ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: bil Sida 1 av 2

Vi har ett problem

Som bekant så går vi ju här i familjen och otåligt väntar på vår nya bil, den Škoda Fabia Combi som vi beställde här nyligen. En bil som nu är tillverkad och som så småningom kommer till landet och så småningom, Karlstad.

Som vi alla vet så är ju något utav det viktigaste kring en ny bils inträde i familjen dess namn. Vad den skall heta, baserat på de tre bokstäverna i registreringsskylten det vill säga.

BMW 116i

Nuvarande bil har ju PNA och har därmed fått heta Petronella (eller mer Nella faktiskt) under sina tre år med mig/oss. Det skall bli ganska skönt att gå ifrån en bil som bokstaveras Petter-Niklas faktiskt.

Under veckan här fick vi ju då reda på vad den nya bilen skall ha för registreringsskylt, tack vare en förstående säljare som ser det viktiga i vår lilla idé. Frågan är därmed, vad skall den nya bilen heta?!

Läs mer

Välplacerat

Vi kör ett litet lätt hyllningsinlägg såhär mitt i mixen va? För det är hög tid att (återigen?) hylla den nytta man har av en vettig hållare för telefonen i bilen!

Brodit telefonhållare

Personligen har jag i många år kört med hållare signerat Brodit och som kommer i två delar, en del anpassad specifikt för din bilmodell och en del specifikt anpassad för din telefon. Inte särskilt flexibelt men däremot desto bättre väl monterat och klart. Dessutom är de bra rappa på att ta fram nya telefonhållare för i stort sett varenda enhet som kommer ut på marknaden.

För egen del har jag i stort sett alltid min telefon monterad tjusigt på panelen, till höger om ratten för att enkelt nå den samt kunna använda den för navigation när så önskas. Till detta kan jag koppla telefonen antingen via blåtand eller sladd till bilens egna mediasystem.

Fördelen med hållaren är givetvis att telefonen sitter som gjuten, att hållaren sitter som gjuten och att den inte sitter i vägen för synfältet genom frontrutan. Nackdelen som sagt att den är tämligen oflexibel eftersom telefonhållardelen måste bytas ut varje gång man byter telefon. Dessbättre är detta inte värre än att lossa en skruv, byta telefonhållaren och fästa skruven igen.

Brodit lär fortsätta få förtroendet för att hålla min telefon i bilen under överskådlig tid framöver, även när jag byter telefon och så småningom även bil.

Hur gör ni, kära läsare? Hur förvarar ni er närmaste mobila enhet under bilfärder?

En stor Mini

Sådär i somras, när Mini Clubman presenterades, så skrev jag ju ihop ett litet inlägg om att de faktiskt lyckats fånga mitt intresse. Inte så lite heller faktiskt. Den fulsnygga stora lillbilen är och förblir ruskigt läcker. Så när chansen till att provköra ekipaget dök upp så var jag ju inte sen att passa på…

Mini Clubman

Bilen för dagen blev en Mini Cooper D Clubman med manuell växellåda i färgen Midnight Black Metallic med matchande (?) svarta fälgar. Svarta fälgar är för övrigt alltid fel, alltid!

Efter en lite lätt skumpig start så puttrade jag iväg i vårsolen för att kunna knäppa av några bilder med. Bortsett från viss oenighet med kopplingen så kom jag och herr Clubman väldigt väl överens. Föga förvånande en fasligt trevlig liten (?) bil att köra runt med. Eller ja, liten och liten. Mini Clubman är faktiskt hela 71 mm kortare än min BMW 1-serie, vilket är svårt att tro vid första anblicken.

Läs mer

Privatleasing – ettårskontrollen

Ja, då var det den 11 augusti 2015, ett datum ack så viktigt av två skäl. Dels är det inte mindre än ett år sedan jag var på plats hos Autowåx Bil AB för att hämta ut min helt nya, alldeles “egna” bil, min fabriksnya BMW 116i, “Petronella”.

Än viktigare är väl dock att det denna dagen innebär ett halvårsfirande för mig och min sambo, ett halvår som på alla tänkbara sätt och vis har överträffat alla mina förväntningar, förhoppningar och drömmar. Det är dock ett helt ämne i sig och i det här inlägget tänkte jag faktiskt endast ta upp ämnet privatleasing och vad jag har för åsikter om det såhär långt.

BMW 116i F20 - Petronella

Till att börja med kan vi ju diskutera ämnet bilen i sig, Petronella som hon faktiskt får heta utefter bokstäverna i registreringsskylten. Petronella är då alltså en BMW 116i av modell F20, tillverkad i juli 2014 efter just min beställning, vilket är bra jobbat med tanke på att jag beställde henne i slutet utav juni..!

Under huven hittar man en bensinmotor á 136 hästar som är kompletterad med turbo för de lite roligare stunderna. Såhär långt har bil och motor presterat en blandad förbrukning på 0,63 l/milen vilket är en smula mer än vad BMW hävdar (0,56 l/milen blandad körning) sett till den klassiskt optimistiska EU-cykeln. Jag är dock nöjd med mina förbrukningssiffror och skulle jag vilja, då skulle det säkert kunna sjunka en del ytterligare.

I övrigt är damen utrustad med M-sportpaket vilket ger en hel del plast på utsidan men även klart sköna och trevliga sportstolar och en riktigt tjock och go ratt på insidan. Kanske inte riktigt så att jag sett värdet i M-sportpaketet om det inte medföljt bilen, men nu tänker jag knappast klaga på det hela.

På det stora hela har jag inte mycket att klaga alls på mitt fordon, snarare tvärt om! Man åker riktigt gôtt när man är två vuxna eller lika väl för den delen om det medföljer barn fram eller bak. Det har även provats på att åka tre vuxna och ett barn i bilen och det funkar alldeles utmärkt även det, bara man placerar sig lite mer eftertänksamt. Kort sagt så passar hon perfekt för mig och mina behov!

Roadtrip med sällskap

Vad gäller privatleasing som så, då har jag egentligen inte mycket att tillägga utöver allt som redan har skrivits i ämnet. Det funkar bra, kort och gott. Dock har det (som förväntat) inte infunnit sig något behov av att prova på verkstadsbesök än så länge, så kontakterna med BMW/BMW Finans har än så länge begränsat sig till den månadsfaktura som dyker in lite snyggt och prydligt i början av varje månad, nu även som e-faktura..!

Avgiften i sig har faktiskt rört sig en smula nedåt jämfört med när jag tecknade mig för bilen, tack var kraftigt sänkta räntenivåer. För stunden betalar jag 3232 kr/månad för mitt nöje vilket helt klart är en nivå jag kan leva med i förhållande till det jag får!

När jag tecknade avtalet var jag länge och väl i valet och kvalet mellan en roligare färg än vit versus ytterligare 15 000 km att fördela på mina tre år. I slutänden fick det bli att gå på det mer förnuftiga valet med längre körsträcka. Såhär långt har jag knappt tagit mig upp på mina första 10 000 km och ligger därmed knappt över den lägre nivån. Jag är dock mycket nöjd med valet att ta en längre körsträcka än jag “behöver” just för att slippa tänka på det hela och istället bara köra när jag känner för att köra.

Under året som gått har bilen och jag besökt såväl Dalarna, Västra Götaland, Skåne, Öland, Östergötland och Närke med många fler landskap såväl som en kortis över norska gränsen. Aldrig har jag varit besviken på bilen eller hur den presterar, snarare tvärt om, jag är nöjd, mycket nöjd!

Ett år avklarat. Två år kvar och jag känner redan viss separationsångest..!

Lekstuga – dag 228/365

GoPro med sugkopp

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/500 sek vid f/4,0

Idag har det allt varit lekstuga på flera olika sätt. Dels har jag kört bil på inspirerande vägar, d.v.s. inte direkt tagit den rakaste vägen mellan Karlstad och Lysvik, varken dit eller hem för den delen. Dels har jag som synes även lekt med min GoPro Hero3+ med sugkoppsfäste monterat på bilen.

Första varianten är som ovan, monterad överst på vindrutan lätt riktad neråt.  Denna variant provades på sträckan mellan Nilsby och Lysvik via småvägarna öster om Fryken och tycks ha levererat helt okej resultat om än med vissa besvär. På slutet började det nämligen regna, rätt ordentligt dessutom. Detta var inget problem så länge farten hölls uppe eftersom regndropparna då gled av vindrutan självmant. I lägre fart däremot, då började vissa besvär uppstå eftersom vindrutetorkarna inte direkt gick att köra med denna monterad just på detta sätt.

Nästa variant provades på vägen hem, efter att först ha avnjutit Lv241 mellan Sunne och Munkfors, en väg som troligen tillkommit på grund av våra synder, eftersom inget så bra kan vara sprunget ur något annat än synd. Därefter, via viss transportsträcka på Rv62, så var det dags att prova på Dömlevägen, en väg jag tidigare hört talas om främst via MC-åkare. Detta var ju tvunget till att undersökas. Så, nu monterades istället GoPron på förardörrens fönsterruta för en lite annorlunda vinkel där man även ser ratten och vissa delar av kupén.

Resultatet? Ja, se nedan kort och gott…

Vägen kan man knappast klaga på och jag förstår verkligen varför MC-åkare gillar den. Helt okej beläggning, inte värst mycket skador på vägen och sådär härligt kuperad och kurvig. Mersmak kallas det visst? Dömlevägen finner man för övrigt lättast genom att åka Rv62 norrut från Karlstad, passera Deje och ta till vänster när skylten säger just Dömle. Därefter väntar drygt 15 km av njutning om man är av den typen som faktiskt gillar att köra bil och inte bara åka!

Jakten på fler underhållande vägar är nu igång och tips har börjat ramla in via Facebook, så fler turer är helt klart planerade. Ska bara komma på vem jag ska lura till att betala för bensinen också nu…

Glass i stora lass

Glass i stora lass på Mormors Glasscafé i Lysvik

Just ja, glass hade vi ju käkat också, på Mormors Glasscafé i Lysvik, därav besöket i just Lysvik. God glass! Visserligen helt vanlig SIA-glass, men serverat på sitt egna trevliga sätt i en mycket charmig byggnad. Fler besök blir det hit, helt klart. Rekommenderas helt och fullt av både far som son!

Packning – dag 48/365

Packning

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/125 sek vid f/2,8

Idag roar jag mig kungligt, med att packa resväska. I morgon vid den här tiden är det meningen att jag skall befinna mig på Oslo Gardermoen där jag sedan kl 13.05 påbörjar flygresan mot New York via Amsterdam! Resfebern börjar göra sig så smått påmind kan jag lugnt säga!

Det blir en resväska och min Billingham med kamera/dator/laddare av alla de slag, men om jag bara tar med mig den i kabinen eller om jag ska försöka få med båda två samtidigt, det har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Kanske får prova väga framförallt resväskan sedan för att se om jag ens FÅR ta med den i kabinen.

Snart nog väntar några timmar tvättstuga för att få lite mer rena kläder med mig, därefter ska bilen tankas och fyllas på med spolarvätska inför resan. Parkering vid flygplatsen är bokad och betalad idag, kostade på mig en förbokning i parkeringshuset precis jämte terminalen rent av, 800 NOK kunde det få vara värt att sätta sig i en bil som INTE är täckt av snö på söndag eftermiddag.

Största utmaningen för dagen blir nog att komma i säng till kvällen och att därefter faktiskt lyckas somna på det med!

För resterande del av den här veckan kan jag inte riktigt utlova att alla dagars bilder kommer att publiceras just den aktuella dagen utan att vissa får bakdateras en smula, men bilder för alla dagar, det kan jag lova att det blir!

I morgon bitti påbörjar jag alltså en resa på över 700 mil, vilket är rätt sjukt men samtidigt även jävligt läckert!

Lättnaden som uppstår…

…när man rullar ut från den årliga bilbesiktningen med ett blankt och fint papper!

Visserligen fanns det så vitt jag vet inga större fel på bilen innan eller efter besiktningen samt att det förra året var samma visa med blankt papper, men när man har en lite äldre bil är man ändå ganska pessimistisk inför varje besök.

Så med en lättare dos av nervositet lämnade jag över nycklarna vid 13:40-tiden idag och gick in i hallen för att invänta domen från besiktningsmannen. En kort stund senare stod det klart att inga anmärkningsvärda problem fanns och istället fick jag rent av höra berömmande ord om bilens skick och hur välbevarad den var.

Vinterskodd BMW

Med en rätt så enorm känsla utav lättnad kunde jag därmed lämna hallen och rulla iväg för ännu ett års körning, förutsatt att inget annat spännande händer innan nästa besiktning då…

Bara nästa roliga bit kvar då, skatten på drygt 2200 kr som kommer lite lagom utmärkt såhär till december!

Sådana dagar

I långa perioder flyter dagarna förbi utan att något egentligen alls uppseendeväckande händer under arbetspassen, stillsam och njutbar tid som sådan. Men som med allt annat kan inget gott vara för evigt, ibland får man istället dagar när inget tycks gå rätt väg. Har man riktig otur kan detta även utveckla sig till en stint av oflyt som kan sträcka sig veckor i taget, något går fel på varje pass!

Efter en stillsam period så var det igår tydligen dags att ha grytan omrörd igen med en dos av nära-annans-död, tekniska fel och slutligen en släng av ordentlig lövhalka för att verkligen markera eländet.

Gårdagens arbetspass bjöd då på ett varv på Göteborg, det kvällsvarv jag mer eller mindre abonnerat på under några veckor nu, där man kör det sista tåget hem för kvällen. I grund och botten ett väldigt trivsamt och lagom lättarbetat pass i gott sällskap av de nu faktiskt väl fungerande nya Regina-tågen.

På vägen ner mot Göteborg flöt allt på väl tills strax söder om Åmål, där noterades först ett samlandes jaktlag på högra sidan varpå jag påmindes om att älgjakten är igång i de dalsländska skogarna och att det var bäst att hålla extra uppsikt över stirriga djur.

Strax därefter passeras en av många vägkorsningar med små skogsvägar, endast skyddade av en signalanläggning av enklaste skick, en lampa som lyser när spåret är fritt att passera och som är släkt när tåg närmar sig.

Sådana anläggningar får endast placeras på vägar där ett fåtal personer kör, eller som ett dokument (BVH 701) från Trafikverket förklarar:

E betecknar enkel ljussignal och för bara sättas upp där en enstaka fastighetsägare använder plankorsningen.

En förutsättning är också att personer som är obekanta med förhållandena endast i obetydlig omfattning använder plankorsningen. På vägar till fastigheter med någon form av försäljningsverksamhet är signalen olämplig. På utfartsvägar och vissa ägovägar kan det vara lämpligt att kombinera signalen med en låst grind eller med ett vägmärke som anger förbud för trafik utan tillstånd.

På denna väg kommer det en röd Volvo av fyrkantigare modell (740/940) åkandes, till synes helt utan uppsikt och utan intention att stanna innan korsningen. Tack vare en extra god dos vakenhet hinner jag uppfatta detta och signalerar med tyfonen för att påkalla uppmärksamhet.

Detta tycks först dock inte heller hjälpa utan bilen verkar inte sakta ner varpå jag istället snabbromsar tåget samtidigt som jag fortsätter signalera med tyfonen oavbrutet. Att hinna stanna på den sträckan som fanns tillgänglig, ett fåtal hundra meter på sin höjd, är helt uteslutet. Det enda man kan göra är att försöka få ner farten för att minska krockvåldet om en kollision inträffar.

Till slut stannar bilen, på sin höjd 1-1,5 meter från närmsta räl just innan vi glider förbi med tåget i omkring 100 km/h. Eftersom Regina-tågen är lite breda om höften av sig, så kan det inte ha varit mycket till marginal mellan bil och tåg, men ingen kollision inträffade åtminstone.

Färden kunde dock fortsätta mot Göteborg i en något reducerad hastighet allt medan man försöker få ner pulsen till en mer normal nivå. Det adrenalinpåslag man får i situationer som dessa är inte att leka med, kan man lugnt säga!

Det tog dock inte lång stund till innan det var dags att snabbromsa och signalera, för ut ur skogen kommer det plötsligt en älgkalv springandes på ett inte alls tillräckligt långt avstånd. På något vis lyckades älgkalven dock ta sig av spåret utan att bli påkörd, även detta med minsta möjliga marginal. Efteråt kunde det dock höras det bekanta dunkandet av en hjulplatta från någon av de främsta axlarna på tåget, hjulen uppskattar inte flera efterföljande snabbromsningar i dessa hösttider!

Just när man satt och funderade vad detta var till att bli för en dag, lagom hunnit få ner pulsen en gång till, så studsar det över en älgko med tillhörande kalv framför näsan på en. Denna gången dock på ett mer behörigt avstånd och utan behov av åtgärder från min sida, men ändå något man hajar till på!

Resten av färden ner mot Göteborg gick sedan betydligt mer stillsamt till, mycket djur vid sidan av spåren men inget mer i vägen. Det går dock inte att förneka viss form av oro över hur resterande del av dagen skulle gå?

Väl framme avnjöts rasten i god ro, en promenad runt det vanliga stråket vid vattnet, en god bit matlåda på basen och en åktur i massagestolen innan det var dags att köra hemåt igen.

Bytte av ankommande tåg från Karlstad och bytte ände, började knappa in allt som skall knappas in i alla former av skärmar ombord för att ganska omgående mötas av en illavarslande felkod i ETCS-skärmen som sedan släckte hela tågskyddssystemet. Provade en snabb återstart (nåja, 2 minuter…) av endast ETCS-systemet utan resultat. Gjorde istället en återstart av hela fordonet, men utan bättre resultat.

Därmed återstod att bege sig till skåpet där all utrustning för ETCS-systemet sitter för att med lite mer brutalt våld ge sig på en återstart. Detta innebär en promenad rakt igenom tåget till mittenvagnens ena ände där utrustningen sitter, ett uppdrag nog så svårt samtidigt som resenärer stiger på och letar efter sina platser.

Efter att ha lite mer brutalt dödat hela systemet med hjälp av lokalt placerade brytare och säkringar med tillhörande väntetid så återställde jag allt och återvände till hytten. En tålmodig väntan senare så startade systemet upp och fungerade nu som det skulle, med flera minuter till godo kvar innan avgång, puh..!

Hemfärden flöt sedan på alldeles utmärkt, var sådär lagom tidig till Trollhättan för att kunna hämta den där koppen kaffe jag inte hann med att få innan avgång Göteborg. Lite småhalt väglag bjöds det på av och till i stort sett hela vägen, men värre skulle det bli.

I Grums är det av tradition alltid halt så fort det är minsta fuktigt, till stor del assisterat av Gruvöns bruk som ligger inte alls långt från stationsområdet. Ta detta i kombination med en dos av lövhalka och det blir riktigt intressant. Tack vare en bit erfarenhet i kombination med sund feghet i inbromsningen såhär års stannade vi utan problem vid plattform.

När det var dags att rulla vidare mot Kil – Karlstad blev det däremot en hel del mer sport av det hela, redan vid läge 2 av 7 på körkontrollen började hjulen spinna friskt, detta trots att våra Regina-tåg driver på 8 axlar av 12 och att det lutar lätt nedförs åt det hållet i Grums!

Konstaterade i takt med att farten så sakteliga började öka att kommande uppförsbacke, ett riktigt ökänt halkställe, skulle komma att bli riktigt intressant. Dessbättre lyckades jag få upp farten till omkring 60 km/h innan det började bära av uppförs, för sedan spelade det ingen roll vilket pådragsläge jag använde, det enda som hördes var ljudet av konstant hjulspinn.

Nu smått kallsvettig kunde man se hastigheten sakta sjunka i takt med att färden uppförs fortsatte, däremot kunde jag ändå konstatera att så länge inget oförutsett händer skulle farten vara tillräcklig för att om inte annat sega sig över krönet.

Passade då även på att ringa till DLC Göteborg för att informera om läget, “tokhalt” var frasen, och därtill rekommendera dem att inte lägga tågmöten eller stoppa godståg i Grums under natten, en fastkörning hade varit fullkomligt garanterad! Personen i andra änden telefonlinjen var mycket tacksam över informationen och förhoppningsvis kom den till nytta för andra!

Trots dagens utmaningar så ankom vi till slut såväl Kil som Karlstad enligt gällande tidtabell och utan fler missöden. Bara att nyckla av tåget, skriva rapport om den nära påkörningen av bilen och gå hem i natten.

Idag, om bara en stund eller två, så skall samma tur till Göteborg upprepas, det går inte att förneka en viss dos av oro i magtrakten, den finns där vare sig jag vill eller ej…

Snart tid för service…

Det börjar närma sig en av de där årliga punkterna man har att se fram emot som bilägare, det börjar bli tid för service på släden där nere i garaget. Eftersom vi ändå hamnade på Autowåx idag av andra skäl så passade jag på att kolla upp priset för kommande service, en Inspektion I om jag inte fattat allt fel.

Enligt listan har jag att se fram emot en räkning på drygt 4300 kr så småningom om jag väljer att serva bilen hos just Autowåx, eventuellt kommer jag engagera mig i att hitta priser från andra verkstäder. Denna prisuppgift innebär då även att jag så smått kan börja sammanställa preliminära kostnader för vad mitt bilinnehav landar på. Nu är det ju inte riktigt så att jag haft bilen ens i närheten av ett år, men jag har ändå en hel del samlat för att kunna ge en uppskattad milkostnad.

Såhär långt, baserat på 7 besök på bensinstationer, så har bilen kostat strax över 12 kr/mil bara i bränslekostnad, ligger på en snittförbrukning av 8.2 l/100 km blandad körning.

Lägger man sedan till kostnaden för försäkring, däck, service och verkstadsbesök i övrigt tillsammans med en uppskattning av totala bränslekostnaden över ett år så slutar det på drygt 28 kr/mil i totalkostnad. Skall man även börja fundera så smått över värdeminskningen på bilen i sig, hamnar man istället på drygt 38 kr/mil totalt.

Så, varför lägger man energi på att räkna ut sådana tråkiga siffror?

Delvis är det av ren nyfikenhet, se vad det faktiskt kostar att vara bilägare, och bilbrukare för den delen. Dels för att kunna ha någon handfast siffra att ta till vid diskussioner om priset på andra transportmedel. Det är även till stor del till för min egen medvetenhets skull, att inse vad varje tripp kostar, ett sätt att undvika alltför stora utsvävningar helt enkelt.

Sen kan det ju vara så att jag helt enkelt gillar statistik också…

Förändringar år 2011, del 2

Som kanske väntat så blir det en alltså en uppföljare till inlägget Förändringar år 2011, del 1, vilket kan vara lite en utav poängerna med att kalla det förra inlägget för del 1..?

Nåväl, del 2 är det då dags för, denna första dag av det nya året. Del 2 handlar alltså även det om en viss förändring som har skett under 2011 och denna del av historien gäller den ekonomiska biten. För det är alltså inte bara min vikt som har minskat under det föregående året, utan dessbättre även min skuldsättning som minskat tämligen markant!

Dessvärre så blev det inte så som jag hade hoppats, nämligen att klara av att gå under 100 000 kr i skulder innan årsskiftet, detta helt och hållet självförvållat efter att ha inhandlat en kamera i slutet av året, på kredit…

Aktuell skuldsättning 2012-01-01

Skillnad har det dock blivit jämfört med ett år sedan, då mina skulder uppgick till omkring 180 000 kr utan att ha nämnvärt mycket att visa upp för det! Vadan detta då kan man fråga, varför så skuldsatt?

Jo, alla bilaffärer man gjort sedan dess körkortet togs har väl inte varit nämnvärt bra? Istället har man lyckats köpa på sig bilar på krediter som dessutom även varit upphov till en och annan verkstadsfaktura på tillhörande bilmärkes egna kreditkort.

Till detta kommer ju givetvis ett och annat inköp av tekniska leksaker alá mobiltelefoner, datortillbehör och en och annan flytt som inte direkt har gjort den ekonomiska biten lättare som sådan.

Efter flytten till Karlstad så kunde jag dock sälja familjens bil, eftersom den inte längre hade en kritiskt viktig funktion att fylla, då jag numera med god fördel promenerar till och från jobbet.

Detta i sig var givetvis en viktig bit i att lösa ett antal krediter samtidigt som det gav en möjlighet till att ta och samla andra krediter till ett enda stort banklån istället, med betydligt bättre avbetalningstakt än krediterna tillät.

Nu har jag ju inte helt klarat av att hålla mig borta från nya krediter sedan dess, vilket då alltså bidragit till att skulden inte riktigt minskat i den takt jag hade önskat. Men detta är ändå en klar förbättring jämfört med tidigare, och jag försöker åtminstone tänka mig för några gånger extra innan nytt inhandlas för pengar jag inte har än.

Förhoppningsvis kommer det bli än mer bättring på detta under 2012, jag kan inte lova något, men jag skall i vart fall kämpa hårt för det! I dagsläget har jag inte heller några kvarvarande krediter utöver det tidigare banklånet samt ett nytt som togs för att samla ihop de återstående krediterna som inte togs med i april/maj 2011.

Mitt stora lån skall om allt löper enligt plan vara betalt och klart i maj 2014, det lilla i januari 2013, d.v.s. om ett år från nu. Förhoppningsvis kan ytterligare inbetalningar göras och därmed ta bort det lilla lånet i förtid, men det återstår att se. Allt som allt sjunker skulden med omkring 4500 kr varje månad i nuläget!

Steg 1 är alltjämt att komma under 100 000 kr i skuld, vilket vore första gången på 3 år eller så? Eventuellt går det redan nu i januari, annars senast i februari, under förutsättning att jag inte köper på mig nya saker d.v.s.!

Det finns i vart fall en stark vilja till förbättring, det är dumt att vara skuldsatt för saker man i många fall inte ens äger längre!

Återkommer i vart fall med vidare resultat av även denna process, och hoppas på fortsatt motivation till bättring!

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén