt?

Om inte annat så hade jag ju faktiskt finbesök från Stockholm idag, så då måste man ju först äta räkmacka alá Värmskog för att sedan råka hamna vid Borgviks hamncafé för en glass. Visa upp några av länets bästa sidor sådär!

Glass i stora lass – dag 211/365

Glass alá Carli

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/1000 sek vid f/5,6

Nödlösning – dag 187/365

Kvällens nödlösning

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1600, 1/125 sek vid f/4,0

En nödlösning på alla sätt och vis efter en kväll som inte alls blev som den var planerad. För den krasslige sonen blev stundvis bättre under förmiddagen och verkade i allt och allo sitt normala jag under större delen av dagen. Sedan blev det en powernap, typ, i två timmar sådär varpå han istället vaknade alldeles kokhet och därmed var den sjätte dagen i ordningen med feber ett faktum. Rent av så pass het att det fick bli premiär på lokala akutmottagningen för kontroll. Det ska bra mycket till innan varken jag eller sonens mor blir så pass oroliga att vi tar oss iväg dit, men idag var det dags, för första gången sedan han föddes.

Läget tycks dock lugnt och vi kunde återvända hem efter ett par timmar igen. Vid det här laget hade ju dock alla former av middagsplaner spruckit och eftersom jag ändå utlovat glass till sjuklingen, fick det även bli att besöka frysdisken som innehåller fryst pizza. Det var inte igår jag åt det senast och jag kan såhär i efterhand lova, att det lär dröja bra länge innan det blir aktuellt igen.

Men, nödlösning var dagens ord tydligen. Och så blev det.

Glassigt – dag 138/365

Glass

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/2000 sek vid f/5,6

Finns det något bättre sätt att ladda upp inför ännu en dag med jobb, än att avnjuta delikat glass signerat Carli tillsammans med några löjligt lediga kollegor? Tror nästan inte det.

Glassväder! – dag 15/365

Delikat glass

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1250, 1/125 sek vid f/4,5

Utanför vräker det ner snö för jag vet inte vilken timme i ordningen, kallt är det med, och eländig vinter kort sagt. Men vad spelar det för roll? Det är ändå glassväder och rent av glasspremiär för i år, typ…

Firade in sista timmen av dagens reservpass med att avnjuta denna delikata bägare med jordgubb- & mangoglass på en av stadens stora stoltheter, Carli! Valde att även ta en annan nypremiär, nämligen första koppen kaffe på 1,5 vecka, med en delikat kopp cappuccino. Kombinera detta med fint sällskap så blev slutet av arbetspasset helt enkelt på topp!

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén