ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: bidrag

Kör för livet

Ja, då var det den tiden på året igen, tiden då BMW kör sin kampanj tillsammans med Barncancerfonden. Konceptet provkör och BMW skänker 100 kr till tidigare nämnda välgörenhet.

Även om det blev ett glapp förra året tycker jag ändå vi kan kalla det lite utav en tradition utav att besöka lokala BMW-handlaren Autowåx och idag blev det alltså dags för årets första omgång!

Först ut fick det bli en tur med BMW 320d Touring, en bil som jag hemskt gärna skulle vilja ha med på den där listan utav tänkbara kandidater till nästa leasing. Om den bara kunde vara några hundralappar billigare så skulle den vara som gjuten ledare, åtminstone känslomässigt.

BMW 320d Touring

Lånevagnen var som sagt en dieseldriven sak med xDrive i en faktiskt ganska läcker grå färg och i min mening, alldeles för stora fälgar. Däremot åkte man fasligt skönt i den trots fälgstorleken och det går inte att säga annat än att BMW är rätt hyfsade på att få bilarna att gå bra trots monstruösa fälgar.

Interiört är allt högst bekant från min egna 1-serie. Det mesta ser bekant ut och fungerar så som jag är van vid, även den udda blinkersspaken. Lånebilen var dock utrustad med såväl automatlåda som panoramatak och skulle jag slippa betala för det så ja tack, hemskt gärna!

BMW 320d Touring

Det är en helt annan kvalitétskänsla jämfört med såväl Forden som Opeln vi kört tidigare, det går inte att förneka. Jag jobbar alltså febrilt på att inne i mitt huvud hitta bra skäl till varför vi vill lägga närmare 1000 kr extra per månad för att kunna fortsätta köra BMW ytterligare tre år till.

BMW 320d är en sådan där bil som jag hemskt gärna skulle vilja fortsätta köra med, längre sträckor, mer mil, många mer mil! Man åker ruskigt gott, får plats alldeles lagom väl och känner sig som hemma i. Personligen hade jag nog hellre sett en bensindriven maskin framför testbilens diesel, men det var knappast så att jag led utav det hela.

Med första turen avklarad var jag lite nyfiken på att klämma närmare på BMW i3, som tyvärr tagit sig en längre utflykt till ett företagshotell. Synd. Kanske får bli återbesök för att utforska elbilens förlovade land vid ett annat tillfälle istället.

Som plåster på såren fick jag efter lite kloka övervägande ta mig an BMW M140i istället. D.v.s. en tämligen likadan bil som vi redan idag kör. Fast med en väsentlig skillnad då. Det finns lite mer pulver under huven. Och med lite menar vi ganska mycket.

Med 250 kW eller för all del, dryga 340 vilda hästar under huven så är det en hel del mer än vad jag är van vid att hantera i samma kaross.

Redan när man startar denna best så märks det mer än väl att det handlar om något alldeles särskilt. Det puttrar och mullrar så fint där bakom bilen att man nästan känner lite kalla kårar längs med ryggraden och man ägnar en liten tanke åt vad tusan det är man ger sig in i, innan man lägger i Drive och glider iväg…

BMW M140i xDrive

Jag tänker nu låtsas som om jag skulle vara en vuxen och ansvarsfull människa som inte provade bilens launch control vid ett väl valt tillfälle och kan därmed inte uttala mig närmare kring den brutala upplevelse som följde därefter. Men skulle man inte vara en vuxen och ansvarsfull människa så kan jag meddela att den går utav bara helvete. Kort sagt. Plus att den låter något så underbart fantastiskt när den går utav bara helvete.

Personligen tycker jag att klarröd är helt fel färg för en M140i och att färgen Estorilblå är det enda rätta. Den senare gör sig överlag så mycket bättre på 1-serien och allra helst i det här utförandet. Röd är liksom inte tillräckligt galen färg för att göra bilen någon som helst rättvisa.

Även om upplevelsen i M140i var något utöver det vanliga så skulle jag nog inte vilja äga en sådan bil. Kostnaderna för bränsle, däck och service på ett sådant här monster skulle kunna skjuta i höjden något så vansinnigt och körkortet ligga alldeles för pyrt till alldeles för ofta.

Men jag är glad att jag tog chansen att testa den, att få höra den mullra, puttra, knattra och känna motorns absoluta vrede när högerfoten sträcktes ut mot golvet. En upplevelse utan dess like!

I och med den upplevelsen så behöver jag väl mer nu än någonsin köra i3 också, för att kompensera miljön en smula sådär. Men det får bli en annan gång.

Åter en gång så befästes min åsikt om att Autowåx är stadens bästa bilhandlare, trots att viss konkurrens börjat uppstå i form av framförallt Helmia bil. Men de har en bit kvar, allra helst med tanke på att jag blev kvar en bra stund extra bara för att prata lite till höger och vänster med alla de som uppenbarligen känner igen mig allt mellan hyfsat till mycket väl. En rakt igenom trevlig känsla kort och gott!

Givetvis var det samma visa i år som tidigare i år. BMW skänker pengar för att låta mig leka med nya, fina bilar och då är det inte mer än rätt att jag gör samma lika även jag. Sagt och gjort, 200 kr från egen ficka till Barncancerfonden via Swish och tack vare det, är jag nu en hel nyckelring rikare!

Lätt värt det!

Infrastruktur eller serverhallar?

Eller, hur mycket järnväg får man för 100 000 000 kr?

Igår presenterades det att Facebook skall investera i nya serverhallar, placerade utanför Luleå, något som regeringen beviljat ett investeringsstöd på 100 miljoner kr EU-pengar för. En egentligen ganska fånig siffra när det visar sig att hela investeringskostnaden snarare ligger på 3-5 miljarder kr…

Detta var ju dock något som fick miljöpartiets Gustav Fridolin att reagera, med hänvisningen om att “pengarna borde gå till järnvägen” istället, nu är detta säkerligen ett smått fabricerat citat i bästa kvällspressanda, men Fridolins andemening verkar ändå åt det hållet med citat som:

– Jag tror att alla som jag som stått och frusit på en perrong i snålblåst och svär över att vi inte lägger tillräckligt mycket järnvägsräls nog känner att det är den typen av investeringar som behövs.

Nu är ju alla former av investeringar i järnvägens infrastruktur något jag personligen skulle uppskatta väldigt mycket, eftersom detta är något som påverkar min vardag tämligen mycket. Men för sakens skull bör vi även konstatera att summan på 100 000 000 kr, även om den kan tyckas hög, är tämligen liten i sammanhanget.

För att få till en ordentlig förbättring i järnvägsnätet behövs stora investeringar, mer dubbelspår och flerspår, investeringar i signalteknik och beredskap, men dessa 100 000 000 kr, hur långt skulle det egentligen räcka utspritt över alla dessa områden?

Inspirerat av ett svar jag skrev på, lämpligt nog, ett Facebook-inlägg i frågan igår kväll, så kan vi ju ta upp tre stora investeringar i järnvägsinfrastruktur som är pågående eller nyligen avklarade i landet.

Botniabanan
 19 mil järnväg varav 2,5 mil i tunnel, 144 broar. Byggstart i augusti 1999 och invigd augusti 2010, dock ännu långt från funktionsduglig för den delen. Kostnad? 16 826 000 000 kr varav räntor på lån 1 800 000 000 kr…

Citytunneln
Järnvägsförbindelse genom Malmö, totalt 17 km varav 6 km i tunnel. Byggstart 2005 och invigd december 2010, fungerar faktiskt! Kostnad? 8 565 000 000 kr…

Citybanan
Pendeltågstunnel under centrala Stockholm, totalt 6 km inkl två nya stationer. Byggstart januari 2009 och beräknas bli klar för trafikstart 2017.  Kostnad? Beräknad till 16 800 000 000 kr…

Och för att ta ett totalt misslyckat projekt med i det hela…

Hallandsåstunneln
Två parallella enkelspåriga järnvägstunnlar på vardera 8,6 km under Hallandsåsen. Byggstart 1992 och beräknat klart 2015!! Kostnad? I dagsläget uppskattat att landa på 10 500 000 000 kr.

Ska vi sedan börja diskutera det miljöpartiet allra helst vill se, snabbtågspår i form av Götalandsbanan så pratar vi helt andra summor, Trafikverket har i en rapport beräknat kostnaden enligt 2008 års prisnivåer till 94 700 000 000 kr, eller kort sagt, en j*vla massa pengar!

Nu är allt detta nyinvesteringar det handlar om i en variant eller annan. Ser man till underhåll finns det givetvis stora hål att fylla, som t.ex. med de 800 000 000 kr som tilldelats Trafikverket extra under 2011. Av dessa har 160 000 000 kr lagts på trimmningsåtgärder, 185 000 000 kr på reinvesteringar och 455 000 000 kr på underhåll. Och det är först här som de 100 000 000 kr skulle kunna börja påverka i någon form, men då är det väl närmast tveksamt om det skulle kunna handla om EU-pengar istället?

Så en rimlig fråga till Fridolin vore i det här fallet, att specificera vad dessa 100 000 000 kr i EU-bidrag som Facebook nu får till sina serverhallar i Luleå, skulle kunna haft för mer handgripliga effekter på järnvägen inom den ram för “regional utveckling” det nu handlar om?

Och tolka mig inte fel nu, alla bäckar små gällande investeringar av infrastrukturen i landet är av största vikt, men man kan för den delen inte jämföra äpplen med morötter i populistiska uttalanden, utan att backa upp det med en dos verklighet.

Dessutom har vi inte ens berört de positiva effekter för det lokala näringslivet och de omkringliggande lärosätena som denna etablering medför i området, något som säkerligen kan göra dessa 100 000 000 till väldigt väl spenderade pengar, även om det är en liten pöl jämfört med den totala investeringskostnaden.

Är det rimligt…?

Att någon med månadsinkomst på 144 000 kr, dessutom får sitt dubbla boende betalt av skattebetalarna?

Ja, det kan man verkligen undra efter den gångna helgens mediadrev om Håkan Juholts bidragsschabbel? Herr Juholt har då alltså plockat ut full ersättning för sitt boende i Stockholm trots att han har varit sambo och därmed endast varit berättigad till halva summan. Detta tycks han dock inte vara ensam om, då det nu kryper fram ytterligare en som tagit ut mer än vad han varit berättigad till, om än en lägre summa men med samma principiella fel!

Men är det verkligen rimligt att alls plocka ut ersättning för sitt dubbla boende då man är riksdagsman? Och vad finns det för begränsningar i det hela? Att man som riksdagsman tjänstgör dels på sin hemort såväl som i Stockholm är naturligt, men borde verkligen vi skattebetalare stå för något annat än ett övernattningsrum på endera ort?

Vanliga människor som bor på en ort och jobbar på en annan ort, belägen en längre resväg bort, och därmed veckopendlar har rätt till att göra avdrag i deklarationen och därmed få tillbaka pengarna på skatten, d.v.s. den årliga högtiden som numera infaller strax före midsommar. Varför skall riksdagsmän behandlas olika?

Är det verkligen rimligt att som i Håkan Juholts fall ta ut dryga 6500 kr plus 100 kr för el som bidrag för sitt dubbla boende, oaktat sambo/särbo/kulbo-förhållande eller ej som kompensation för sitt boende i Stockholm? En kostnad som vi skattebetalare slutligen får stå för, varje månad sedan 1994 (även om beloppet ändrats, senast begärdes en höjning till drygt 7200 kr t.ex.), för det höga nöjet att Håkan Juholt skall kunna delta i riksdagens arbete?

Vore det inte mer rimligt att från riksdagens sida erbjuda övernattningsrum och om detta inte faller till riksdagsmannens smak, så får denne själv eller med hjälp av sitt egna parti stå för alternativa former av boende för vistelsen i Stockholm och därefter dra av denna summa till deklarationen likt alla andra?

Eller är det bara jag som tänker så..?

Man kanske egentligen borde pyssla med politik istället…

Uppdatering 05.00 2011-05-11

Enligt SvD är dessbättre dessa bostadsbidrag inte fullt så vanliga, ett 30-tal varav “flera” begär halv ersättning, Juholt är dessutom enda partiledaren i skaran, vilket inte direkt gör hans situation lättare för stunden. Maxbelopp per månad verkar för övrigt vara 8000 kr/månad, vilket är väl i högsta laget enligt min åsikt!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén