ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: Canon Sida 2 av 22

En tur ner i arkivet

Torsdag och därmed fullt godtagbart att använda sig utav begreppet kastatillbakatorsdag eller “Throwback Thursday” som det så tjusigt heter på utrikiska. Idag besöker vi november 2004 och ämnet är flygplan, mer specifikt TP84 Hercules signerat Svenska Flygvapnet.

TP84 Hercules

Platsen är Dala Airport just utanför Borlänge och jag har just haft den mer eller mindre bedövande upplevelsen att ha just en Hercules starta sina fyra motorer några få meter från min egna position. Innan detta hade jag även haft möjligheten att kika in i planet i fråga, komplett med cockpitbesök och allt.

En klart minnesvärd eftermiddag med en hel del bra bilder som resultat!

Tre månader utan spegel

Ja, nu börjar det allt så smått närma sig tre månader sedan min Sony α7 II packades upp här hemma. Tre månader med spegellöst fotograferande att försöka summera och komma med någon slags samlad tanke om det bra, det dåliga, det smidiga och det saknade.

Kaspian

Sony α7 II, Zeiss Loxia 2/35

Enkelt sammanfattat så kan jag kort och gott konstatera att jag är nöjd med mitt byte, inte enskilt för att jag lagt ner en stadig summa pengar på det hela, utan för att jag faktiskt är nöjd på riktigt.

Läs mer

En ny favorit

Som fotografisk nörd så har jag ju genom tiderna haft lite favoritobjektiv, sådana där som bara fyller en med inspiration och vilja att fotografera. Tidigare exempel på detta har varit Canon EF 20mm f/2.8 till min första digitala systemkamera, Fujifilm XF 35mm f/1.4 R till min tidigare Fujifilm X-E1 och Zeiss Distagon T* 2/35 till min Canon 6D nyligen.

Trots att min inspirationsnivå just för stunden är tämligen låg, så vill jag ändå lyfta fram det objektiv som för stunden faktiskt gör en hel värld utav skillnad, ett objektiv som på sitt egna sätt räddar den inspiration som finns och gör mig alltjämt sugen på att faktiskt ta med kameran ut i världen och fotografera.

Zeiss Loxia 2/35

Zeiss Loxia 2/35 som bilden säger, ett objektiv helt anpassat för Sony E-mount och därmed min nya α7 II som numera regerar helt ensam i min kameraväska. Mersmak just för brännvidden 35mm fick jag av det ovan nämnda Zeiss-objektivet, det till min Canon 6D och trots att jag först tänkte mig Loxia 2/50 som första optik till min α7 II så blev det istället denna som fick ta plats i min väska.

Lokförare Mats

Sony α7 II, 35mm, ISO 2500, 1/50 sek vid f/5,6

Tillsammans med kameran så blir detta ett mycket portabelt och trevligt paket som dessutom levererar bilder utav absoluta toppkvalité så länge man sätter fokus. För just fokus är ett ämne i sig, i och med att detta likt så många andra endast är manuellt fokuserat. Däremot, tack vare de i kameran inbyggda hjälpmedlen ämnade just för manuell fokusering, så går det väldigt bra trots allt.

Herrhagsbranden

Sony α7 II, 35mm, ISO 100, 1/3200 sek vid f/2,8

Att objektivet är löjligt välbyggt och levererar en känsla som få kommer i närheten av, det behöver jag väl knappt ens nämna..?

Hoppet för fotografisk kreativitet är med andra ord inte helt ute, även om det kanske är fel att säga att det lever. Jag jobbar åtminstone på det hela.

Optik för Sony FE

Jaha, då var det hög tid att försöka sammanfatta lite tankar och känslor kring de två objektiven som Sony så snällt lånade ut till mig en period, Sony FE 35/2.8 Zeiss Sonnar T* och Sony FE 55/1.8 Zeiss Sonnar T*. Två objektiv med fast brännvidd och förhållandevis stor bländare som är anpassade just för Sonys α-serie utav fullformatskameror.

Eftersom detta är tänkt att bli ett ganska omfattande inlägg, så gör jag som brukligt och lägger in en prydlig sådan där “Läs mer”-länk nedan, så att det inte behöver ta upp all plats på framsidan av bloggen.

Läs mer

Nytt i kameraväskan

Sony α7 II

En uppdatering i ämnet kameraväska, ett ämne som berörts här av och till sedan det nya året började. Det som syns ovan är det som jag tänker mig skall vara min kamera i en någorlunda överskådlig framtid, en Sony α7 II som för stunden endast är kompletterat av ett Sony FE 70-200mm f/4 G OSS-objektiv, det som syns i bakgrunden.

Det blev med andra ord ännu ett helt systemskifte, bort från Canon EF och Fujifilm X till något helt nytt, något helt obeprövat för min del, Sony E/FE. Något nytt, något spännande, något utmanande!

Varför just Sony då, med alla kostnader som det medför?

Främsta anledningen är och förblir just det faktumet att det får plats en fullformatssensor á 24 megapixel i detta mycket kompakta hus. Det är otroligt svårt att motivera för sig själv att gå ner från fullformat och 20 megapixel i Canon EOS 6D till något mindre, oavsett hur bra Fujifilms X-transsensor är. Att stanna kvar med 6D var ju givetvis ett starkt alternativ det med, men då med risken att kameran får fortsätta att bo på skrivbordet allt som oftast.

Just nu är väl knappast mitt begynnande Sony-system särskilt portabelt med den stora, vita zoomoptiken i bakgrunden där. Långt ifrån snarast. Däremot så är tanken att komplettera detta med fler objektiv, mindre objektiv. Till att börja med hade jag tänkt mig Zeiss Loxia 2/50 som ett utmärkt komplement till detta, men den levereras först i maj som det ser ut just nu, varför zoomen i bakgrunden där fick bli mitt första objektiv. Risken (?) är dessutom stor att det kommer hamna något ytterligare objektiv med i väskan innan maj månad med, kanske Sonys 35mm f/2.8 som är ett mycket kompakt och trevligt objektiv till detta kamerahuset? Eller Sonys 55mm f/1.8 som skulle vara mycket charmig? Eller en EF-E-adapter så att jag kan köra vidare med min Zeiss 2/35..?

Nåväl, detta är en början, mycket av min gamla utrustning ligger till salu på Blocket nu och i takt med att den försvinner iväg så kommer det nya systemet att kompletteras med. Tills vidare får jag springa runt med min mindre diskreta kombination och lära mig det nya i godan ro.

Thomas Cook Airbus A321

Sony α7 II, 200mm, ISO 200, 1/2000 sek vid f/5,6

Efter mina första testrundor igår så är jag mycket nöjd med vad som levereras från kombinationen, som synes ovan. Skärpan går inte att ta miste på och kvalitén är på topp! Visserligen har jag fortfarande ett och annat att lära in för att hantera kameran på bästa sätt, men det var väl också en av anledningarna till att jag gjorde just detta systemskifte.

Jag har en tanke om att fortsätta uppdatera i ämnet α7 och hur vi fortsätter trivas ihop, så risken är att ni får stå ut en stund med ytterligare inlägg i ämnet alpha!

Alphantastiskt..?

Som jag berörde lite kvickt i inlägget om Fujifilm X-T1 så har jag ju givetvis några ytterligare alternativ till ersättare för mina nuvarande kamerasystem. Vad vore jag utan min hälsosamma (?) dos av beslutsångest liksom?

Det absolut främsta alternativet utöver X-T1 är något helt nytt, något jag har absolut ingen som helst erfarenhet utav sedan tidigare, Sony. Ett märke jag som närmast varit i samband med någon valfri Sony Ericsson-telefon sådär för något år sedan eller så.

Sony A7 II med 35mm f/2.8

Det som är intressant med just Sony och då mer specifikt, Sony α7 II, är att vi pratar fullformat i en spegellös kropp med tämligen kompetenta funktioner i övrigt. Mest spännande av allt är väl att det direkt i kamerahuset finns inbygd bildstabilisering i inte mindre än 5 axlar, under förutsättning att optiken levererar all data som behövs då. Detta öppnar ju för bildstabilisering även till tredjepartsoptik som annars inte har det, vilket inte vore dumt alls.

Nu lider ju även denna α7 utav samma typ av problematik som så många andra spegellösa kameror, d.v.s. att autofokusen lämnar en hel del att önska vad gäller följsamhet med objekt som rör sig fort, typ den typen av flygplansfotografering jag så gärna ägnar tid åt.

Till skillnad mot X-T1 så tror jag dock det blir en smula lättare att leva med i formen α7 dock, just för fullformatets skull. Visst är det en tämligen fånig sak att hänga upp sig på, men ack så viktig ändå. Ska man dessutom gå till den låga nivån av att jämföra megapixel så är det även där viss skillnad, 24 megapixel i α7 jämfört med 16 megapixel i X-T1. Detta då att jämföra med de 20 megapixel jag idag är van vid att hämta från min Canon EOS 6D.

Egentligen finns det ju fortfarande inget sådär jättebra skäl till att ens överväga ett fullständigt systembyte, igen. Inget annat än att jag själv är rätt övertygad om att det skulle vara bra för mitt kreativa sinne och för att bättra på min fotografiska lust. På något sätt är jag också rätt övertygad om att den utmaningen som är inblandad i att byta system helt skulle vara nyttig på många sätt, tvingad att ännu en gång lära om sig allt man tror man kan.

Mest av allt är jag nog ändå lockad av att ha ett kompakt system som ändå är kompetent i full skala, ett system som gör att man inte drar sig för att ta med kameran men som ändå levererar på topp varje gång. Komplettera detta då dessutom med lite roliga funktioner som wi-fi/nfc och tilt-flip-skärm.

Förmodligen är det bara jag som är lika fullkomligt galen som vanligt, men jag råkar gilla att göra sådana här brutala förändringar i min fotoutrustning, även om det är rent ekonomiskt vansinne…

En dos av tysk-japansk magi

Det finns ett skäl större än något annat till att jag tvekar över ett potentiellt systembyte, bort från Canon EOS-systemet. Det skälet är inget mindre än ett enskilt objektiv, mitt Zeiss 35mm f/2 som inköptes i höstas. En stadig pjäs av metall och glas, utrustad med endast manuell fokus.

Solnedgång över Karlstad

Vad objektivet däremot levererar är färger, kontrast och skärpa som liknar inget annat jag någonsin använt. Jag har och har haft många fantastiska objektiv, Canon EF 135mm f/2L och Fujifilm XF 35mm f/1.4R bland annat, men inget av dem kommer ens i närheten utav vad denna lilla dos tysk-japanska konstruktion levererar.

Det var inget direkt billigt inköp, men från den sekunden jag först använde det, så älskade jag det och framförallt, vad det ständigt levererar. Materiell kärlek när det är som allra bäst!

I en tid av förändring

Det vore inte direkt någon överdrift att säga att inledningen på 2015 varit en tid av förändring på många olika sätt och vis, snarare har det väl varit en smula svårt att hänga med i svängarna av och till.  Nu är ju egentligen detta ett helt ämne i sig, men  tills vidare så bjuder jag istället på den senaste omgången utav tankar och funderingar kring min fotoutrustning, som även dessa fått sig ett uppsving tack vare/på grund av dessa tider av förändring.

Som för vissa kanske är bekant så fotograferar jag regelbundet (?) med en Canon EOS 6D med en mindre flora optik samt med en Fujifilm X-E1, där den senare av de två helt klart är den mer portabla kameran utan någon större tvekan. På det stora hela är jag ruskigt nöjd med vad båda kamerorna levererar men ändå så kan jag samtidigt inte låta bli att fundera på om man skall gå vidare till något annat?

Efter att en kollega nyligen ställt lite frågor om min X-E1 och avslöjat att denne varit sugen på den senaste skapelsen i X-systemet av Fujifilm, X-T1. Nu är ju detta en kamera som även jag råkar tycka är något så hejdlöst läcker, främst i design men även sett till funktioner. Föga förvånande har alltså mina tankar också börjat snurra just denna X-T1 och det vore ren och skär lögn om jag hävdade något annat än att jag är lockad av den…

Fujifilm X-T1

Nu drar säkerligen en och annan läsare en djup suck och skakar på huvudet, men erkänn åtminstone att den är ruskigt snygg?

Dessutom har jag ju åtminstone en början till ett X-system i form av min XF 35mm f/1.4 R som jag köpte tillsammans med X-E1an och som råkar vara en ruskigt trevlig optik i sig. Utöver detta finns det ju ett och annat jag skulle vilja komplettera med, typ följande:

Nu råkar ju detta vara en varukorg värd sådär 50 000 kr+, så helt realistisk är den ju knappast. Frågan är snarare vad begagnatmarknaden skulle kunna tänka sig ge för Canon-systemet och anpassa matsäcken efter det, för det är just Canon-systemet som ligger i saluzonen i så fall.

Vad ska jag då med en helt ny utrustning till egentligen? Det är ju knappast så att jag tror att ny utrustning kommer göra att jag tar bättre bilder som så. Däremot kan mycket väl ny utrustning ge en liten nytändning i fotointresset vilket i förlängningen kan ge “bättre” bilder.

Det är knappast så att Canon-systemet inte levererar, snarare totala motsatsen om något. Däremot är det ju inte alltid ett portabelt system och det kan ibland vara lite av ett hinder. Åtminstone vill jag inbilla mig själv att det är det.

Nåja. Nu är detta långt ifrån slutfunderat och fortsätter det som det gjort på senare tid, då lär det nog inte bli värst mycket alls av funderingarna. Det kan ju faktiskt mycket väl vara så att det bara är förändringens vindar som smittat av sig helt utan giltigt skäl. Återstår att se…

Avslutningsvis får jag väl även tacka alla ständigt återkommande besökare som dyker in här trots att antalet uppdateringar den senaste tiden varit minst sagt få. Ni är uppskattade kan jag lova!

Gott nytt 2015!

Nyårsfyrverkerier

I enlighet med tradition så levererar jag årets omgång nyårsbild, taget 12 minuter in på det nya året under Karlstad kommuns fyrverkerishow från Sandgrundsudden. Jag är generellt sett emot slöseri av skattepengar, men detta går helt klart in under kategorin “acceptabelt”, allra helst med tanke på att jag kan avnjuta dem från min egna balkong.

Som konstaterat, så var 2014 trots allt ett riktigt bra år och jag hoppas nu att 2015 fortsätter i den stilen! Gott nytt år på er allesammans!

God morgon – dag 365/365

Soluppgång över Vänern

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/1250 sek vid f/4,0

Jag har ett bra tag funderat på hur jag skulle avsluta denna utmaningen, vad för motiv som skulle få “äran” att bli bild nummer 365 av 365. Till slut bestämde jag mig för ett par dagar sedan att ge mig på ännu en fotografering av soluppgången, för att kompensera för alla solnedgångar som fotograferats under året.

Därefter blev nästa problem att bestämma sig för en plats, där det fanns ett antal alternativ. En tanke var det ständigt återkommande Hammarö sydspets, en annan för Åmål och en tredje för Skutberget här utanför Karlstad.

Största och mest oberäkneliga problemet var dock vädret. Skulle det bli bra väder ens? Prognoserna för ett par dagar sedan såg lovande ut, för att sakta men säkert försämras för var dag som gick. Igår kväll såg det rent av riktigt mörkt ut, mulet följt av dimma vid tiden för solens uppgång.

Skam den som ger sig dock och klockan ställdes på 07:00 i morse och jag kunde då konstatera att det fanns glimtar av hopp på himlen. Slängde ihop kamera och stativet, packade in mig i bilen och drog iväg.

Jag kan gott lova att jag är mer än tacksam för att SMHI hade inte så lite fel i sin prognos och för att moder natur hörde min vädjan igår, för morgonen levererade en vacker soluppgång med efterföljande härligt solljus som ännu fortsätter här över stan. Trots allt tycks nyårsaftonen bli en av de vackraste dagarna på hela vintern såhär långt.

Efter att ha närmast förfrusit nästipp och fingrar så kom jag till slut hem och har därefter spenderat en hälsosam stund i att försöka välja ut en ensam bild från de 158 st som fastnade på minneskortet under stunden där ute.

Med den här bilden säger jag också tack och adjö till årets utmaning och säger 365foto – check!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén