ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: dumheter

Sådant som gör ont…

Okej, det är viss gnällvarning på det här inlägget, så ni är förberedda på det, dessutom förekommer bild av smått läskig natur, inget för den med klen mage sådär.

Ni läser med andra ord på egen risk vidare…

Hur som helst, i måndags så köpte jag ett par nya skor, var ju länge sedan jag hade ett par gympadojjor att promenera i tänkte jag, och slog till på ett par som i butiken kändes trivsamma att gå runt i.

Så, väl hemma så blev det att dra på de nya dojjorna och ta en lagom lång promenad i samband med att sonen hämtades från dagis. I vanlig god ordning uppstod givetvis skavsår, som alltid med nya skor, men det är ju ingen fara.

Blev en till promenad till kvällen, och sedan en igår morse, för att det var rätt skönt ute.

Det var rätt dumt faktiskt, för de där små skavsåren var visst inte så små längre, inte heller hade jag köpt några skavsårsplåster från start, vilket inte heller var ett vidare genomtänkt beslut.

Så, denna morgonens promenadförsök fick avbrytas tämligen omgående, och väl hemma igen såg visst hälen ut såhär:

Skavsår deluxe edition!

Svar ja, det gör ont, rätt så jävla ont faktiskt, och ja, det var dumt!

Om lite mer än en timme skall jag dessutom ut och jobba med detta, en tur till Göteborg står på schemat. Inget får fan gå fel idag, känner inte för att springa runt och leka felsökare med detta, bara promenaden till och från jobbet kommer vara trivsam nog! Nu sitter det åtminstone ordentliga skavsårsplåster på båda hälarna!

Och ja, jag tror minsann jag skall lämna tillbaka dessa skor, faktiskt…

Är hjärnan dum…

…får kroppen lida!

Ja, den varianten av ordspråk har vi praktiserat på ett fantastiskt bra sätt idag, ett sätt som jag inte riktigt kan rekommendera andra att prova på, det är inte riktigt värt det så att säga..!

För, i min strävan efter att få till en lite sådär lagom stark köttfärssås så hade jag fått tag i en Habanero att hacka i, vilket i sig inte var något större problem, jag tog fram den, hackade den och öste sedan ner resultatet i stekpannan tillsammans med smör och olivolja! Och är det någon som är osäker på vad Habanero är, så kan ni friska upp minnet lite antingen hos Wikipedia eller genom att läsa vidare..!

Habanero är, tillsammans med Scotch Bonnet, den mest odlade varianten av arten havannapeppar (Capsicum chinense). Habanero kallar man ofta de klockformade frukterna. Frukterna varierar i storlekar mellan 2,5 och 5 cm i diameter och färg från vit, grön (omogen), gul och orange till röd. Red Savina, som är en variant av habanero, räknades tidigare som den starkaste chilifrukten i världen. Den verksamma substansen som ger habanero deras heta smak är capsaicin, ett fettlösligt kolväte. Styrkan hos habanero och andra chilifrukter mäts med Scoville-grader (eng: Scoville units), där 16 000 000 motsvarar rent capsaicin. Olika habanerosorter innehåller olika mängder capsaicin (de ligger mellan 100 000 och 577 000 på Scovilleskalan), detta kan också påverkas av växtplatsens miljö- och klimatförhållanden.

Habanero

Så långt allt väl. Tvättade händerna och diskade noggrant av skärbräda och kniv, väl medveten om chilifrukters smakfulla effekt om man inte är noga!

Självklart blev det att klia en aning i ögat strax därpå, inte helt oväntat med tanke på att väckarklockan ringde 04.20 denna morgon, och jag misstänker att ni kan börja ana vart detta är på väg ungefär här…

Några sekunder senare börjar jag så smått ana själv att detta inte alls var genomtänkt, inte det minsta lilla faktiskt!

Som spontan reaktion när det då börjar svida utav bara helvete i ögat, så, ja, gnuggar man sig ju mer i ögat, utan att först tvätta händerna…

Jag kan ju faktiskt inte direkt säga att det hjälpte mig nämnvärt att göra så faktiskt.

Snarare skulle jag vilja säga att det gjorde det en gnutta värre…

Eller, ja…

Jag skulle nog mest bara vilja säga att det sved och brände utav bara helvete, för att uttrycka det milt då!

Det var nog faktiskt en av de mest smärtsamma upplevelserna jag haft hittills i livet rent av…

Ett litet tips från coachen, prova inte det här själva, varken hemma eller borta faktiskt!

Men, efter en “stund” med konstant sköljande av ögonen med friskt vatten så kunde jag faktiskt åter se igen, med endast en viss brännande sensation i ögon och närmast intilliggande hud, och därmed göra klart min mat för dagen.

Och jag måste nog säga, att smaken av Habanero i köttfärssås, inte var så värst farlig efter detta, faktiskt…

När man blir FÖR övertygad om sin egen förträfflighet

Något som är väldigt dumt och egentligen borde vara straffbart är att bli för övertygad om sin egen förträfflighet, och ändå, med god vetskap om detta, kunde jag ändå inte låta bli att gå i den fällan igår kväll, av för mig ändå oklara anledningar!?

Hade ju då tåg 55 från Stockholm mot Oslo igår kväll, dessutom med särskild last dagen till ära, varpå vårt tåg var en aning mer prioriterat än i ordinarie fall, vilket gav en sällsynt dos gröna siffror på vår färd genom Hallsbergs driftstörningsområde.

Allt flöt på fint lagom fram tills det var dags att vika av från stambanan upp mot de värmländska skogarna, där en säkring av något slag tillhörande en av lokets motorer tyckte att “nä, nu skiter jag i det här” och framkallade en gul blinkande lampa markerad “FELKVITTERING”, och, i normala fall så skulle man med ett enkelt tryck kunna markera att man har läst och förstått texten som visas i felindikeringssystemet angående detta, men det vore ju för enkelt. För just detta felet måste man in i maskinrummet och frånskilja motorn, innan man på annan plats kan kvittera att man läst, fattat och dessutom gjort som datorn tycker.

Men nu är ju jag sådan där att jag inte gärna stannar mitt ute i ingenstans för att göra detta, om jag bara kan rulla vidare till mindre olämpliga ställen. Därför beslutade jag mig för att avnjuta denna blinkande gula lampa till plattformen i Degerfors istället, jag är ju lite smått förtjust i plattformar i anslutning till lokfel…

Som av en händelse så bjuder ju även Degerfors på tågmöte, vilket då gav någon minut extra för att rota runt i maskinrummet i jakten på frånskiljaren, d.v.s. allt gick lugnt och fint till väga och en stund senare hade den gula lampan slutat blinka ilsket!

Dessutom hade vårt tågmöte även lyckats plocka på sig några minuter försening, vilket gjorde att vår trafikledning ringde och nervöst undrade om vi inte var på väg snart!?

Man kan väl inte direkt säga att de blev mycket lugnare när jag tyckte att 3 minuter inte var så farligt, och att jag hade stängt av en motor bara för ge mig själv lite mer utmaning sådär…

Här var jag då så dum att jag yttrade de fullständigt ogenomtänkta orden “Jag har läget helt och fullständigt under kontroll!” varpå jag mer eller mindre garanterade att vi skulle vara i tid till Karlstad…

Nu var vi ju faktiskt i tid till Karlstad, det var ju inget större problem, som jag ju visste då. Men, jag vet så väl med mig att jag kommer att få lida och betala dyrt för mitt uppblåsta ego och självförtroende en dag, troligen ganska nära inpå i tiden…

Det bara är så, det är så det fungerar, i’m gonna have to pay for this…

Så, mitt förslag är att undvika att åka med mig och mina tåg ett tag framöver..? Jag åker t&r Göteborg på fredag kväll och Stockholm t&r på lördag, bara som förvarning sådär..!

Dessutom tänker jag applicera silvertejp över mun i fortsättningen, för att inte kunna säga fler sådana dumheter…

To be continued…

Lite av varje..?

Snacka om att dagarna varierar friskt ibland, även om det överlag börjar bli mycket trivsamt att jobba inom järnvägen igen så verkar det vara lite varannat tåg-stuk just nu, ibland helt och till fullo smärtfritt, nästa tåg händer allt?

Sista turen innan lediga helgen bjöd på överliggning i Stockholm, inte min favorit då det innefattar ett varv på Uppsala, visst är det trevligt med två lok och en massa vagnar mellan dessa, det som inte är trevligt är den mentalitet som alltför ofta visar sig bland resenärerna på sträckan, i tid och otid skall det nämligen hoppas på tåg som börjat rulla, något som är direkt livsfarligt, minsta snetramp eller snubbling så är risken enorm för att hamna mellan vagn och plattform, och har man då tur blir man av med kroppsdelar, har man otur, tja, ni förstår..?

Torsdagens försök bjöds på i Märsta, där en ung kvinna kom springandes efter att jag börjat rulla tåget och öppnade en dörr samt hoppade ombord, bara att snabbromsa till stopp och göra om avgången, följt av ett utrop om farorna man utsätter sig själv och andra för, fantastiskt nog kom det faktiskt en annan resenärer i Uppsala och tackade för utropet sedan, jag är fortfarande i lite chocktillstånd över det..?

Resten av torsdagen flöt sedan på så fint så, ja, det lilla jobb som var kvar dvs..

Fredagen bjöd på hemresa i god stil med en ytterst välfungerande X2a i mina händer, och det är ren njutning att köra en sådan, hade ett riktigt guldögonblick på väg mellan Kristinehamn och Karlstad, i strålande solsken kom vi farandes fram genom små S-kurvor ut över ett snöigt åkerlandskap som badade i de varmaste av vårsolens strålar, helt och hållet i rätt tid och med bra musik spelandes i högtalarna, en alltid lika fantastiskt upplevelse!

Helgen har sedan spenderats på den lediga sidan, dessutom med barnvakt från mina föräldrar och därmed har vi kunnat bara njuta i lugn och ro, utan förpliktelser på något vis, en liten återhämtning från den vanliga 2,5 års trotsen som just nu infinner sig på bästa sätt!

Tanken var från början att vi skulle passa på och gå på bio under helgen, detta blev det dock inget av tyvärr, gjorde något försök att kolla upp filmer och biljetter under förra veckan, men hittade aldrig något under helgen, och sedan glömdes det i stort sett bort helt enkelt. Istället blev det filmkanalerna på tvn och någon katastrofalt dålig Hollywood-katastroffilm (2012…), ja, filmkanaler och nyhetskanaler då, naturkatastroferna i Japan har hållit mig mycket fascinerad under helgen. Precis som 2001 när man satt på eftermiddagen den 11 september och bara stirrade på tv-sekvenserna som visades framför en, så satt man precis lika förstummad i fredags och bara chockat såg på hur tsunamin totalt och fullständigt ödelade hela städer, sådana oerhörda krafter!

Helgen avslutade vi lite fint med att jag hade sönder Angelikas bärbara dator, eller ja, skärmen på den rättare sagt, och en liten nödlösning med hjälp av en extern skärm håller den tillfälligt vid liv i väntan på beslut om hur vi ska göra med den.

Efter helgen var det i vanlig god ordning dags för överliggning igen, denna gången Arvika via Stockholm först, en nätt liten lagom sväng sådär. Fick mig ett 6 vagnar långt X2000-tåg på svängen till Stockholm, vilket är en aning för långt egentligen för spåret man kommer in på, det går, men inte mycket mer.

Började så fint så, ända fram till Laxå puttrade maskineriet på i riktigt god takt, sen fick den lilla damen lite humör, och bestämde sig plötsligt för att kasta ur sig “Fel på maskinströmriktare modul 1” samt “Fel på nätströmriktare modul 1” på samma gång, vilket innebär att tåget bryter strömen från kontaktledningen och hela tågsättet försörjs av batteriström, inte fullt så bra eftersom batterierna är fruktansvärt kortlivade i en sådan situation.

Rullade på så gott det gick i mina 110 km/h eller så, funderandes på vart man kan stanna bäst samtidigt som man försöker återställa strömmatningen från kontaktledningen, och efter några försök så återfick jag tillbaka allt till det normala igen, och efter en koll på hur kontaktledningen uppförde sig med strömavtagare uppe och inkopplad i fart kunde vi fortsätta mot Hallsberg, med lite extra vaksamhet över just kontakledningens uppförande, kände mig inte fullt så sugen på att riva ner den, det blir så tyst då…

Väl i Hallsberg blev det återigen spänningslöst, inga felmeddelanden denna gången och en passåkande lokförare hade meddelat mig om att strömavtagare och allt omkring detta såg bra ut, inte heller visste Trafikverkets driftledningscentral vad som orsakat spänningslösheten, men det var bara under en kortare stund och troligtvis inget orsakat av fordonet.

Färden till Katrineholm gick sedan i vart fall bättre, men på väg ut ur Katrineholm blev det allt ett mindre fel på säkerhetssystemet ATC, som begränsade hastigheten i några kilometer, frustrerande men inget mer. Efter detta fortsatte det tämligen händelselöst fram till Järna, strax innan Södertälje, där någon individ av okänd anledning befann sig precis intill banvallen, osäker på om han hade kamera med sig, men även om det inte var i direkt farlig närhet, så var det utan tvivel alldeles för nära för att kännas tryggt, och en varning till bakomvarande tåg om att sakta ner blev det.

Folk i eller i närheten av spåret är en ruskig pulshöjare, och man blir riktigt skakig av det en ganska bra stund framåt.

Nåväl, härefter flöt allt på precis som det skulle, dumpade mitt tågsätt på lagom avstånd från rastlokalen, dessutom långt före tidtabell, lunchen, om än inte fullt så delikat, intogs i godan ro, och lite tv-tittande, datorsittande och även soldyrkande hanns med innan det var dags att rulla mot Arvika.

Så gott det sedan var att kunna rulla ut ur Hagalund med sidorutan nerdragen på loket, njutandes av de varma solstrålarna, man riktigt njöt!

Färden till Arvika gick utan nämnvärda anmärkningar åt något håll alls, och även om jag fortfarande väntar på att få köra sträckan i dagsljus så var det bra nära, jagade solnedgången hela vägen från Karlstad till Arvika!

Morgonens klargöring och hemkörning av X2an flöt även den på riktigt fint, nästan i dagsljus dessutom! Hemma i sin egen säng strax efter 7 på morgonen efter en avklarad arbetsdag är inte fy skam!

Långpromenad med familjen och sedan hemmagjord pizza fick avsluta denna dagen, och i morgon blir det till att sitta reserv istället, vilket inte gör så mycket eftersom möjligheten att prova ut nya skor finns imorn, blir riktigt bra det!

Reserv väntar sedan på fredag igen, frågan är om man kan ta sig en tur till Oslo istället, inväntar fortfarande svar på den frågeställningen..!

Nu börjar det så smått närma sig läggdags istället, ögonen är trötta även om det blev någon timme extra sömn efter jobbet idag, och väckarklockan ringer ju trots allt i morgon också!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén