ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: bilkörning

På gränsen till rörd

Efter en sådär 75-80 mil fördelade på tre dagar i vår trogna Petronella så kan jag redovisa förhållandevis få trafikdårar värda att nämna. Chockerande eftersom jag på senaste tiden annars upplevt så pass mycket tokigheter att jag på fullaste allvar överväger inköp av en dashcam!

Istället får jag mer ta chansen att säga något förvånansvärt positivt om trafiken och ett par bilister, som under gårdagens retur från Dalarna via Närke och hem gav mig lite hopp åter om landets bilister.

Bilkörning

Tro det eller ej, vår BMW och efterföljande Audi, två märken vars förare normalt sett beskrivs som allt annat än lugna, stillsamma och skötsamma i trafiken, var nog de bilar som hade absolut mest avslappnad resa från Ludvika ner längs med Rv50 till Fanthyttan, där vi åtminstone stannade för en bensträckare.

Ut från Ludvika hamnade vi sådär sedvanligt sommarmässigt i kö bakom lastbil, buss, husvagnsekipage och några ytterligare bilar. Ingen större idé att jaga med andra ord, bara lunka på i 70-80 km/h tills vidare. För egen del så hade vi lagom gott avstånd till framförvarande bil och Audin bakom höll lika gott avstånd till oss, ingen hets, ingen jakt, ingen stress. Som sig bör på sommarvägarna helt enkelt.

Framför oss hade vi istället en Peugeot som måste hittat något alldeles särskilt intressant att läsa om på husvagnen framför, med tanke på hur klistrad den låg bakom under alla dessa mil. Stundvis ute vid mittlinjen för att försöka spana efter potentiella omkörningsmöjligheter som aldrig blev av.

Nästan än mer fascinerande är hur husvagnsekipage och dess svans drog iväg när lastbilen så generöst släppt förbi sig kön och efterföljande buss svängt av mot nya mål. Där var det inga 80 km/h med något på dragkroken inte…

Knappast så vi klagade dock, istället fick vi chansen att ligga där med farthållaren på 70-90 km/h och bara puttra fram genom landskapet med vår Audi på bekvämt och närmast konstant avstånd bakom. En behaglig dag på vägen kort och gott.

Man blir ju nästan lite rörd utav en sådan lugn och stillsam bilresa, med bakomvarande bilister som faktiskt kan konsten att hålla avstånd. Få saker gör mig annars så irriterad som de praktarsel som skall studera insidan av bagageluckan samtidigt som de på hetsigast möjliga vis försöker sig på att komma en bil framåt i kön. Så fruktansvärt onödigt och onödigt farligt för dem själva och andra.

Senare idag så skall Petronella även in på sitt första servicebesök, ett välförtjänt sådant efter två år och dryga 1800 mil i trogen tjänst. Än mer lägligt eftersom det redan om två veckor vankas mer bilkörning då semestern äntligen infinner sig. Återstår att se om jag är lika imponerad efter den resan eller ej…

Om nu dessa kroniska bagageluckestuderande hetsputtar är en av de sakerna som stör mig mest av allt i trafiken, vad är då era kära läsare? Vad får er road rage-gen att börja koka?

Tanken var god…

Vad gör man en tidig lördagskväll när den helt saknar planer? Tja, man kan alltid titta ut genom fönstret och konstatera att det minsann tycks vara oväder på gång.

Därefter kan man gott bestämma sig för att det här vore roligt att ge sig ut för att fotografera, av flera skäl. Dels har jag ju i ett antal dagar väntat på en rimlig anledning till att ge mig ut med den inlånade GoPron fastmonterad i en bil. Dels är oväder alltid fascinerande. Dels så, ja, hade jag ärligt talat inte värst mycket mer än att äta planerat för kvällen. Och äta kan man alltid göra senare.

Sagt och gjort. Plocka ihop alla lämpliga kamerasaker lite raskt, kontrollera noga att minneskort är monterat och därefter bege sig ner till den i garaget placerade bilen för att montera ett stycke GoPro på något smidigt sätt. Detta visade sig faktiskt vara ruskigt mycket svårare än vad jag hade tänkt mig. Men, efter en stunds hårklyveri så hade jag då allt hittat ett bra sätt tyckte jag. Sugkoppsstativet verkade då allt sitta fast bra och iväg det bar.

Så, dags att kontrollera klippet och se om ni kan hitta tidsangivelserna där jag:

  1. Träffar på bilist med intressant taktik i korsning
  2. Lite snabbt fångar kamera och stativ som rasar efter att monteringen inte visat sig helt bra
  3. Dyker upp framför kameran och blir lite lätt dyngsur i regnet
  4. Byter från 2 bilder/sekund till 1 bild/sekund

Den som först finner samtliga vinner den enorma äran kort och gott.

Regnbåge

Nåja. Värst mycket oväder fick jag då faktiskt inte på bild till slut. Däremot hittade jag ju på en rätt vacker regnbåge bortåt Edsvalla till, som fick bli dokumenterad vid lite olika platser. Så helt lottlös gick jag därmed inte ut ur den lilla bilturen. Dessutom så var ju faktiskt en stor del av skälet till att ge sig av ut dessutom då att leka med GoPron, vilket jag gjorde. Konstaterar dock såhär i efterhand att det där, det behöver jag öva mer på för att det skall bli bra.

I gränslandet

Som vissa kanske uppmärksammat så har BMW haft en kampanj under september/oktober, där de skänker 100 kr per provkörning till Barncancerfonden. Detta har jag uppmärksammat även jag via radioreklam och andra bloggare, men ändå tog det bra lång tid, ända in på upploppet innan jag faktiskt tog tag i saken och begav mig till närmaste BMW-handlare, stadens Autowåx Bil AB!

Eftersom jag är av åsikten att ska man provköra, så skall man göra det ordentligt, så ordnades det så att jag kunde låna mig en BMW 116i över natten, närmare bestämt från kl 13 igår tills de öppnade i morse. Så, jag och Nathalie begav oss dit i min egna kära BMW 523i av något äldre årsmodell och hämtade ut våran diskreta lilla bil för eftermiddagen.

Först ut blev det stopp på närmaste bensinmack för att fylla på tanken och inhandla kaffe, innan färden gick ut på Rv62 norrut från stan. Från början var tanken mer att runda Fryken-sjöarna men istället blev det att sätta av mot Värmlands nordligaste punkt, eller åtminstone så nära man kan komma utan att lämna bilen då.

BMW 116i vid Råda rastplats

På vägen norrut gjorde vi en kort paus på Råda rastplats för att tömma blåsan så smått och även passa på att ta några kort under en kort paus i allt regnande. Tyvärr så kan man väl inte säga att vädret gjorde sitt bästa för att imponera under dagen, även om det trots allt var i stort sett uppehåll om än genomgrått norrut från denna paus.

BMW 116i vid Råda rastplats

Utöver detta blev det även en kort paus i metropolen Likenäs för att inhandla en varsin macka innan vi gjorde sista rycket mot norska gränsen. Tack och lov hann vi faktiskt komma ända fram dit just innan mörkret inföll, även om det var i allra högsta grad på gränsen..!

Svensk-norska gränsen

Vi parkerade på den svenska sidan och tog oss en kort promenad över till Norge, eller ja, jag promenerade och Nathalie studsade väl mest runt. Efter att ha kämpat en stund med den fantastiska datauppkopplingen som existerade där uppe i norr så kunde vi till slut göra varsin incheckning på Facebook (livsviktigt..!) och påbörja färden hemåt igen.

BMW 116i vid norska gränsen

Det som är så svårt att se på en karta är hur ruskigt stora avstånden väl blir när man kommer ut i obygden som så. För resan söderut tycktes aldrig vilja ta slut, till stor del tack vare evigt mörker, regnande och en hunger som gjorde sig påmind!

Mat blev det på typisk vägkrog, Värmlandsporten för att vara exakt. Men som vanligt när vägarna frestat på hungern var det ändå en delikat måltid bestående utav en varsin fläskschnitzel med stekt potatis och kryddsmör.

Efter ännu en ordentligt lång stund i bilen kunde vi till slut parkera hemma i garaget strax innan 21 på kvällen, trötta men nöjda efter dagens utflykt till grannlandet. Totalt klarade vi av över 45 mils körning under dagen.

Bilen då..?
Det är väl alltid svårt att klaga på en BMW? Så även nu! För även om jag själv hade föredragit skinnstolar istället för tyg så var det en riktigt trevlig liten upplevelse i övrigt. Visst kändes den näst minsta motorn á 136 hk som lite snål inför provkörningen, men sett i förhållande kg/hk så är den i klass med den motor som sitter i min bil. Därmed var den helt klart piggare än vad jag väntat mig!

BMW 116i

Bilen vi lånade hade vanlig, hederlig manuell växellåda med 6 växlar framåt och den smått obligatoriska 1 bakåt. Personligen föredrar jag tveklöst automat varje dag i veckan, men det var inga större bekymmer alls att komma överens under provkörningen.

Tankade och nollställde när vi åkte från Karlstad och när jag lämnade bilen åter idag hade vi noterat en medelförbrukning på 5.3 l/100 km vilket väl är helt klart okej, allra helst med tanke på de dubbade vinterdäcken som var monterade! Oavsett vilket är den tveklöst snålare än min egna bil, som gjort 7.3 l/100 km som bäst och som snittat på 8.5 l/100 km totalt sett sedan jag köpte den…

Det är svårt att inte bli lockad av den, allra helst i BMW Wrapped-varianten som vår lånebil så fint var dekorerad med reklam för. Från 2995 kr/månad utan enorma förpliktelser. Kanske inte det mest ekonomiska sätt att äga bil på, men vilket bilägande är ekonomiskt..?

Nåja, det var en mycket intressant och underhållande provkörning och tillhörande roadtrip som dessutom var en utav nära 16 000 (i skrivande stund) provkörningar som var och en genererat 100 kr till Barncancerfonden! Utöver de 100 kr som BMW i sig skänker så gick jag nyss även in själv och matchade de med 100 kr från egen ficka, för ett klart bra syfte!

Donation Barncancerfonden

Så, om ni inte redan gjort det, passa på! Provkör en BMW för ett gott syfte, ni har någon dag till på er!

Dessa underbara bilar!

Blev att diskutera bilåkande lite smått med min tågvärd Karolina häromdagens, det visade sig att vi var båda likväl förtjusta i bilen som resform, som plats för avslappning, för prat och återhämtning. Till viss del skiljde det lite dock, hon föredrog att sitta brevid och jag gillar starkt min plats i förarsätet.

En stilla undran är över vad det är med bilen som gör den så bra till dessa syften, vad är det med en stilla biltur på okända vägar som lockar oss så? Är det känslan av att resa, vara på väg någonstans som lockar oss ut på vägarna även när vi inte har något mål. Det är ju alltid en speciell känsla att vara på väg någonstans, det där extra lilla pirret i magen när man väntar på sitt tåg eller flyg, förväntningarna som byggs upp.

Jag gillar som sagt det här med att köra bil väldigt mycket, jag trivs så väl med att glida fram på vackra landsvägar i kuperad och kurvig terräng, eller även på motorvägen med farthållaren ställd på lämplig hastighet med för den delen. Att se nya saker, känslan av att vara i rörelse, kanske rent av känslan av att ha kontroll över sin närmaste miljö? När man sitter vid ratten styr man på ett väldigt direkt sätt sitt öde, brister man i sin uppmärksamhet eller sitt omdöme kan det vara den sista platsen man sitter på, kanske är det även den spänningen som gör körningen så underhållande ibland..?

På många sätt saknar jag väldigt starkt min tid som taxiförare, då jag i en mycket större omfattning än nu kunde göra just detta med att köra bil, speciellt gillade jag längre styrningar som de riksfärdtjänster jag en gång i tiden alltid försökte få tag på. Vetskapen om att man har kanske 60 – 80 mil framför sig en tidig morgon när man lämnar garaget, den är bra härlig!

Min tid i taxibilar har även gjort mig väldigt förtjust i dieseldrivna bilar, något som är en stark bristvara numera. Det är något väldigt härligt med dieselmotorer, dess lugna, rent avslappnande karaktär och med lite turbohjälp, en nära nog aldrig sinande källa till rå kraft när det behövs. Jag har länge varit sugen på att ha min alldeles egna dieseldrivna bil, dock ställer skatter och sådant elände till det lite för mig, men en dag så!

Dessutom börjar suget efter en längre bilresa bli allt större, sommaren bjöd ju på två turer upp till mina kära föräldrar i Falun med våran Saab, mil efter mil slukades utan problem och utan någon större brådska i körningen visade även bränsleförbrukningen överlag positiva siffror. Men det var då det, till vardags handlar det främst om resandet från hemmet till jobbet, ett inte alltid så inspirerande resmål kanske.

Har sedan många många många år tillbaka haft ett sug efter att köra hela sträckningen av det som förr kallades riksväg 45, från Göteborg till Karesuando, varför vet jag inte riktigt, det är bara något jag har fått för mig. Numera kallas den dock E45, och är i sin hela sträckning något längre, men det kan nog ändå räcka med gamla Rv45-sträckningen för biltur. Frågan är när bara, viss finansiering och planering krävs för att det skall bli riktigt bra, men det skulle vara riktigt härligt, dessutom med viss projektpotential också!

Sedan kommer våran nya hemstad Karlstad även bjuda på närhet till annan intressant körning, Norge..! Jag är ruskigt sugen på att bila runt i Norge och dess underbart vackra natur. Hittils har jag endast upplevt mindre sträckor i passagerarsäte på norska vägar, men mer vill jag ha!

Det är så synd bara att det skall vara så dyrt att köra bil, dyrt och klart miljöovänligt, men ack så underbart!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén