ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: favorit

Nästan rätt…

Tro det eller ej, redan på första arbetsdagen och dessutom ganska tidigt på den, såhär efter långhelg, så fick jag svar på mitt önskemål om provkörning utav Skoda Fabia Combi. Ett stort steg framåt för min relation med Lecab som återförsäljare!

Första bästa lediga tid (typ…) bokades därmed in för provkörning, komplett med brasklapp om tremånaders bebis som förgörare utav planer.

Väl framme i bilhallen så fann vi relativt snart en Fabia Combi att klämma och känna på samt göra ett av de absolut viktigaste testen vi har just nu, se hur väl barnvagnschassit får plats!

Barnvagnschassi i Skoda

Som synes så går det in alldeles fint på längden istället för på tvären, så som vi för stunden jobbar. Lämnar alltså lite plats över för packning utöver barnvagnen. Smidigt!

Läs mer

Det här med favoritbrännvidd

Det har tidigare nämnts på bloggen lite gällande favoritoptik och av en händelse så har de två senaste varit utav samma brännvidd, 35 mm och från tillverkaren Zeiss. För stunden är det, trots att det ligger till försäljning, mitt Zeiss Loxia 2/35 och det bytte av mitt tidigare Zeiss Distagon T* 2/35 ZE som i sin tur bytte av Fujifilm XF 35 mm f/1.4, ja, ni förstår…

Det intressanta kring detta är dock att jag uppenbarligen tycks bli lite extra kreativ med just den här brännvidden med. Jag håller nämligen på att kika på canvastavlor efter önskemål från en köpare och av en händelse så råkar tre av fyra utvalda bilder vara tagna med just 35 mm-optik. Ett ganska talande exempel på att det man själv trivs med även resulterar i bra slutresultat skulle jag säga!

Exakt varför jag uppenbarligen trivs så väl med just 35 mm vågar jag mig inte på att uttala mig om, det finns säkert en halv miljon olika anledningar eller så, men trivs med brännvidden gör jag uppenbarligen. Trots det så ligger som sagt mitt Loxia till försäljning och jag dreglar istället så smått över ett annat objektiv, Sony FE 35 mm f/1.4 ZA som med större bländaröppning ger mig smått perversa drömmar om ljuvlig bakgrundsoskärpa och enkelheten i autofokus.

Sony FE 35 f/1.4 ZA

En stadig pjäs på dryga 600 gram och en helt hyfsad längd, nästan på gränsen för vad som ser rimligt ut på det lilla α7 II-huset. Prislappen är även den ganska stadig, så viss omorganisering av kameraväskan behöver liksom ske för att finansiera det hela. Men det kanske det kan vara värt, såhär lite med facit i hand på vad jag uppenbarligen fotograferar mest med?

Jag har redan dreglat över objektivet i fråga en gång hos en fotohandlare i Göteborg och risken är att det kan upprepas än fler gånger. Många fler gånger om vi skall vara sådana…

Vad säger ni som läser detta och är fotointresserade, har ni någon favoritbrännvidd som aldrig sviker er och er kreativa sida?

Finåk – dag 118/365

SJ littera X2

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/250 sek vid f/11

Det är (tyvärr) inte var dag man får åka såhär fint numera! Allt som oftast spenderar jag tid i någon del av Regina-familjen alternativt loktåg, men idag, idag var det dags att finåka på riktigt. Inte nog med att det vankades X2-körning vilket alltid är en favorit, utan det var dessutom i formen X2 och manövervagn, d.v.s. hela färden upp till Stockholm var komplett med korglutning och allt.

Detta är och lär förbli min personliga favorit vad gäller fordon, trots att det finns mer lättarbetade maskiner som i övrigt passar latmasken inom mig. Men det är något alldeles speciellt med dessa relativt gamla damer, det är en särskild känsla som inte finns i några andra fordon. Det kan vara för att det var det första fordonet jag körde, kanske för att X2000 i sig var något väldigt fränt och häftigt när man var liten, eller så är det något helt annat.

Speciellt är det dock alltjämt, varenda gång!

En ny favorit

Jag har en ny favorit här i staden, nämligen ett fik, beläget inte mindre än i samma byggnad där Löfbergs Lila rostar sitt kaffe, och det är även Löfbergs Lila som står bakom fiket som går vid namnet Rosteriet, detta innebär att det inte bara finns kaffe och de sedvanliga varianterna vi alla känner igen, utan det finns även flera olika blandningar av kaffebönor att välja på, eller som man även kan säga, rena paradiset!

Rosteriet

Redan vid invigningen var jag där och provsmakade mig en mugg dubbel espresso, som direkt kvalificerade in sig som den godaste espresso jag någonsin avnjutit, det enda som saknades var en bit mörk choklad till, värt att återkomma till vid tillfälle! Nästa tillfälle testade jag en av deras specialare, en s.k. “Bad Boy” som bestod av 12 cl espresso med en liten skvätt mjölk till, en ögonöppnare helt klart!

Idag var det dags för nästa besök i gott sällskap av kollegan Stefan, och för ovanlighetens skull blev det en svart kopp kaffe, tyvärr har jag glömt vad kaffesorten hette, men riktigt gott var det, pressobryggt i en pressokanna anpassad för just en kopp, komplett med ett litet timglas som markerade när kaffet var klart för pressning. Till detta fick det även bli en bit chokladpralin med smak av kardemumma, riktig njutning!

I morgon väntar reservtur från 05.00 på morgonen, vilket innebär att man stiger upp någon gång där strax efter 04.00, så ett nytt besök och ännu en “Bad Boy” kanske inte vore helt fel där runt öppningstiden 07.30..?

En sak är dock ruskigt säker, detta Rosteriet kommer bli ruskigt farligt för min plånbok!

Jag var för övrigt även och lyssnade på B&W P5 som jag skrev om igår hos lokala Hi-Fi klubben, njuuuuutning, och ännu farligare för plånboken! Ett par P5, ett avskilt hörn på Rosteriet och lite god musik i öronen, paradis..?

Baliskongruensfel!

Jajamensan, den där rubriken sa er jääääääättemycket va? Knappt så järnvägare vet var det är, ett något sånär sällsynt fenomen, som innebär att övervakningsutrustningen (aka ATC) läser ett mer restriktivt besked än vad signalen i sig visar. Eller som man också kan säga det, man åker på en grisnit!

Just detta fenomen var dagens favorit tydligen, först på vägen upp mot Gävle blev vi uppringda, och fick skriva en fin liten blankett om att just ett sådant fel kunde uppstå norr om Södertälje (Malmsjö U10 för att vara mer exakt då..!), efter detta följdes många förvirrande tankar om hur tusan det nu var man skulle göra i sådana fall, inte alltid som det stora röda regelverket (SÄO…) är helt med i skallen…

Men men, vi klarade oss utan några fel, puttrade istället på som vanligt upp till Gävle, utan några större missöden, större delen av vägen hem gick strålande också, trevligt sällskap och snällt tåg. Ner till Stockholm C kom vi lite tidigare än planerat, toppen!

Allt fint för utfart, grön fin signal, brummar iväg så sakteliga, snyggt och prydligt, ända tills vi kommer till signalen, där ovan beskrivna grisnit infinner sig, plötsligt fick övervakningsutrustningen för sig att signalen stod i stopp (dvs icke-grön), schpännande, tvärnit, till och med ett väldigt spontant, förvånat “Va i helvete!?” slapp ur min mun.

Snabbt samtal till fjärren löste det hela med att vi fick åka vidare, signalen var grön precis som den skulle, bara jag och mitt självförtroende skadat..

Sen flöt det så fint hela vägen hem, mysigt!

Och imorn fick man finjobb, åka pass till Stockholm, köra tåg hem, inte mycket jobb, men alldeles lagom sätt att fördriva en tidigare jour-dag!

Nu är jag dock väldigt trött, även om min son i rummet brevid inte är det, eller egentligen är han det, han måste bara erkänna det för sig själv också..!

Så de så..!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén