ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: bitter Sida 1 av 2

Veckans värmländska ord

Glint

Värmlandslang för halt/halkigt/isigt.

Rena självklarheter va? Värmländskan är ett fantastiskt språk!

Det är ungefär det enda ordet som behövs för att beskriva jobbhelgen här i Värmland med. Att det varit jäkligt glint. Lövhalka alltså, som jag skrev om även häromdagen.

Läs mer

Jullunch – dag 339/365

Jullunch

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 800, 1/80 sek vid f/5,6

Årets omgång julmat avklarat i form av jullunch med jobbet. Nu kan det vara så att nackvärken och väckning i form av slagborr två dagar i rad gjort mig en smula bitter, men jag är då glad jag inte stod för lunchen med egna pengar. Torrt var ordet. Sällskapet var bättre. Claessons på Karolinen är då inte ett ställe dit jag personligen skulle gå framöver.

Dagen efter dopparedan

Så, äntligen är julen över, eller åtminstone nästan då. Nu återstår ju mest den där mellandagsrean som kan få folk att bete sig på de mest märkliga vis. Själv gör jag som jag bäst brukar på julen, d.v.s. jobbar!

Gårdagen bjöd på ett enkelt litet varv på Göteborg, idag vankas en kortis till Stockholm följt av Göteborg igen på det i morgon. Som vanligt så gick turen på julafton alldeles utmärkt med lagom mycket folk, lagom få andra tåg och inga störningar på min linje, sådär som jag gillar det hela.

Årets dos julmat har redan klarats av i två omgångar, julbord med facket samt jullunch med jobbet. Därför var det närmaste juliga som nåddes igår en flaska julmust som intogs med en god köttbit. Möjligen att jag kan stå till svars för två pepparkakor under gårdagen med då, om man nu måste hårddra det hela!

Nu har vi mindre än en vecka kvar på det här året, som på alla sätt och vis varit ett omtumlande år. Det går inte att förneka att jag börjar längta väldigt mycket efter att få lägga 2013 bakom mig och se fram emot ett nytt år, trots att det året medför min 30-årsdag!

Tanken är att försöka sammanfatta det gågna året i någon form av blogginlägg innan nyår, men vi får väl se hur väl det lyckas.

Men, om inte annat kan jag alltid kosta på mig att önska er alla en god jul, en god fortsättning och framförallt, ett riktigt gott nytt år!

Lite lätt fuktigt…

Ni vet när man går upp tidigt, en ledig lördagsmorgon, för att kunna bege sig av till Karlskoga för att se på TTA-racing, och möts av regn utanför fönstret och väderkartan nedanför på SMHI.se

Regn på väderradarn

Då blir man gärna en aning bitter sådär, lite lätt…

Just nu spelar vi väntespelet mot moder natur, avvaktar och ser hur vädret förändrar sig, vad händer med färgläggningen på kartan, finns det hopp och anledning att åka lite senare!?

Det känns inte så hoppfullt just nu…

Det var inte varmt…

… men bada, det gjorde vi!

Utsikt vid Bomstad-Baden

Det ser åtminstone varmt ut på bilden, och lufttemperaturen var väl hyfsad åtminstone! Däremot kan man väl knappast ge mycket beröm för vattnets temperatur, betydligt varmare än senaste badet i Siljan men ändå knappt ovanför nivån uppfriskande.

Idag gick det åtminstone att vara i vattnet i några minuter utan att frysa onämnbara kroppsdelar av sig, men bästa platsen att vara på var nog ändå på stranden, halvnaken och njutandes av solens något sånär värmande strålar!

Bevakande mamma

Men allt som allt hade vi det riktigt bra där på stranden, en riktigt trevlig badplats och med gott sällskap. För min del blev det två varv ner i vattnet på riktigt, unga fru Ewenson tog ett ordentligt dopp, farmor Ewenson ett och Kaspian, ja, han höll sig mest i strandkanten med sina leksaker.

Frågan är väl, kommer det bli fler chanser att kunna njuta av en badstrand denna sommar? Bittert nog får man väl säga att det känns en aning tveksamt…

Ren perfektion

Nu, sådär några veckor efter att ha inhandlat lite ny rolig kamerautrustning, och därmed även laddat upp ett visst antal bilder på diverse fotosidor, så börjar man märka av ett visst fascinerande beteende hos vissa typer av människor!

Framförallt på en viss sida, som en gång i tiden hette Bilddagboken, så tycks det viktigaste med ett foto inte vara vad som finns i bilden, utan hur den är skapad.

För är den inte skapad med ren teknisk perfektion, med perfekta inställningar och med perfekt redigering där allt minsta lilla tänkbara störande detalj skall tas bort, ja, då är den intet värd…

Ganska tröttsamt faktiskt, lite sådant där som stör motivationen en aning..!

Jaja, en och annan positiv, genomtänkt kommentar slipper ju i vart fall igenom, och förbättrar situationen en aning, tur nog!

En inte helt vanlig dag

Reserv stod det på schemat idag igen, den tidiga sådana denna måndagen till ära, d.v.s. 05-13, vilket ju passar alldeles ypperligt en måndag morgon, eller något sådant..!

Dagen till ära tog jag faktiskt tag i det smått fulla facket, tömde det och gick igenom sådant som läses och förstås, sådant som läses och arkiveras, sådant som inte läses utan appliceras i medhavd pärm, allt för att ge väskan lite mer vikt. I kombination av några liter kaffe så flöt detta på alldeles ypperligt, och så småningom kunde jag hamna i en bekvämare stol med mer kaffe och en hälsosam (?) dos slösurfande på paddan, lagom tidsfördriv!

Började trilla in lite sms om störningar i trafiken i dessa trakter, men det var ju lugnt för min del, problem mellan Hallsberg och Katrineholm skulle ju inte behöva få mig ut på jobb!

Och så var det inte heller, utan mig ringde de först när tåg 352 hade rullat in i Karlstad, och försökt lämna sin strömavtagare hängandes i kontaktledningen, med ett inte helt bra resultat…

Vis av erfarenhet kunde man redan här inse att min sluttid på kl 13, den var det bara att glömma! Från tidigare erfarenheter kunde jag väl närmast misstänka att detta skulle komma att dra ut på tiden riktigt ordentligt snarare, som det alltid brukar göra med specialuppdrag av denna sort.

Att jag ombads göra något så enkelt som att gå ner och “vakta” tågsättet i väntan på fortsatta beslut, var knappast något som muntrade upp direkt, men, samtidigt är det ju inte fel med några timmar övertid när väl lönebeskedet kommer heller!

Knatade ner till spår 1b iförd en inte längre helt orange varselväst, utrustad med mina superskitiga rundgångshandskar och ett par hörselproppar, redo för allt, typ! Väl framme kunde man tämligen omgående konstatera att strömavtagaren, ja, den hade ju sett sina bättre dagar…

Defekt strömavtagare på Rc6 1409

Inte blev det mycket bättre av att även den andra strömavtagaren på loket inte heller var i farbart skick, den gick att ha uppe för att försörja loket och tågsättet med ström i väntan på bättre tider, men inget utöver detta.

Lät i vart fall föraren som kört tåget gå iväg för att kunna ta sin rast i lugn och ro och satte mig för att, ja? Vakta lok? Tänk om någon skulle sno det bästa loket, Rc6 1409!?

Ringde några samtal, väntade lite, gick ett varv för att hejja på InfraNord-grabbarna som varit ute och synat av kontaktledningen mellan Kil och Karlstad i jakt på ytterligare skador, tog mig ett varv via kaffetermosen och sedan åter upp på loket. Fick tiden att gå helt enkelt.

En stund senare tittade växlingen på Green Cargo förbi med ett stycke diesellok, för att kunna dra undan vårt inte helt körbara tågsätt. Detta tyckte dock inte de nyligen ankomna elgubbarna var någon vidare lysande idé, utan vi fick vackert stå kvar i väntan på en stund med mindre trafik, så kontaktledningen kunde göras strömlös och loket oskadliggöras.

Istället hakade vi av vagnarna från loket och drog dessa till ett annat spår, så att ett reservlok som ankom från Göteborg kunde kopplas på och åtminstone köra tåg 367 i ett smått sent läge.

Kvar blev jag, och mitt lok som nu ensamt var kopplat till det diesellok som skulle dra undan det, så småningom.

Tog mig en pratstund med lokala tågklareraren här i Karlstad för att spåna på vart man bäst dumpar ett bättre begagnat Rc-lok, och enades om att även om Klarälven vore ett tillfredsställande alternativ, så kanske spår 6 skulle vara en aning mer ekonomiskt och bättre alternativ. Förmedlade tankarna med vår fordonsledning och kunde då även konstatera att det skulle få medfölja tåg 377 ner till omvårdnad i Göteborg senare på kvällen.

Gick ut till loket för att invänta elgubbarna som nu äntligen skulle få hela Karlstad C spänningslöst för att därefter kunna gå upp på lokets tak och oskadliggöra de skadade strömavtagarna.

Att oskadliggöra ett Rc-lok

Så småningom hade man då slutligen klarat av allt detta, och loket kunde äntligen flyttas till ett uppställningsspår, så att man åtminstone fick tillbaka spår 1b för icke eldrivna fordon ett tag, i väntan på reparationer.

Där var det då även dags för mig att lämna det, efter att ha sett till att det inte kunde komma i rullning och kopplat in lite tågvärme för batteriladdning. Slutnotan för dagen blev alltså 3 timmar och 15 minuter övertid, vilket blir alldeles utmärkt till februari-lönen!

I morgon blir det sena turen mot Stockholm igen, och därmed skiftar vi än en gång vilt mellan morgon och kvällsturer, en aning slitsamt, men sedan väntar ju ändå två lediga dagar, så jag skall väl överleva!

Förhoppningsvis bjuder morgondagen på absolut inget alls av händelser utöver de normala, en dag i rättidighetens tecken strävar vi efter!

Ta inga egna initiativ!

Så sa en körlärare till mig en gång, eller egentligen var väl frasen lite mindre barnvänlig:

Ta inga egna jävla initiativ!

Jag måste ha glömt och lyssna just där och då. För uppenbarligen lärde jag mig absolut inget alls. Vilket man alltid får betala för!

Och som ni kanske då förstår, så tog jag egna initiativ idag. Med ett inte helt lyckat resultat. Men jag är inte bitter. Inte alls. Bara kanske lite..!

Vad gjorde då Joakim för dumheter idag? Jo, efter min stillsamma promenad ner till jobbet så språkade jag loss en stund med den kollega jag jobbat ihop med de senaste två dagarna på detta eviga tåg 647, trevligt nog så! Under tiden konstaterade jag dock att deras fordonslista för hemresan såg lite ruskigt tom ut, som i att inga fordon alls var utskrivna, vilket inte är fullt så optimalt som man kanske kan förstå.

Kollade runt lite mer, och då närmast på tåg 47 som normalt är samma tågsätt som vi tar över och åker vidare med en timme senare eller så, och vad ser man inte där om inte en X40-mult. Hmmmm! Inte helt bra när varken föraren som skulle köra 647 denna kväll eller ombordpersonalen har utbildning på det fordonet, om nu fordonsledningen skulle få för sig att skicka dessa tågsätt vidare..!

För min del var liksom turen planerad och tänkt att gå mot västkusten och då närmare bestämt Göteborg, där jag inte varit sedan mitten av november, såg liksom fram emot en come-back på den sträckan. Men nej. Eftersom jag var tvungen till att ta ett eget initiativ just här, och istället föreslå ett turbyte, i och med att jag har utbildning på att köra X40 OM nu fallet skulle bli så, för att åtminstone underlätta planeringen av resterande bitar, något personalfördelningen tyckte lät som en ypperligt bra idé!

Det var dumt.

För givetvis var det ju så att jag INTE hade noterat att vändande tåg var halvtimmen sent vid det laget, på grund av fordonsfel, något som kom att bli 40 minuter innan de väl ankom Karlstad. Att hela tågsättet dessutom saknade korglutning gjorde ju inte direkt resan mot Stockholm lättare, inte heller det faktum att vi gick över 20 minuter sent redan från start.

Det enda jag riktigt åstadkom på vägen upp mot Stockholm var att göra ombordpersonalen åksjuk, eller rättare sagt, en del av ombordpersonalen. Det var dessutom inte första gången jag gjorde just denne åksjuk heller, tyvärr, och det blev till slut så illa att hon var tvungen att uppsöka mig och min förarhytt för att få se framåt ett tag, något som hjälpte markant i situationen!

Till slut ankom vi Stockholm C med en försening på 35 minuter, för andra dagen i rad dessutom! Inte blev det heller lättare av att mitt tågsätt skulle till Hagalund för omvårdnad istället för att vända som brukligt. Gav mig av mot Hagalund via serviceplattformen på Norra Bantorget och blev lovad ett avbyte där uppe för att kunna gå över till det nya tågsättet jag skulle ha med mig tillbaka.

Det sket sig.

Istället fick jag vackert köra in mitt tågsätt mot vagnhallen där uppe vid spår 48 eller så, för att sedan ta en evighetspromenad tillbaka till spår 12 där mitt nya fordon stod. Det var en väldigt kall promenad!

Till slut kom vi ner med det tågsättet dryga halvtimmen efter ordinarie avgångstid, och jag kunde då få mitt avbyte och ta min rast istället. Lagom tills nu hade man dessutom spårat upp ett lok och fem vagnar att skicka iväg mot Karlstad, så X40-planerna kunde avblåsas för gott.

Fick mitt tågsätt levererat till slut på spår 8 och drog strax därefter fram till spår 10 för avgång mot Karlstad. I vanlig god ordning började det väl, före tiden såväl i Södertälje som Katrineholm, men där var det då dags att invänta sent anslutande tåg, varpå vi gick dryga 10 minuter sent på vidare färden mot Karlstad…

Försökte så gott det gick att köra ikapp tid, men när detta tåget väl blir sent, så är det i stort sett hopplöst att göra något åt det. Inte ens det faktum att ett godståg ställdes på sidan åt oss mellan Degerfors och Kristinehamn gjorde saken något lättare, istället slog nästa möte fel och vi blev till slut 9 minuter sena till Karlstad, IGEN!

Nåväl, i morgon är det ledig dag som gäller, den som egentligen skulle varit idag, och den kommer i vart fall vara välbehövlig för att ladda batterierna inför kommande jobbhelg, inget mindre än julhelgen..!

Men, kom ihåg allesammans, det viktiga här i livet, ta inga egna jävla initiativ nu!

Ett stycke själ till salu

Förr i tiden kunde man sälja sin själ till djävulen för att vinna lite schyssta fördelar här i livet, det var ju rätt fräckt faktiskt, allra helst om man inte kände något större behov för den där själen man utrustats med!

Numera kallas det istället för bindningstid, ungefär samma sak, fast en lite annan motpart på kontrakten.

Com Hem logotyp

Fick hem ett litet brev från en viss TV/Telefon/Bredbandsleverantör idag, vi kan kalla dem för Com Hem, bara för att ha ett namn att referera till. De informerade så vänligt om att de erbjöd “mer tv-underhållning” för 49:- extra per månad. Dock är ju inte detta helt så frivilligt som det kan låta, för det priset vackert betala så länge jag inte säger upp det paket jag redan har, d.v.s. samma innehåll, ett nytt och högre pris, inte mycket mer MER än så var det visst inte.

OM INTE..!

Givetvis kunde man få behålla det pris man har idag, självklart får man ett alternativ! Det enda man behöver göra är att sälja sin själ, flåt, teckna avtal om 12 månaders bindningstid där man får ha kvar det gamla priset i 6 månader av dessa (får man välja vilka månader tro..?), inte illa alls!

Men, men, men, men, en tokbra deal juh!?

Under förutsättning att man kan kika in i kristallkulan och veta att jag kommer ha tokbra nytta av dessa kanaler fram till februari 2013, och att den ekonomiska situationen aldrig på något vis skulle förändras och ett aningen billigare tv-paket vore att föredra. Eller att man skulle med 110% säkerhet kunna säga att man kommer bo kvar i, eller endast flytta till Com Hem-hus.

Annars blir det dyrt.

“Slutfaktura” är ett av de där dyra orden i livet, ligger någonstans där uppe tillsammans med ordet “Turbo” när man skall försäkra en bil. Telia som ett exempel vill ha 250 kr EXTRA bara för att skriva ut en slutfaktura, tillsammans med den återstående bindningstidens kostnader som skall lösas, som hittat!?

Nu kan det väl möjligen vara så att en viss ton av bitterhet infinner sig i detta inlägg, med tanke på att det förekommit ett och annat onödigt korkat bundet avtal hit eller dit under mitt vuxna liv, precis som det förekommit en eller annan svidande slutfaktura när man inser det korkade.

Inte helt optimalt.

För även om det kan låta schysst med bindningstid mot såld själ och ekonomi, så är det jävligt najs att ha friheten att kunna säga upp eller flytta abonnemang när man än känner för det, det är värt mycket!

Och skulle jag teckna något mot bindningstid så skulle det väl i så fall vara bättre att sälja sin själ för ett Playstation 3 hos Bredbandsbolaget mot 18 månaders ekonomiskt fängelse! Eller än bättre, köpa ännu en grej på avbetalning!

Den vilda jakten på tiden

Ibland händer det faktiskt att jag får anstränga mig en aning mer för att förtjäna min lön, än vad jag ska behöva göra så att säga. Igår var en sådan dag. Men trots en inte fullt så lovande start så blev det ingen övertidsblankett igår heller, inte en endaste sådan har det blivit under november, tro det eller ej. Katastrof för decemberlönen..!

Gårdagen då, bestod av att köra Karlstad – Stockholm – Hagalund – Stockholm – Arvika för att övernatta efter att ha fyllt buken ordentligt vid kvällsbuffén på hotellet. Den inledande biten Karlstad – Hagalund flöt på alldeles ypperligt. Till Stockholm blev det 5 minuter tidig ankomst, inget besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget gav en 25 minuter tidig ankomst till Hagalund, färden genom toatömningen var även den kvickt avklarad, men sedan blev det visst fel. Jag skulle lämna mitt tåg på spår 22, söder om ett annat tåg, som av en händelse råkade befinna sig bakom mig i toatömningen. Därför blev jag då ståendes i en 20 minuter extra eller så i väntan på att tågen skulle hamna i rätt ordning inför eftermiddagen, en aning segt kan man väl säga…

HagalundsväntanMen, trots all väntan var jag ändå klar mer än väl i tid för min rast, eller 1/4-tid som det strikt sett är på den turen. Avnjöt min matlåda och min iPad i godan ro på vår överliggning i Hagalund, fantasifullt benämnt Lunden eller Chateau Lunden vid Facebook-inloggningar.

När tiden var inne för att ta tag i Arvika-resan så slog jag i vanlig god ordning en pling till den lokala platskontrollen för att höra vart mitt tågsätt fanns, med ett mycket bra spår till svar, ett till Lunden väldigt närbeläget spår 11 och därmed en hanterbar promenad i gråvädret!

Men vad gjorde det i slutändan, när jag vandrat fram till mitt tågsätt så visade det sig att en vagn hade felaktiga hjulmått för att få gå in i Norge, vilket gjorde att man var tvungen till att byta ut den med väldigt kort varsel. Inte helt optimalt i syfte att avgå i tid från depån, eftersom jag har dryga 15 minuter på mig att göra mina kontroller innan det är avgångstid, och ett vagnbyte tar lite mer tid än så, innan jag ens kan börja.

Efter några om, men, hit och dit så kunde jag till slut lämna Hagalund 27 minuter senare än planerat, med endast 15 minuter återstående till avgångstid från Stockholm C, vilket kanske funkar med en himla massa tur och inget besök på serviceplattformarna vid Norra Bantorget. Tur hade vi förvisso, men Norra Bantorget behövde vi trots allt besöka!

Dessbättre var såväl catering som ombordpersonal inställda på rekordsnabbt uppehåll vid Norra Bantorget, och efter endast 7 minuter var hela restaurangvagnen (R4 för er litteranördar..) lastad om än inte helt klar för öppning. Detta öppnade för att vi kunde landa på Stockholm C och spår 12 endast 4 minuter efter vår ursprungliga avgångstid.

Väntan på Stockholm C, spår 12

Fast vad hjälper det när man trots allt missat sin avgångstid, istället fick vi vackert stå och se på när tåg efter tåg avgick i sin rätta tid innan det fanns en glugg åt oss, där vi kunde lämna Stockholm C 18 minuter efter tidtabell. Detta är lite vad man kan kalla en motig inledning av en tämligen lång färd västerut.

Istället för att bittert gräva ner sig och muttrandes rulla vidare i sitt sena läge så lät jag istället hornen växa ut i pannan och tog till mig en lite mer effektiv och en aning mindre bekväm körstil för att se vad som kunde göras åt förseningen. Bekymret för turen i fråga var dock det faktum att regionaltåg med fler stopp låg strax framför vårt Intercity-tåg med få uppehåll, inte helt optimalt.

Det fick bli att agera svans till först ett tåg mot Norrköping innan nästa projekt, att jaga ikapp Hallsbergståget för att se om det fanns någon chans för förbigång, eller omkörning om man så vill kalla det. Tack vare lite kreativa lösningar från en imponerande tågklarerarelev på DLC Stockholm så kunde vi inta position för paralellkörning mellan Flen och Katrineholm för att med en smått fantomliknande, racinginspirerad sen inbromsning till uppehållet i Katrineholm glida förbi och därmed ha fritt framför inför resterande färd.

Den smått brutala körstilen lönade sig dock alltjämt, och tillsammans med utmärkt tågföring från DLC Stockholm bättrade sig tiderna alltjämt, från 18 minuter sen i Stockholm till 14 minuter sen i Södertälje, 10 minuter sent i Katrineholm, 5 minuter sent från Hallsberg till att vara i rätt tid från Degerfors och framöver. Man kan lugnt säga att det kändes extra skönt att lämna över tåget till kollegan i Kil, där vi ankom 3 minuter tidigt. Från att vara nästan 20 minuter sen till att istället vara före tidtabell, det händer alltför sällan!

Hur många som blev blåslagna inne i tåget, och antalet kaffemuggar som möjligen kan ha välts, det förtäljer inte historien, och om någon läsare råkade varit med ombord så får jag väl kosta på en ursäkt för en inte helt bekväm resa och utlova bättring tills nästa gång!

Idag gick det lite lugnare till på färden mellan Arvika och Karlstad, i rätt tid utan ansträngning, så som vi gillar det!

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén