Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: frank

Dags för en självis

Det gäller att passa på när man för en gångs skull ser någorlunda välvårdad ut, att testa lite finesser med kamera och nya objektiv. Så, montering av stativ, ihopkoppling av iPad mini och kameran för att kunna styra den senare från den första och sedan är det bara att ta plats framför det hela och försöka le på beställning.

Lokförarselfie

Om man nu bortser från motivet så gick det ju faktiskt ganska halvhyfsat! Ännu bättre hade det varit om jag faktiskt bemödat mig kontrollera inställningarna ett varv och inte bara förutsätta att kameran skulle skjuta i RAW-format bara för att den faktiskt var inställd på det.

Bitterheten när man lyckas knäppa av några okej bilder på sig själv och sedan inser att allt fotograferades i JPEG, den är inte så liten den. Samtidigt inser man ju en gång till varför det är så värt att fotografera i just RAW vid alla tillfällen, hur mycket mer möjligheter det finns till att göra något utav bilderna efteråt. Man inser även att man kanske är en smula lat när man inte lägger alltför mycket tid på en 100% perfekt exponering direkt från start, utan anser sig kunna ordna upp allt i Lightroom efteråt…

Nåja. Bara att göra om och göra rätt så småningom, när förutsättningarna finns för det…

Tanken var god

I två dagar har jag gått runt och funderat, planerat och övervägt. Alsterdalen, tidigt morgonljus, stativ, fulladdad kamera med tomt minneskort och gråfilter monterat frampå. Goda tankar, mycket goda!

Så, tid för utförande och efter en gemensam frukost så begav sig Diana till jobbet och jag ner till bilen med fullpackad kameraväska och stativ i släptåg. En kort biltur senare så parkerade jag så stiligt i trakten av Alsters herrgård och tog mig en liten promenad till en lovande plats.

Började så smått packa upp och inser tämligen omgående att det nu är hög tid för svordomar och elände. Kameraväskan var nämligen inte helt fullpackad, en tämligen vital del för att kunna utföra fotografering med lång slutartid är nämligen en fjärrutlösare, allra helst en fjärrutlösare med låsbar slutarknapp för bästa funktion i BULB-läget, vilket råkar vara det läge man behöver för att kunna göra värst mycket vettiga saker utav det gråfilter jag investerat i.

Jävla skit kort och gott, eller jävla dret kanske? Vi är ju ändå i Värmeland..

Alsterdalen

Nåja. Bara att försöka göra något vettigt utav det hela genom att dra upp ISO-värdet till obehagliga tal och öppna upp bländaren närmast på max. Bland annat resulterade det i bilden ovan samt en som via Snapseed och VSCOcam hamnade på Instagram.

 

Jag är inte nöjd, långt ifrån faktiskt, men detta får räknas som lite utav en klen tröst för dagen, i väntan på att göra om och göra rätt!

Tills dess är det kanske dags att införskaffa ett senilsnöre till vissa valda kameratillbehör…

Tålamodsprovet

Ibland har man tur, som exempelvis att den outhärdligt långa väntan på att min kära Diana skall sluta jobba för dagen kompenseras utav en strålande solnedgång vid Hammarö sydspets sådär.

Vad jag gjorde där? Givetvis sattes leksakerna från igår på ordentligt test tillsammans med Frank.

Solnedgång vid Hammarö sydspets

Solnedgång vid Hammarö sydspets

Jag kan gott och väl konstatera att det finns viss utmaning i att ändra sina exponeringar i minuter räknat snarare än delar utav en sekund. Typ ganska enorm skillnad. Allra helst med tanke på att kamerans egna ljusmätare är tämligen värdelös i att räkna ut det och att jag istället får räkna lite själv och sedan köra på känsla. Det och att använda en app till iPhone med titeln Shutter Calc

Detta var som sagt endast en första expeditionsrunda för att leka loss med gråfilter. En runda som tveklöst gav mersmak!

Dessutom vill jag även flika in att det var ruskigt vackert där på plats och att det i slutänden var förbannat kallt. Bättre kläder nästa gång. Eller bra kläder kanske till att börja med. Utöver detta så var tveklöst ficklampan en av mina bättre idéer idag…

I ett hav av vete

Vad gör man när man har en lördagskväll att spendera i all ensamhet, när sambon jobbar och stan sjuder av festivalbesökare?

Givetvis tar man bilen långt bort därifrån och vandrar runt i någon timme med kamera och stativ bland vetefält i jakten på en bra bild eller två. Eller kanske några fler om man skall vara så? Vete som för övrigt blev refererat till som gift på pinne utav min glutenintoleranta bättre hälft…

I ett hav av vete

I ett hav av vete

I ett hav av vete

Solnedgång i HDR

Solnedgång i HDR-stuk

Eftersom även Lillebror fick medfölja ut på dagens expedition så kan jag utöver ovan mer eller mindre seriösa försök till bilder även erbjuda ett stycke bakom scenen-bild samt dagens dos självis, mer eller mindre seriös. Lillebror har allt bra intressanta funktioner måste jag säga..!

Bakom scenen

Bakom scenen när Storebror och Frank gör sitt

Självisstund i vetefältet

Självisstund i vetefältet

Allt som allt var det ett klart trevligt sätt att fördriva kvällen på, även om det kliar sådär över hela kroppen efteråt utav inbillade kryp och dess bett. Tur nog så har Petronella tagit sig an ett och annat kryp såväl idag som tidigare. Hon är bra duktig den där bilen!

Petronella

Petronella i behov av en stunds bilvård…

Som uppmärksammat så börjar såväl lusten för fotografering såväl som bloggande återinfinna sig en smula, även om det på sistone blivit en del skrivande och bakdaterande för att det skall hamna lite mer korrekt i tidslinjen i förhållande till tiden tillgänglig för att skriva ihop det hela. Nåväl, bättre än inget kort och gott.

Fotografiska nödvändigheter

Nåja, låt oss säga att det är nödvändigheter i sin mest oväsentliga form, valbara nödvändigheter. Hur som helst, så finns det ju vissa saker som gör viss typ av fotografering möjligt. För att fotografera behöver man ju egentligen bara en kamera, helst passande optik om det inte är inbyggt. Vill man däremot utforska vissa typer av fotografering så behövs det ju dock ett eller annat tillbehör också.

Något av de mer tråkigaste tillbehören, om än i allra högsta grad nödvändigt för att fotografera i något annat än ljusa situationer, är stativ. Själv har jag haft ett stativ i över 10 år, ett Manfrotto 190PRO som under de absolut flesta situationer gjort sitt jobb alldeles utmärkt. Bara det faktumet att stativet levt med mig utan att bli sålt under en så pass lång tid talar rätt väl för sin sak.

Tyvärr så har stativet i fråga sett sina bästa dagar och för ett tag eller två sedan, så lyckades jag rent av få det att haverera. Inte jättefarlig skada som så, men ska man kunna lita på ett stativ så vill man kort och gott inte ha en spricka i ett av fästena till benen, det är inte okej.

Så, ”behovet” av att köpa ett nytt stativ inföll med andra ord om det skall vara fortsatt aktuellt att fotografera något med längre slutartider. Frågan var bara, vad tusan skall man ha för något?!

Valet föll till slut på märket 3 legged thing och deras nu utgångna modell Frank som utav en händelse fanns till bra pris hos min favorithandlare, Scandinavian Photo.

3LT Frank

Stativet i fråga är en lagom stadig pjäs från brittisk mark, konstruerad i kolfiber för lätt vikt samtidigt som det är (bör var) stabilt och tåligt för yttre påverkan. Pjäsen fungerar lika bra med som utan mittpelare och personligen föredrar jag nog att helt slopa mittpelaren mestadels utav tiden, mest för att enkelt och fort kunna få ner stativet mer eller mindre på marknivå.

Eftersom jag köpte ett stiligt litet paket så medföljde även stativhuvudet AirHed 2 och dess medföljande snabbfäste för montering. Nu vet jag inte riktigt om jag skulle vilja kalla det just för just ett särskilt snabbt fäste eftersom monteringen är en smula speciell, snällt sagt. Det geni som tyckte det var en bra idé att ha en helt flat skruv utan några som helst spår av att underlätta montering med mindre än en stadig skruvmejsel eller mitt vanligast förekommande hjälpmedel, en femkrona, denne skulle jag bra gärna vilja tala med!

Det är väl egentligen en smula överkurs med såhär stort och stadigt stativ till min lilla spegellösa kamera med blygsamma objektiv och det märks väldigt väl just på ovan nämnda snabbfäste, som i sin bas är betydligt mycket större än kamerans mått undertill. Detta medför att snabbfästet inte direkt kan sitta kvar på kameran i alla lägen, åtminstone inte utan att det blir tämligen otympligt…

Hur som helst så är jag ändå ganska nöjd med mitt köp och de gånger jag hittills har använt det, så har det varit stabilt och lätthanterligt på alla sätt förutom snabbfästet. Tanken är väl att detta skall hålla i minst 10 år till på det här, så det är väl bara upp till bevis för att se om kolfiber överlever aluminium?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén