ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: felsökning

Utedag i Göteborg

Idag har det varit ruskigt bra, soligt, varmt, skönt, dock lite blåsigt av och till. Dessbättre har vi dessutom spenderat nästan hela dagen utomhus, i och omkring fordon. Gjort klargöringar, sparkat liv, letat lite fel och annat sådant skoj, mycket bättre än att plöja Powerpoint-presentationer och kopplingscheman!

Dessutom har vi även pysslat med något så fascinerande som övergångskoppel, dvs ett sätt att koppla ihop en ledsen X2 med ett friskt lok, och därmed kunna släpa hem eländet. Mastig liten makapär på sisådär 65-talet kilon, mycket charmigt att lyfta, bära och därefter montera på tåget, inget man gör själv direkt, i varje fall inte normala människor.. 😉

Trots allt promenerande bland makadam och tåg, så kunde man inte få nog av den härliga vårsolen, och det fick därmed bli en promenad upp längs Avenyn här i Göteborg efter dagen i skolbänken var slut, jakten gick efter något bra ställe att sätta sig på för någon timme eller så, dock gick vi lite bet här. Istället fick det bli McDonalds och sätta sig på kajen vid Barken Viking för att avnjuta den onyttiga maten. Riktigt gött att sitta där i solen och njuta, förhoppningen är att kunna få sig lite färg också kanske, vore ju inte helt fel såhär tidigt om året!

Nu sitter man på hotellrummet igen, spelar lite musik i lurarna i väntan på att något intressant skall trilla in på TVn, som jag dock gärna undviker denna veckan då den brusar så fasligt…

Däremot är rummet i övrigt riktigt trevligt, utsikt, minibar (lätt svindyr…) och faktiskt helt okej säng! Synd att man aldrig kommer ner i den i vettig tid bara…

En sån där stund..? Även känt som generalfel Gävle…

Konstigt det där, tåget upp till Gävle idag var samma som jag hade igår Linköping – Gävle t&r, då fungerade det i stort sett alldeles utmärkt.

Såg lovande ut på bangården idag, men lagom uppe vid plattform så fick vi ett så kallat franskfel, som i sitt namn säger att det har med fastbromsningsskyddet att göra, dvs tågets variant av låsningsfria bromsar. Nu skulle man ju kunna tro att detta endast har inverkan på bromsen, men nejdå, vi får inte glömma att dessa tåg är en fransk konstruktion, och som sådan måste det ju även medfölja lite annat skoj också, inte sant?

Så, med detta fina fel, som kallas WSP-fel (Wheel Slip and Slide Protection, fransmän kan inte räkna antal versaler heller…), så får man lite annat skoj, dels försvinner en bunt funktioner som typ att kunna visa ombordpersonalen att det är klart för avgång, att kunna koppla isär ihopkopplade tåg, att kunna stänga av tåget (!?), samt att det lite sådär för skojs skull stänger av två dörrar/vagn, max hastighet 160 km/h istället för 200 km/h, lite lätt sammanfattat sådär…

Franska fel dvs…

Men men, just för närvarande har vi inte sådär jättehöga krav, utan så länge saker och ting rullar så petar vi inte på något. Just detta franska fel hade dessutom en tendens att reparera sig själv av och till, jättespännande…

Men det rullade i alla fall.

Och till Gävle kom vi, nästan något sånär i tid faktiskt, tömde tåget, aktiverade upp åt andra hållet och puttrade ner till bangården, och någonstans här blev tåget jättesurt på mig, likt en kvinna med hemsk PMS bestämde sig vår lilla dubbeldäckare för att strejka, ganska precis när man ställt in sig på att vara klar för dagen, när man börjat skymta hotellsängen där i fjärran.

Som alltid annars så parkerade jag snyggt och prydligt (aka lätt chansartat) och gjorde i ordning för att byta hytt igen, vilket ju nästan gick bra. Jag vet inte om det var något jag sa, eller om tåget blev ilsket när jag sparkade av snö mot det, men här så hade det fått nog, och under en alltför stor tystnad promenixade jag mina 80 meter sisådär till andra änden, för att inse att tåget inte ville starta, alls.

Nu är det ju så genialiskt byggt att det finns två s.k. strömavtagare som, enligt namnet, hämtar elen från kontaktledningen ner till tåget. Första varianten med bekymmer av denna sort är att prova den andra, för just dessa tåg har två st. Men, självklart, allt enligt Murphys Lag, återfinns just denna strömställaren i, gissa vad, andra änden!

Suck, mutter, pust och stön!

Efter promenaden tillbaka kunde vi dock lite snabbt konstatera att det spelade minsan ingen roll vilken av dessa strömavtagare man valde, tåget var precis lika tvärkinkigt ändå, och ville inte starta.

Ungefär här börjar det bli lite svettigt, får man ingen ström från kontaktledningen så drivs allt i tåget av batterier, batterier tar slut fort, allra helst såhär års, med kyla och allt sådant elände. Dessutom försvinner all underbar tryckluft all världens väg attans fort när kompressorn inte går, vilket den inte kommer att göra när batteriet dör, och tryckluft, det behövs för att kunna hålla dessa strömavtagare uppe…

Liten tänk snabbt sekund och vi tar ner allt, slår ifrån batteriet för att spara lite på det, på med ficklampa och fram med manualen till tåget, nästan lite mysfaktor nu! Far iväg inne i tåget för att kontrollera dessa tips och råd från coachen (manualen..), men gissa vad, inget fel finns. Inget fel indikeras heller i den fina lilla datorn vi har till hjälpmedel, alltså är det inget fel, bara det att det inte funkar…

Franska fel..!

Ungefär samtidigt som jag äntligen får svar i luren med driftstöd så hoppar liket (tåget) igång igen, mycket samarbetsvilligt, inga problem alls här inte… Gör dock ett val att välja en specifik strömavtagare, den som tydligen funkar, och meddelar driftstöd om denna franska finess.

Liten tröstgåva får jag i varje fall från driftstöd, som säger att X2000-tåget som kom efter mig, också lagt av nu, och därmed leker jättestor stoppbock inne vid plattformen i Gävle. Tur det finns fler sådana…

Släcker efter mig, springer fort som attans därifrån medans det ännu inte gått sönder igen, och passar även på att slänga några ord med den andra stackaren med ett dött tåg i Gävle, önskar honom lycka till och knatar upp på mitt efterlängtade hotellrum.

Och där sitter jag nu, försöker flörta upp kudden borta i sängen till att hålla mig sällskap genom natten, trösta mig lite sisådär!

För imorgon då väntar än mer franska finesser, franska fel, och samma vagn jag ställde av idag, så underbart det kommer bli!

Fredag är jag ledig, om jag kommer hem imorn då dvs..?

Sa jag förresten något om franska fel..?

Pust, suck, stön!

Två uttröttande arbetsdagar på raken har nu avverkats, två till likadana kvar. Fast de återstående hoppas jag flyter betydligt bättre än vad de senaste två gjort..!

Började vid 12 snåret igår på turen som sträckte sig ända in till idag, ett varv till Tranås, mutter mutter, och sen iväg mot Gävle för att sova över där uppe, yey..!

Pendeln går ju som vanligt fint, inga större bekymmer annat än att det känns något surt att pipa iväg åt fel håll när man så småningom ska till Gävle, men men. Början på Gävle-svängen inleds bra, endast en avstängd toa, det kan man ju leva med, finns trots allt hela två till i tågsättet!

Sen däremot, börjar det skita sig duktigt, mellan Vagnhärad och Södertälje börjar det roliga, något som kallas för WSP fel, en liten grej som fransoserna som byggde tågen tyckte vore jättebra om det slog ut typ allt annat också när det felar. Men men, ny maxhastighet 160 km/h istället för 200 km/h, kan man ändå leva med, ett tag, kan ju i varje fall ta mig in till Stockholm C där man har lite tid att meka en sväng!

Här prövar vi lite omstarter, fälla säkringar i olika omgångar, men no luck, dags att åka vidare och hastigheten är fortfarande max 160 km/h, suck, stön, pust! Ringer och tigger till mig lite tid på Arlanda för att försöka lite mer med fler säkringar efter tips från teknisk rådgivning, får byteshandla till mig det mot att Upptåget får gå före från Upplands Väsby, men men, alltid någon minut extra.

Fast inte hjälpte det, den dumma felande datorn vill inte vara med och leka, och därmed får vi fortsätta puttrandet mot Gävle i samma gamla 160 km/h, med tåg före, och bakom, och med en massa snöyra, yey! Kommer till slut upp med fina 35 minuters försening, underbart! Försöker lite till att få ihop skiten innan vi kör ner och ställer av det på bangården i Gävle, men det vägrar, kör ner, ställer av och försöker lite ytterligare innan jag ger upp, drygt en timme efter min ordinare avslutningstid, ska ju trots allt upp tidigt på morgonen efter..

Idag då, kunde man få ett fungerande fordon idag tro? Pah, ingen sport det heller tydligen, denna gången inte så allvarligt, inte till en början, bara lite lätt bromsdator fel som inte stör sådär jättemycket, inget som hindrar hastigheten eller så. Dundrar på så tjusigt så ner mot Stockholm och hemmåt, och klarar mig nästan ända fram till Uppsala innan skiten tackar för sig, plötsligt blir det något roligt komunikationsfel som flippar ut datorn helt, blinkar FEL ilsket i orange över hela skärmen, på alla val, woho..!

Tar mig i varje fall ner till Stockholm C med samma gamla 160 km/h som gårdagen bjöd på, där hade vi idag hela 25 minuter på oss att fixa fel, passar på att ringa och tigga ut jouren i Stockholm när vi åker från Arlanda, ett par extra händer och en vaken hjärna till är ju inte helt fel.

Nu börjar det roliga dock, försöker med omstart av tåget för att få bort felen, hjälper inte, prövar större omstarten, hjälper inte heller, och nu tappar vi dessutom bort den bakre tågdelen samt lite mer grejjer i den främre, underbart! Jouren hjälper till och aktiverar på den bakre istället, och nu hoppar den till slut igång, däremot är främre fortfarande kaput. Efter lite om och men, fram och tillbaka och en hel del telefonsamtal beslutar vi att koppla isär de två tågdelarna, och bara köra med den bakre, bara o tömma och flytta folk, kopplar isär och ska nu ge mig på att försöka få igång bromsdatorfelet som nu är lite mer påträngande.

Tjenare, detta resulterar i ett helt tvärdött tågsätt, nersläckt och vägrar starta, underbart, mitt i rusningen på Stockholm C, tågklareraren bara skrattar när jag ringer och säger att det nyss fungerande tågsättet nu också är dött, underbart..!

Lyckas efter en hel del mer eller mindre vänliga ord uttalade om fransmän, teknik och morgonstrul få igång skiten, dock fortfarande med bromsdatorfel, som med lite assistans från teknisk rådgivning går igång till slut. Nu är det bäst att passa på och dra innan någon ångrar sig, och tåget fortfarande fungerar, skyndsam koll av de viktigaste funktionerna, samtal till fjärren om att vi kan åka helst nyss och snart rullar vi.

Här efter fungerar tack och lov allting fint, enda incidenten här efter är en stackars påkörd liten fågel, synd om den! Ankommer till slut till Linköping med en gosig liten försening om 58 minuter, i varje fall rätt sida timmen! Får avlösning av en vänlig jour som kör ner tåget till bangården, så att jag kan sätta mig i bilen och åka hem!

Väl hemma, blev det en tupplur tillsammans med Angelika, välförtjänt sådan, faktiskt!

Nu vill jag ha en lugn tur till Gävle imorn, och en ännu lugnare tur hem på lördag, faktiskt, det förtjänar jag..!

Så det så..!

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén