ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: E18

En hel helg med X2

Med tanke på att den vanligaste formen av X2 som det brukar handla om på den här bloggen är SJ litt. X2 så kan man ju lätt tro att det här inlägget handlar om en jobbhelg. Men nej då, inte ens i närheten!

BMW X2 xDrive 20d

Istället handlar detta inlägg om skapelsen ovan, BMW X2!

Men hur kommer det sig då? Är detta ännu en av de tidigare provkörningarna inför nästa bilval?

Nja, inte direkt. Även om jag gladeligen skulle kunna tänka mig köra just ovanstående fordon i tre år. Istället handlar det om att lokala (och hyllade) BMW-återförsäljaren Autowåx Bil AB kör en liten kampanj just nu. Provkör BMW X2 i 24 timmar, dela det på sociala medier och var med i tävlingen om att få låna bilen en hel månad.

Det är alltså inte direkt så att man tackar nej till det bara hur som helst. Även om det nu börjar brinna lite i knutarna kring slutdatum för kampanjen som rullar januari ut.

Men, nog om det, hur är BMW X2 att köra?!

Läs mer

Opel Astra – återbesöket

Som allra första bil att skicka kära hustrun för att provköra har vi Opel Astra Sports Tourer. En kombinerad längre provkörning med besök hos nybakad bebis föll sig väldigt väl tillsammans och i fredags lånade vi samma bil som jag testkörde för inte alls länge sedan och drog till Kumla, en tripp på sådär en 25 mil tur och retur.

Opel Astra Sports Tourer

Opel Astra Sports Tourer utanför sista depåstoppet innan bebisbesöket

Som jag nämnde i såväl blogginlägg som vlogg så är Opel Astra Sports Tourer inte bara en tänkbar ersättare till nuvarande BMW, utan snarare den som just nu ligger allra högst på listan över tänkbara kandidater. Inte nog med att priset är väldigt rimligt i förhållande till värde, så var ju färgen på testbilen nog intressant för att min kära Diana skulle bli nyfiken.

Efter att ha hämtat ut bilen hos Wafab Bil här i stan så bar det av via ett kort stopp vidare mot Kumla längs med ständigt lika underhållande E18. Undertecknad själv inledde körningen under tiden som Diana tog sin sedvanliga biltupplur. Tydligen var de i min mening tämligen tråkiga standardstolarna alldeles utmärkta i tupplurssyfte. Jag röstar dock fortfarande för bättre stolar om det blir aktuellt.

Bilen, utrustad med en 125 hk stark (?) bensinmotor och sexväxlad manuell låda, gjorde inte alls bort sig på motorväg och motortrafikled. Som tidigare nämnt inte fullt lika tyst som vår BMW 116i men inte heller långt ifrån. Fullt möjligt att föra samtal i motorvägsfart utan att behöva höja rösten, vilket får väl räknas som ett grundkrav?

Eftersom den svenska sommaren bjöd på sedvanligt väder så fick vi även goda chanser att testa vindrutetorkarna, som fungerade föga förvånande alldeles utmärkt. Automatlägen är bra skit alltså, skötte sig ypperligt väl.

Tyvärr verkade bilens underhållningsenhet och telefonen för stunden, OnePlus 3, inte komma särskilt väl överens. De kopplade samman via blåtand utan besvär och telefonsamtal gick alldeles utmärkt. Uppspelning av media från Spotify fungerade dock högst buggigt och sporadiskt, vilket fick oss att ganska snart överge den idén och istället köra radio som underhållning. Osäkert på om det beror på telefon eller bilens mjukvara dock.

Den aktuella testbilen var dessutom utrustad med ett system för att assistera filhållning, vilket var smidigt när vädret tillät men närmast farligt när vägbanan dränktes av svenska sommaren. Till slut fick jag stänga av systemet för att själv kunna kryssa över den spårigt vattenfyllda vägbanan. På gott och ont var det.

Kär hustru kör Opel

Kär hustru kör Opel Astra Sports Tourer

Fram till Kumla kom vi dock utan större besvär, via ett depåstopp i sista minuten för att fylla på energinivåerna. Bebisgosande och kaffedrickande i några timmar vidtog här, men detta dokumenterades inte för offentligheten att se, enligt önskemål som givetvis respekteras.

Hemresan sedan via IKEA Marieberg för middag och kompletterande shopping, sådär som sig bör vid ett IKEA. Efter detta även kära hustruns tur att ta över körningen för att till slut få ta del utav hennes åsikter.

Dessbättre är vi tämligen eniga om att detta är den hittills absolut mest intressanta kandidaten. En väldigt trevlig och lättkörd bil till väldigt trevligt pris. Vi räknar med runt 3600 kr för en ganska välutrustad kombi med lagom mycket utrymme. Kanske med lite övertalning utav hustru, att vi rent av kan köra en automatväxlad bil med skinnstolar till nästa höst?

Bortser man från ett alldeles vansinnigt (o)planerat vägarbete mellan Örebro och Karlskoga så flöt hemresan på alldeles utmärkt och bilen kunde återlämnas till en närmast helt öde återförsäljare sådär halvtimmen innan stängningsdags.  Hur man kan smacka upp ett vägarbete där halva vägbanan är bortfräst och räfflad, den andra smal med vägkoner placerade lite hur som helst, stundvis I vägen, utan att ens sätta ned hastigheten och sedan bara överge det inför helgen, det övergår mitt förstånd en smula?!

Nåväl, Opeln i fråga står som sagt just nu högst på listan över potentiella ersättare till Petronella när det blir aktuellt. Tanken är fortfarande på att få provköra bland annat Skoda Octavia, men den återförsäljaren verkar återigen inte vara särskilt intresserad av att faktiskt göra bilaffärer. Märkligt beteende Lecab, mycket märkligt…

Fler tips på lämpliga bilar att provköra och räkna på? Peugeot 308/508? Renault? Andra tips och förslag?

Toppklass

Ja, det blir kort sagt en vända till om bilar, privatleasing, beslutsångest och provkörningar som går in i kategorin “ordentliga”, så alla ni som tröttnat sedan länge fortsätter med fördel bortom detta inlägg. Ni andra tar er an allt detta på egen risk.

Nåväl, så som jag nämnde i det ursprunliga inlägget om provkörningar så hade jag förhoppningar om en lite längre provkörning utav Mercedes-Benz A-klass, A180 CDI då närmare bestämt. Med lite längre så menar vi även ganska mycket längre. Tack vare en mycket hjälpsam säljare på Veho Bil så gick just detta att ordna lagom till gågna helgens planer, som innefattade en natt i mina föräldrars stuga i skogarna runt Sågmyra, följt av ett dop i Hille kyrka strax norr om Gävle innan färden hemåt styrdes igen. Nära nog prick på 80 mil totalt sett, fånigt nära faktiskt.

Så, fredag eftermiddag kom och jag hämtade upp bilen, fulltankad och fin. Efter att ha klurat ut hur man kopplade ihop bilstereo och mobiltelefon via blåtand så bar det iväg hem för att hämta packning innan färden norrut längs med Rv63 och Rv26 påbörjades.

Läs mer

En Volvo är alltid en Volvo

Missförstå mig rätt nu, Volvo bygger helt klart bra bilar med god kvalité och som går helt okej på vägen, men kan det bli tråkigare, egentligen?

Fredagens äventyr bjöd på roadtrip alá Hertz Freerider igen, den här gången var det en Volvo XC60 som skulle från Arlanda till Karlstad, en silvergrå automatväxlad D3, d.v.s. en dieselmotor på 120 kW. Detta var första gången jag ens befunnit mig inne i en XC60, men som vilken Volvo som helst så känner man igen sig så väl så.

Volvo XC60 pressbild

Drog iväg från Hertz på Arlanda till närmaste mack för att skaffa lite fika efter en lång tågresa inkl byte på Stockholm C. Tittade lite smått på startande flygplan under tiden fikat intogs, tyvärr inte så många till antalet just där och då bara.

Färden hem mot Karlstad gick via E18 efter en kortare sväng söderut längs E4 från Arlanda. Man kan knappast säga att E18 är en nämnvärt inspirerande väg, men den är effektiv och den passar Volvo-bilar rätt bra, ett effektivt sätt att ta sig framåt utan att bli nämnvärt upphetsad.

För det är i stort sett samma upplevelse varje gång man sätter sig i en Volvo oavsett modell, det fungerar, man förstår hur knappar och vred skall användas och allt är tämligen logiskt och bra. Tyvärr innebär detta även att allt blir tämligen tråkigt, det finns få saker i en Volvo som ger en den där “WOW-känslan” som är så trevlig.

Den värsta Volvon i min mening är nog egentligen V70, allra helst den vi körde t&r Dalarna förra sommaren, en DRIVe-utrustad! Man hade kunnat byta ut motorljudet mot en liten högtalare som viskar fram “SvenssonSvenssonSvenssonSvensson” istället, för lite så kändes det.

Dessbättre har Volvo börjat producera några modeller som åtminstone gör saken lite mindre illa, nya S/V60 exempelvis ser någotsånär visuellt tilltalande ut även om det inte går att missta sig om att det är en Volvo. Lika gäller även C30 som med rätt kjolpaket som rent av kan vara rätt fräck!

Jag ser även fram emot att få köra nya Volvo V40 första gången, som enligt tidiga rapporter faktiskt verkar vara rätt körglad!? Frågan är om de lyckats tvätta bort den tydligt tråkiga Volvokänslan bara?

Färden hem till Karlstad flöt som förväntat på alldeles ypperligt, vädret varierade mellan strålande sol och totalt ösregn men XC60n gick lika fint oavsett! Man kan dock knappast säga att den gjorde något bestående intryck, jag skulle knappast tacka nej till att köra en igen, men jag hör definitivt inte till typiske Volvo-kunden…

Livet på en räkmacka!

Räkmacka

Allt började med ett inlägg på Facebook, ett inlägg som innehöll det magiska ordet räkmacka, och inte bara vilken räkmacka som helst, utan en riktigt stor räkmacka! Och som alla förståndiga människor så reagerade man ju givetvis med att föreslå en liten roadtrip!

Denna stora räkmacka skulle nämligen finnas i metropolen Värmskog som ligger någonstans i de värmländska skogarna nord-ost om Grums, drygt 4 mil från Karlstad. En titt på deras hemsida avslöjade att det fanns god potential för ett bra besök, eftersom räkmackorna benämns som:

  • Jättestor smörgås med handskalade räkor
  • Jättestor smörgås med lakeräkor
  • XL-räksmörgås med lakeräkor

Jag menar, vad kan gå fel!?

Så, efter att med stor möda ha hittat ett datum där hyfsat många av mina kollegor kunde medfölja till fiket, ett uppdrag som inte är alltför enkelt med våra minst sagt varierande tider, så begav vi oss igår västerut längs med E18.

Ursprungstanken var att en av kollegorna skulle färdas per motorcykel längs de trevliga vägarna, men då gårdagens morgon bjöd på lite väl fuktigt väder så blev det istället färd i min BMW till cafét där även en anslöt från Kil i egen bil…

Väl på plats så kikade vi in omgivningarna så smått i väntan på att alla skulle hitta fram, och man kan ju inte direkt klaga på hur det ligger direkt, vackert beläget vid en sjö i de djupa skogarna.

Vy från Värmskogs café

Vy från Värmskogs café

När alla väl anlänt så paxade vi oss ett bord utomhus och placerade oss i en lagom lång kö, det var dags för den svåra biten, d.v.s. att välja VILKEN av räkmackorna man skulle ha!

Länge och väl funderade jag på valet mellan den “Jättestora med handskalade” eller den som kallades XL helt enkelt, som i stort sett bestod av en tallrik full av räkor och med några små glimtar av en bit bröd undertill.

Eftersom de tre andra kollegorna bestämde sig för en varsin Lyx-variant så fick det ju bli jag som bröt mönstret och ge mig på XL-varianten! Till detta fick det även bli en kopp kaffe, givetvis, vad annars?

Räkmackan då, ja, som sagt, den var ordentligt stor, mer som en tallrik räkor med lite bröd och majonäs under! Men god var den, riktigt god faktiskt! Allra helst hade man väl velat se en XL med handskalade räkor på, men lakeräkorna var helt klart godkända de med.

Även kollegorna verkade mycket nöjda med sitt val och vi var väl tämligen eniga om att det dels var värt besöket och att det finns all anledning i världen att göra återbesök med! Efter en sedvanlig och god dos skitsnackande så var det läge att rulla hem mot Karlstad igen, eftersom jobbet hägrade fram emot eftermiddagen.

Har man inte vägarna förbi Värmskogs café så finns det all anledning till att ta en omväg, en riktigt god anledning dessutom!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén