ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: fullformat

Drömmarnas måndag

Vad kan vara bättre en måndag än att få drömma lite om tekniska leksaker? Typ mellanformatskameror till ett nästan rimligt pris? Typ Fujifilm GFX 50s? Typ teknikporr när det är nästan som bäst?

Fujifilm GFX 50s pressbild

Fujifilm GFX 50s pressbild

Över 50 megapixel stor mellanformatssensor med ett dynamiskt omfång som vanliga, fjuttiga fullformatskameror bara kan drömma om. Kombinerat med optik som knappast är sämre än den fantastiska som existerar till X-systemet. Kan inte bli annat än spektakulärt.

Fujifilm GF 110/2,0 R LM WR pressbild

Fujifilm GF 110/2,0 R LM WR pressbild

Läs mer

Tre månader utan spegel

Ja, nu börjar det allt så smått närma sig tre månader sedan min Sony α7 II packades upp här hemma. Tre månader med spegellöst fotograferande att försöka summera och komma med någon slags samlad tanke om det bra, det dåliga, det smidiga och det saknade.

Kaspian

Sony α7 II, Zeiss Loxia 2/35

Enkelt sammanfattat så kan jag kort och gott konstatera att jag är nöjd med mitt byte, inte enskilt för att jag lagt ner en stadig summa pengar på det hela, utan för att jag faktiskt är nöjd på riktigt.

Läs mer

Optik för Sony FE

Jaha, då var det hög tid att försöka sammanfatta lite tankar och känslor kring de två objektiven som Sony så snällt lånade ut till mig en period, Sony FE 35/2.8 Zeiss Sonnar T* och Sony FE 55/1.8 Zeiss Sonnar T*. Två objektiv med fast brännvidd och förhållandevis stor bländare som är anpassade just för Sonys α-serie utav fullformatskameror.

Eftersom detta är tänkt att bli ett ganska omfattande inlägg, så gör jag som brukligt och lägger in en prydlig sådan där “Läs mer”-länk nedan, så att det inte behöver ta upp all plats på framsidan av bloggen.

Läs mer

Nytt i kameraväskan

Sony α7 II

En uppdatering i ämnet kameraväska, ett ämne som berörts här av och till sedan det nya året började. Det som syns ovan är det som jag tänker mig skall vara min kamera i en någorlunda överskådlig framtid, en Sony α7 II som för stunden endast är kompletterat av ett Sony FE 70-200mm f/4 G OSS-objektiv, det som syns i bakgrunden.

Det blev med andra ord ännu ett helt systemskifte, bort från Canon EF och Fujifilm X till något helt nytt, något helt obeprövat för min del, Sony E/FE. Något nytt, något spännande, något utmanande!

Varför just Sony då, med alla kostnader som det medför?

Främsta anledningen är och förblir just det faktumet att det får plats en fullformatssensor á 24 megapixel i detta mycket kompakta hus. Det är otroligt svårt att motivera för sig själv att gå ner från fullformat och 20 megapixel i Canon EOS 6D till något mindre, oavsett hur bra Fujifilms X-transsensor är. Att stanna kvar med 6D var ju givetvis ett starkt alternativ det med, men då med risken att kameran får fortsätta att bo på skrivbordet allt som oftast.

Just nu är väl knappast mitt begynnande Sony-system särskilt portabelt med den stora, vita zoomoptiken i bakgrunden där. Långt ifrån snarast. Däremot så är tanken att komplettera detta med fler objektiv, mindre objektiv. Till att börja med hade jag tänkt mig Zeiss Loxia 2/50 som ett utmärkt komplement till detta, men den levereras först i maj som det ser ut just nu, varför zoomen i bakgrunden där fick bli mitt första objektiv. Risken (?) är dessutom stor att det kommer hamna något ytterligare objektiv med i väskan innan maj månad med, kanske Sonys 35mm f/2.8 som är ett mycket kompakt och trevligt objektiv till detta kamerahuset? Eller Sonys 55mm f/1.8 som skulle vara mycket charmig? Eller en EF-E-adapter så att jag kan köra vidare med min Zeiss 2/35..?

Nåväl, detta är en början, mycket av min gamla utrustning ligger till salu på Blocket nu och i takt med att den försvinner iväg så kommer det nya systemet att kompletteras med. Tills vidare får jag springa runt med min mindre diskreta kombination och lära mig det nya i godan ro.

Thomas Cook Airbus A321

Sony α7 II, 200mm, ISO 200, 1/2000 sek vid f/5,6

Efter mina första testrundor igår så är jag mycket nöjd med vad som levereras från kombinationen, som synes ovan. Skärpan går inte att ta miste på och kvalitén är på topp! Visserligen har jag fortfarande ett och annat att lära in för att hantera kameran på bästa sätt, men det var väl också en av anledningarna till att jag gjorde just detta systemskifte.

Jag har en tanke om att fortsätta uppdatera i ämnet α7 och hur vi fortsätter trivas ihop, så risken är att ni får stå ut en stund med ytterligare inlägg i ämnet alpha!

Alphantastiskt..?

Som jag berörde lite kvickt i inlägget om Fujifilm X-T1 så har jag ju givetvis några ytterligare alternativ till ersättare för mina nuvarande kamerasystem. Vad vore jag utan min hälsosamma (?) dos av beslutsångest liksom?

Det absolut främsta alternativet utöver X-T1 är något helt nytt, något jag har absolut ingen som helst erfarenhet utav sedan tidigare, Sony. Ett märke jag som närmast varit i samband med någon valfri Sony Ericsson-telefon sådär för något år sedan eller så.

Sony A7 II med 35mm f/2.8

Det som är intressant med just Sony och då mer specifikt, Sony α7 II, är att vi pratar fullformat i en spegellös kropp med tämligen kompetenta funktioner i övrigt. Mest spännande av allt är väl att det direkt i kamerahuset finns inbygd bildstabilisering i inte mindre än 5 axlar, under förutsättning att optiken levererar all data som behövs då. Detta öppnar ju för bildstabilisering även till tredjepartsoptik som annars inte har det, vilket inte vore dumt alls.

Nu lider ju även denna α7 utav samma typ av problematik som så många andra spegellösa kameror, d.v.s. att autofokusen lämnar en hel del att önska vad gäller följsamhet med objekt som rör sig fort, typ den typen av flygplansfotografering jag så gärna ägnar tid åt.

Till skillnad mot X-T1 så tror jag dock det blir en smula lättare att leva med i formen α7 dock, just för fullformatets skull. Visst är det en tämligen fånig sak att hänga upp sig på, men ack så viktig ändå. Ska man dessutom gå till den låga nivån av att jämföra megapixel så är det även där viss skillnad, 24 megapixel i α7 jämfört med 16 megapixel i X-T1. Detta då att jämföra med de 20 megapixel jag idag är van vid att hämta från min Canon EOS 6D.

Egentligen finns det ju fortfarande inget sådär jättebra skäl till att ens överväga ett fullständigt systembyte, igen. Inget annat än att jag själv är rätt övertygad om att det skulle vara bra för mitt kreativa sinne och för att bättra på min fotografiska lust. På något sätt är jag också rätt övertygad om att den utmaningen som är inblandad i att byta system helt skulle vara nyttig på många sätt, tvingad att ännu en gång lära om sig allt man tror man kan.

Mest av allt är jag nog ändå lockad av att ha ett kompakt system som ändå är kompetent i full skala, ett system som gör att man inte drar sig för att ta med kameran men som ändå levererar på topp varje gång. Komplettera detta då dessutom med lite roliga funktioner som wi-fi/nfc och tilt-flip-skärm.

Förmodligen är det bara jag som är lika fullkomligt galen som vanligt, men jag råkar gilla att göra sådana här brutala förändringar i min fotoutrustning, även om det är rent ekonomiskt vansinne…

En utmaning åt mig själv

Överväger så smått att ge mig själv en utmaning till det nya året, nämligen att ta 365 dagar i foto, d.v.s. en bild per dag, varje dag på det kommande året. Tanken är väl dessutom att i så fall publicera bilderna på bloggen här.

Frågan är om man kan hålla motivationen uppe under ett helt år? Kommer man ha möjlighet att ta minst en bild per dag? Hur kommer detta att påverka mitt intresse för foto? Jag vill ju inte gärna att det skall bli ett måste, för måsten brukar ta död på intressen.

Samtidigt kanske det är just vad som krävs för att hitta en större motivation till fotograferingen?

Jag går ju faktiskt inte en meter egentligen utan att ha en kamera med mig, alltifrån mobilkamera till fullformat, så rent praktiskt skulle det ju vara genomförbart..!

Min dag med Nikon D800E

Då har både fredagen, lördagen och större delar av söndagen hunnit komma och passera, men av ett och annat skäl har jag inte riktigt orkat eller haft lust att göra något direkt alls faktiskt. Men, jag ska ändå försöka sammanfatta hela den här historien med att hyra ett kamerahus som påbörjades tidigare i veckan.

I torsdags var det som sagt lilla julafton när jag kunde hämta upp paketet från Scandinavian Photo och packa upp ett Nikon D800E-hus med tillhörande batteriladdare. Stora delar av torsdagen användes sedan till att så snart som möjligt lära känna huset, dess menyer och dess funktioner. Tack vare att jag sedan tidigare varit Nikon-ägare så var detta ändå relativt smärtfritt och rätt snart hade jag alla inställningar så som jag önskade de. En hel del testbilder blåstes av för att känna mig för, men utan att det för den delen var nämnvärt mycket till att spara.

Istället samlade jag kraft för fredagens fotosession, en session som ett tag låg illa ute när min tilltänka modell fick förhinder. En snabb fråga på det ständigt närvarande Facebook senare så var en ny modell funnen och en stunds porträttfotografering planerades in.

Till denna fotosession användes nära nog uteslutande mitt Nikkor 85mm f/1.8G som jag ägt ett längre tag och som alltid har levererat riktigt trevliga resultat. Jag var mycket nyfiken på att se vad detta objektiv kunde prestera tillsammans med en sådan best som Nikon D800E som inte bara levererar en hejdlöst hög upplösning utan även ställer ett och annat krav på att optiken faktiskt motsvarar upplösningen med.

Nikon D800 vs D7000

Jag kan knappast hävda att jag är sådär våldsamt van vid porträttfotografering, utan är tveklöst vad man kan kalla en nybörjare på ämnet, möjligtvis avancerad nybörjare. Däremot tycker jag det är en klart intressant form av fotografering och att det dessutom är väldigt roligt. Vad som dock är mer än grundläggande är att man har gott om tid på sig, för att dels kunna slappna av själv men även få modellen att vara avslappnad nog.

Angelika

Så, när man nått det stadiet där man kan ta bilder likt den ovan, så har man fått till det rätt bra med avslappningen och nivån mellan modell och fotograf. Förhoppningsvis kommer publiceringen utav den här bilden inte leda till min omedelbara död dock, för det blev en hel del betydligt mer seriösa bilder med för den delen. Men jag gillar ändå den ovan, just för att den visar hur man med en stunds dialog kan få något som inledningsvis känns rätt obekvämt till att bli helt naturligt och något som istället blir svårt att sluta upp med!

Angelika

Som synes bjöd dagen på alldeles underbart vinterljus, lågt stående på himlen vilket visserligen har sina problem det med, men ändå! Nackdelen med det låga och varma vinterljuset är att det är en smula pilligt att jobba med vitbalansen i datorn efteråt, men samtidigt ska man väl få någon form av utmaning i det hela?

Vad kan man då säga om detta monster till kamera med sin 36 megapixelsensor inom sig?

Helt. Jävla. Makalös!

Jag var en smula orolig för resultatet när man väl tog upp bilderna på datorn, för även om Nikons 85mm optik är långt ifrån dålig, så såg jag den kanske inte i samma nivå som huset. Men när bilderna väl laddade upp på datorn så var besvikelsen långt borta. Den skärpan och den detaljrikedom som den här kameran mäktar med är långt ifrån vad jag tidigare upplevt! Visserligen levererar min Fujifilm X-E1 nästan löjligt bra resultat den med, men den är inte ens i närheten utav det här!

Solnedgång över Karlstad

Jag avslutade min dag med D800E på ett närmast solklart vis, nämligen med att vänta in solnedgången som trots allt inte inträffar särskilt sent såhär års. Efter att ha blåst av över 40 bilder till bara på den så var det dags att nollställa de inställningar man ändrat, ladda batterierna och packa ner allt i kartongen igen för att skicka kameran åter till Scandinavian Photo.

Att hyra kamerautrusning
Jag måste säga att jag gillade faktiskt väldigt mycket smidigheten med att hyra den utrustningen man behöver. Så vida man har en viss utrustning själv och vill komplettera med något mer avancerat, antingen i formen hus eller optik för ett visst tillfälle så fungerade det absolut utmärkt. För min del gick det hela på 999 kr för en dags hyra utav Nikon D800. Kamerahuset gick på 800 kr/dag och frakten 199 kr tur & retur. Visst är det en hel del pengar, men jämfört med att köpa huset för 20-22 000 kr så är det en spottstyver. Har man dessutom att själv besöka en butik personligen slipper man ju dessutom frakten, vilket gör det en smula mer prisvärt.

Själva proceduren med bokning av hyrkamera och detaljerna runt omkring fick jag god hjälp med från Patrick på Scandinavian Photo. Redan tillsammans med kameran medföljde såväl packlista, faktura och retursedel för frakten tillbaka efter att min dag var över. Det enda jag behövde göra efteråt var alltså att packa ner kameran ordentligt igen, tejpa igen paketet och lämna in det på närmaste servicesställe.

Funderingar på framtida kamerautrusning
Jag vet inte om jag kan säga att jag blev direkt klokare på hur jag skall agera gällande min egna fotoutrustning i framtiden dock. Hade jag haft pengarna hade det inte alls varit dumt med en alldeles egen D800. Jag tittar även på bättre begagnade Nikon D700 med ett rimligt antal exponeringar på slutaren och ser vad som kan dyka upp. Utöver detta så finns alltjämt Canon EOS 6D kvar i tankarna, även om det innebär en hel del krångel som blir runt ett systembyte.

Min egna Nikon D7000 däremot, den fick flytta till ett nytt hem under helgen som gått. Inte för att jag på något sätt är missnöjd med hur den levererat sedan februari 2012, utan för att jag behöver göra något för att återfå lusten att fotografera igen, förändra, tänka om, experimentera.

Kvar på skrivbordet står min optiksamling, mitt Nikkor 50 mm f/1.8G som köptes tillsammans med kamerahuset där i februari 2012, mitt Nikkor 85 mm f/1.8G som följde efter någon månad senare och mitt Nikkor 12-24 mm f/4G som i skrivande stund återfinns på blocket eftersom det är anpassat endast till DX-hus. Tillsammans med min Nikon SB-910 blixt så går dessa ett något osäkert öde till mötes, beroende på vad jag bestämmer mig för.

Det som alltjämt står klart är att jag gillar att fotografera och jag börjar bli allt mer intresserad av porträttbilder, så eventuella frivilliga modeller kan ju med fördel höra av sig, så skall vi se vad vi kan ordna!

Viljan att förändra

Jag vet inte om det bara är jag som är skvatt galen, men ibland drabbas man utav en stor lust att rodda runt i sin kamerautrustning, förändra, köpa nytt, köpa annat!

Sedan februari 2012 har jag haft min Nikon D7000, en kamera som jag är nöjd med som så, den har levererat väl ända sedan dess och kommer med stor sannolikhet fortsätta göra så under många år till om jag så skulle vilja.

Men, av någon anledning har jag drabbats av en lust att ändra radikalt i kameraväskan, kanske i samband med att jag under hösten sålt av mitt Sigma 150-500mm samt 70-200mm till bättre behövande.

Kvar i väskan finns just nu ett 12-24mm f/4, ett 50mm f/1.8 och ett 85mm f/1.8 tillsammans med D7000-huset. Frågan är nu, vad gör man här näst?

Nikon D700 med 24-120 optik

Länge har jag varit sugen på en fullformatskamera, en Nikon D610, D700 eller en D800 exempelvis för att prata samma system som jag har nu. Dock skulle detta göra mitt 12-24mm mindre användningsbart eftersom det är anpassat för mindre kamerasensorer, exempelvis den i min D7000.

Istället har jag fått tankar om att byta system helt – igen! För en gång i tiden började jag ju faktiskt med Canon-system, när jag köpte min första digitala systemkamera, en Canon EOS D30 med våldsamma 3,2 megapixel!

Canon EOS 6D med EF 24-105mm

Dessutom har ju Canon sin EOS 6D med fullformatssensor för ganska rimliga pengar, visserligen med vissa svagheter sett till autofokussystemet men ändå. Ett annat alternativ är en bättre begagnad Canon EOS 5D Mark II, dock med det lilla bekymret att den använder CompactFlash för lagring, inte SD-kort som min kära lilla dator har läsare för.

Problemet vid ett systembyte är dock att samtliga befinliga objektiv behöver bytas. Visst kan man säkert köpa till konverteringsmakapärer för att montera Nikon på Canon, men det vore ändå inte samma sak.

Hade man haft mer med pengar hade jag tveklöst handlat på mig ett 24-105 mm f/4, ett 50 mm f/1.8 samt ett 85 mm /f1.8, för att lite smått matcha vad jag har idag. Hade man haft obegränsat med pengar hade man ju även direkt satsat på ett 50 mm f/1.2, ett 85 mm f/1.2 samt en EOS 5D Mark III för att göra en lagom trevlig kombination.

Frågan är och förblir, skulle en sådan förändring i kameraväskan lyfta fotointresset på något sätt och vis, eller är det mest hela grejen med att lära sig något nytt som lockar?

Fujifilm X100s

Kanske man istället borde lägga en del pengar på att utöka objektiven till min Fujifilm X-E1 istället..? Eller skall man sälja den och köpa en X100s för att komplettera ett större system?

Valen är många och inga beslut lär väl tas inom den närmaste tiden. En sak är dock säker, tekniska leksaker är roligt och lusten att förändra saker och ting lär knappast försvinna!

Saker man vill ha

Just nu är jag inne i ett sådant där investeringssug efter nya elektronikprylar, och allra helst då nya fotoprylar! Det är något med just nya objektiv och grejer som gör att man aldrig riktigt tröttnar på att lägga ut pengar. Jag har ju redan idag en mer än kompetent samling objektiv i min väska:

Samyang 14mm f/2.8 MF
Nikon 35 mm f/1.8 G
Nikon 50 mm f/1.8 G
Nikon 85 mm f/1.8 G
Nikon 18-105 mm f/3.5 – 5.6
Sigma 70-200 mm f/2.8
Sigma 150-500 mm f/5 – 6.3

Mycket vill dock ha mer, eller till viss del förändra en aning i det jag redan har. Dels har jag länge funderat på ett macro-objektiv, mestadels insnöad då på Nikons 105 mm f/2.8 G VR. Jag har aldrig riktigt provat på macrofotografering, men det känns lockande på något vis.

Nikkon 105mm f/2.8G AF-S VR Micro NIKKOR

Förutom detta har jag även funderingar på att sälja mitt Samyang 14 mm och mitt Nikon 35 mm f/1.8 G och istället satsa på en vidvinkelzoom i dessa trakter, kanske ett Nikon 16-35 mm f/4 G istället? Dels för att jag inte är helt vän med den manuella fokuseringen i Samyang-objektivet, dels för att mitt fasta 35 mm är anpassat efter DX-hus.

Nikon AF-S NIKKOR 16-35mm f/4G ED VR

Förutom objektivfrågan så kom ju även Nikon med en annan intressant nyhet häromdagen, nämligen Nikon D600, ett kamerahus i FX-klass, dvs fullformatssensor till skillnad från den D7000 jag har idag, som är ett DX-hus. Skillnaden är främst att FX-huset inte beskär något alls, utan riktig vidvinkel är riktig vidvinkel!

Nikon D600

Det vore inte alls fel att ha en fullformatssensor, faktiskt! Även om man tappar en del i fördel på långa zoomar så tjänar man en hel del i övrigt. Dessutom är D600 en aning större i storlek jämfört med D7000, vilket säkerligen skulle passa mina händer en hel del!

Nackdelen med alla dessa drömmar är väl att de inte direkt är gratis, såväl kamerahus som optik går ju på några kronor och helst skall man väl kunna motivera detta för sig själv som plånboken innan man ger sig på det. En annan sak att tänka på är även att bilderna skall få plats någonstans, redan idag ger ju de 16 megapixel som D7000-sensorn producerar mig nog problem med fulla minneskort som hårddisk! Hur bilderna från den 24 megapixel stora sensorn i D600 skulle hanteras är en nog så viktig fråga.

Tills vidare får man nog helt enkelt fortsätta drömma, min fru drömmer ju om hundar så då får jag fokusera på det viktiga här i livet – teknik!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén