ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: etcs

Sakta var ordet, del 2…

Sådär för en halv evighet eller två sedan så tog jag upp ämnet om min vid det här laget antika Android-app Uppgift till förare som finns på Google Play butik. En app skriven 2010 vilket i den tekniska världen är minst ett par livstider eller två bort. Appens uppgift är att räkna ut lite smått och gott för lokförare (eller andra tågsättsklargörare för den delen…) och innehåller en och annan antik fras som dog med gamla goa SÄO för många år sedan.

Senast jag tog upp ämnet i fråga så var jag alltjämt inne på att uppdatera appen, eller egentligen mer korrekt, släppa en ny, uppdaterad version.

Efter det, ja, så har det kort och gott inte hänt värst mycket mer på app-fronten.

Däremot så har jag tagit mig tid till att uppdatera den webbaserade varianten och rent av gett den ett helt nytt hem på en egen domän. Helst av allt hade jag velat ha det under en .se-domän, men den var upptagen sådär snyggt och prydligt. Istället fick den på på adressen UTF.nu vilket ju trots allt inte är fy skam det heller. Eller så är det åtminstone en klen tröst…

Hur som helst, så tänkte jag mest av allt annonsera ut att fortsatt utveckling främst kommer att riktas på denna webbtjänst istället för appar. På gott och ont.

Främsta fördelen är att sidan fungerar (förhoppningsvis…) lika bra på alla modernare typer av enheter, oavsett om de kör Android eller iOS. I teorin fungerar den även alldeles utmärkt även på Windows Phone-enheter, men detta har jag helt enkelt inte kunnat testa riktigt än eftersom jag inte har någon sådan enhet.

En annan fin finess är att sidan är skalbar och fungerar därmed fint både på mobila enheter såväl på en fullstor dator. Även detta delvis i teorin eftersom jag inte har hunnit med att testa alla former och färger av upplösningar.

Nackdelen är väl främst av allt att en webbtjänst aldrig blir fullt så smidig som en app som kan fungera oberoende utav uppkoppling och omvärld. Dessutom blir det en smula mer känsligt eftersom inga webbhotell kan garantera 100% upptid 24/7.

Personligen och det är i första hand min åsikt som räknas, så tycker jag ändå fördelarna överväger nackdelarna som det ser ut nu. Förhoppningsvis så håller användarna med även de…

Tanken är nu inte bara på att kunna hålla funktionerna uppdaterade utan kanske även vidareutveckla det hela med ytterligare finesser. Bland annat så har möjligheten att få fram STH baserat på bromsprocent tillkommit, något som kan vara smidigt eftersom modernare ETCS-paneler jobbar med just bromsprocent och inte retardationstal likt gamla ATC2.

Så, jag tar i all småskalighet emot tips och önskemål på funktioner för mitt lilla pågående projekt, ett projekt som firar sådär 7 år i år…

Tågskyddssystem – dag 219/365

X55 3347

Nikon J1, 12mm, ISO 100, 1/125 sek vid f/8,0

Ja, just ordet tågskyddssystem får väl räknas som dagens ord? Allra helst kombinerat med ordet strul då. För just så var min morgon. Strul med tågskyddssystemet. Mycket strul.

Vad tusan är då ett tågskyddssystem? Jo, kort förklarat ett säkerhetssystem i tåg som i Sverige övervakar hastighet och signaler så att lokföraren inte kan köra hur tusan han eller hon vill. Det man förr helt enkelt benämde ATC här i landet. Numera finns det ju fler varianter utav tågskyddssystem med, exempelvis det ETCS-system med STM som ovan avbildade fordon är utrustat med. Men nog med fikonspråk för nu.

Hur som helst så skulle morgonens tåg 624 klargöras och därefter köras till Stockholm för lite rast innan hemresa med tåg 633. Och bortser man bara från en liten detalj så gick väl allt utmärkt. Hade det inte varit för just den detaljen att just tågskyddssystemet i vårt fordon hade bestämt sig för att bråka, så hade det säkerligen kunnat bli en alldeles utmärkt dag det här.

Istället fick jag lov att väcka hjärnan och på alla tänkbara och otänkbara vis försöka övertala den dator i förarhytten vi skulle köra med mot Stockholm, till att faktiskt börja fungera. Helt fruktlöst dessvärre. Istället fick jag till slut ge upp och inhämta tillstånd att köra med just detta tågskyddssystem avslaget istället, vilket begränsar toppfarten till 80 km/h både regelmässigt som fordonsmässigt.

Nu krävs det ju inte direkt något slags matematiskt geni för att inse att har man ett fordon som kan köra i 200 km/h och en tidtabell som är utlagd för om inte just exakt detta men ändå bra nära, så blir det rätt svårt att ens försöka efterlika rättidighet med dessa förutsättningar. Inte blir det direkt lättare när man (med all rätt) blir duktigt nerprioriterad på det med och lämnar Karlstad först 40 minuter efter ordinarie avgångstid.

I höjd med Degerfors hade samtliga resenärer gett upp hoppet om oss och ordnats om till bättre alternativ än att fortsätta med vårt något skadeskjutna fordon. Så det öppnade om inte annat verkligen dörren för nästa plan, det sista hoppet i att få ordning på situationen en smula. Planen var att vända fordonet i Laxå och försöka hålla tummarna för bättre resultat åt andra hållet. Tanken var ju visserligen att prova på denna manöver även om vi haft resenärer kvar ombord, men nu kunde vi dessutom göra det helt utan direkt tidspress på det hela.

Men vänta nu? Vända tåg? Låter väl rätt tungt för den oinvigde? Men det är faktiskt inte så värst farligt. I Laxå kan man nämligen från Värmland köra både söderut och norrut. Kommer man då från Värmland och kör söderut en liten bit, så kan man då byta aktiverad förarhytt på tåget och fortsätta köra norrut från den motsatta förarhytten mot vad man började med.

En klen tröst i sammanhanget var att denna manöver faktiskt lyckades och i denna förarhytt fungerade faktiskt systemet om inte helt 110% som det skulle, så åtminstone tillräckligt nära för att få köra i full hastighet igen.

Tyvärr hjälpte ju inte direkt det situationen som helhet direkt, samtliga resenärer var ju redan överflyttade till nästa, bakomliggande tåg och kvar var endast jag själv, min elev som dagens ombordpersonal. Dessutom började det rinna ut med tid innan det var dags för en obligatorisk rast på det hela. Därmed blev det att lite snyggt och prydligt parkera undan tågsättet i sig på personbangården i Hallsberg, där det vackert fick stå i skamvrån och vänta på en ny förare som kunde ta med det upp till verkstad för omvårdnad.

Vi i personalen fick istället avnjuta en lite väl lång rast i Hallsberg istället, i väntan på att få fortsätta turen hem till vackra Värmland igen ombord vårt ordinarie tåg.

Så, nu sådär efter 3 arbetspass den här veckan så har 3 pass inneburit en eller flera störningar. I morgon har jag reserv och förhoppningsvis så ska jag inte ens så mycket som peta på ett tåg, vilket bör vara ett gott tecken för alla andra som skall ut och jobba och/eller resa. Sen får vi allt se vad jobbhelgen har att bjuda på efter det…

Inspirerande värre! – dag 39/365

Cherry coke

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 3200, 1/125 sek vid f/2,8

Ännu en dag där inspirationen flödar hejdlöst, typ. Eller inte så värst mycket kanske? Alltför kort natt, alltför tidig morgon, alltför sliten och så kryddar vi det hela med en dos av trafikstörning också. Sådär lagom i höjd med Gnesta, körandes rättidigt och bra i våra 150 km/h så tackade tågskyddssystemet för sig och hoppade av färden. Detta innebar en riktigt snygg och prydlig grisnit just i höjd med driftplatsens gräns där omstartsförsöken påbörjades.

Men, trots många försök till konstgjord andning såväl där vi landade såväl som åter inne vid plattform i Gnesta var förgäves, vår maskin hade helt enkelt bestämt sig för att nu fick det minsann räcka för dagen. Istället fick vi plocka av folk vid vår plattform och skicka över dem till den andra plattformen där de fick hoppa ombord ett regionaltåg mot Hallsberg som därefter sedan fick fortsätta mot Karlstad, om än något senare än tänkt.

Efter ett något struligt försök till taxiresa hem från Kristinehamn så var jag och min elev åter i stan strax före 18-tiden, till skillnad från den ursprungligen planerade 15:05. Ungefär i samma veva som allt detta tog väl även all form av inspiration semester och ja, då blir det nog inte bättre än en bild på en flaska cherry coke som får stå som tröst för dagens oflyt.

Märkliga slutsatser

Tar en litet avbrott i pågående bloggvilan såhär i sommarhettan, för likt de flesta så har inte jag heller undgått att notera och fascineras utav onsdagens stora tågolycka i Spanien. Inte heller har jag lyckats undgå medias spekulationer och de många märkliga slutsatser som lyfts fram såväl högt som lågt.

En av de mer märkliga slutsatserna om det hela står SvD och “tågforskaren” Rebecca Forsberg för, som hävdar att ”Färre hade dött med säkerhetsbälten”, vilket i sig kanske är en helt korrekt och riktig slutsats, men endast under förutsättning att olyckan på inget vis kunde förebyggas på annat sätt.

Tåg likt flyg är transportmedel som framförallt i västvärlden är förhållandevis förskonat från allvarliga olyckor med dödsfall eller för den delen allvarligt skadade, åtminstone sett till passagerare och tågpersonal. När olyckor väl sker, för olyckor kommer alltid att kunna ske, så blir det desto mer spektakulärt på grund av de stora krafterna som är inblandade.

Givetvis finns det än mycket kvar att göra för att förbättra säkerheten för ombordvarande passagerare när olyckan är framme, men att föreslå säkerhetsbälten som en åtgärd är långt ifrån rimligt som realistiskt. Detta dels för att kostnaderna i förhållande till faktisk nytta är långt ifrån att vara försvarbara men främst för att en sådan åtgärd snarare skulle få exakt motsatt effekt!

Att införa bälten som bältestvång på tåg skulle med stor sannolikhet få allmänheten att välja bort tåg för andra, mindre säkra färdmedel. En av de största anledningarna till att folk väljer tåget är just möjligheterna att kunna resa på sig och röra sig under färd. Tar man bort en sådan anledning skulle säkerligen än fler välja att resa med bil, något som knappast ökar säkerheten för resenären.

Nu är utredningen utav olyckan i Spanien långt ifrån klar, snarare knappt påbörjad. Därför är det orimligt att uttala sig om eventuell orsak till att olyckan inträffade, mer än att tåget till synes går in i kurvan i en alltför stor hastighet. Detta är något som i en modern järnväg inte bör kunna ske alls, då alla färder i högre hastigheter bör vara övervakade utav tågskyddssystem likt vårt egna ATC-system och det nya ERTMS/ETCS-system som är tänkt att användas i hela Europa.

Exakt varför tåget kunde föras in i kurvan i en såpass hög hastighet återstår ännu att få svar på, ett svar som säkerligen kommer dröja innan man kan ge en fullständig bakgrund till. Utav de rykten som framkommit i media så kan man så smått börja pussla ihop en teori om vad som kan ha hänt, men det är inget jag kommer dela med mig utav här och nu.

Säkerligen kunde liv ha sparats vid onsdagens olycka utanför Santiago de Compostela med hjälp av säkerhetsbälten, men än fler liv hade man sparat genom att bättre förebygga att olyckan ens kunde ske, förmodligen dessutom till ett lägre pris än vad installation utav säkerhetsbälten och allt som hör till skulle ha landat på.

Det är tveklöst viktigt att forska i passagerarsäkerhet ombord såväl tåg som flyg, något annat skulle jag aldrig drömma om att påstå. Men att ta de åsikter som denna “tågforskare” lyfter fram som en absolut sanning för hur man bäst minskar antalet skadade som dödade är mycket farligt. Det bästa sättet att minska antalet skadade som döda är att förebygga att olyckan kan ske över huvud taget!

En salig blandning

När Karlstad återöppnade som åkstation så bestod vår körning av X2 samt Rc3/Rc6, vilket på intet sätt är fel, snarare en väldigt trivsam blandning i sig. Sedan i somras har blandningen utökats med ännu en fordonstyp, X52E på sträckan Karlstad – Göteborg och i samband med övergången till T13 så blev det ännu en, X55, vilket i grunden är i stort sett lika som X52E men utan att vara det ändå.

För även om en Regina är som en Regina, vilket det är, så skiljer sig det ändå lite i hur man arbetar. Ser man till ren förarmiljö är skillnaden mellan X52E och X55 högst marginell, mindre kosmetiska skillnader kort och gott. Däremot sett till insidan av tåget är det en högst markant skillnad, till det bättre i X55 så klart.

X55 3349 i Hagalund

Något som fascinerat mig var gång jag hittills kört X55 är hur motorstarkt det är, man får verkligen tänka sig för hur man agerar med pådraget för att det skall bli en något sånär trivsam upplevelse inne i tåget.

Fram tills igår hade jag endast haft blandade turer med körning på X55, d.v.s. X2/Rc åt ett håll och X55 på returen, eller tvärs om för den delen. Gårdagen bjöd dock på en heldag med dessa nya, fina tåg.

Tidig morgon bjöds det på, klargöring och framväxling av tågsätt till gårdagens tåg 622 Karlstad – Stockholm följt av körning på detsamma. Därefter en stunds rast på Chateau Lunden följt av ny klargöring och retur till Karlstad med tåg 633 innan det vankades ledig helg.

Såväl resan till som från Stockholm gav väldigt avslappnad och bra körning, i stort sett helt och hållet fritt från bekymmer. Man kan även konstatera att vissa tåg har helt klart mer luft i sina körplaner än andra tåg. På vägen upp mot Stockholm var det närmast svårt att hålla tidtabellen, man hamnade konstant någon till många minuter tidigt!

Returen hem till Karlstad var lite mer av det vanliga slaget, någon minut luft här och var vilket slutade med rättidig ankomst hem inför helgen. Hemresan bjöd dock på en aning mer frustration då man än en gång kunde konstatera att ett fel i banutrustningen strax utanför Kristinehamn, som leder till systembroms ända ner till stopp, fortfarande inte är åtgärdat. Detta fel har anmälts till Trafikverket ett otal gånger, minst ett 10-tal av mig själv, utan att något blir bättre!

Till nästa vecka väntas ännu en god dos variation, körning på både Göteborg som Stockholm med såväl X52E, X2, X55 och loktåg. Utöver detta blir det även en dos utbildning och en dag reservsittande för att komplettera det hela.

Om nu bara vintern fortsätter hålla sig på behörigt avstånd så kan det här bli hur bra som helst!

Sådana dagar

I långa perioder flyter dagarna förbi utan att något egentligen alls uppseendeväckande händer under arbetspassen, stillsam och njutbar tid som sådan. Men som med allt annat kan inget gott vara för evigt, ibland får man istället dagar när inget tycks gå rätt väg. Har man riktig otur kan detta även utveckla sig till en stint av oflyt som kan sträcka sig veckor i taget, något går fel på varje pass!

Efter en stillsam period så var det igår tydligen dags att ha grytan omrörd igen med en dos av nära-annans-död, tekniska fel och slutligen en släng av ordentlig lövhalka för att verkligen markera eländet.

Gårdagens arbetspass bjöd då på ett varv på Göteborg, det kvällsvarv jag mer eller mindre abonnerat på under några veckor nu, där man kör det sista tåget hem för kvällen. I grund och botten ett väldigt trivsamt och lagom lättarbetat pass i gott sällskap av de nu faktiskt väl fungerande nya Regina-tågen.

På vägen ner mot Göteborg flöt allt på väl tills strax söder om Åmål, där noterades först ett samlandes jaktlag på högra sidan varpå jag påmindes om att älgjakten är igång i de dalsländska skogarna och att det var bäst att hålla extra uppsikt över stirriga djur.

Strax därefter passeras en av många vägkorsningar med små skogsvägar, endast skyddade av en signalanläggning av enklaste skick, en lampa som lyser när spåret är fritt att passera och som är släkt när tåg närmar sig.

Sådana anläggningar får endast placeras på vägar där ett fåtal personer kör, eller som ett dokument (BVH 701) från Trafikverket förklarar:

E betecknar enkel ljussignal och för bara sättas upp där en enstaka fastighetsägare använder plankorsningen.

En förutsättning är också att personer som är obekanta med förhållandena endast i obetydlig omfattning använder plankorsningen. På vägar till fastigheter med någon form av försäljningsverksamhet är signalen olämplig. På utfartsvägar och vissa ägovägar kan det vara lämpligt att kombinera signalen med en låst grind eller med ett vägmärke som anger förbud för trafik utan tillstånd.

På denna väg kommer det en röd Volvo av fyrkantigare modell (740/940) åkandes, till synes helt utan uppsikt och utan intention att stanna innan korsningen. Tack vare en extra god dos vakenhet hinner jag uppfatta detta och signalerar med tyfonen för att påkalla uppmärksamhet.

Detta tycks först dock inte heller hjälpa utan bilen verkar inte sakta ner varpå jag istället snabbromsar tåget samtidigt som jag fortsätter signalera med tyfonen oavbrutet. Att hinna stanna på den sträckan som fanns tillgänglig, ett fåtal hundra meter på sin höjd, är helt uteslutet. Det enda man kan göra är att försöka få ner farten för att minska krockvåldet om en kollision inträffar.

Till slut stannar bilen, på sin höjd 1-1,5 meter från närmsta räl just innan vi glider förbi med tåget i omkring 100 km/h. Eftersom Regina-tågen är lite breda om höften av sig, så kan det inte ha varit mycket till marginal mellan bil och tåg, men ingen kollision inträffade åtminstone.

Färden kunde dock fortsätta mot Göteborg i en något reducerad hastighet allt medan man försöker få ner pulsen till en mer normal nivå. Det adrenalinpåslag man får i situationer som dessa är inte att leka med, kan man lugnt säga!

Det tog dock inte lång stund till innan det var dags att snabbromsa och signalera, för ut ur skogen kommer det plötsligt en älgkalv springandes på ett inte alls tillräckligt långt avstånd. På något vis lyckades älgkalven dock ta sig av spåret utan att bli påkörd, även detta med minsta möjliga marginal. Efteråt kunde det dock höras det bekanta dunkandet av en hjulplatta från någon av de främsta axlarna på tåget, hjulen uppskattar inte flera efterföljande snabbromsningar i dessa hösttider!

Just när man satt och funderade vad detta var till att bli för en dag, lagom hunnit få ner pulsen en gång till, så studsar det över en älgko med tillhörande kalv framför näsan på en. Denna gången dock på ett mer behörigt avstånd och utan behov av åtgärder från min sida, men ändå något man hajar till på!

Resten av färden ner mot Göteborg gick sedan betydligt mer stillsamt till, mycket djur vid sidan av spåren men inget mer i vägen. Det går dock inte att förneka viss form av oro över hur resterande del av dagen skulle gå?

Väl framme avnjöts rasten i god ro, en promenad runt det vanliga stråket vid vattnet, en god bit matlåda på basen och en åktur i massagestolen innan det var dags att köra hemåt igen.

Bytte av ankommande tåg från Karlstad och bytte ände, började knappa in allt som skall knappas in i alla former av skärmar ombord för att ganska omgående mötas av en illavarslande felkod i ETCS-skärmen som sedan släckte hela tågskyddssystemet. Provade en snabb återstart (nåja, 2 minuter…) av endast ETCS-systemet utan resultat. Gjorde istället en återstart av hela fordonet, men utan bättre resultat.

Därmed återstod att bege sig till skåpet där all utrustning för ETCS-systemet sitter för att med lite mer brutalt våld ge sig på en återstart. Detta innebär en promenad rakt igenom tåget till mittenvagnens ena ände där utrustningen sitter, ett uppdrag nog så svårt samtidigt som resenärer stiger på och letar efter sina platser.

Efter att ha lite mer brutalt dödat hela systemet med hjälp av lokalt placerade brytare och säkringar med tillhörande väntetid så återställde jag allt och återvände till hytten. En tålmodig väntan senare så startade systemet upp och fungerade nu som det skulle, med flera minuter till godo kvar innan avgång, puh..!

Hemfärden flöt sedan på alldeles utmärkt, var sådär lagom tidig till Trollhättan för att kunna hämta den där koppen kaffe jag inte hann med att få innan avgång Göteborg. Lite småhalt väglag bjöds det på av och till i stort sett hela vägen, men värre skulle det bli.

I Grums är det av tradition alltid halt så fort det är minsta fuktigt, till stor del assisterat av Gruvöns bruk som ligger inte alls långt från stationsområdet. Ta detta i kombination med en dos av lövhalka och det blir riktigt intressant. Tack vare en bit erfarenhet i kombination med sund feghet i inbromsningen såhär års stannade vi utan problem vid plattform.

När det var dags att rulla vidare mot Kil – Karlstad blev det däremot en hel del mer sport av det hela, redan vid läge 2 av 7 på körkontrollen började hjulen spinna friskt, detta trots att våra Regina-tåg driver på 8 axlar av 12 och att det lutar lätt nedförs åt det hållet i Grums!

Konstaterade i takt med att farten så sakteliga började öka att kommande uppförsbacke, ett riktigt ökänt halkställe, skulle komma att bli riktigt intressant. Dessbättre lyckades jag få upp farten till omkring 60 km/h innan det började bära av uppförs, för sedan spelade det ingen roll vilket pådragsläge jag använde, det enda som hördes var ljudet av konstant hjulspinn.

Nu smått kallsvettig kunde man se hastigheten sakta sjunka i takt med att färden uppförs fortsatte, däremot kunde jag ändå konstatera att så länge inget oförutsett händer skulle farten vara tillräcklig för att om inte annat sega sig över krönet.

Passade då även på att ringa till DLC Göteborg för att informera om läget, “tokhalt” var frasen, och därtill rekommendera dem att inte lägga tågmöten eller stoppa godståg i Grums under natten, en fastkörning hade varit fullkomligt garanterad! Personen i andra änden telefonlinjen var mycket tacksam över informationen och förhoppningsvis kom den till nytta för andra!

Trots dagens utmaningar så ankom vi till slut såväl Kil som Karlstad enligt gällande tidtabell och utan fler missöden. Bara att nyckla av tåget, skriva rapport om den nära påkörningen av bilen och gå hem i natten.

Idag, om bara en stund eller två, så skall samma tur till Göteborg upprepas, det går inte att förneka en viss dos av oro i magtrakten, den finns där vare sig jag vill eller ej…

Två veckor senare

Takten av uppdateringar här på sidan är fortsatt låg, för att inte överdriva då så att säga. Men nu är det då dags igen, sisådär två veckor efter senaste inlägget så kommer en liten uppdatering om läget. Efter en del studerande, mycket pillande och en del körning så kan jag nu då även lägga till behörighet för X50-54 i kategorin fordonsutbildningar.

Dessutom har vi även hunnit med första egna turen i dessa nya fordon, vilket även följt mönstret som varit under övningskörningen, dvs egna tjänstetåg mellan Göteborg – Kil i stort sett utan uppehåll och helt utan resenärer.

På det stora hela har fordonen skött sig väldigt bra, och konstigt vore det annars med tanke på att Regina i sig är ett väldigt beprövat fordon vid det här laget! Det nya tågskyddssystemet ERTMS och då mer specifikt fordonsutrustningen ETCS/STM fungerar även det hyffsat. Vid två punkter, strax söder om driftplatsen Ånimskog samt strax norr om driftplatsen Brålanda förekommer det problem, vilket ger en fullbromsning ner till stopp utan möjlighet att häva bromsen, irriterande men inrapporterat vid varje tillfälle..!

Nedan följer lite bilder från de två gångna veckornas äventyr på och omkring dessa nya X52-E som börjar trafikera sträckan 1 juli om allt går enligt plan!

Tågmekande i väntan på körsignal

Tågmekande i väntan på körsignal

Logotyper för Västtrafik, Värmlandstrafik och SJ

Logotyper för Västtrafik, Värmlandstrafik och SJ

Full fart genom skogen

Full fart genom skogen

Frukostpåse kl 5 på morgonen

Frukostpåse kl 5 på morgonen

Regina vs Regina

Regina vs Regina

Välbefolkad hytt

Välbefolkad hytt

Rast och vila!

Rast och vila!

ETCS-skärm i X52-E

ETCS-skärm i X52-E

Trött testpilot

Trött testpilot

I nästa vecka väntar fyra dagar till med egna turer tillsammans med en Göteborgskollega, och det dröjer en hel vecka till innan jag skall köra ett vanligt tåg med resenärer igen, d.v.s. tills nästa lördag. Då är det drygt tre veckor sedan sist..!

Uppdatering: kategori osvenskt skryt
Eftersom jag vid tidigare tillfällen påtalat provresultatet, så får jag väl även lägga till det här, skrivningen på X50-54 gav 98% rätt, eller 103p av 105p möjliga. Nöjd? Hyfsat…

Dags för skolbänken igen

Ja, åtminstone för en kort tid då, det är dags för nästa omgång fordonsutbildning med start i morgon, denna gången är det X52E eller som den är mer känd, Regina, som står på schemat!

Regina nr 9079 med SJ logotyp

Regina nr 9079 med SJ logotyp

Så i morgon bitti bär det av mot Göteborg för att avnjuta fyra dagar teori, fyra dagar praktikåkning och därefter fem egna turer innan jag kan bocka av ännu en fordonstyp att vara behörig för. Dessa nya X52E kommer dessutom med utrustning för det nya signalsystemet ERTMS, vilket ger en klart annorlunda upplevelse mot tidigare fordonstyper.

Det skall bli klart intressant att se den nya förarpanelen på riktigt, jag har sett en variant av den redan i form av en simulator på VTI, men detta lär vara lite annorlunda!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén