ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: blankett 21

Revanschen

Efter en vecka med tämligen mycket uppförsbacke på punktlighetsfronten, så var det tämligen så ruskigt jätteskönt att få lite revansch på den fronten idag, även om det från början såg lite mörkt ut!

Blankett 21

En hel hög blankett 21

Läs mer

Länsbussen i Väse

Ja, vi kastar den här torsdagen tillbaka i tiden med, till en höstdag signerad 2015 när jag var på väg hem till Karlstad efter övernattning i Stockholm. En sådan där resa med all potential i världen med gröna eller svarta siffror på punktligheten nästan hela vägen hem.

Hur man fyller länsbussen i Väse

Hur man fyller länsbussen i Väse

Allt gick absolut strålande fram till Väse, knappt 2,5 mil från Karlstad. Där var det stopp i signalerna och det blev att plocka fram blankett 21 för att få gå mot stopp. Allt har en blankett på järnvägen.

Läs mer

Ett enda mörker

Mörker vid Gamlestaden

Nog för att jag har något emot röda signaler, men svarta är värre. Eller ja, egentligen lika illa som röda då de i praktiken betyder lika mycket stopp båda två.

Så som på bilden ovan ser det dock ut vid Gamlestaden utanför Göteborg C sedan i lördags, då ett av Trafikverkets teknikhus gick upp i lågor. Resultatet är manuell hantering enligt blankett 21 för att ta sig in och ut mellan Göteborg C och Väner-/Norgebanan, eller BJ om man nu så vill. Utöver detta även en hejdlöst massa inställda avgångar.

För egen del blev det två stycken signaler att passera i stopp, med efterföljande reduktion i hastighet, på väg in mot Göteborg och inte mindre än fem signaler i stopp på vägen hemåt igen. Det senare var dock två mer än tänkt då ett växelfel gjorde saken ytterligare en smula komplicerat.

En kort inblick i vardagen som lokförare sådär, där ena dagen aldrig är den andra lik…

Mjukstart?

Nåja, ordet mjukstart kanske är en aning överdrivet för att beskriva de inledande dagarna av nya tågplanen, T13…

Den första dagen av T13 spenderade jag på absolut bästa sätt, helt ledig! Istället var det dag 2, d.v.s. måndagen som fick bli min första dag, och hur gör man då detta på bästa vis för att jämföra? Jo, man kör en repris på ungefär samma tur man hade som avslut på T12 så klart!

Därmed var det till att vakna tidigt och befinna sig på jobbet kl 05.50 för att därefter ta en sväng till Stockholm med Värmlands eget direkttåg, med sista uppehåll i Degerfors innan Stockholm C.

Man kan väl säga att det gick halvhyffsat åtminstone, trillade in 5 minuter efter tiden på Stockholm C efter lite bekymmer med halka och andra tåg ivägen av och till. Därefter blev det till att lite raskt byta fordon då mitt skulle vända till Göteborg och det som kom från Göteborg skulle till Hagalund.

Här hann jag nästan ta mig till Hagalund, men strax innan Solnatunneln blev det allt spänningslöst och det var bara att stanna till vid första bästa signal och söka orsaken till detta. Fick information om att det var räddningstjänsten som begärt spänningslöst p.g.a. brand i Hagalund och det var därmed bara att konstatera att detta skulle ta lång tid.

Rullade fram till tunnelmynningen i Solnatunneln och stannade där, för att kunna avnjuta någon form av dagsljus åtminstone. Därefter var det bara att ta ner och avaktivera tågsättet varpå alla batteriförsörjning bröts för att kunna få liv i maskineriet igen så småningom. Roade mig även med en promenad längs med tågsättet för att tömma hela tågsättet på färskvatten för att undvika frysning i vattenledningarna, i fall stoppet skulle bli långvarigt. Detta ska visserligen ske per automatik innan batterierna blir för dåliga, men ibland är det skönt att göra vissa saker manuellt i förebyggande syfte!

Vy från Solnatunneln

Efter sisådär 1,5 timme i ovisshet så gick signalen framför mig om till grönt och strax därpå ringde telefonen med meddelandet om att det nu åter fanns spänning i kontaktledningen. Dags för projektet att få liv i maskineriet igen, på med batteri, aktivera hytten och dra igång tryckluftssystemet. Tack vare en snabb avställning så gick detta helt och hållet smärtfritt och efter en lagom lång stund med laddning av tryckluften kunde jag rulla in i Hagalund.

Tyvärr kom jag bara två signaler till innan det återigen blev stopp, denna gången på grund av alla köer som det långvariga stoppet orsakat. Nu började det dessutom bli en aning besvärligt för mig att hinna med min retur till Karlstad, tiden började rinna iväg ruskigt fort!

Till slut fick jag dock tillstånd att lämna mitt fordon där det stog och ta mig fortast möjligt in till Stockholm C för att därifrån köra mitt nästa tåg åter till Karlstad. Bara att återigen plocka ner allt och bryta batterierna i fall att det skulle bli spänningslöst igen innan någon ny skulle hinna ut till fordonet.

En taxiresa och en snabbrast senare kunde jag dock kliva ombord det SJ 3000-tåg som skulle köras hem mot Karlstad, min premiärtur på vårt nya fordon. Efter lite snabb påfyllning av matvaror till bistro och 1a klass kunde vi till slut lämna Stockholm, tyvärr då drygt 20 minuter sent.

Färden hem flöt sedan så fint så, denna nya arbetsplats skötte sig mycket väl under färden hem. Förseningsminuterna kördes in så gott det gick och till slut kom vi till Karlstad 8 minuter efter ordinarie tid, helt okej under omständigheterna ändå!

Igår var det då dags för dag två i denna nya tågplan, körning till Stockholm, ett varv på Uppsala och sedan övernattning och returresa idag på morgonen. Den här gången började det dessutom riktigt bra, var i rätt tid hela vägen till Södertälje, där vi rent av var 6 minuter före tiden vid ankomst.

Men säg den glädje som varar, lagom när det är dags att stanna ringer DLC Stockholm och meddelar att det är växelfel mellan Södertälje och Flemingsberg, vi blir ståendes tills vidare, ingen prognos att ge.

Det är alltid lika intressant att försöka inge någon form av hopp när man skall ropa ut eländet i högtalarna ombord, det är liksom lite svårt att bygga något på orden “ingen prognos”…

Tyvärr tog det allt sin stund, först över en timme senare kunde vi fortsätta färden mot Stockholm och detta dessutom kryddat med att behöva passera en signal i stopp och manuellt kontrollera att växlarna framför tåget ligger rätt. Från 6 minuter tidig till 70 minuter sen, bara sådär.

Inte blev det heller mycket bättre till Uppsala-varvet, tågsättet kom iväg sent från vagnhallarna, gick 10 minuter sent från Stockholm, fastnade bakom andra tåg och trillade in i Uppsala 13 minuter efter tidtabell. En snabbvändning senare gick vi åtminstone på tid, och var fortsatt på tid fram till efter Märsta. Åter en gång var det dags för växelfel och ännu en 10-minutersförsening, frustrerande var ordet!

Till Hagalund kom jag till slut åtminstone på tid och kunde avnjuta min nattvila utan besvär, alltid något en dag när inget tycks vilja vara på ens sida.

Till morgonen var det då dags för lite mer SJ 3000-körning i tåget hem. Efter en något kylslagen promenad ut på bangården var det bara att snyggast möjligt häva sig upp på tåget och aktivera upp hytten. Såg till att göra mig ordentlig hemmastadd där i den datoriserade arbetsmiljön och begav mig ner mot Stockholm C.

X55 3346 i Hagalund

Efter några inledande meningsskiljaktigheter så började jag och tåget komma allt bättre överrens varpå  körningen hem till Karlstad gick mycket smärtfritt förbi. Rättidigheten var det inget att anmärka på och allt eftersom färden gick kom man allt mer fram till hur man snyggast kör detta mycket pigga och trevliga tåg.

Till Karlstad kom vi dessutom 5 minuter före ordinarie tid, en klart välkommen bonus efter några struliga dagar bakom sig. Lämnade över tåget till kollegan som skulle mot Stockholm och vandrade hem i solskenet.

Nu vankas det ledigt resten av den här dagen såväl som i morgon. På fredag-lördag är det Göteborg som gäller och helgen avslutas med buffé i Arvika på söndag. Blir klart spännande att se hur denna tågplan utvecklar sig, de tåg jag har kört har haft rimliga körplaner, men det verkar som det finns andra som haft det värre!

Gillar int’ den färgen…

Om det är något ord som är mer än väl använt som störningsförklaring inom järnvägen så vore det väl signalfel, ett lagom långt ord som täcker in väldigt mycket, allt från trasiga glödlampor till hela ställverk som tvärlåser sig. Den gemensamma nämnaren är dock att signaler blir röda, allt blir omständligt och jobbigt och resenärerna suckar ljudligt.

Signalen i bilden är oskyldig till händelsen i inlägget

Normalt sett så inträffar detta stilla och fint, sådär så att man får en god förvarning, kan stanna lite snyggt och prydligt innan signalen, ta fram sin lilla blankett, fylla i sagda blankett och därefter trycka in en knapp och passera signalen i civiliserad form.

Ibland blir det inte riktigt så bra.

Som igår.

Gårdagen bjöd snarare på den där varianten där en stilla tanke går igenom lokförarens huvud, ofta i stil med “varför är det rött där?”, “det här blir inte bra!?” eller kort och gott “aj fan!”.

Gårdagens signalfel var alltså av den där lite mer spontant uppkomna varianten, den som inte förvarnas i tågskyddssystemet, eftersom signalen gått om till stopp efter att senaste uppdateringspunkten lämnat besked om vackert gröna signaler.

I järnvägstermer heter det fenomen som då uppstår OSPA, eller Otillåten StoppPassage, eller rödkörning i enklare termer. Resultatet av detta blir automatisk nödbroms från tågskyddssystemet, en riktig grisnit som i värsta fall kan flytta kaffekoppar från bord till knän och som dessutom innebär blankettskrivande och förseningsminuter.

Den här gången, som blev min fjärde OSPA kategori B sedan starten av lokförarkarriären,  så var det en växel på ett av sidospåren i Skattkärr strax öster om Karlstad som inte riktigt mådde så bra. När vi rullade in på driftplatsen med vackert grön körsignal och i runda slängar 140 km/h så hickade den till, vilket gjorde att alla signaler på driftplatsen gick från vackert grönt till elakt rött.

Detta lilla skifte i färg gjorde denna stackars lokförare en aning förvirrad först, men tämligen omgående kunde jag konstatera att det blir nog inte så bra detta och snabbromsade själv tåget mot stopp, var ju liksom lika väl att föregå den automatiska bromsningen som oundvikligen skulle komma inom kort.

Den nu elakt röda signalen, ja den passerades i god fart och sisådär 200 meter senare stod vi still, dessbättre kunde jag lossa upp bromsarna innan stoppet, så att andelen utspillda kaffekoppar skulle hållas till ett minimum! I förebyggande syfte hade jag även hunnit med att ropa om det kommande oplanerade uppehållet och utlovat en snar fortsättning på färden mot Arvika.

Väl stillastående så var det bara att ta telefonen och ringa till DLC Hallsberg som styr aktuellt område, ta fram lilla behändiga blankett 21 som berör stoppsignaler som skall eller ofrivilligt har passerats. Fyllde i denna gemensamt med fjärrtågklareraren enligt konstens alla regler och kunde därefter fortsätta färden så stilla, 6-7 minuter sen helt plötsligt.

Men nåja, väl framme i Arvika så var vi ju faktiskt i rätt tid igen, och jag hann dessutom med en omgång från kvällens buffé på hotellet, lagom för att få något i magen innan nattvilan.

Återstår att se hur länge det dröjer innan nästa ofrivilliga OSPA inträffar, min första inträffade under sommaren 2010 och därefter kom ytterligare två inom ett halvår. Sedan dess har det dock varit lugnt, och för min del får det gärna fortsätta vara lugnt ett tag till nu, jag föredrar mina signaler i grönt skick helt enkelt!

Regn, regn och lite mer regn

Då var det nya året infirat och klart, därmed dags för ny arbetsdag, den första för denna vecka och av en händelse, även den första för i år! Därför så var det ju tur att det var en upprepning av fredagens tur vilket var förra årets sista..!

Nämnvärt händelserik har den väl inte direkt varit? Tog emot tåg 620 på plattformen i Karlstad, körde tills strax söder om Flemingsberg utan problem, där bjöd en signal på ilsket röd ton och därmed även årets första blankett 21 och efterföljande passering av stoppsignal. Detta var dock inget som påverkade vår ankomst till Stockholm C, 8.52 trillade vi in, 2 minuter efter körplanens tänkta ankomsttid, 8 minuter före den annonserade!

Ramlade ut till Hagalund i godan ro, fick via telefon reda på att tåget kanske skulle in på spår 14, det blev spår 47 och en nätt liten promenad tillbaka till vårt Chateau Lunden för att vila ögonlocken en stund.

Efter en mer eller mindre lyckad ögonlocksvila knatade jag åter ut på bangårdet bortom blåkulla för att hämta tågsättet till tåg 633 istället, på spår 27 och därmed ännu en lagom promenad i regnet.

Väl där hade man lite bekymmer med dörrarna i en vagn, som envisades med att stänga igen sig själva ytterst spontant! Visade sig efter lite felsökning vara dörrdatorn som fått lite fnatt. En återstart senare och vi rullade iväg från depån, 22 minuter senare än tänkt.

Detta var ju något som kunde skapa lite problem för vår kommande avgång från Stockholm C, men tack vare en imponerande snabb insats från catering samt ombordpersonal var vi framme på Stockholm C i tid för avgång mot Karlstad!

Härefter fortsatte det att inte hända något alls, förutom att regna, och resterande del av turen fortsatte i rätt tid. Inte ens i Hallsberg gjordes något katastrofalt försök att sinka oss!

Regn, regn, regn!

I morgon väntar reservtur på mig, den tidiga, givetvis, för vem vill sova längre än till 4.15 på morgonen, egentligen? Förhoppningsvis är det en sådan där bra reservtur, där absolut och precis INGET alls händer!

Får det lov att vara en signal på det här..?

Ja, nu blir det ett sådant där jobbrelaterat inlägg igen, tågmupperier alltså, så de som icke finner det intressant behöver icke bemöda sig at läsa vidare.

Kvällens inlägg får handla om en inte helt optimal lösningar, eller som man också kan kalla det, en Göteborg special!

Göteborg C spår 12Bilden ovan visar alltså eftermiddagens specialare i Göteborg, tågsättet som skall bli tåg 10372 Göteborg – Karlstad är parkerat på spår 12 i Göteborg inför avgång, lok plus 5 vagnar i kroken, med ytterligare ett lok bakom hela härligheten. Detta lämnar oerhörda 5 cm i marginal fram till signalen, en meter kanske om man ser till hjulens placering.

Detta i kombination med den tämligen lågt placerade signalen gjorde det till lite utav en utmaning att se vad signalen visade, eftersom mitt huvud befinner sig sisådär 2,5 – 3 meter ovanför marken. Det hela löste sig med att vi fick ett muntligt starttillstånd från Göteborgs lokaltågklarerare istället, vilket ju givetvis funkar, men inte helt lämpligt i vart fall…

Så för sakens goda skull har jag tagit mig tid till att faktiskt skriva in en påpekan om det hela för vidare befordran vidare till lämpliga mottagare, så får de i vart fall åtminstone vetskap om det hela.

Dagen i övrigt har bjudit på ett lagom långt arbetspass, 08.39 – 20.49, alldeles lagom en lördag sådär..? På detta har vi då åkt Karlstad – Åmål som passresa, kört Åmål – Karlstad, Karlstad – Göteborg, Göteborg – Karlstad innan det var dags för hemgång. Till det kunde man njuta ordentligt av en sund dos lövhalka i backen upp från Grums, lite småsvettigt att släpa sig upp i sakta mak, definitivt inget som hjälper tidshållningen!

Annars har det flutit på rätt fint, några ilsket röda signaler med tillhörande blanketter och efterföljande passeringar, något retligt långsamt tåg före samt en hälsosam dos kaffe har passerat tämligen omärkt förbi.

I morgon är det ledigt, och lika så på måndag, mina ambitioner för de båda dagarna är att göra så lite som möjligt, återstår att se hur det går, men jag är ruskigt duktig på det här med att vara lat, så det ska nog gå bra!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén