ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: förseningar

Jaha! Det skulle bli en SÅN dag!

På papperet erbjöd denna annandag en enkel och bra jobbtur, sitta reserv 08.00 – 15.30! Det var ju bra, alldeles lagom ansträngande och alldeles lagom tidigt!

Fast så blev det ju inte riktigt.

På den positiva sidan är att jag hann få mig en kopp kaffe och åtminstone BÖRJA titta på fackets samlade hög papper! Sen ringde telefonen…

Jag hade ju redan hunnit inse att det var kontaktledningsfel mellan Kristinehamn och Degerfors efter nattens vindpustar, och börjat fundera om det inte blir att hugga in i en tågvändning eller så, i god ordning! Och visst var det så! Mot Kristinehamn med tåg 50 för att där göra rundgång, dvs flytta loket från ena änden vagnarna, till den andra, och förbereda tåget för avfärd som tåg 51 mot Oslo. Mellan Kristinehamn och Hallsberg var det alltså tänkt bussersättning.

Den planen höll säkert i dryga 10 minuter.

Sen ringde telefonen igen…

Ny plan, för nu var det även stopp mellan Arvika och Kil på grund av kontaktledningsfel, såklart..! Taxi till Arvika för att där istället utföra ursprungsplanen, dvs göra rundgång på tåg 50 och vända det till tåg 51! Finemang, plockade ihop, beställde taxi och hämtade allt och inget som kan vara bra att ha med sig, mot äventyr!

Taxiresan flöt på utan besvär, kom till Arvika bara ett lagom antal minuter innan tåget från Oslo rullade in, redan 40 minuter sent på grund av signalfel på Norska sidan gränsen. Hann inte riktigt fram till loket innan resenärerna vällde av med tusen frågor, av förståeliga skäl angående bussar och fortsatta resan.

Tog mig till slut upp på loket, ringde för upp DLC Hallsberg för att kolla läget lite, om det fanns någon hopp om trafikstart inom någon timme kanske det var onödigt att göra rundgången, utan istället kunna köra tåget en bit österut för att möta upp bussarna.

Det fanns inget hopp..!

Hoppade av, hängde av tågvärme, koppel och slangar och klättrade upp på loket igen, rullade iväg ut i riktning mot Kil körandes på vackra signaler, vilket då även innebär att man får rulla lite längre ut än absolut nödvändigt för att kunna byta spår, men det gör ju inget, eller..!?

Lagom när jag hann med att fundera på vart nästa sektion av kontaktledning börjar så fick jag svaret, genom ett ljudligt *poff* i kombination med tjut och ilsket röda lampor som blinkar i loket. För lagom när jag kom utanför signalen jag skulle vända loket vid, så var det av en händelse även ny kontaktledning, strömlös sådan.

Ungefär här började jag inse vad temat för dagen skulle bli…

Slog ett attans raskt samtal till eldriftledaren i Hallsberg och hörde om det MÖJLIGEN kunde tänka sig finnas en sektion till på kontaktledningen, så att den jag stod på kunde spänningssättas igen.

Men nej, den jag stod på, var den som var defekt..!

Föreslog att han skulle prova att slå till den lite kvickt, max 1 minut för att jag skulle hinna undan, och fick ett mycket tveksamt “Mjaaah, jag ska kolla med mina kollegor” tillbaka, föreslog att jag under tiden skulle byta hytt för att vara beredd på illa kvick återrullning om “Mjah” kunde bli ett “Ja”, och sagt och gjort!

Ringde hoppfullt upp igen efter hyttbytet och fick okej, ett försök till inkoppling, återfick spänningen och gav järnet in på spänningssatt kontaktledning igen innan någon eller något ångrade sig!

Pustade ut tämligen ordentligt och var ganska nöjd över att ha undvikit att behöva begära hjälplok, på trafikstoppad bana, med vagnar ståendes för att självdö vid plattform!

Fortsatte med min rundgång och var bara ett tiotal meter från att gå på vagnarna för ihopkoppling när telefonen ringde, igen..!

Nya order, tågsättet skulle inte gå till Oslo nu, utan invänta avgångstid för tåg 58 till kvällen, loket skall vara kvar i Stockholmsänden.

Fan.

Bara att byta hytt, ringa upp DLC Hallsberg igen och denna gången istället begära lokalt friställt över hela Arvika driftplats, då detta innebar lite mer meck, men istället behövde jag inte gå utanför, i strömlöst område, IGEN!

Nåväl, körde runt en gång till inkl en del klättrande i och ur loket för att lägga växlar, kom tillbaka dit jag började och hakade på vagnar med tryckluft, koppel och tågvärme.

Märkte att telefonen ringde igen… Ignorerade det då det var en aning fullt upp med rundgången!

Gick upp på loket, aktiverade upp i “rätt” hytt och ringde tillbaka.

Dumt!

Nya planer.

Igen!

Tåget ska VISST gå till Oslo, och loket var därmed, åter en gång, i fel ände vagnarna.

Fan.

Tillbaka ut, hänga av allt, upp på loket, köra runt, ut och kasta om växlar hit och dit, tillbaka på vagnarna från rätt håll IGEN, ut och koppla ihop, fylla på alla vagnar med luft igen, slå på tågvärme för laddning och sedan, efter en stunds avvaktan om eventuella nya order, bromsprov! Passade även på att lämna tillbaka Arvika driftplats till DLC Hallsberg och tackade för lånet, en aning utmattad.

Gick på bromsprovet själv, då ombordpersonalen hade mer än nog att göra för att få tag på bussar. Passade även på att smyga till mig en mugg kaffe eller så

Gick efter en stund ut för att kolla läget med ombordpersonalen, ännu saknades det bussar. Inte helt lätt uppgift att få tag på bussar, eller egentligen mer att få tag på busschaufförer en sådan här dag, annandag jul..! Tåget skulle ha gått 9.42 från Arvika, 10.17 kom det in, och efter många om, men, hit och dit, rullade sista bussen från Arvika 13.20!

Vid det laget hade även tåget avgått mot Oslo igen, med ny personal på både förar och ombordsidan, och jag blev ensam kvar i Arvika, eller ensam och ensam, jag i min varselväst tillsammans med två busslaster resenärer som skulle åkt tåget EGENTLIGEN, men som nu skulle åka buss vidare mot Oslo med mera.

Problemet var dock bara att bussförarna behövde få rast samt tanka innan fortsatt färd. Vilket gjorde att alla fick kliva av i Arvika, och invänta bussarna i stationshuset, i drygt 50 minuter.

Inte helt uppskattat kan vi nog sammanfatta det med?

Försökte så gott det gick hjälpa en engelsktalande resenär som var på väg mot Rygge lufthavn för att flyga till Irland via London, med Ryanair, och en väldigt sinande mängd tid inför incheckningens stängning. Till slut valde han själv att lägga ut kostnaden för taxiresan dit, varpå jag fick agera tolk mellan en strikt svensktalande taxiförare och den engelskspråkiga resenären, förhoppningsvis förmedlades vikten av hur ont om tid det var, jag lär nog aldrig få veta om han hann med sitt flyg eller ej, FR1395 avgick i vart fall 17.10 mot London Stansted från Rygge, mot ordinarie 17.25..!

En stund senare dök det upp två bussar till, med än fler resenärer mot Oslo/Norge i övrigt tillsammans med personalen som skulle haft tåget! Äntligen någon mer i uniform! Dessa bussar skulle dock minsann inte köra vidare in mot Norge, absolut inte! De skulle åter till Örebro, varpå alla fick stiga av och samlas ihop med de som redan var i Arvika och väntade.

Här hade det då kanske varit smidigt av bussförarna att åka iväg och ställa sig lite mindre synligt. Men nej. Istället stod de vid parkeringen intill Arvika station, och stod i godan ro utanför sina bussar och rökte i godan ro, allt medan vi försökte få in så många som möjligt i de två bussarna som nu återvänt efter rast och ro, inte helt smidigt kan tyckas..!

Dessa två bussar kom dock iväg till slut, och gick direkt mot Oslo. Fler bussar var på väg sades det, och en ny väntan inleddes! Många samtal fram och tillbaka senare mellan ombordpersonalen och trafikledningen så började jag allt mer känna att jag gjort vad jag kunnat i Arvika denna dag, så till slut gav jag upp, önskade de lycka till med fortsatta eftermiddagen och tog mig en taxi åter till Karlstad!

Dessutom kom jag nästan hem i tid också, 15.30 skulle jag ha slutat, c:a 15.50 var jag klar på kontoret! En aning mer trött än vad jag hade hoppats på. Och frusen. Och stel i nacke/rygg.

Men, nu har jag tinat upp i vart fall, tack vare en skvätt glögg vid hemkomsten. I morgon väntar ny arbetsdag och nya äventyr! Mot Stockholm är tanken, och jag hoppas att det inte blåser fullt lika mycket nu inatt..!

En speciell utsikt

image

Det är något speciellt med den där utsikten, ett “riktigt tåg” med lok och vagnar, om än ganska kort med endast 4 vagnar på släp idag i tåg 54 Oslo – Stockholm. Dessvärre stökade några tågmöten till det och slutresultatet i Stockholm blev dryga halvtimmen sen, alla anslutningar verkade ha ordnat sig i varje fall.

Dagen fortsatte med tjänstetåg ut till Hagalund med lite rundgång bland alla växelfel, gick bra! Tillbaka in till Stockholm C för lite rast, för att sedan fortsätta med ett varv på Uppsala-pendeln, ett lok i vardera ände och 8 vagnar på plats mellan loken. Lite sent ut från Stockholm C eftersom tåget ankom sent från Hallsberg. På väg in mot Märsta gick en signal och tjurade till sig, förvandlade sig från tjusigt grön till ilsket röd lagom för att man skulle hinna sucka till. Liten lätt grisnit, lite blanketterier och sedan vidare.

I övrigt gick det väl lite hyffsat, lite dörrstrul på väg från Uppsala på returen, men alla uppehållen spikades, och inga allvarliga skador att rapportera! Pep iväg mot Hagalund och övernattningen där ute, kom iväg lite tidigare eftersom det tåget jag skulle bytt av och köra ut var inställt, gjorde inte så mycket, ganska seg i skallen!

Gårdagen då? Premiärdagen! Inga större fel att rapportera, 15 minuter sen till Stockholm, lite dörrknas på vändningen i Karlberg, men fixade och trixade ihop det lagom till avgången igen. Hemresan gick nära nog prickfritt, som värst 3 minuter sen, rundgång och undanväxling samt efterföljande avställning fungerade även det alldeles utmärkt, nästan lite för bra!

I morgon tar vi en tidig väckning och kör tåg 621 mot Karlstad, spetsvänder där och återvänder mot Linköping och familjen, äntligen!

En sådan där konstig vecka!

Ja, ni vet när allting fungerar oroväckande bra. Lite för bra, nästan obehagligt rent av!

Veckan har varit lång, två dagar Malmö, två dagar Gävle, en överliggning Gävle med pendelbonus. Totalt runt 415 mil på 6 dagar, ganska skapligt. Än mer intressant är väl att veckans bottennotering, veckans värsta försening har varit på vidundrande 6 minuter och inträffade idag vid avgång Nässjö. I övrigt inga direkta katastrofer att nämna, något dumt tågmöte, ett litet dörrfel på gårdagens Gävle-varv samt ett litet styrfel på väg ner mot Malmö idag.

Det känns konstigt, något stämmer inte? Vart är de normala katastroferna, väntar de på mig inför veckan som kommer? Inte ens söndagen idag, dagen då det normalt sett är hela helvetet som brakar lös, så finns det inget värre än ett litet styrfel att anmärka på!

Eller är det såhär det SKA vara kanske..?

En röd dag..!

Söndagen den gick i den röda färgens tecken, hela jobbdagen igenom faktiskt, och sådär lite sent kommer rapporten från dagen.

Började ju så väl där vid trehugget, byter av ett rättidigt tåg i Linköping, där det självklart väntar ett signalfel på oss. Blir ståendes i en halvtimma eller så i väntan på att de två tåg som ligger före oss skall ta sig igenom problemområdet, Linköping – Linghem för dagen. När det väl blir vår tur är det inte bara en, eller två, eller ens tre röda signaler som skall passeras, utan hela sex stycken sådana, suck..!

Räkna med ungefär 5 minuter/signal i ett sådant här fall, speciellt i kombination med enkelspårsdrift pga banarbete längre fram gjorde att det tidigare så rättidiga tåget till Linköping, istället var drygt 1 timme och 10 minuter sent till Norrköping, suck..!

Varför denna långa tid då? Jo, för varje signal som skall passeras skall det fyllas i en blankett med information om sträcka, signalens namn, eventuella växlar efter signalen och sisådär, efter passage av signalen i stopp går man med reducerad hastighet fram tills nästa signal, och inte nog med det, på denna sträcka som det är bekymmer får det endast finnas ett tåg i taget som passerar stoppsignaler, vilket alltså innebar ytterligare störningar.

Men allt görs i varje fall av en god anledning, röda fina stoppsignaler skall inte passeras hur som helst, det har historien tyvärr på blodigt sätt visat, även om det nu, ta i trä, är länge sedan sist.

Nåväl, till Stockholm kom vi, 1 timme och 15 minuter efter tidtabell, lite lagom sådär, och det ska jag även komma ihåg att skriva en övertidsblankett om, i och med att jag hade tre timmar med våran speciella kvartstid uppe i Stockholm i väntan på nästa tåg norrut.

Färden vidare sedan gick fint ett tag åtminstonde, lite blankettskrivande i farten för något som inte ens uppenbarade sig vid Rotebro, följt av ytterligare en ilsken röd signal i Knivsta (Kn 28, spöksignal!), denna gången var det dock inte fullt lika väntat och medans jag i godan ro sänker farten mot 140 km/h som är gällande genom Knivsta uppenbarar sig denna röda signal framför näsan på mig, bara att skicka ner bromskontrollen i nödbroms innan tåget själv fixar det, och sedan ta mikrofonen och hojta lite snabbt åt resenärerna att hålla i sina saker då vi snart kommer att stanna på ett lite obekvämt sätt.

Ett X2000-tåg med alla bromsar och magnetskenbromsar i fungerande ordning stannar faktiskt imponerande kvickt i torra förhållanden, runda slängar 350 meter eller så från 140 km/h – 0 km/h, mycket bekvämt..!

Därefter lite telefonkö till driftledningscentralen, fylla i lite mer papper och sedan i efterhand få tillstånd att passera signalen som stod i stopp, najs!

Till Gävle kom vi sedan utan större besvär, sisådär 3 minuter efter tidtabellen, helt okej känner jag faktiskt!

För att kompensera denna eländiga röda dag tog vi istället och röstade lite igår, och där var det inte rött på något sätt!

Det bidde en lång dag…

Gårdagen som verkade som enkel och bra, börja 11:28, köra ett X2000 med nummer 529 till Malmö, ha en halvtimma rast innan avbyte på nästa ankommande tåg för att vända detta och åka hem igen med nummer 544 för att sluta 19:11. Ska vi sammanfatta det med att det sket sig, lite lagom sådär..?

Ner gick det väl fint, långt tågsätt (6-vagnar, lätt sävligt..), tog över det med en försening om 9 minuter, ankom Malmö utan större besvär 2 minuter före tiden, gick och köpte mig en smarrig falafelrulle och satt ute i solskenet och avnjöt den tillsammans med en Coke Zero inför hemresan. So far so good!

Hemåt då, tog över ankommande 531 som ankom i tid till Malmö, gick tokbra hälsade föraren jag bytte av, pigg och glad liten 5-vagnarsmaskin, lovande!

Dock saknade ombordpersonalen en vagn som egentligen skulle varit med, en förstaklassvagn dessutom, inte bra! Just förstaklassresenärer är ju lite extra intressanta att ha att göra med, delvis har jag väl förståelse för detta då de biljetterna generellt sett är dyrare, och då blir man väl smått gramse när man inte har någonstans att sitta…

Iväg rullade vi utan problem, Lund, Hässleholm och till och med Älmhult passerades utan problem, maskinen gick alldeles utmärkt, ända fram till sista krönet innan Alvesta, poff så försvann traktionen på en av två motormoduler, men men, ingen fara, återkommande problem, känt sedan tidigare och inskrivet i fellistan, inget en liten reset inte klarar av! Poff sa det igen och där rök traktionen på den andra motormodulen, med ett annat fel, inte bra! Rulla in till Alvesta kunde vi göra i varje fall, ropa i högtalarna om förestundande reset, informera tågklareraren i Alvesta om samma reset. Stanna snyggt och prydligt följt av att slå ifrån alla godsaker och börja om, trodde jag ja.

Istället för att snyggt och prydligt vakna till liv igen som det normalt ska göra, så började den klaga på något så fint som “Termisk överlast uppladdningsmotstånd”, en liten lätt släng av överhettning alltså, följt av att traktionen spärrades i båda motormodulerna IGEN. Suck, mutter, pust! På med stora kylfläktarna där bak för att prova igen efter de utlovade 60-sekunderna, no luck, “Termisk överlast uppladdningsmotstånd”, wohey! Litet hopp av fortsättning tändes för en kort stund, dörrarna stängdes, klart från tågpersonalen fick vi, och hostade till i 10 cm innan allt tvärdog igen, inte bra..

Hojta igen om reset, låsa upp dörrarna, förvarna tågklareraren, göra reset, ingen tur, samma fel igen, fler fel. Ringa driftstöd om råd och tips, prova göra stora batterireseten när man dödar ganska precis ALLT för att även få maskinen att glömma att det är varmt, men nej, inte då, “Termisk överlast uppladdningsmotstånd”, grattis!

Driftstöd lovade prata med felsökarna som kan allt i Hagalund, medans jag gav mig på att stänga av den motormodul som störde mest, och se på fan om inte tåget hoppade igång igen, nu var alla termiska överlaster som bortglömda och lilla fina lampan som säger “Klart för körning” lyste så vackert grönt så! Woho, även om det innebär ett smått segt woho! så började vi i varje fall rulla igen, 50 minuter försenade.

Nåväl, visste sedan tidigare om att det var kontaktledningshaveri uppe i Mjölby, så det var ändå inget att stressa upp mot, swischade efter en stund förbi samma godståg jag redan tidigare passerat en gång, fick strax efter passera in på högerspåret i fall bakomvarande X2000 skulle få för sig att hinna ikapp och rullade till slut in i Nässjö på spår 4, strax före bakomvarande tåg. Där fick vi sedan stå kvar och vänta en bra stund, ankom runt 19 och trafiken släpptes så småningom på vid 21 igen.

Tiden i Nässjö fördrevs så gott det gick, informera i högtalarna så snyggt det går att vi inte vet något, att ingen vet något, att det förhoppningsvis är reparatörer på plats, och även visa sig på plattformen med jämna mellanrum. Gjorde även en allmän inbjudan till att besöka förarhytten för de som var intresserade, ett bra sätt att fördriva tiden helt enkelt, och ganska snart var förarhytten tämligen full av såväl unga som gamla, pojkar som flickor av varierande åldrar, massa frågor om tågkörning och allt som hör till, samt även en hel del fotograferande, verkade på det stora hela ganska uppskattat!

Strax före 21 ringde telefonen och sa att nu skulle trafiken snart börja rulla, och vi blev erbjudna att bli först i kön som skulle ringla sig uppåt Mjölby, dock avrådde jag detta (även om man knappt vågar säga det…) då vi fortfarande alltjämt gick på en modul med en smått krasslig maskin, jag var helt enkelt inte så sugen på att fastna med en helt trasig maskin och 4-5 andra fullsatta tåg bakom mig, då offrade jag istället vårt till en sista plats i kön.

Så iväg kom vi till slut, och ända in till Boxholm innan det tjockade till ännu en gång, först fick vi stå utanför och vänta en stund, för att senare släppas fram till plattformen där vi återigen öppnade upp dörrarna för att folk skulle kunna kliva av och ta en nypa frisk luft, och så att rökarna kunde få röka. Här blev vi ståendes bra länge igen, riktigt hur länge har jag ingen koll på, det kändes som evigheter i varje fall. Sen gick det väldigt sakta framåt, med långa uppehåll vid varje signal, för det räckte inte med kontaktledningsfel, utan det var även signalfel på det enda kvarvarande spåret i Mjölby.

Här fick vi och alla våra resenärer ett riktigt slag i ansiktet, när man från Trafikverket beslutade att släppa fram både ett södergående och ett norrgående posttåg medans 5-6 persontåg fick stå och vänta, bara titta på när posten swischade föbi, ett riktigt hån mot alla försenade resenärer, något som kraftigt skadar förtroendet för järnvägen i stort, skamligt gjort av Trafikverket!

Till slut fick vi börja rull in mot Mjölby, och givetvis, på den långa enkelspåriga sträcka som råder där så lade vår enda kvarvarande motormodul av, och traktionen upphörde helt! Att göra en reset på tåget, mitt ute i ingenstans, i natten, på enkelspårig sträcka, där ett misslyckande skulle innebära en mardrömslik evakuering och ytterligare kraftig försening för bakomvarande tåg är faktiskt något som får en att bli smått nervös. Dessbättre så gick allt enligt planen, tåget startade upp igen och vi kunde fortsätta in till signalfelet i Mjölby, kl 00:34 skrev vi första blanketten, 00:38 den andra och sedan väntade vackert gröna signaler på norra sidan om Mjölby på oss, ända upp i 170 km/h tog vi oss innan motormodulen återigen la av verksamheten, nu hade vi åtminstonde fart nog för att rulla in till plattformen i Linköping utan problem, för att där göra ännu en reset och lämna över till nästa förare som skulle ta tåget till Stockholm.

Slutfacit för mig blev alltså 11:28 – 01:13, 6 timmar och 2 minuter sen hem, pizzakvällen med Angelika sket sig, trött som attans var jag, men mest synd tyckte jag alltjämt om såväl ombordpersonal som alla resenärer som åkte med oss, de kom till slut fram 03:11 till Stockholm, mot 20:39 som var planerat. Man kan inte annat än undra hur det gick för alla barnfamiljer ombord, stackare!

På det stora hela verkade dock de flesta vara nöjda under omständigheterna, och jag fick gott betyg av såväl ombordpersonal som resenärer, sådant värmer!

Lite mer övertid att inrapportera

Denna vintern blir bra den, åtminstonde för övertidslappen…

Igår blev det en 45 minuter eller så, dagens nota på 70 minuter, morgondagen återstår att se, torsdagen med lite tur inställd och ledig, hoppas hoppas!

Gårdagens elände bestod av växelfel i Mjölby och Linköping, och dagens av sent vändande tåg till Linköping, följt av långsammare tåg framför, illa tajmat tågmöte, slö acceleration, varmgångslarm, fler illa tajmade tågmöten, lite fler varmgångslarm, stopp för avstängning av broms, men sen, kom vi i alla fall till Gävle, 22:10 istället för 20:58!

Och jag som hade tänkt spendera lite kvalitétstid på att programmera, det bidde det inget av..!

Nu, sova lite kanske..?

En övertidslapp till senare…

Jovisst, veckans tredje övertidslapp skrevs i natt, den tredje på lika många dagar! Blir bra det här, borde kanske vara vinter lite oftare, det är bra för min ekonomi!

Nattens äventyr gav hela 52 minuter extra, inte helt fel när man ändå känner sig hyffsat pigg och fräsch, kunde blivit mer om dom visa människorna uppe på trafikledningen tagit mitt förslag om att hämta en pendel i Norrköping för att se till att morgonens trafik fungerade, men näh, det behövdes inte… (Eller jo, det gjorde det, med facit i hand…)

Vad hade vi för hyss för oss igår då? Jo, dagen började ju med ett fordonsbyte, eller så var åtminstonde tanken, för när lilla jag traskade ut till det fordon vi skulle byta in, så hade det minsan bestämt sig för att dö, helt utan synlig anledning, och trots att alla förutsättningar stämde för att den skulle leva. Dessutom stod fordonet bakom misstänkt väl placerat på värmepost och därmed dödad på ett genomtänkt sätt! Detta ger dock lite små varningsklockor inom lilla Joakim, och tanken på att ens försöka få igång den döda vagnen, och sedan ge sig ut på fyllpendeläventyr med en vagn som redan dött sporadiskt kändes inte så lovande…

Trevligt nog tog fordonsledningen mig på orden och skickade iväg mig lite sent med det fordon som skulle blivit utbytt, från början var tanken att byta i Norrköping, inte fullt så optimalt, och inte heller blev det så, vi fick med mycket stor spänning fortsätta tillbaka till Tranås, och sedan till Linköping med det fordonet, sen fick det inte rulla en meter till utöver resan ner till verkstaden. Under tiden funderade vi vidare på vad vi skulle kunna tänkas köra med, fordonsläget är ju inte sådär jättebra just nu, och allt som stod i Linköping tillgängligt var antingen upptaget, fel på, eller borttappat (ja, man kan tappa bort ett tåg, det är så att säga spårlöst försvunnet…)

Efter lite om och men blev vi till slut inställda Linköping – Norrköping – Linköping, för att jag skulle få en timme på mig att “hitta något som rullar!”.

Faktum är att jag lyckades, och efter en lyckad kapning av ankommande regionaltåg från Gävle fick vi till slut ett tåg att fortsätta åka med resten av kvällen! Och inte var jag direkt missnöjd heller, istället för att sitta och skramla runt i en pendel hela natten norpade jag alltså en av våra dubbeldäckare, X40! Och jag måste säga, det var rent av trevligt att åka pendel denna kvällen när man fick åka X40! Visst, det var väl på marginalen att den rullade, och alla dörrar fungerade inte, och jag fick springa på utsidan för att kontrollera broms till/från istället för att titta på en gullig lampa som tänds/släckts, men vafan, jag är inte så kräsen!

Dessutom var det riktigt kul att få köra X40 med resenärer som faktiskt uppskattar det tåget, annars är det mest klagosång från de som inte inser hur bra de har det…

Men, det får nog räcka för nu, var lite pyssel nere på bangården sen bara för att få ihop allt som det skulle stå, men inga allvarligare katastrofer att rapportera!

Sovit gott har jag dessutom gjort sen, när jag väl kom hem där mitt i natten!

Helguppdatering

Jaha, lördag förmiddag, lite lätt småsegt sitter man här men en liten pojke i knät som låter i takt med att mitt knä hoppar…

Varit lite tunga dagar nu i veckan, vinterdagar på järnvägen är milt sagt spännande! Två dagar i raken på Gävle som utvecklat sig i princip lika båda två, nästan helt problemfritt på vägen upp, allt annat än problemfritt på vägen hem!

Torsdagen åkte vi förvisso lite sent från Linköping, men inget man inte kan komma ikapp, marginellt sen upp till Gävle, lite strul vid ihopkoppling av två tågsätt där uppe, men lunchen intogs i lugn och ro! Hemresan däremot, började med växelfel, sen fick vi veta att man skulle sno 3 av 5 vagnar av oss i Stockholm, på pendlartåget nummer 1 bland våra tåg, det som går 16:40 från Stockholm, grattis! Kan vi säga att det var lätt totalt överfullt..? Visste inte att så många människor kunde få plats på en sådan liten yta! När vi kom till Nyköping var det påfallande likt en sådan där clownbil som det bara rasar ut folk ifrån, helt galet!

Inte blev det bättre sen heller, in mot Norrköping låg vi sisådär 1 timme och 15 minuter efter tidtabell, yey! Det blev inte bättre sen heller, vi lämnade Norrköping exakt 3 timmar efter tidtabell, tack vare att inte bara en, utan TVÅ pendeltåg havererat i Kimstad ungefär i den vevan vi kom till Norrköping, grattis..!

Fredagen då, skulle egentligen åkt samma tåg till Gävle som på torsdagen, dock gick inte riktigt detta då mina tre timmars försening från dagen innan såg till att nattvilan sprack! Woho!

Istället blev det, Gävle, två timmar senare, suck!

Även denna dag flöt det ruskigt bra på väg norrut, visserligen sent från Linköping men rullade in och stannade på Stockholm C exakt på sekunden i rätt tid, kan hända att jag kände mig rätt nöjd just då..!

Vidare norrut, inga större problem, endast en marginell försening in i Gävle, lite mat, rullade hemmåt utan större bekymmer, och det funkade ju nästan toppenbra…

I Uppsala visade folk sig från sin mest korkade sida, igen, man tycker det borde vara lite mer svinn på folk i den staden så som de beter sig… Resulterade i ett uppretat utrop från min sida på vägen söderut sen, med lite refereringar till att det nyss inträffat en dödsolycka orsakat av en dum människa, och att det är fullständigt livsfarligt att bete sig på fel sätt i närheten av tåg. Tror knappast att det hjälper något, men man kan alltid hoppas..!

Lagom till en 5-10 minuter innan Stockholm flöt det fint, sen tvärstopp, bråk på pendeltåget som låg framför, vilket resulterade i ett polisingripande ombord på det tåget, och 20 minuters försening för vår del…

Därefter fick vi vackert stå en stund extra både i Stockholm och senare Flemingsberg i väntan på försenade resenärer från anslutande tåg, suck! Som mest var vi 37 minuter efter tidtabell. Här gav jag dock mig fan på att köra ikapp så mycket som möjligt, och när vi närmade oss Norrköping hade vi minskat det till 20-22 minuter, men guess what, stopp igen, godståg framför, dubbelsuck!

Åter nästan 30 minuter sen ut från Norrköping, lite fantomkörning in till Linköping och slutnotan blev till slut på 22 minuter sen hem, pah, frustrerande!

Ikväll väntar det lite fyllependlande, med tåg som knappt fungerat senaste veckorna, känns som att det blir en låååååååååång kväll, och jag som inte är motiverad ens minsta lilla..!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén