ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: farfar

Lillebror är här!

Såja! Djupt andetag nu! Rubriken är givetvis vald för att en och annan ska sätta morgonkaffet i fel strupe. Inte handlar det om någon lillebror till sonen, så roligt ska vi faktiskt inte ha än på ett bra tag!

Däremot, så handlar det om lillebror i familjen Sony här hemma. Kamera alltså. En till kamera. Den sjätte i ordningen eller sådär skulle jag tro? Man kan väl ändå aldrig få för många kameror…

Vad det handlar om är i vilket fall Sony RX100 III, d.v.s. den näst senaste generationen utav avancerade kompaktkameror från tidigare nämnda tillverkare. Därmed också ganska lika i stil och byggkvalité jämfört med min Sony α7 II som numer alltså är storebror. Utöver dessa två finns det någonstans i lägenheten även en farfar, Dianas inte helt nya α300.

Sony RX100 III

Jag har länge suktat och dreglat över just den här kameran men inte riktigt funnit nyttan i att handla den för närmare 7000 kr. Av en händelse, när jag skulle visa just vad jag hade för tankar till höstens dejt med en solstol i värmen, så sprang jag på just lillebror. Med en gnutta tur så hittade jag ett exemplar som gått som demo-kamera hos Scandinavian Photo i Stockholm till ett riktigt rimligt och bra pris. Klart jag var tvungen att slå till!

I tisdags leverades han och i onsdags var det läge för en roadtrip, ni vet en sådan där dag när man bara vaknar och känner att man måste ut på vägarna och utforska! Självklart fick lillebror följa med och stå för en hel del bilder under dagen, tagna utav såväl mig som Diana, lite beroende på vem som först fick tag i honom.

Nedan följer kort och gott en liten bildkavalkad från vår tur runt Värmland, komplett med utsikt och glass, massor av kärlek och närhet.

Kurviga småvägar

Kurviga småvägar <3

Roadtripfika

Roadtripfika och minionplåster

Storebror

Storebror A7 II medföljde också

Vy från ett berg

Vy från ett berg i hjärtat av Värmland

Min tokiga sambo

Min tokiga sambo, precis så som jag älskar henne!

Med stadig hand

Med stadig hand på väg nerför berget

Kaffedags!

Kaffedags!

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Rakt

Stadig raksträcka mellan Hagfors och Munkfors

Bro över Klarälven

Bro över Klarälven

Kvällsljuset

Kvällsljuset vid någon enslig äng

Totalt klarade vi av en sådär 27 mil på Värmländska småvägar, komplett inkluderat en klassisk felkörning om sådär 2 mil eller så. Väder, vind, vägar och det mesta annat var på vår sida och dagen blev precis vad vi båda behövde.

Samliga bilder utöver den första är tagna med Sony RX100 III, redigerade i Adobe Lightroom med VSCO Film, preset Fuji 160S.

En touch av nostalgi

Menyn för dagen bestod av reservtur, 05.30 – 13.00, passade mig alldeles utmärkt eftersom lavinfaran i facket var tämligen hög, nästan risktillägg för de som skulle skåpa fler saker på senare tid…

Njöt lite av att bo tämligen nära jobbet och steg upp först 05.00, endast mindre nödvändigare uppfräschning, på med kläder och iväg, något som låter lättare än vad det var, den tidigare isen hade nu fått ett bedrägligt lager pudersnö ovanpå, vilket som vi alla vet gör en promenad tämligen spännande.

Men, fram kom jag, fackets innehåll tömdes ut på ett lämpligt bord varpå plockande och läsande började, en kopp kaffe och två koppar te senare var det mesta i ordning, endast det lilla diskreta JTF-ändringstrycket återstår eftersom min JTF råkade vara hemma just för stunden.

Orutinerat nog började jag känna mig nöjd över att endast jobba till kl 13 för att sedan njuta av en tre dagar lång helg, dumt misstag, rent av nybörjarlikt! Fler var det nämligen som utövat Bambi på hal is imitationer under morgonen, och ett personalplanerarhuvud dyker upp i fikarummet med ett litet ord, “Panik!”.

Visade sig att en av mina kära kollegor inte fullt lyckats hålla sig upprät på isbanan utanför, och hade nu en tjusig bula ovanpå handen att visa upp. Såg lite “ajje” ut faktiskt!

Nåja, tack vare att vår “jourtur” är en “reservtur” innebar det att jag inte kunde ta hela hennes tur, det gillar vi! Istället blev det att lite hastigt hämta ut papper och bege sig ner till Karlstad C för att byta av ett tåg som ankommit från Örebro för fortsatt färd mot Trollhättan. Väl framme i Trollhättan väntade sedan rundgång och passresa åter med vändande tåg, åter i Karlstad till kl 14.00, endast en timme senare än ursprungsplanen!

Resan ner till Trollhättan skulle dessutom ske med ett lok av modell äldre – Rc3, dock något modernare upprustat än vissa andra, dessbättre. Flöt på riktigt bra gjorde det också, snömängder till trots!

När vi stannade till för uppehåll i Kil blev det även dags för något tämligen ovanligt, nämligen en uthalkande livs levande tågklarerare med ny tågorder för mitt tåg där ett exemplar var till mig, och ett skulle kvitteras och återlämnas för arkivering. Detta är något som jag är osäker på om jag någonsin varit med om tidigare, högst en eller på sin höjd två gånger. Det normala är att man via telefoninstruktioner får fylla i en blankett med dessa uppgifter, då de allra flesta livs levande (?) tågklarerare sitter i stora driftledningscentraler på konstiga orter som t.ex. Hallsberg!

En sund dos nostalgi över att framföra klassiskt lok-och-vagn-tåg med uppehåll i högst lokalt bevakade Kil som dessutom helt saknar ATC-övervakning och där en ny tågorder tas emot och får kvitteras, nästan så att världen blev lite svart-vit där ett tag, åtminstone ganska vit!

Farfar i Rc-lok

Farfar Arvid i Rc-lok på Stockholm C okänt årtal, även fotograf okänd.

Resten av resan flöt på så smärtfritt så, vad jag minns var alla uppehållen snygga och prydliga trots min inte alltför stora vana med den lite egensinniga bromsventilen som finns på de äldre loken. Dessutom i tid eller något före till största delen!

Väl framme i Trollhättan väntade en snutt rundgång bland blötsnö och slask, och även mina annars så bra handskar var fullständigt genomdränkta efteråt, dessutom kändes inte karriärvalet fullt så glamouröst just när smältvatten från blötsnön droppar ner i nacken när man kryper runt mellan vagn och lok, men jag trivs så väl ändå.

Hemresan blev i stilla god ro som passåkande i tjänstekupén, där det även inköptes en smarrig pastasallad till lunch och kaffetermosen fanns på lagom långt avstånd, gott sällskap i form av go Göteborgspersonal gjorde även resan riktigt trevlig, och rättidig med för den delen!

Och ja, många konstiga tekniska tågtermer, som jag dock inte orkar förklara nämnvärt just nu, någon är tämligen trötter och stavar dessutom som en kratta lite här och var, ni får ha överseende med detta, för nu ska jag snart sova!

Fränt!

Är bara tvungen att skriva ett inlägg till, hittade nyss i tågmuppforumet Postvagnen ett klart intressant inlägg där min farfar omnämns på ett fint sätt, han körde tydligen leveranser av nya Rc-lok en gång i tiden! Hihi, känner mig bara lite stolt då! 🙂

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén