ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: äventyr

På tur genom Dalsland

Håverud är en plats jag besökte under förra årets 365foto-projekt, en rätt imponerande plats i landskapet som landet glömde, Dalsland. Den gången var det mest i syfte utav att lufta son såväl som provköra Volvo V40 lite längre än vad Helmia Bil var intresserad utav att hjälpa till med.

I år var det dags för återbesök och då i lite mer välordnad form. Ett sällskap av kollegor om totalt 10 personer inklusive undertecknad med bättre hälft tog sig an en tur med M/S Storholmen på sträckan Håverud – Bengtsfors och därefter återfärd med DVVJ och deras Y7 på returen längs med järnvägen.

Dagen började lite sådär för tidigt för att vara en ledig lördag med samling utanför jobbet vid 8:15 för minibussåkning tillsammans. Resan ner gick via ett mindre avvätskestopp utanför Åmål där viss omfördelning mellan minibuss och bil även skedde. Väl framme i Håverud blev det en kort promenad från parkeringen ner till kajen där båten låg.

Avvätskepaus utanför Åmål

Avvätskepaus utanför Åmål

På väg genom första slussen

På väg genom första slussen

Akvedukten i Håverud

Akvedukten i Håverud

Fotografiskt ögonblick

Fotografiskt ögonblick

Totalt skulle vi under vår färd klättra igenom 16 st slussar och därigenom höja oss 33 meter över vår startpunkt vid kajen i Håverud.  Båten blev minst sagt fullsatt och vid passagen utav de första slussarna och över akvedukten var det bra trångt på främre däck.

Väl förbi första partiet slussar och ute på sjön Åklång var det dags för lunch varpå vårt sällskap tog plats på nedre däck. För de utan allergiska besvär serverades någon form av inlagd fisk och för mig som är kinkig blev det paj av okänd variant till förrätt. Till detta blev det en runda med kokt potatis och sedvanligt bröd med smör. Rent av glutenfritt bröd ordnat till min kära sambo!

Huvudrätten bestod den aktuella dagen utav kallskuret av gris och nöt samt än mer potatis och rödvinssås. Överlag smakade maten gott och en form av självservering såg till att man kunde få hyfsat med mat på tallriken med, om än med viss omständlighet.

Kranvatten var den enda dryck som ingick till maten, trots detta stod lättöl och bubbelvatten framdukat och lagom efter att man hunnit med att öppna en flaska bubbel så informerades det att denna inte ingick i paketet. Inte heller kaffe på maten ingick utan kostade 15 kr extra vid fikabuffén på övre däck efteråt. Sniket är ordet som kommer i åtanke här, även om det mycket väl kan vara min inre Ove som talar…

Märkligt nog såhär år 2015 så tog man vid samt ombord på båten endast kontanter. Ingen chans till att betala med kort gavs alls trots att det ändå rör sig om förhållandevis stora summor och att allt utöver lunchen som är inkluderad i totalpriset samt kranvatten som måltidsdryck kostar extra!

Båtbesättning i samspråk

Båtbesättning i samspråk

Antik buss

Antik buss

Antikt tåg

Antikt tåg

Trött Diana

Trött Diana

Antikt tåg

Antikt tåg, igen

Efter totalt 5 timmar på båten i ruskigt vackra landskap och mäktiga slussar så var vi till slut framme i Bengtsfors och kunde ta plats på veteranbussen som skulle ta oss den korta biten upp till stationen för återresa längs med DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg ombord deras Y7.

Även om det var en ruskigt trevlig resa med båten så var det lite väl långt och väl framme kändes det av i kroppen rent fysiskt samt att vätskebristen gjorde sig en smula påmind. Tågresan tillbaka var därmed lite svår att njuta utav så som man kanske önskat och efter att ha skumpat runt på tveksamma spårlägen i sådär 45 minuter så var det mest skönt att vara tillbaka i Håverud igen.

Efter-fika-fika

Efter-fika-fika

Håverud

Håverud

Färd hemåt

Färd hemåt

Efter lite fika med glass signerat Lejonet och Björnen så packade vi ihop oss i minibussen för återfärd till Karlstad. Merparten utav sällskapet tog sig mer eller mindre korta tupplurar och hur trevligt sällskapet som så var, så kändes ändå hemresan oändligt lång.

Överlag var det allt en riktigt trevlig dag ute på äventyr, om än med lite för mycket av det goda. Det är absolut värt ett besök såväl i Håverud som ombord på någon utav turbåtarna som trafikerar kanalen med tillhörande sjösystem, men nästa gång gör vi nog på något annat sätt istället. Trots min skeptisism mot antika tåg så skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig åka mer utav DVVJ, fast då hela vägen från Mellerud istället, för att få se hela sträckan inklusive bron i Håverud.

Sommarens sista (?) riktiga helg fick med andra ord ett värdigt inslag av äventyr och nu får man vare sig man vill eller ej börja se fram emot hösten och vad den har att erbjuda…

Natt på berget – dag 172/365

Beundrar utsikten

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 400, 1/80 sek vid f/8,0

Just nu har jag 181 bilder att gå igenom från natten, som stod för ännu en i raden av smått galna idéer. Nämligen att välkomna årets längsta dag från Tossebergsklätten och då givetvis dokumentera detta med kameran då. Tanken var att försöka sy ihop något lite längre inlägg här, men jag tror faktiskt jag skall spara lite på alla bilder och sprida ut dem lite lätt fördelade över såväl Facebook som Flickr och Fotosidan istället. Detta dels för att jag vill redigera saker och ting i lugn och ro utan någon direkt press, dels för att många av bilderna i sig kommer vara värd sin helt egna uppmärksamhet!

Bilden ovan är hur som helst tagen strax före 04:00 i morse, solen har varit uppe i drygt 15 minuter och det börjar så smått bli dags att packa ihop saker och ting och köra hem mot Karlstad och sängen igen. Till Tossebergsklätten åkte jag runt 21:00 kvällen innan och det lilla av solnedgången som ett irriterande tjockt molntäcke inte dolde, kunde alltså också avnjutas på denna bergstopp. De fåtalet timmarna av det närmaste natt vi kommer såhär års spenderades alltså i en bil, på en parkeringsplats, på ett berg i hjärtat av Värmland.

Om det var värt det? Lätt! Även om jag hade önskat mig såväl mössa som vantar vid morgonens fotografering, så har det varit en sjukt mäktig upplevelse i sig. Lätt värt viss sömnbrist och resekostnaderna som tillkommer.  Men, som sagt, mer om detta kommer utspritt här och var vid senare tillfälle, för nu skall jag snarast återgå till att redigera bilderna från natten och tidiga morgonen!

Utsikt

Vissa hotell erbjuder lite bättre utsikt än andra, vilket i och för sig inte är någon större hemlighet. Nattens övernatting erbjuder helt klart en av de bättre utsikterna på länge!

20121130-163143.jpg

Detta är utsikten vi just nu njuter av här från våning 9 på Scandic Norra Bantorget, vilket ännu en gång visar fördelarna med att välja läge högt upp och långt från hissen när man lägger in önskemål under bokningen!

På äventyr

20121130-141630.jpg

Ute på äventyr med vacker hustru!

På nattliga äventyr

Sedan ett antal månader tillbaka har jag i min kameraväska ett ordentligt vidvinkligt objektiv, ett Samyang MF 14mm f/2.8 som jag ärligt talat inte riktigt hade någon direkt plan för när det köptes, annat än att jag helt enkelt ville ha ett riktigt vidvinkligt objektiv då.

Av denna anledning, eller mer brist på anledning kanske, så har jag inte riktigt använt det nämnvärt ofta, annat än för att testa det som sådant. Men igår, i samband med ett besök på Dayviews så uppstod plötsligt en tanke. Det visade sig nämligen att en av de fotografer jag följer via den sidan hade köpt sig just ett sådant, och planerade för nattligt fotograferande just igår kväll, under förutsättning att vädret skulle tillåta då.

Tanken föddes att ge sig på samma typ av äventyr själv, ge sig ut i mörkret med kamera, stativ och en idé! Efter en snabb koll på vädret för att se om det var värt att fortsätta fundera och planera, så kunde det konstateras att utsikten för klart väder till natten fanns där! Platsen jag valde var en vi besökt vid ett antal tillfällen tidigare, Hammarö Sydspets, som bjuder på en oändlig vy av Vänern och garanterat fri från stadens belysning.

Framåt 22-tiden på kvällen, efter att ha konstaterat att vädret fortsatt verkade lovande, så tog jag och fru Ewenson plats i bilen och lämnade stadens ljus bakom oss. Bilturen kan dessbättre ske nästan hela vägen ut till sydspetsen, endast en ganska rimlig bit till fots återstår där vägen tar slut. Beväpnade med varsin ficklampa traskade vi ut i den mörka skogen för att hitta en första plats att prova lyckan på.

Natt på Hammarö Sydspets

Vid ett fågelskådningstorn på vägen ut monterades stativ och kamera upp för lite trevande försök att hitta motiv som lämpliga inställningar för att få bra bilder. Just denna kväll bjöd på tämligen starkt månsken, vilket är både till för och nackdel för det nattliga äventyret.

Efter en stund fortsatte vi promenaden ut mot Skage fyr och den allra yttersta stranden med hela Vänern som utsikt. Redan när vi gick genom skogen kunde vi höra att moder natur visade upp sin styrka på ett imponerande sätt, vågornas dån var oväntat högt trots att vi inte ens nått stranden än!

Väl framme på klipporna möttes vi av ett otroligt vackert och starkt månsken, en kraftig vind och fascinerande vågor som slog in mot stranden. Packade åter upp kameran och gjorde mitt bästa för att motverka vindens effekt på den under de längre slutartider som skulle komma att krävas. Fördelen med det vidvinkeln är dock att det är tämligen förlåtande mot mindre skak!

Under tiden jag ägnade mig åt att prova mig fram bland slutartider, bländarvärden och ISO-tal smög min kära fru iväg en bit bort, för att passa på att meditera i månskenet. Detta kunde jag givetvis inte motstå att försöka dokumentera, och väl överröstad av vågornas dån kunde jag smyga intill och montera upp kameran för nedanstående bild.

Meditation i månskenet

Det var stundvis nästan svårt att helt fokusera på fotograferandet då den mäktiga naturupplevelsen i sig tog fokus över allt annat.

Att stå där, mitt i natten, relativt långt bort från civilisationen, omgiven av mörk skog som endast blir upplyst av månens varma sken samtidigt som vinden viner och vågorna slår hårt in över klipporna var inget annat än rent magiskt, en sjukt stor upplevelse som är svår att beskriva med ord!

Jag är och förblir så oerhört nöjd över att jag tog mig till att faktiskt åka ut igår kväll, trots att månen enligt påstående skulle göra det svårfotograferat, att det vore bättre att vänta. Denna typ av “råd” faller lite in om det jag bloggat tidigare, när de tekniska detaljerna runt bilden blir viktigare än motivet, att inställning si och så skulle gjort allt så mycket bättre.

För min del är alla bilder man tar långt mycket bättre, än alla de man kunde tagit, av den enkla anledningen att de bilder man tar, faktiskt existerar. Alla tillfällen man fångar går att lära sig av, för att göra än bättre, eller än mer annorlunda nästa gång. Ett bra exempel på detta är min ständiga väntan på att få ett lämpligt nattligt åskväder att fotografera, en väntan som pågått i många år nu, utan att rätt tillfälle dykt upp. Nu är snart ännu en åsksäsong över och ingen chans har getts, väntan går vidare…

Det lär helt klart bli fler tillfällen att ge sig ut i nattens mörker med stativ och kamera, riktad uppåt himlens mysterier, utan tvekan och tvivel! Tills nästa gång har vi dessutom lärt oss en sak, vi måste köpa oss bättre och mer tillförlitliga ficklampor!

För den som vill se fler bilder från den gångna nattens utflykt, så finns de att beskåda på min Flickr-sida!

På äventyr i okända spår

Tack vare ett litet banarbete i Stehag blev det ut på nya äventyr igår, tågen mellan Hässleholm och Lund blev omdirigerade via Helsingborg, en nätt omväg på 7 mil eller så, och därmed en restidsförlängning om 50-60 minuter, beroende på tågmöten längs vägen. Än mer spännande om man inte åkt den vägen förut, som i mitt fall, normalt sett skall man ha linjekännedom för att köra en sträcka på järnvägen, dvs såväl teoretisk kunskap om sträckan samt åkt där minst en gång. I undantagsfall,  t.ex. vid sådana här omledningar, kan man tillämpa begränsad linjekännedom, dvs endast teoretisk kunskap om sträckan.

För att erhålla denna teoretiska kunskap valde jag att komma tidigare till jobbet igår och läsa på lite om vad sträckan klassades som, samt även gå igenom den linjebeskrivning som finns i de linjeböcker vi skall ha med oss när vi åker. Första biten mellan Hässleholm och Kattarp var en sömnig liten sidobana med högsta tillåtna hastighet om 130 km/h och en hel hög med s.k. nollsektioner, en spänningslös del av kontaktledningen som gör att man kan koppla ifrån endast mindre bitar vid behov, istället för att döda hela nätet i ett svep.

Söder om Helsingborg blev det dock åter upp i 200 km/h hela vägen ner mot Lund, och trakterna här bjöd på stundvis ganska vacker utsikt, allra helst på väg in i Helsingborg med halvmånen skinandes ner över Øresund och ljusen från Helsingør klart synliga, samt efter Glumslöv som ligger på en höjd med klar sikt ner mot Landskrona och stadens alla lampor, det är stunder som dessa som man verkligen njuter av utsikten där framme!

I övrigt flöt det på riktigt bra, ankom Lund drygt 10 minuter innan våran nya tidtabell angav, och slutligen Malmö C 6 minuter tidig efter att ha söndagskört efter ett Pågatåg hela vägen från Lund, allt i allt en riktigt lugn och bra sväng.

För att få lite mat i magen inför natten så fick det bli en avstickare in på Burger King för att prova nya Whopper Piñata, rätt okej, men jag vet inte om jag fick allt jag skulle, eller om jag missuppfattat, men väl framme på hotellrummet insåg jag att inga strips återfanns i påsen!? Egentligen var det väl ganska bra, min personliga krockkudde behöver inte direkt en påse härligt flottiga strips, men ändå. Inte orkar man tillbaka och kolla/fråga/klaga heller, så man får skylla sig själv.

Whopper Piñata

Positiv överraskning dock var hotellrummet i Malmö, de gamla rummen som var på Comfort var ingen direkt höjdare, senast jag sov där hade jag rum helt utan fönster, annars hade man oftast fönster in mot innergården och hissen. Nu däremot fick jag ett ruskigt fräsch helrenoverat rum med utsikt mot Turning Torso och med lite vilja, ner mot hamnen, helt i min stil! Tyvärr gjorde min lilla halvförkylning att jag frös som en hund så fort jag klev upp från det varma goa täcket, samt att jag mer eller mindre snurrat omkring i sängen hela natten och därmed inte sovit så bra som jag brukar göra.

Men i övrigt riktigt bra som sagt, till och med att jag skulle kunna tänka mig att åka dit helt icke-jobbrelaterat så småningom, när ombyggnaden är klar!

Hemresan idag gick dessutom så smärtfritt det bara kan gå, inget anmärkningsvärt alls att nämna, som mest 1 minut efter tidtabell, det får man väl vara nöjd med..?

Imorgon ringer väckarklockan vid 03:20, och på tisdag 03:00, så jag längtar..!

På äventyr!

Jojomensan, dagen idag blev minsan en liten äventyrsdag!

Trötter som attans var jag när klockan ringde vid 06:00 imorse, inte särskillt nöjd över det faktum att jobbet kallade, hade mycket hellre legat kvar i sängen och njutit av värmen!

Men men, inget att göra, bara att släpa sig upp, mutter!

Dagen började med ett litet lätt igångspark av tågsätt åt en kollega som skulle mot Stockholm, inga större fel där, upp för lite rast och bevakning av huvudmålet för dagen, en nätt Malmö-sväng. Allt ser bra ut, tåget ankommer Norrköping endast 2 minuter efter tidtabellen, bra bra, men sen då? Inget händer, häpp…

Nästan redo att bege mig ner mot plattform, SMS plingar till, beräknas Linköping 10:04 (ordinarie 10:00), jaja, inget allvarligt, sen blir det 10:08, 10:16, 10:25 och så småningom 10:48, hmmm, inte bra..!

Plingar upp föraren som kört hittils, tydligen har de fått fel på ATC (säkerhetsutrustningen, enkelt sammanfattat) i södergående förarhytt, så nu blir det att återvända till Katrineholm för att vända tåget, så att man kan använda den andra, fungerande förarhytten! En önskning kommer från denna förare om att jag skall ta mig till Norrköping för att kunna byta av honom där istället, så att han kan ta sig med det tåg han skall åka pass med, för att så småningom kunna fortsätta till Sundsvall.

Sagt och gjort, kasta sig i en taxi med slutmål Norrköping, åkte med en föredetta kollega dessutom, mycket trevligt! Och till Norrköping kom vi utan större besvär, bara att invänta det omvända tåget!

Hoppa på så småningom, och sticker iväg, inga allvarliga fel åt detta hållet minsan, dock hopplöst efter tidtabellen, och har man väl halkat efter, blir det inte heller bättre. Rullar på fint söderut trots folk i spåret strax innan Norsholm, och jag med mitt filmande sällskap närmar oss Malmö.

Dock skall vi ju ha samma tågsätt tillbaka norrut igen, vilket ställer till lite bekymmer då man inte kan köra norrut i mer än 80 km/h som det är nu, inte bra. Tar upp som förslag att tömma tåget i Lund till nästa X2000, som nu endast ligger 5 minuter bakom oss och jagar, för att därefter ta oss till Malmö Syd/Svågertorp, där man också kan vända tågen, sagt och gjort, mitt förslag tas emot och används, jag får nytta av min “linjekännedom” till Svågertorp, tåget vänds, tågmupp blir lycklig, och vi rullar in till Malmö där lite annat löst folk tar över för att toatömma mitt tåg inför hemresan.

Här blir det falafelrulle med fetaost, hejdlöst gott, allra helst efter en sådan dag, och därefter ut och vänta på tåget.

Iväg från Malmö sisådär 90 minuter sen eller så, och samma veva nu också, är man sen blir man ännu senare, maskinelt funkar maskinen riktigt bra, och jag och mitt filmande sällskap får oss en kopp kaffe i Alvesta. Trillar till slut in i Linköping nästan 2 timmar efter tidtabell, och blir avlöst.

Detta gör även att jag får lite sovmorgon tills imorn, då jag inte har tillräckligt med nattvila för att ta min ordinarie tur som börjar 06:06. Ny tid för start är 08:30, följt av passåkning till Stockholm, och endast köra ett tåg hem. En lagom dag!

Tisdag blir det Malmö igen, förhoppningsvis lite mindre sen, onsdag väntar Stockholm, och veckan avslutas med ännu en sväng på Malmö på torsdag, efter det är det helg ljuva helg..!

Mitt filmande sällskap då? Jo visst, en utredare som var på jakt efter någon form av defekt på kontaktledningen som ger skador på strömavtagare, någonstans mellan Katrineholm och Malmö… Filmade hela den biten, både på nerresan som uppresan! Dock mycket trevlig och gott sällskap i allt elände!

En övertidslapp till senare…

Jovisst, veckans tredje övertidslapp skrevs i natt, den tredje på lika många dagar! Blir bra det här, borde kanske vara vinter lite oftare, det är bra för min ekonomi!

Nattens äventyr gav hela 52 minuter extra, inte helt fel när man ändå känner sig hyffsat pigg och fräsch, kunde blivit mer om dom visa människorna uppe på trafikledningen tagit mitt förslag om att hämta en pendel i Norrköping för att se till att morgonens trafik fungerade, men näh, det behövdes inte… (Eller jo, det gjorde det, med facit i hand…)

Vad hade vi för hyss för oss igår då? Jo, dagen började ju med ett fordonsbyte, eller så var åtminstonde tanken, för när lilla jag traskade ut till det fordon vi skulle byta in, så hade det minsan bestämt sig för att dö, helt utan synlig anledning, och trots att alla förutsättningar stämde för att den skulle leva. Dessutom stod fordonet bakom misstänkt väl placerat på värmepost och därmed dödad på ett genomtänkt sätt! Detta ger dock lite små varningsklockor inom lilla Joakim, och tanken på att ens försöka få igång den döda vagnen, och sedan ge sig ut på fyllpendeläventyr med en vagn som redan dött sporadiskt kändes inte så lovande…

Trevligt nog tog fordonsledningen mig på orden och skickade iväg mig lite sent med det fordon som skulle blivit utbytt, från början var tanken att byta i Norrköping, inte fullt så optimalt, och inte heller blev det så, vi fick med mycket stor spänning fortsätta tillbaka till Tranås, och sedan till Linköping med det fordonet, sen fick det inte rulla en meter till utöver resan ner till verkstaden. Under tiden funderade vi vidare på vad vi skulle kunna tänkas köra med, fordonsläget är ju inte sådär jättebra just nu, och allt som stod i Linköping tillgängligt var antingen upptaget, fel på, eller borttappat (ja, man kan tappa bort ett tåg, det är så att säga spårlöst försvunnet…)

Efter lite om och men blev vi till slut inställda Linköping – Norrköping – Linköping, för att jag skulle få en timme på mig att “hitta något som rullar!”.

Faktum är att jag lyckades, och efter en lyckad kapning av ankommande regionaltåg från Gävle fick vi till slut ett tåg att fortsätta åka med resten av kvällen! Och inte var jag direkt missnöjd heller, istället för att sitta och skramla runt i en pendel hela natten norpade jag alltså en av våra dubbeldäckare, X40! Och jag måste säga, det var rent av trevligt att åka pendel denna kvällen när man fick åka X40! Visst, det var väl på marginalen att den rullade, och alla dörrar fungerade inte, och jag fick springa på utsidan för att kontrollera broms till/från istället för att titta på en gullig lampa som tänds/släckts, men vafan, jag är inte så kräsen!

Dessutom var det riktigt kul att få köra X40 med resenärer som faktiskt uppskattar det tåget, annars är det mest klagosång från de som inte inser hur bra de har det…

Men, det får nog räcka för nu, var lite pyssel nere på bangården sen bara för att få ihop allt som det skulle stå, men inga allvarligare katastrofer att rapportera!

Sovit gott har jag dessutom gjort sen, när jag väl kom hem där mitt i natten!

Uniformerad för extra tjänstgöring

Jojomensan, ett lysande sätt att spendera lördagen på, så kallad extra tjänstgöring, från kl 12 till kl 19. En variant av jour utan den jobbiga detaljen att dom kan tvinga iväg en på vad som hellst.

Oftast brukar denna typ av extra tjänsgöring spenderas, med ett antal kaffemuggar i handen, i våra lokaler, görandes ungefär inget alls. Typ ganska skönt om man inte har det för ofta.

Idag blir det dock att åka en liten sväng, en lagom pendeltur till Tranås innan det återgår till att vakta lokaler igen, det får duga faktiskt.

Gårdagen var dock fint lättarbetad, skulle egentligen kört Linköping – Gävle – Linköping under dagen, men fick lite utbytt tur till att bara köra Linköping – Gävle, och sen åka med passresa hela vägen hem, inte helt fel. Framförallt inte eftersom jag kunde smita med ett tidigare tåg från Stockholm, dock kanske inte i helt rätt färger och företag, men sådana småsaker..?

Blev en ruskigt trevlig åktur med en Hallsbergsförare som var ute på äventyr, med en för mig helt okänd loktyp, som tydligen bara finns i tre exemplar, mycket spännande!

Och hem kom jag, hela två timmar tidigare än vad jag skulle gjort egentligen, fast det berättar vi inte för någon va..? 😉

Men, nu skall jag mot jobbet, för några timmars skoj…

En rolig liten grabb

Vår kära Kaspian står för stor del av underhållningen här hemma, under gårdagskvällens nattsuddande hördes helt plötsligt hur han vaknade, och började glatt snacka runt för sig själv, helt och hållet och nöjd med tillvaron.

Morgonen var mamma och pappa trötta och sega som vanligt, och troligen har han övat på att ställa sig upp i sängen, och på kuppen halft lyckats kravla sig ur sin pyjamas, något som gav oss ett gott skratt när vi väl dök upp för att hämta honom 😉

Nu sitter den unga mannnen och tuggar på sin tomma nappflaska, smaskens!

För oss är det frukostdags, mums!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén