ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: besvikelse

Inte helt rätt

En av fördelarna med hela den här hipsterperioden som vi är inne i just nu, vare sig det är frivilligt eller ej, måste vara alla dessa små bryggerier som dyker upp här och var i landet.

Det finns ett par här i stan och när vi handlade tidigare idag så sprang jag på en av dessa lokala produkter. En alkoholfri lokalbryggd öl! Perfekt till tacofredagen sådär!

Tingvalla Born to Drive

Tingvalla Born to Drive. Alkoholfri-isch. Det vill säga max 0,5 volymprocent. Inte helt rätt det heller i min mening men åtminstone tillåtet och by the book.

Med ölen nerkyld till lagom temperatur så var det dags att öppna och hälla upp, bara för att inse att denna lokalproducerade dryck minsann är lokalproducerad i Tyskland…

Allt Tingvalla Bryggeri gjort är alltså att sätta sitt namn och sin etikett på något som bryggts och tappats i Tyskland. Ganska långt ifrån det lokalproducerade värmländska man (jag) förknippade namnet med.

Besvikelse. Stor besvikelse!

Hade jag haft full vetskap om detta i affären, det vill säga att jag läst lite mer noga på flaskan, så hade jag valt något annat istället. Något som åtminstone är producerat inom landets gränser.

Nästa gång lär jag ju inte heller välja någon annan utav Tingvalla Bryggeriers produkter. Vem vet vart de är producerade?

Liten högtalare, stort ljud?

Nja, riktigt så enkelt är det tyvärr inte, även om det var vad jag hoppades på när jag äntligen kom till skott och köpte mig en resehögtalare där i maj, på Arlanda en stund innan vi lämnade landet för vår bröllopsresa.

För de som minns så funderade jag ju över ämnet tidigare i våras/vintras och var bra sugen på en Bose SoundLink Mini II som lät förvånandsvärt bra för sin storlek. Sen kom ju Bose och var sådär retligt kapitalistiska och höjde sina priser ganska kraftigt, varpå en hyfsat (i mina öron) prisvärd resehögtalare plötsligt blev orimligt dyr i förhållande till värde.

Därför var vi då där på Arlanda och stod utan, tills jag mot bättre vetande gick in i en av alla elektronikbutiker och klämde lite på en resehögtalare av modell Harman Kardon Esquire Mini, som där i butiken åtminstone lät hyfsat vid blåtandskoppling till min iPhone.

Harman Kardon Esquire Mini

Utöver att “bara” vara en resehögtalare så kan den även tjänstgöra som batteripack och man kan ladda telefonen via det inbyggda USB-uttaget. Annars laddas den via micro-usb vilket är högst praktiskt av i bloggen tidigare nämnda skäl. Man kan koppla sin enhet antingen via blåtand eller via klassiskt 3,5 mm-uttag om man så önskar.

Tyvärr så får man såhär med facit i hand konstatera att oavsett vald metod för att koppla samman källa och enhet så låter det inte värst imponerande. Visst låter det klart godkänt rent ljudmässigt men det saknar oumph, bas, bakomliggande styrka!

Visst, man kan inte begära för mycket av en kompakt liten högtalare, men mer än såhär hade jag allt väntat mig, allra helst efter att ha lyssnat på Bose-varianten innan. Den klarar av att ha oumph i sitt spelande, om än säkert via en hel del trolleri.

På den positiva sidan är dock batteritiden som är helt klart imponerande, även om den tog slut helt utan förvarning så har vi spelat på den i ett antal timmar senaste veckan här på västkusten. Men man kan ju undra, hur svårt ska det vara att införa en varning om att batteriet snart tar slut?

Vad högtalaren dock är alldeles utomordentligt anpassad för är uppspelning av podcaster och liknande, pratradio så att säga! Vi har kört rätt mycket Dilemma som är ett program signerat Mix Megapol och är mer underhållande än vad vi kanske vill erkänna. För detta syfte fungerar högtalaren absolut utmärkt, såväl via blåtand som 3,5 mm-uttag!

Så, är ni på jakt efter en resehögtalare som spelar poddar absolut utmärkt, så kan jag varmt rekommendera Harman Kardon Esquire Mini! Allra helst sett till batteritiden! Men, för alla andra, för alla er som mer är ute efter musik, så rekommenderar jag er att se er om efter något annat, något mer mer oumph i.

Besviken är nog ordet, allra helst eftersom jag väntat mig mer av ett så pass musikinriktat märke som Harman Kardon!

Verklighetens besvikelse

Okej, håll i er nu, för här kommer en saftig dos av I-landsproblem levererat i bloggformat! Vänligen bortse från hela detta inlägg om det är så att man känner av problem med att hantera i-landsproblemsgnäll.

Hur som helst så presenterade ju nyligen hamburgerkedjan MAX en ny burgare, en burgare med briochebröd till istället för klassiskt bröd. Googla er till ett svar på vad som skiljer detta bröd från klassiska, jag är inte påläst nog för att förklara detta i detalj.

Jag menar, se bara! Hur lovande ser inte detta ut?! Visst, jag är mer än väl medveten om hur man trollar och trixar för att få mat att se så mycket mer aptitligt ut på bild än vad den normala verkligheten brukar erbjuda, den i din närmaste MAX-restaurang.

Jag kunde dock ändå inte låta bli att ha vissa förhoppningar och igår så tog jag mig slutligen tillfället i akt för att faktiskt kosta på mig ett MAX Briochemål á 90 kr, full av förväntan på en trevlig snabbmatsupplevelse.

Verklighetens MAX Briochemål...
Såhär i efterhand så kan jag däremot konstatera att detta var nog en av de sämsta snabbmatsupplevelse jag någonsin haft, alla kategorier.

För mina 90 kr fick jag något som ser mer sorgligt ut än en 10 kr cheeseburgare hos McDonalds, komplett med en skiva köttfärs som närmast tycktes ha bott i en svartpepparkvarn.

Jag vet mer än väl att det som serveras i de faktiska restaurangerna är långt ifrån det som presenteras på flådiga pressreleasebilder, men kom igen?! Detta var något av det mest oaptitliga jag någonsin betalat för och jag är djupt tacksam för att jag ändå valde till plusmeny och mozzarellasticks, så att smakupplevelsen från detta nya flaggskepp kunde döljas någorlunda väl.

Nu är det (faktiskt!) väldigt sällan jag tar mig för att köpa snabbmat och efter detta, då lär jag knappast bli mindre selektiv över tillfällen och vart jag vänder mig.

Tack men nej tack. Inte igen. Inte alls.

Snopet… – dag 188/365

Förberedd Canon EOS 6D

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/125 sek vid f/4,0

Länge väntade jag, större delen av eftermiddagen rent av. Höll koll, noterade hur åskvädret rörde sig upp över landet. Kontrollerade radarbilder från såväl SMHI som andra källor. Noterade hur ovädret försökte forcera norra Vänern och nå Karlstad. Hann nätt och jämt lämna sonen hos hans mor och därefter hinna hem innan det började blinka så smått bortåt horisonten. Riggade upp kamera, stativ och tog plats på balkongen.

Sedan? Inget. Alls. Eller, ett blink till såg jag, i fel riktning mot där jag filmade.

Snopet är ordet. Retligt ett annat. Frustrerande ett ytterligare.

Än mer frustrerande är väl att de varnar för åska i natt. Vilket är ju precis vad jag väntat på, i flera år! Men, givetvis, så jobbar jag.

Fan.

Bondfeber

I yngre ålder var jag tämligen faschinerad av Bond-filmer, ni vet James Bond, agent 007. Under många år kördes denna filmklassiker på än den ena, än den andra kanalen, en film i taget tills i stort sett alla filmerna körts varvet runt.

En film, om det var “Tomorrow never dies” eller “Världen räcker inte till” sågs till och med på bio i sällskap med en kompis under högstadiet. Detta var dock på tiden när Pierce Brosnan fortfarande spelade 007 då. Därefter tog det slut, när Brosnan slutade som Bond och Daniel Craig tog vid så var det inte fullt lika intressant längre. Alla klassiker och fram tills sista Brosnan-Bond kan man med lätthet se om och om igen, men de nyare har aldrig lockat.

007 logo

Igår var det dock tid att ta tag i den första av tre nyare Bond-filmer, efter att ha noterat att “Casino Royale” gick att hyra via iTunes. Att jag överhuvudtaget ens blev att fundera på det har nog mest med den senaste filmen, “Skyfall” att göra. Den senaste av tre med Daniel Craig verkar faktiskt lite lockande, och skall man se den så skall man se de två som föregått den med, tycker jag.

Så, för 39 kr hyrdes igår “Casino Royale” med herr och fru Ewenson bänkade i soffan. Fru Ewenson tröttnade dock tämligen omgående på denna första av de nya filmer och övergick mer till att titta i telefonen och halvsova under filmen.

Jag kan nog tyvärr inte säga att jag var våldsamt imponerad av filmen heller, utan att kunna sätta något exakt finger på det hela så var det bara inte Bond som man var van med. Lite av en förutsägbar film i allmänhet som inte direkt gjorde mig imponerad eller nämnvärt lockad av att se den igen.

Ikväll var det sedan dags att fortsätta med nästa film, “Quantum of Solace” vilket fortsatte lite där den förra slutade. Den här filmen var dock en något mindre besvikelse och om inte annat så börjar det likna klassisk Bond-film igen. Den här filmen kanske man rent av kan tänka sig se igen, om det inte kostar något åtminstone!

Nåväl, nu är det hela avklarat och nu väntar vi på att “Skyfall” skall trilla in som hyrfilm på ett eller annat sätt, sedan är vi helt tillbaka i form och åter en gång kan man med stolhet uttrycka att man sett alla Bond-filmerna. Inte för att det är mycket att skryta med, men ändå!

Förväntan och besvikelse

Som jag skrev om här i förra helgen så är jag inne på detta med linser igen, och eftersom jag då råkade befinna mig på Smarteyes här i Karlstad så passade jag även på att boka tid för synundersökning.

Otåliga lilla jag fick vänta ända tills tisdagens förmiddag för att få en tid, vilket var helt okej, något jag helt klart kunde överleva. Själva synundersökningen gick även den väl och det skulle göras försök med linser som kan sitta i dygnet runt, efter en liten invänjning av ögonen då.

Smarteyes logotyp

Oturligt nog fanns just de linserna som jag skulle prova hemma där och då, men de skulle beställas och “borde komma innan fredag” som det hette då. Veckan kom och gick i rasande fart, lika så fredagen, inget hördes från dem. Ringde till slut på fredag eftermiddag för att se om några linser anlänt, men nej, inget alls.

Nu har då även måndagen kommit och gått utan att ett pip hörts från Smarteyes, i morgon firar vi således en vecka sedan synundersökningen och hoppet om att det skall bli några linser under den dagen börjar väl kännas lite sådär?

Visst, jag må vara en smula otålig i detta nu, som jag alltid är när något nytt är på gång, men jag undrar mest VAD det är som dröjer, skulle linserna specialtillverkas från scratch eller skeppas per båt från Kina?

Nåja, en får bita ihop och hoppas på det bästa, eller vänta länge nog för att ge upp och prova en annan optikerkedja, för Smarteyes är ju inte direkt ensamma i stan…

Lite lätt fuktigt…

Ni vet när man går upp tidigt, en ledig lördagsmorgon, för att kunna bege sig av till Karlskoga för att se på TTA-racing, och möts av regn utanför fönstret och väderkartan nedanför på SMHI.se

Regn på väderradarn

Då blir man gärna en aning bitter sådär, lite lätt…

Just nu spelar vi väntespelet mot moder natur, avvaktar och ser hur vädret förändrar sig, vad händer med färgläggningen på kartan, finns det hopp och anledning att åka lite senare!?

Det känns inte så hoppfullt just nu…

Ingen flytt, i alla fall inte just nu…

Näpp, fick svar igår och lägenheten i Sturefors blev uthyrd till en familj som kunde flytta in omgående istället, vilket vi givetvis har full förståelse för, självklart!

Men visst känns det lite tråkigt, och skönt på samma sätt. Jag är i alla fall inte ett dugg upplagd för själva flyttgrejjen, bära prylar, hyra lastbil, ändra om allt hit och dit, men lägenheten som så var inget annat än toppen, med enorma möjligheter!

Därmed inget sagt om hur länge det dröjer innan vi hittar något nytt objekt, alla vet väl vid det här laget hur vi är? Fast just nu ser det faktiskt ut som att vi kommer bo här i vårat Ekängen i åtminstonde ett år, om man räknar in de tre månader med uppsägningstid som är även om vi skulle få för oss att flytta..!

Under andra ämnen så har veckan varit ganska lugn och skön på jobbet, fortfarande en massa strul med pendeltågen i vintervädret, vilket gjorde att mina första tre tåg i tisdags blev inställda, endast biten upp till Gävle gick helt enligt plan, endast lite avsaknad dragkraft gjorde det hela lite mer till en sport.

Vägen hem från Gävle gick nära nog än mer smärtfritt, trots den avsaknade dragkraften, för när vi kom till Stockholm C så stod där två förväntansfulla förare under utbildning på X40 samt deras handledare och väntade på att få ta över mitt tåg, underbart!

Till kvällen kom även min far på besök för att låna en madrass över natten, inte oss emot, och även Kaspian blev glad, allra hellst nu på morgonen när de två gjorde sällskap medans jag och Angelika sov lite längre!

Dagen idag spenderas i ledigt format, följt av en Gävle-helg, upp och sova imorn, hem på lördag, och sen en dagsväng på söndagen, helt i min smak!

Nu skall vi dock fortsätta föra över gamla inlägg, jag har klarat av ända bak till sommaren 2008, så det är inte alltför mycket kvar. Några gamla kommentarer kommer dock inte komma med över, så mycket ork har jag inte…

Sen kanske vi skall kika lite i min nya bok också, Beginning iPhone 3 Development!

Skoj!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén