ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: C30

En Volvo är alltid en Volvo

Missförstå mig rätt nu, Volvo bygger helt klart bra bilar med god kvalité och som går helt okej på vägen, men kan det bli tråkigare, egentligen?

Fredagens äventyr bjöd på roadtrip alá Hertz Freerider igen, den här gången var det en Volvo XC60 som skulle från Arlanda till Karlstad, en silvergrå automatväxlad D3, d.v.s. en dieselmotor på 120 kW. Detta var första gången jag ens befunnit mig inne i en XC60, men som vilken Volvo som helst så känner man igen sig så väl så.

Volvo XC60 pressbild

Drog iväg från Hertz på Arlanda till närmaste mack för att skaffa lite fika efter en lång tågresa inkl byte på Stockholm C. Tittade lite smått på startande flygplan under tiden fikat intogs, tyvärr inte så många till antalet just där och då bara.

Färden hem mot Karlstad gick via E18 efter en kortare sväng söderut längs E4 från Arlanda. Man kan knappast säga att E18 är en nämnvärt inspirerande väg, men den är effektiv och den passar Volvo-bilar rätt bra, ett effektivt sätt att ta sig framåt utan att bli nämnvärt upphetsad.

För det är i stort sett samma upplevelse varje gång man sätter sig i en Volvo oavsett modell, det fungerar, man förstår hur knappar och vred skall användas och allt är tämligen logiskt och bra. Tyvärr innebär detta även att allt blir tämligen tråkigt, det finns få saker i en Volvo som ger en den där “WOW-känslan” som är så trevlig.

Den värsta Volvon i min mening är nog egentligen V70, allra helst den vi körde t&r Dalarna förra sommaren, en DRIVe-utrustad! Man hade kunnat byta ut motorljudet mot en liten högtalare som viskar fram “SvenssonSvenssonSvenssonSvensson” istället, för lite så kändes det.

Dessbättre har Volvo börjat producera några modeller som åtminstone gör saken lite mindre illa, nya S/V60 exempelvis ser någotsånär visuellt tilltalande ut även om det inte går att missta sig om att det är en Volvo. Lika gäller även C30 som med rätt kjolpaket som rent av kan vara rätt fräck!

Jag ser även fram emot att få köra nya Volvo V40 första gången, som enligt tidiga rapporter faktiskt verkar vara rätt körglad!? Frågan är om de lyckats tvätta bort den tydligt tråkiga Volvokänslan bara?

Färden hem till Karlstad flöt som förväntat på alldeles ypperligt, vädret varierade mellan strålande sol och totalt ösregn men XC60n gick lika fint oavsett! Man kan dock knappast säga att den gjorde något bestående intryck, jag skulle knappast tacka nej till att köra en igen, men jag hör definitivt inte till typiske Volvo-kunden…

En sväng förbi Norge

Dags för en av de där sporadiskt få uppdateringarna igen då, jag har tekniskt sett slut på semester nu, den tog officiellt slut igår, men eftersom man hade en aning flyt med semestervalet i år så låg det två lediga dagar som inledning på det nya arbetsåret, inte helt fel!

Som avslutning på semestern så har vi även fått oss barnvaktshjälp av mina föräldrar, vilket gjort att än mindre tid spenderats åt datorn, och än mer tid till att faktiskt, hör och häpna, göra saker och ting!

Vi har under dessa dagar passat på att åka båtbuss, jubileumstur med M/S Vestvåg, ätit gott på restaurang samt gårdagens lilla roadtrip! Allt detta går ju givetvis att göra även utan barnvakt, komplett med treåring och allt, men det är ruskigt skönt att ibland få lite egen tid.

Gårdagen då? Då var det som sagt dags för en lite roadtrip! Vi hade bokat oss en Volvo C30 från Sunfleet för den lilla turen, och det blev en vackert röd sådan med 2.0F-motor i, alldeles lagom för oss två med packning. Hade klurat ut några alternativ, två norrut och en västerut som vi in i det sista valde mellan, och det blev norrut, mot Sunne/Torsby och sedan vidare in i Norge och runt en sväng, tillbaka via Magnor, Norge, Arvika och åter ner till Karlstad.

Vår roadtrip i kartformat [Google Maps]

Första stoppet blev vid en rastplats med namnet Stamfrändemonumentet strax söder om Sunne, för lite frukostintag baserat på medhavda goda mackor och juice i små tetrapack. Tittade även en stund på golfarna som gick ut på den intilliggande golftbanan och förundrades en aning över deras hobby, det hade ju inte heller varit helt fel att ha en luftdriven tyfon just då..!

Vidare iväg norrut och mot det första tipset som inhämtats från vänner och kollegor, Tossebergsklätten och dess utsikt! Vägen upp dit var minst sagt intressant, smal och mycket slingrande upp för det branta berget, dock helt nyasfalterad åtminstone!

Utsikt från Tossebergsklätten

Utsikt från Tossebergsklätten

Väl uppe på toppen betalade jag även några kronor för att komma upp i utsiktstornet, som bjöd på utsikten ovan, klart läckert, synd bara att vädret inte var lite mer på vår sida! Efter ett litet besök på toaletten och skriverier i gästboken så var det dags att åka nerför berget igen, och fortsätta vidare på vår färd.

Vi styrde vidare norrut mot Torsby, för att sedan åka länsväg 239 mot Lekvattnet och vidare in i Norge. Riktigt mysiga trakter att åka omkring i måste man säga, lite väl avlägset för min smak även om min fru njöt i fulla drag. Särskilt mycket av gränsen märktes det i vart fall inte, plötsligt ändrades vägmarkeringar och skyltar från svenskt till norskt utseende, och så var man i vårt västra grannland!

Tanken var även att försöka hitta en lämplig badstrand för att ta årets premiärdopp, vilket kanske inte kändes jättelockande med tanke på utetemperaturer om 18-19 grader, men det var inget vi tänkte låta hindra oss. Att hitta en badstrand var dock en aning svårare, till slut svängde vi av den norska fylkeveien (?) och in på en grusväg, där vi till slut hittade en stenbelagd båtiläggningsplats som fick duga som badstrand.

Norska roddbåtar

Søre Øyersjøen heter sjön som bjöd oss på 2011 års första dopp, i all stillhet med naturen omkring oss, en klart läcker upplevelse att kunna njuta av det lugn som omgav oss, bortsett från någon enstaka bil som passerade då och då, endast marginellt inom synhåll.

Utsikten vid Søre Øyersjøen

Här passade vi även på att äta våran medhavda mat, en pastasallad med ost & skinka åt mig och en grekisk pastasallad åt Angelika, samt bara njuta av den friska luften innan vi fortsatte turen söderut.

Efter någon timmes vila placerade vi oss i bilen igen och gav oss iväg ut på vägarna, för att så småningom leta oss tillbaka till gränsen mot Sverige igen. Det blev inga fler stopp innan gränsen, men här passade vi på att stanna för att kika på ett fredsmonument som står precis på gränsen mellan Sverige och Norge.

Fredsmonument i Morokulien

Monumentet markerar att det vid 1914 rådit fred mellan länderna i 100 år och syns från såväl landsväg som järnväg, klart roande att kliva fram och tillbaka mellan länderna, åtminstone en liten stund. På platsen finns även en bro som går över gränsen, eller som skylten säger:

Fredens Bro

Fredens Bro

2009

Världens minsta bro mellan två länder.
Till minne av Ove Martinssons engagemang inom Fredsplatsens Vänner

Morokulien

Efter detta satte vi kurs hemåt, med endast ett fikastopp på OKQ8 i Arvika som paus, klart nöjda med dagen som passerat, många mil blev det på vår tur, 325 km stod slutresultatet på när bilen återlämnades på kvällen, och det var väl värt det!

Vår bil för dagen, Volvo C30 2.0F

Volvo C30 är även en väldigt trevlig bil att köra och åka i, alldeles lagom för två personer med lagom packning! Motorn 2.0F var väl kanske ingen superhöjdare direkt, den gjorde sitt jobb och gav en förbrukning på runt 0,8 l/milen på vår färd, dock okänt vilken blandning det var i tanken av E85/95-okt, men sannolikt till största delen E85.

Idag är vi dock betydligt slöare av oss, det görs inte många knop i det Ewensonska hemmet idag, men det känns helt okej ändå!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén