ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: förarmiljö

En flash i gråvädret

Vad gör man bäst en grå februarimåndag såhär dagen innan födelsedagen? Klart man åker och provkör bil!

Efter några veckor av att fokusera på annat smått och gott så blev det idag dags att lämna boet en smula för att ta sig an Peugeot 308 SW, en bil som mötte blandade åsikter bland vänner och bekanta när det senast var aktuellt. Dagen före Juni rent av…

Peugeot 308 SW

Den tveklöst största fördelen med Peugeot 308 SW är väl prislappen. En högst förmånlig prislapp jämfört med många andra alternativ vi tittat på. För en bra bit under 3000 kr per månad får man en relativt flådig fransos med gott om plats mellan baksäte och baklucka. En nog så viktig detalj för våra nya behov!

Läs mer

Näste fransos till rakning

Om det är mersmak eller rent sammanträffande kan ni gott få gissa er till, men efter gårdagens succé (?!) med Citroën Grand C4 Picasso kom så turen idag till Renault Kadjar, en relativt ny crossover från biltillverkaren som även gjorde den första bilen jag övningskörde i samt sedan körde på regelbunden basis.

Renault Kadjar

Mycket har dock hänt sedan den Kangoon tillverkades 1998, den saken är säker. Renault Kadjar är en smula eller tusen mer ombonad och trivsam att vistas i. Lastkapaciteten kanske inte är lika fullt enorm men även i den här bilen får man ett respektabelt lastutrymme i skuffen.

Bilen, som uppenbarligen heter Onsdag, var utrustad med en sexväxlad manuell låda kopplad till en 130 hk stark dieselmotor som räcker mer än väl till för att sätta 1,6 ton fransos i rörelse. Jag var dock inte helt övertygad om samspelet mellan motor och växellåda i lägre hastigheter, vilket kan bero på klassiskt handhavande, men riktigt så usel förare hoppas jag inte att jag är? Allt eftersom hastigheten och växlarna ökar så blir det hela mycket smidigare och mer lätthanterligt och bara man låter bli att sakta in och än värre, stanna, så löser sig allt!

Utrustningspaketet som lånebilen var utrustad med går under namnet Bose, vilket uppenbarligen har vissa kopplingar till ljudprylstillverkaren med samma namn. Högtalare och dylikt bär nämligen även de upp namnet och en snabb koll av stereon talar för att de kan ha haft ett och annat med det hela att göra. Jag är dock inte helt övertygad om det förträffliga i att sätta en blank och fin BOSE-logga på högtalaren i främre panelen, eftersom den speglar sig så strålande väl i vindrutan konstant!

Renault Kadjar interiör

Förarmiljön var annars överlag riktigt trevlig även om kvalitétskänslan enligt mig inte når fullt upp till de tyska tillverkarnas. Det är lite plastig känsla över vissa reglage och även om Renault inte står för fullt lika mycket franska påfund som sitt syskon Citroën så finns det allt en och annan finess man undrar en smula över. Bästa exemplet på det är väl fjärrkontrollen till stereo-/telefonkoppling som sitter bakom ratten och vars text därmed är helt skymd…

Prismässigt ligger dock bilen hyfsat väl till, då den med lite mer nertonad utrustning än testbilen hamnar på ca 4100 kr/mån på privatleasingavtal. Den bilen jag och säljaren spikade ihop var då utrustad med en lite klenare 110 hk stark motor kopplad till en automatisk dubbelkopplingslåda, vilket jag tippar på kan vara en riktigt trivsam kombination med teoretiska utsläpp neråt 0,4 l/milen.

Säljaren för övrigt, förtjänar ett helt eget omnämnande, eftersom det tragiskt nog på alla dessa provkörningar är den första kvinnan jag haft att göra med. Väldigt kul att få träffa på och prata med en kompetent kvinna i ett annars så otroligt mansdominerat yrke. En eloge till Elina på Helmia i Karlstad alltså!

Nåväl, vidare till bilen igen, det som faktiskt är huvudsakligen relevant.

Även om det var en klart intressant provkörning så ligger nog Renault Kadjar inte bland toppen utav tänkbara kandidater, mer på kanske-listan i så fall. En ganska välbefolkad kanske-lista om vi ska vara ärliga. Det var en trivsam körupplevelse med gott om utrymme i kupén men med lite väl hög inlastningshöjd i skuffen. En skuff som inte var särskilt enorm heller för den delen, åtminstone inte så stor som jag väntat mig sett till bilens storlek.

Det är inte omöjligt att det kan bli återbesök hos Helmia för att titta på Kadjar en gång till, men det känns inte helt sannolikt just nu. Däremot räknar jag kallt med ytterligare återbesök när tid finns för att titta på vad de mer har att erbjuda i form av Ford och Volvo, men mer om det senare, tillsammans med ytterligare ett inlägg om provkörning av bil samt tre tilltänkta videoklipp också.

När tid nu finns för det…

Vive la France

Även om vi har hittat en ganska klar favorit i form av Opel Astra Sports Tourer så är det i sig ingen ursäkt för att sluta provköra bilar, inte på något sätt. Fler kandidater skall testas och bedömas innan det ens börjar bli i närheten av att komma till någon form av beslut.

Den här gången har turen kommit till Citroën Grand C4 Picasso, vilket inte var det jag intresseanmälde mig för men som ändå fick bli ändå, för att få en smak av vad det mest franska av franska bilmärken har att erbjuda. Även om det nu må finnas fler franska bilmärken, Peugeot och Renault inte minst, så är ingen av dem riktigt lika franska som Citroën på något sätt.

Citroën Grand C4 Picasso

Exteriört är jag tämligen kluven, en del av mig tycker den är sjukt läcker, en annan del av mig blir lite smått skeptisk och börjar överväga att lägga in mig på vårdhem. Den har sina linjer, sina stunder, sina goda tankar, samtidigt som den är jäkligt udda. Eller ja, den är fransk, så är det nog!

Färgen på lånebilen uppskattar jag dock, klart bättre än vit, svart och silver i dess variationer. Lite sådär isblå så att säga?

Väl bakom ratten känns bilen precis sådär enorm som den ser ut, alternativt en smula värre ändå faktiskt. Slagskeppskänslan är värre än den i Honda CR-V och det känns som om man vrider en fullstor turistbuss runt farthinder och korsningar. Inte jätteimponerande faktiskt.

När man väl kommer över den värsta, inledande känslan av slagskepp så är det trots allt en ganska trivsam känsla där inne, allra helst när vägen är rak och man är utanför stadsmiljöer. Det slår mig ganska väl att inuti Grand C4 Picasso så kan man nog åka tämligen bekvämt, ganska långt och under ganska lång stund. Säga vad man vill om franska bilar, men de är faktiskt ganska goa att åka med i!

Citroën Grand C4 Picasso interiör

Förarmiljön däremot. Så mycket knappar. Så mycket franska idéer. Så konstigt jämfört med allt jag är van vid!

Huvudsakliga instrumentet med hastighetsmätare och allt sitter i mitten av panelen. Fullt normalt för en (väldigt) fransk bil. Jag är inte alls övertygad om det förträffliga i det här, men de som gillar franska bilar kanske uppskattar det?

Rent grafiskt så kan jag dock inte klaga, den digitala panelen flyter bra och är riktigt snygg faktiskt, bra mycket bättre än många andra varianter som jag provkört på sistone. Förutsätter att man även kan förändra gränssnittet lite efter eget tyckte och smak, det känns som det borde gå efter vad jag sett i menyerna lite snabbt.

Den nedre panelen är av touchtyp och verkar registrera avtryck sådär, en tydligt tryckkänslig panel till skillnad mot de kapacitiva panelerna på moderna smartlurar och plattor. Upplevde gränssnittet som en smula rörigt och definitivt inget man bör pilla på under körning.

Överlag tycker jag det är alldeles för mycket knappar och reglage som inte känns helt uppenbara i förarmiljön, allt kräver en hel del eftertanke och fokusering vilket man inte direkt har tid med när man kör runt på ett slagskepp. Det enda som överraskade mig positivt var att farthållaren var lättare att dra igång på Grand C4 Picasso än den var på Astra Sports Tourer. Ett fint slag mot tysk effektivitet sådär.

Föga förvånande så är det gott om plats i baksätet som i sin tur är tydligt uppdelat i tre individuella stolar och inte som en enda sammanhängande soffa. Bra med benutrymme och definitivt inga problem att få plats där som vuxen. Det inbyggda bordet som finns på baksidan av förar- och passagerarstol var bara att glömma med vuxen benlängd dock…

Det finns även en tredje rad med stolar att fälla upp i skuffen, något som kraftigt inkräktar på mängden bagageutrymme. Med den raden nerfälld så finns det dock gott om plats för att lasta livets alla små tillbehör.

Nu är det här en bil som är lite större än vad vi tänkt oss som nästa transportmedel och därmed så ligger den inte på listan över potentiella kandidater för framtiden. Trots detta så var det en klart intressant provkörning för att se vad Citroën har att erbjuda såhär år 2016.

Mer material kommer så småningom, för precis som i de senaste fallen så har det varit kameror monterade under provkörningen. Ska bara hitta tid till att klippa och klistra också.

Utöver Citroën så fick även en annan återförsäljare besök idag och ytterligare en ligger med i planen för morgondagen, men mer om det senare!

Nyttorunda – dag 319/365

BMW 1-serie interiör

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 1600, 1/60 sek vid f/2,0

Fick ju frågan häromdagen om hur det går med bilen. Fint är väl det korta svaret? Har ju däremot inte blivit värst mycket körning av den i detta ständiga gråväder. Idag fick det bli en liten nyttorunda sådär efter jobbet. Lite flyttkartonger som skulle omplaceras i staden och därefter passade jag på att handla och bränna av ovanstående mycket inspirerande bild. Klockan var som synes 17:10 och bäckmörkret regerade stadigt i kombination med duggregn. Hej november liksom…

Näst ut vad gäller bilen är väl montering av vinterdäck, vilket jag skjuter på om och om igen. Tänkte ha det gjort igår, blev inget. Nästa vecka kanske? Vilket årtusende som helst sådär kanske..?

En salig blandning

När Karlstad återöppnade som åkstation så bestod vår körning av X2 samt Rc3/Rc6, vilket på intet sätt är fel, snarare en väldigt trivsam blandning i sig. Sedan i somras har blandningen utökats med ännu en fordonstyp, X52E på sträckan Karlstad – Göteborg och i samband med övergången till T13 så blev det ännu en, X55, vilket i grunden är i stort sett lika som X52E men utan att vara det ändå.

För även om en Regina är som en Regina, vilket det är, så skiljer sig det ändå lite i hur man arbetar. Ser man till ren förarmiljö är skillnaden mellan X52E och X55 högst marginell, mindre kosmetiska skillnader kort och gott. Däremot sett till insidan av tåget är det en högst markant skillnad, till det bättre i X55 så klart.

X55 3349 i Hagalund

Något som fascinerat mig var gång jag hittills kört X55 är hur motorstarkt det är, man får verkligen tänka sig för hur man agerar med pådraget för att det skall bli en något sånär trivsam upplevelse inne i tåget.

Fram tills igår hade jag endast haft blandade turer med körning på X55, d.v.s. X2/Rc åt ett håll och X55 på returen, eller tvärs om för den delen. Gårdagen bjöd dock på en heldag med dessa nya, fina tåg.

Tidig morgon bjöds det på, klargöring och framväxling av tågsätt till gårdagens tåg 622 Karlstad – Stockholm följt av körning på detsamma. Därefter en stunds rast på Chateau Lunden följt av ny klargöring och retur till Karlstad med tåg 633 innan det vankades ledig helg.

Såväl resan till som från Stockholm gav väldigt avslappnad och bra körning, i stort sett helt och hållet fritt från bekymmer. Man kan även konstatera att vissa tåg har helt klart mer luft i sina körplaner än andra tåg. På vägen upp mot Stockholm var det närmast svårt att hålla tidtabellen, man hamnade konstant någon till många minuter tidigt!

Returen hem till Karlstad var lite mer av det vanliga slaget, någon minut luft här och var vilket slutade med rättidig ankomst hem inför helgen. Hemresan bjöd dock på en aning mer frustration då man än en gång kunde konstatera att ett fel i banutrustningen strax utanför Kristinehamn, som leder till systembroms ända ner till stopp, fortfarande inte är åtgärdat. Detta fel har anmälts till Trafikverket ett otal gånger, minst ett 10-tal av mig själv, utan att något blir bättre!

Till nästa vecka väntas ännu en god dos variation, körning på både Göteborg som Stockholm med såväl X52E, X2, X55 och loktåg. Utöver detta blir det även en dos utbildning och en dag reservsittande för att komplettera det hela.

Om nu bara vintern fortsätter hålla sig på behörigt avstånd så kan det här bli hur bra som helst!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén