ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: bilism

En stor Mini

Sådär i somras, när Mini Clubman presenterades, så skrev jag ju ihop ett litet inlägg om att de faktiskt lyckats fånga mitt intresse. Inte så lite heller faktiskt. Den fulsnygga stora lillbilen är och förblir ruskigt läcker. Så när chansen till att provköra ekipaget dök upp så var jag ju inte sen att passa på…

Mini Clubman

Bilen för dagen blev en Mini Cooper D Clubman med manuell växellåda i färgen Midnight Black Metallic med matchande (?) svarta fälgar. Svarta fälgar är för övrigt alltid fel, alltid!

Efter en lite lätt skumpig start så puttrade jag iväg i vårsolen för att kunna knäppa av några bilder med. Bortsett från viss oenighet med kopplingen så kom jag och herr Clubman väldigt väl överens. Föga förvånande en fasligt trevlig liten (?) bil att köra runt med. Eller ja, liten och liten. Mini Clubman är faktiskt hela 71 mm kortare än min BMW 1-serie, vilket är svårt att tro vid första anblicken.

Läs mer

Kors i taket

Det här med att ha en nytvättad bil, eller ja, för den delen ens en tvättad bil den här säsongen, det är inte värst vanligt. Snarare motsatsen. Min vita bil har inte direkt varit så mycket åt det vita hållet på sistone, snarare mer gråbrun.

Men, efter några soliga dagar så blev det dessutom en solig och ledig dag, vilket gör att en biltvätt inte var mer än närmast obligatorisk. Åtminstone för att försöka återfå någon form av vit glans på Petronella…

In i biltvätten

Eftersom ryggen bråkar en smula och vädret ändå kommer förstöra nöjet för mig inom några dagar, så fick det bli en klassisk automattvätt för dagen. Kostade ändå på mig ett någorlunda flashigt program för Nellas skull. Tyvärr blir ju bilen aldrig så ren vid automattvätt som man skulle kunnat få den att bli med mer omsorg och handarbete, men detta får duga för stunden.

Någorlunda nytvättad bil

På väg från biltvätten så höll dock stackars Nella på att gå från nytvättad till nykrockad istället. Föraren utav UUP259 behöver högst uppenbarligen såväl förstånd, starka glasögon och hörapparat med tanke på att denne antingen helt missade min existens eller bara sket i det. Vet inte riktigt vad som är värst. Stunder man önskade att man hade en dashcam kort och gott…

Till helgen vankas roadtrip och förhoppningsvis håller det torra vädret i sig, så att Petronella fortsätter vara vit ytterligare en stund. Så småningom, när tid, väder och ork tillåter, då skall jag allt ta tag i mer noggrann bilvård också. Få bort allt skit i hörn och längs med kjolpaketet. Nåja. Tids nog…

Privatleasing – ettårskontrollen

Ja, då var det den 11 augusti 2015, ett datum ack så viktigt av två skäl. Dels är det inte mindre än ett år sedan jag var på plats hos Autowåx Bil AB för att hämta ut min helt nya, alldeles “egna” bil, min fabriksnya BMW 116i, “Petronella”.

Än viktigare är väl dock att det denna dagen innebär ett halvårsfirande för mig och min sambo, ett halvår som på alla tänkbara sätt och vis har överträffat alla mina förväntningar, förhoppningar och drömmar. Det är dock ett helt ämne i sig och i det här inlägget tänkte jag faktiskt endast ta upp ämnet privatleasing och vad jag har för åsikter om det såhär långt.

BMW 116i F20 - Petronella

Till att börja med kan vi ju diskutera ämnet bilen i sig, Petronella som hon faktiskt får heta utefter bokstäverna i registreringsskylten. Petronella är då alltså en BMW 116i av modell F20, tillverkad i juli 2014 efter just min beställning, vilket är bra jobbat med tanke på att jag beställde henne i slutet utav juni..!

Under huven hittar man en bensinmotor á 136 hästar som är kompletterad med turbo för de lite roligare stunderna. Såhär långt har bil och motor presterat en blandad förbrukning på 0,63 l/milen vilket är en smula mer än vad BMW hävdar (0,56 l/milen blandad körning) sett till den klassiskt optimistiska EU-cykeln. Jag är dock nöjd med mina förbrukningssiffror och skulle jag vilja, då skulle det säkert kunna sjunka en del ytterligare.

I övrigt är damen utrustad med M-sportpaket vilket ger en hel del plast på utsidan men även klart sköna och trevliga sportstolar och en riktigt tjock och go ratt på insidan. Kanske inte riktigt så att jag sett värdet i M-sportpaketet om det inte medföljt bilen, men nu tänker jag knappast klaga på det hela.

På det stora hela har jag inte mycket att klaga alls på mitt fordon, snarare tvärt om! Man åker riktigt gôtt när man är två vuxna eller lika väl för den delen om det medföljer barn fram eller bak. Det har även provats på att åka tre vuxna och ett barn i bilen och det funkar alldeles utmärkt även det, bara man placerar sig lite mer eftertänksamt. Kort sagt så passar hon perfekt för mig och mina behov!

Roadtrip med sällskap

Vad gäller privatleasing som så, då har jag egentligen inte mycket att tillägga utöver allt som redan har skrivits i ämnet. Det funkar bra, kort och gott. Dock har det (som förväntat) inte infunnit sig något behov av att prova på verkstadsbesök än så länge, så kontakterna med BMW/BMW Finans har än så länge begränsat sig till den månadsfaktura som dyker in lite snyggt och prydligt i början av varje månad, nu även som e-faktura..!

Avgiften i sig har faktiskt rört sig en smula nedåt jämfört med när jag tecknade mig för bilen, tack var kraftigt sänkta räntenivåer. För stunden betalar jag 3232 kr/månad för mitt nöje vilket helt klart är en nivå jag kan leva med i förhållande till det jag får!

När jag tecknade avtalet var jag länge och väl i valet och kvalet mellan en roligare färg än vit versus ytterligare 15 000 km att fördela på mina tre år. I slutänden fick det bli att gå på det mer förnuftiga valet med längre körsträcka. Såhär långt har jag knappt tagit mig upp på mina första 10 000 km och ligger därmed knappt över den lägre nivån. Jag är dock mycket nöjd med valet att ta en längre körsträcka än jag “behöver” just för att slippa tänka på det hela och istället bara köra när jag känner för att köra.

Under året som gått har bilen och jag besökt såväl Dalarna, Västra Götaland, Skåne, Öland, Östergötland och Närke med många fler landskap såväl som en kortis över norska gränsen. Aldrig har jag varit besviken på bilen eller hur den presterar, snarare tvärt om, jag är nöjd, mycket nöjd!

Ett år avklarat. Två år kvar och jag känner redan viss separationsångest..!

Framfart – dag 132/365

Biltrafik

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/10 sek vid f/16

Ren nöjeskörning

Tre dagar in på semestern och viss rastlöshet har väl infunnit sig, vad skall man fylla dagarna med om inte jobb!?

Nåväl, efter en välbehövlig sovmorgon så snurrade ju tankarna, soligt och fint ute, ett lätt sug efter att köra bil igen, men vart?

Tidigare har jag varit så smått sugen på att åka till SAAB Bilmuseum i Trollhättan tillsammans med sonen, men då bör man helst inte ta så mycket sovmorgon som jag gjorde idag, man bör helst rulla iväg ungefär samtidigt som jag vaknade idag.

Istället funderades det ut att återbesöka en plats jag och Angelika besökte förra sommaren, nämligen Tossebergsklätten mellan Sunne och Torsby. Och om man nu ändå skall ut och köra, varför inte ta en liten omväg, typ förbi Torsby via underbara småvägar på östra sidan om Frykensjöarna?

Dessa små härliga landsvägar som i stort sett helt saknar trafik bjöd ju som väntat på riktigt trivsam körning med stundvis otroligt vacker utsikt över såväl sjö som berg. Eftersom bilen i min ägo även råkar vara hyffsat körglad så gjorde det ju inte heller direkt saken värre!

Dagens goda gärning klarades av på väg ut ur Torsby, när vi med liten marginal rundade en stackars rävunge på villovägar i bästa älgtest-stuk med en lättare pulshöjning som resultat.

Utsikten från Tossebergsklätten i dagens solsken gick knappast att klaga på, alltid lika mäktigt om än smått svindlande högt stundvis! En fika med son och dennes farmor klarades av innan färden nedför berget och hemöver tog vid.

Hemfärden bjöd på såväl vinglande lastbilar som traktorer och småbilar vars förare hade vissa svårigheter att hitta en bekväm hastighet, en normal dag på svenska vägar kort sagt…

Totalt blev det väl en nätt tur på 20-22 mil eller så, väl värt bensinen det gick åt!

I morgon styr vi kosan söderut jag och lilla frun, mot Varberg av alla platser för att köra lite hyrbil igen, 35 mil E6/E45 väntar på oss efter fyra timmar tågresa, kan knappt bli bättre!

Dessa underbara bilar!

Blev att diskutera bilåkande lite smått med min tågvärd Karolina häromdagens, det visade sig att vi var båda likväl förtjusta i bilen som resform, som plats för avslappning, för prat och återhämtning. Till viss del skiljde det lite dock, hon föredrog att sitta brevid och jag gillar starkt min plats i förarsätet.

En stilla undran är över vad det är med bilen som gör den så bra till dessa syften, vad är det med en stilla biltur på okända vägar som lockar oss så? Är det känslan av att resa, vara på väg någonstans som lockar oss ut på vägarna även när vi inte har något mål. Det är ju alltid en speciell känsla att vara på väg någonstans, det där extra lilla pirret i magen när man väntar på sitt tåg eller flyg, förväntningarna som byggs upp.

Jag gillar som sagt det här med att köra bil väldigt mycket, jag trivs så väl med att glida fram på vackra landsvägar i kuperad och kurvig terräng, eller även på motorvägen med farthållaren ställd på lämplig hastighet med för den delen. Att se nya saker, känslan av att vara i rörelse, kanske rent av känslan av att ha kontroll över sin närmaste miljö? När man sitter vid ratten styr man på ett väldigt direkt sätt sitt öde, brister man i sin uppmärksamhet eller sitt omdöme kan det vara den sista platsen man sitter på, kanske är det även den spänningen som gör körningen så underhållande ibland..?

På många sätt saknar jag väldigt starkt min tid som taxiförare, då jag i en mycket större omfattning än nu kunde göra just detta med att köra bil, speciellt gillade jag längre styrningar som de riksfärdtjänster jag en gång i tiden alltid försökte få tag på. Vetskapen om att man har kanske 60 – 80 mil framför sig en tidig morgon när man lämnar garaget, den är bra härlig!

Min tid i taxibilar har även gjort mig väldigt förtjust i dieseldrivna bilar, något som är en stark bristvara numera. Det är något väldigt härligt med dieselmotorer, dess lugna, rent avslappnande karaktär och med lite turbohjälp, en nära nog aldrig sinande källa till rå kraft när det behövs. Jag har länge varit sugen på att ha min alldeles egna dieseldrivna bil, dock ställer skatter och sådant elände till det lite för mig, men en dag så!

Dessutom börjar suget efter en längre bilresa bli allt större, sommaren bjöd ju på två turer upp till mina kära föräldrar i Falun med våran Saab, mil efter mil slukades utan problem och utan någon större brådska i körningen visade även bränsleförbrukningen överlag positiva siffror. Men det var då det, till vardags handlar det främst om resandet från hemmet till jobbet, ett inte alltid så inspirerande resmål kanske.

Har sedan många många många år tillbaka haft ett sug efter att köra hela sträckningen av det som förr kallades riksväg 45, från Göteborg till Karesuando, varför vet jag inte riktigt, det är bara något jag har fått för mig. Numera kallas den dock E45, och är i sin hela sträckning något längre, men det kan nog ändå räcka med gamla Rv45-sträckningen för biltur. Frågan är när bara, viss finansiering och planering krävs för att det skall bli riktigt bra, men det skulle vara riktigt härligt, dessutom med viss projektpotential också!

Sedan kommer våran nya hemstad Karlstad även bjuda på närhet till annan intressant körning, Norge..! Jag är ruskigt sugen på att bila runt i Norge och dess underbart vackra natur. Hittils har jag endast upplevt mindre sträckor i passagerarsäte på norska vägar, men mer vill jag ha!

Det är så synd bara att det skall vara så dyrt att köra bil, dyrt och klart miljöovänligt, men ack så underbart!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén