ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: familjeliv

Någon slags sammanfattning

Det är väl närmast lag på att i något format sammanfatta det gångna året? På Instagram översvämmas man utav folks topp nio bilder mest hela tiden, till den nivån att det idag knappt varit lönt att öppna appen alls.

Frågan är dock hur jag egentligen tänkt sammanfatta året på bloggen när året som gått varit milt sagt snålt när det kommer till just bloggande?

Läs mer

Tankar om 2017

Lika självklart som att 2016 skall sammanfattas så bör det väl författas ett inlägg om förväntningarna kring 2017? Det hör väl lite ihop så att säga.

Vissa delar kring detta är väl mer självklara än andra, så som att längtan och förväntan kring kommande förlossning står tveklöst högst på alla listor om det kommande året. Få saker är väl så livsomvälvande som en förlossning?

Om vi bortser från allt vad kommande barn har att medföra så finns det väl ett och annat ytterligare jag ser fram emot det kommande året, på ett eller annat plan. Så vi betar väl av några större punkter såhär bland de första timmarna utav 2017.

Läs mer

Åter till vardagen, årsmodell 2016

Så var då vecka 36 här och i och med det en återgång till vad vi kallar vardag, eller hur man nu skall se det som i järnvägens förlovade land. Hur som helst är det alltså slut på årets semesterdagar och höstens arbetsperiod inleds på brutalaste möjliga vis med två tidiga morgnar á 05:00 och totalt sett en sexdagars arbetsvecka.

Veckans enda lediga dag, torsdag, den skall ägnas åt lite spännande aktiviteter men som i sin tur kräver en tågresa eller två. Det tar emot lite att faktiskt ägna sin enda lediga dag från tågen till att åka tåg, men förhoppningsvis är det värt resan. Mer om det kommer senare i veckan!

I och med återgången till vad vi kallar vardag kommer ju även dessa ständiga tankar på hur vi skall få ihop just en vardag så småningom, när vi har ytterligare ett barn att ta hänsyn till. Det är ingen större hemlighet att två skiftarbetare kommer ha svårt att pussla ihop hem, jobb och barn, det var vi väl medvetna om innan det blev aktuellt, men det känns inte heller som att det går åt rätt håll, att det kommer bli enklare med tiden.

Istället tycks järnvägen i stort förlita sig allt mer på kortare varsel för ändringar och mindre hänsyn till de redan nu små spår av fritid som finns utanför jobbet. En mycket illavarslande inställning i min mening eftersom detta i mångt och mycket påverkar det fysiska och psykiska välmåendet.

Jag får relativt ofta via bloggen frågan från personer som är nyfikna på yrket lokförare och hur det fungerar med familj och barn, en fråga som allt mer ofta på sistone får till svar att det blir svårt att rekommendera yrket till någon som inte har en partner som kan ta ett större lass utav hemmets och familjens gemensamma uppgifter.

Det är väldigt tråkigt att inte längre helhjärtat kunna rekommendera folk att söka sig till utbildningen, utan att behöva lägga till brasklapparna om vad man måste vara beredd att offra i gengäld.

Tro inget annat än att jag i grund och botten trivs oerhört väl med yrket lokförare som så, även om det kanske låter annorlunda i det här inlägget. Problemet ligger inte i yrket och de grundförutsättningar som råder kring yrket som så.

Om det ändå vore så väl att problemet endast var bundet till ett ensamt företag, då kunde man göra något mer handfast och konkret kring det hela, men när hela branschen tycks gå åt samma håll, åt att driva sin personal hårdare och med kortare framförhållning, då blir det allt svårare att se en framtid inom järnvägen alls.

Det känns tråkigt att inleda veckans bloggande med ett så syrligt, bittert (?) och närmast nedstämt inlägg, men det behövde få komma ut. Tyvärr.

Förhoppningsvis kan jag känna lite mer glädje när jag i morgon är åter bakom spaken på min Regina tur och retur Göteborg. Med fyra timmars delvis betald rast mitt på dagen. Annars får vi sätta hoppet till torsdagens aktiviteter för lite mer glädjefyllda inlägg. Alternativt att Apples kommande lansering i veckan livar upp saker och ting.

Hur som helst, årets omgång av åter till vardagen avklarat. Bittert eller ej.

Soffbloggande

Just nu är livet ganska gott, sitter i våran sköna soffa, med en kopp kaffe vid min sida, musiken flödandes ut från högtalarna (Spotify till stereon är underbart!). Nyss käkat en sen frukost, tillsammans med hela lilla familjen, komplett med riktig äggröra och tidigare nämnda kaffe!

Nu börjar det likna lite här hemma, bredbandet kom igång i onsdags här, efter en hel del kämpande med sladdar och annat elände, vem kom t.ex. på idén om att ha första telefonjacket på övervåningen!? Nåväl, en borrmaskin, några svordommar och en lång sladd senare är allt inkopplat och klart i vardagsrummet…

Idag trillade det in ett SMS från Telia om att leveransen av vårat paket skulle dröja tills den 20/5, muttrande gick jag och knäppte på TVn som inte fungerat sedan vi flyttade, i väntan på sagda leverans, för att finna inloggningsrutan från Telia där..?

In med alla koder som leverats och poff så hoppade allt det roliga igång..?

Så nu undrar vi vad det är för paket som kommer levereras först den 20/5..?

Spänningen är olidlig!

Kaffe och MacBook

Det är alltid ett bra recept på hur man startar dagen, en pressobryggare med kaffe, MacBooken öppen på köksbordet framför mig, Kaspian som nöjt springer runt med en sked och plockar med skor som alla läggs i en stor hög på golvet, makalöst målmedveten ung pojke..!

Till råga på allt är jag dessutom ledig idag, så underbart tokhärligt att det finns inte, att få sova ut en stund lite sådär på morgonkvisten var ju inte helt fel!

Sen har det ju på något vis lyckats gå och bli mars också, hur gick det till, var ju nyss som februari började! Men men, mars innebär att det bara är en 6 veckor så tills flytten blir av, och 4 veckor tills det är utbildningsdags, i Göteborg…

Kombinationen av utbildning i veckorna i Göteborg och flytt inplanerad i mitten av april känns väl inte sådär jätteoptimal, men det får gå, på något sätt o vis…

Roade mig igår med att skotta fram en gång ut till förrådet, så att vi kan få fram våra älskade banankartongen inför flytten. Där kan vi snacka om tungt arbete, tänk er runt 60-65 cm snödjup, med endast fruktansvärt tung blötsnö, burr! Det gör ont i hela mig, men fint blev det, och många vackra ord fäldes när snön började falla igen någon timme senare!!

Snöröjd baksida

Den där bilden är dessutom precis överförd via Bluetooth från telefonen till datorn, helt underbart strulfritt! Jag har under de senaste dagarna haft en liten kamp i Windows för att få drivrutiner och annat jäkla elände att fungera, endast för att kunna uppdatera en liten telefon, därför blir man så lycklig när man åter får sitta vid sin MacBook där allt bara fungerar, på första försöket, utan huvudvärk och slitet hår!

Teknik är underbart, när det fungerar! Så därför lägger vi in en nytagen bild på våran son, som aldrig är stilla nog för att kunna ta en mobilbild…

Kaspian med ballong

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén