ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: Arlanda Sida 1 av 2

Är man orädd…

…kan man alltid flyga med obskyra ryska flygbolag med flygplan som passerat bäst före-datum för några år sedan. Är man lite mer mesig (rädd om livet?) utav sig kan man alltid beskåda videorapporter utav sådana flygningar istället. Som typ den länkade nedan, från en flygning med Tupolev Tu-154M från Moskva till djupaste Sibirien.

Det är den i flygnördskretsar något kände (?) Sam Chui som står för reportaget i fråga och han levererar ett högst intressant klipp för oss mer eller mindre erkända nördar. Rekommenderar varmt att se det i högsta kvalité på någon form av större skärm, för bästa inlevelse!

Som bonus bjuder jag på en bild från de djupa avgrunden utav mitt gamla bildarkiv, på ovan nämnda flygplanstyp om än från ett annat bolag. Bilden är daterad 4 mars 2004 och därmed fotograferad med min dåvarande kamera, en Canon EOS D30 med hela 3 megapixel stor sensor…

Pulkovo Tu-154M startar från Arlanda

Flygbolaget Pulkovo eller ПУЛКОВО (stavning..?) som den här sidan visar, flög en gång i tiden sina Tupolev Tu-154M mellan Arlanda och St. Petersburg. Vet att jag mer än en gång suttit och varit lockad av att boka en resa tur & retur, bara för att få uppleva flygmaskinen ifråga. Blev aldrig av och jag vet inte riktigt om det är bäst så eller ej.

Resekastatillbakatorsdag

Är det inte dags för en ny omgång kastatillbakatorsdag? Typ för att återuppleva förra höstens resa till värmen och det lilla paradis vi hittade på Fuerteventura? Dessutom bilder som inte blivit visade direkt under det här knappa året som gått sedan den resan. Skynda långsamt sådär…

Fuerteventura 2015

Flygplatsväntan en tidig morgon på Arlanda

Läs mer

Lekstuga…

Eftersom jag som bäst håller på att leka och försöka lära mig arbetsflödet i Adobe Premiere Pro CC så bjuder jag härmed på en filmsnutt med lite klipp från flygresan ner till Kefalonia tidigare i maj.

Inget att ta särskilt seriöst sådär, bara test och lek i syfte att lära. Och tro mig. Det finns mycket att lära…

Djupdykning i arkivet

Ett av alla dessa ständigt pågående projekt i mitt liv är det som rör gallring utav ett bildarkiv som sträcker sig närmare 15 år tillbaka i tiden. Ni vet, det där man borde ha gjort från början men som tar sådan tid att det gärna blir liggandes alltför länge?

Hur som helst, så påbörjade jag en seriös utrensning och gallring utav 2003 års bilder under gårdagskvällen och under denna process så är det ju inte för inte som man springer på ett och annat spännande från forntiden sådär.

Så, jag tänkte passa på och visa upp några utav de godbitarna som jag sprang på och som fick bli kvar i arkivet som under gallringen sjönk från dryga 3400 bilder till närmare 1500 bilder.

SAS Boeing 767-300

SAS Boeing 767-300

Ryanair Boeing 737-200

Ryanair Boeing 737-200

SN Brussels RJ100

SN Brussels RJ100

Thai Boeing 747-400

Thai Boeing 747-400

SAS Airbus A330-300

SAS Airbus A330-300

Med 2003 avklarat så har jag bara några år till att beta av, så det är inte alltför omöjligt att det dyker upp fler sådana här inlägg i takt med att bildarkivet gallras, när jag nu finner tid, ork och lust till det nästa gång.

Bildernas storlek skiljer sig för övrigt mest baserat på hur mycket jag fått lov att beskära, den tidens generation digital systemkamera levererade ju inte direkt omfattande bildfiler…

Kastatillbakatorsdag på en fredag…

Trots att det egentligen var kastatillbakatorsdag (#tbt) igår så är jag ju så illa tvungen att dela med mig utav ett fynd som jag gjorde på en gammal USB-sticka som hittades i en av mina skrivbordslådor nyss. Denna bild är enligt inbakad information från 2002, fotografens namn har jag tyvärr tappat bort och kameran i fråga är något så avancerat som en Nikon Coolpix 995 med hejdundrande 3,3 megapixel. Det bilden visar däremot, är något jag sent kommer att glömma…

Dash 8-300 simulator

Det bilden visar är inget annat än undertecknad själv som på något sätt hamnat i en Bombardier Dash 8-simulator, en riktig simulator alltså, en sådan de tränar riktiga piloter i. Exakt hur det hela gick till minns jag faktiskt inte, men jag misstänker att det har något att göra med mitt intresse för flyg och flygsimulering på datorn.

Hur som helst, så fick jag på något udda sätt en chans att faktiskt provflyga i en riktig simulator, komplett med hydraulik och hela köret, givetvis även med en komplett cockpit som så. Ett kort varv runt Arlanda blev det i varje fall, start från bana 01L följt av ett trafikvarv och åter landning på 01L igen. Fast på den tiden hette banan bara kort och gott 01.

Sedan en tid tillbaka har jag återigen börjat ta upp flygsimulering på datorn, i formen X-Plane som rullar någorlunda hyfsat på min iMac från hösten 2013. Trots att det är ganska många år sedan jag senast höll på, är det ruskigt mycket man minns. På just det här området kan jag gott och väl erkänna min nördighet, även om jag försöker hålla den på en någorlunda rimlig nivå.

Sannolikheten för att man hamnar i en riktig simulator igen lär inte vara alltför hög, så därför tänker jag njuta utav dessa bilder från den stunden ett litet tag till. Sedan har jag ju av lite olika skäl hamnat i cockpit på lite andra maskiner med, varav en jag faktiskt för en kort stund fick känna på att styra, inget mindre än en Antonov An-2, men det är en annan historia för en annan kastatillbakatorsdag…

Hem från tur – dag 283/365

Norwegian Boeing 737-800

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 640, 1/280 sek vid f/5,6

Att resa handlar inte alltid om att ta sig fram fortast möjligt. Ibland gör man det av helt andra skäl, som idag exempelvis.

Det ekonomiskt sunda alternativet hade varit att ta sig med tåg från Malmö och hemåt, tidsbesparande med om jag exempelvis valt att åka via Göteborg mot Karlstad. Men vem vill vara ekonomiskt sund i alla lägen?

Som jag skrev igår fann jag mig alltså en hyfsat prissatt flygresa mellan Köpenhamn och Stockholm och eftersom jag råkar gilla att flyga rätt så ordentligt mycket, så passade jag på helt enkelt. Att det blir en liten omväg innan jag är hemma, det är en helt annan fråga!

Så, efter en relativt god natts sömn tog jag mig promenaden från hotellet och bort till terminal 2 på Kastrup för att ta mig hemöver via Arlanda och Stockholm. En snabb och smidig passage genom säkerhetskontrollen klarades av utan några besvär, även om man mer eller mindre måste klä av sig närmast naken numer.

Efter en liten stunds väntan dök en Norwegian-kärra upp vid min gate, A20 och eftersom jag nördig som jag är, kunde konstatera att maskinens registrering inte matchade vad som skulle vara, så insåg jag även att de bytt gate lite sådär lagom inför avgång. Dessbättre hade min nya gate blivit den invid oss, A21, så några större problem var det då inte.

Med ett lågprisbolags effektivitet så var planet snart nog bordat och klart för avgång och även om vi kom upp en smula sent i luften, så landade vi ändå marginellt före tiden på Arlanda efter en alltför kort tur.

Eftersom Norwegian erbjuder gratis wi-fi under flygningen, så kunde jag ju bara inte låta bli att följa min egna flight på Flightradar24 som tidsfördriv. Nu skulle jag väl inte direkt säga att hastigheten på deras wi-fi är sådär våldsamt häftig, men det är ändå en liten kul grej mer än något annat!

Ytterligare hemresa mot Karlstad sker nu med tåg, först en premiärtur på Arlanda Express för att nu ha bytt till mina kära kollegor här på tåg 633. Hemlängtan kan jag dock lova att det råder, efter mer än 24 timmar på väg.

Ge mig nu en dusch, lite ombyte och sedan blir det nog allt ordning på torpet igen!

Nördigt värre – dag 197/365

Flygnörderier

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 200, 1/800 sek vid f/8,0

Vad är allt det första man gör efter att ha haft en lång jobbhelg? Jo men givetvis tar man och åker första tåget ut från Karlstad till Stockholm. För att träffa en god vän då, men ändå. Tåg. Första som händer. Bara pyttelite skadad.

Nåväl, efter ett varv runt omkring vattnet i hufvudstaden så blev det den utlovade kebaben till lunch varpå äventyr på pendeltåg (mer tåg?!) och buss (seriöst?!) tog oss till ett mer rimligt färdmedel, d.v.s. en bil. Så, vad gör man då mot en stackars godtrogen vän? Jo, givetvis släpar man med denne ut till Arlanda för att vara lite lagom nördig sådär. Titta lite på flygplan. Mest för att det är rätt fascinerande i sig faktiskt. Plus att man alltid kan drömma lite om resor kors och tvärs då.

Arlanda bjöd ju faktiskt dessutom på en stunds sol idag, värmande sol! Dessutom fick jag ju även se den där Dreamlinern i flygande skick för första gången. Wow, eller något. Men jag är alltjämt lockad av att resa med den, så som den där Dryden gjorde och bloggade om.

Nåja, dagen var bra, tågen gick precis sådär fint som när jag själv brukar spaka dem och jag är nu bara lagom astrött efter en ärligt talat rätt lång dag.

I morgon återgår vi till den vanliga vardagen, d.v.s. spaka tåg själv. Kan själv!

Spotting – dag 117/365

Norwegian B737-800

Canon EOS 6D, 300mm, ISO 200, 1/640 sek vid f/8,0

Rubriken kan låta en smula vulgär sådär, men jag kan lova att det har inget alls med spridandet av kroppsvätskor att göra. Snarare förklarar Wikipedia det hela som följande:

Aircraft spotting or plane spotting is the observation, photographing aircraft, and logging of the registration numbers of aircraft: gliders, powered aircraft, balloons, airships, helicopters, and microlights.

Eller kort sagt, ganska harmlöst nördigt sådär. En gång i tiden spenderade jag närmast ohälsosamt mycket tid åt just den här hobbyn och då exakt just fotograferandet utav flygplan, men det är inte direkt någon större hemlighet utan något jag tagit upp förr på denna blogg. Nu på senare tid har jag så smått börjat ta upp detta lite igen, efter många års närmast totalt ointresse eller mer korrekt, tidsprioriteringar på annat.

Förra året bjöd visserligen på en sväng till Gardermoen för en dags fotograferande i sällskap av kollega, men det var nog också enda gången på hela året. Redan nu har jag hunnit vara ut till flygplatsen fler gånger än jag orkar med att räkna just nu, mycket i samband med inhandlandet utav mitt Canon EF 300mm f/4L då.

Jag kan ju inte direkt låta bli att jämföra “spotting” idag med hur det var för sådär 8-10 år sedan, när intresset var som allra störst. En hel del har ju hunnits ändra om man säger som så! Förr hade man inte direkt tillgång till surfplatta eller ens smartlurar att kolla läget på. Idag är man istället konstant uppkopplad och kan med hjälp av en iPad med webbläsare och appen för Flightradar24 hålla närmast kusligt bra koll på vad som händer och sker i luftrummet.

För att låta sådär väldigt nostalgisk, så minns jag så väl alla de gånger man precis innan avfärd hemifrån Falun på den tiden, tog sig för att skriva ut ankomst och avgångstiderna för Arlanda innan man gav sig av dit med bil. Sedan var det bara att hoppas att saker och ting inte förändrades alltför mycket utan att man faktiskt kunde planera sitt fotograferande någorlunda väl utefter vad som bjöds.

Det som (än så länge) skiljer nu från då i en något negativ klang, är att förr hade jag alltid med mig en flygradioscanner för att även kunna lyssna av radiokommunikationen mellan flygledare och piloter, något som underlättar något så enormt i planeringen utav fotoplatser. Än så länge har jag inte riktigt kunnat motivera mig själv den kostnaden för att förhöja nöjet i det hela, men det lär väl säkerligen inte dröja.

Thai Airways B747-400

Canon EOS D30, 200mm, ISO 200, 1/640 sek vid f/8,0

Bara för att det rent allmänt är ett väldigt nostalgiskt inlägg det här, så bjuder jag även på en riktig arkivbild, signerad 2004-11-14, d.v.s. nästan 10 år gammal! Tagen med min första digitala systemkamera, Canon EOS D30 med ett Canon EF 70-200mm f/4L monterat frampå. Utav en ren slump visade det dessutom sig att inställningarna var identiska med bilden ovan, även om man med lätthet kan säga att det hänt ett och annat med framförallt brushanteringen på dessa år.

För den som vill se mer från alla dessa tillfällen man spenderat vid diverse flygplatser här i landet, så finns det alltid en länk till höger i menyn här och är man extra lat, så kan man även klicka [HÄR]. Sedan lär det säkerligen dyka upp fler inlägg i just det här ämnet framöver, beroende på hur intresset utvecklar sig då.

Nördigt? Bara pyttelite sådär. Eller ganska mycket egentligen. Men vem fan bryr sig?

Slutet av en era

En gång i tiden, när mitt intresse för flyg var på ett något högre plan än på senare år, så såg jag allt till att befinna mig i London och då närmare bestämt på Heathrows flygplats för att beskåda den sista kommersiella flygningen, eller mer korrekt ankomsten, med Concorde, ett utav flyghistoriens mest minnesvärda maskiner. Detta var den 24 oktober 2003 och jag ansåg då och alltjämt även idag att det var värt vartendaste öre för att ha fått vara med där och då!

Concorde på Heathrow

Den gågna helgen var det ännu en gång dags för att avsluta en era på lite mer lokalt plan, en avslutning som jag tyvärr inte fick beskåda eller mer korrekt, avnjuta, på nära håll. För efter drygt 28 år i aktiv tjänst så pensionerade till slut SAS sin MD-serie med en flygning Stockholm – Köpenhamn i kombination med två charterflygningar.

Vad som är så speciellt med just den flygplansserien kan jag nog inte riktigt sätta fingret på, den är bara annorlunda jämfört med så mycket annat. Dessutom skall det tydligen vara en mycket uppskattad maskin bland pilotkåren!

SAS MD82

Personligen har jag haft nöjet att flyga med dessa maskiner vid ett antal tillfällen, varav ett tillfälle rent av lyckats pricka in alla de typerna SAS hade i sin flotta, MD82, MD87 och MD90 på samma dag. Och ja, så galen är jag faktiskt, fortfarande…

Även om moderniseringen utav flygmaskiner är en ofrånkomlig del, precis så som med såväl bilar som tåg och andra maskiner med för den delen, så är det med mer nostalgi man minns vissa typer.

Precis som där på Heathrow för 11 år sedan, så kommer världen vara en smula tråkigare nu, annorlunda på ett inte helt bra sätt och vis. Tack och lov fick jag åtminstone ett antal chanser att flyga ombord dessa maskiner, till skillnad från Concorden som jag endast fick drömma om.

Dessutom har de senaste två dagarnas nostalgitripp bland fotoarkivet gjort mig bra sugen på att ge mig av ut med kameran till närmaste flygplats igen, för det var trots allt bra länge sedan sist nu!

En vecka i värmen

Eftersom det i morgon är sådär en vecka sedan vi kom hem från värmen på Rhodos, så kanske det allt börjar bli dags att faktiskt berätta lite om hur vi hade det?

Eller ja, förutsatt då att det faktiskt fortfarande finns någon som läser här, med tanke på hur frekvent som bloggen uppdateras…

Hur som helst så kan vi gott och väl säga att sammanfattningsvis är vi mer än nöjda med vår resa, valet utav resmål och tillvalet All inclusive! Även om vi åt och drack mer än tillräckligt för att överleva en månad utan ytterligare måltider så kändes det ändå riktigt bra att inte behöva tänka alls på dagens måltider.

Då flyget gick relativt tidigt från Arlanda, 7:05 på morgonen, så hade vi valt att övernatta på Radisson i Sky City, just för att kunna sova så länge som möjligt och därefter gå direkt till bagageinlämning och säkerhetskontroll. Nu kan man ju knappast kalla det för sovmorgon eftersom klockan ringde vid brutala 4:45 ändå, men det kunde ju varit värre.

Fördelen med denna tidiga start var dels nästan en hel dag på plats när vi väl kom fram, samt att vi fick beskåda soluppgången från flyget direkt efter start!

Soluppgång från flyget

Tyvärr kom vi inte långt in över Polen innan molntäcket tog vid och låg som ett lock över Europa i stort sett hela vägen ner till Egeiska havet. Därefter blev vädret markant bättre och nu började man se allt det vackra som vi snart skulle få njuta utav på marken!

Landningen på Rhodos Diagoras-flygplatsen var väl kanske inte en av de bättre jag avnjutit, men ner kom vi och snart nog steg vi av planet och ut i värmen. Dagen till ära blev vi välkomnade med en strålande sol och omkring 27 grader varmt, vilket helt klart var en viss skillnad mot kylan hemma i Sverige…

Efter att ha hämtat ut väska och lokaliserat närmaste Apollo-representant så blev vi hänvisade till bussen som skulle ta oss till vårat hotell. Säga vad man vill om sydländsk trafikmentalitet, men vi kan väl sammanfatta bussresan som intressant? Fram kom vi åtminstone, efter en sådär 45 minuters resa ankom vi till vårat hotell, Esperos Mare, strax norr om Faliraki stad.

Incheckningspersonalen var av den mer effektiva typen så snart nog var vi uppe på vårat rum för att lämpa av all packning. Ganska så omgående kunde vi konstatera att den beskrivningen vi fått via hemsidan om “begränsad havsutsikt” var ganska blygsamt uttryckt!

Utsikt från hotellrummet

Efter en snabb lunch i hotellrestaurangen så gjorde vi ett byte till badkläder och begav oss ner på stranden och kunde där ren av finna oss lämpliga solstolar att inta. Givetvis var vi ju tvugna att prova på att bada i havet redan första dagen!

Inför resan hade vi fått en bunt tips om vad man bör göra och vad man bör se på Rhodos, exempelvis Lindos och Rhodos gamla stadsdelar. Men vi sade som så, att det är semester och vi gör precis vad vi känner för när vi vaknar varje morgon, inga planer, inga måsten!

Detta blev faktiskt till att vi spenderade hela veckan i en varsin solstol, badandes i pool och hav när behovet av att svalka sig uppstod. Under veckan blev det en och annan promenad i närområdet, utforskandes diverse lokala närbutiker och dess utbud samt några små spontana försök till fotografering.

Blommor på berg

 

Mestadels utav tiden spenderades dock som sagt i en solstol med gott sällskap av en bok och något drickbart. Under veckan läste jag ut inte mindre än två böcker, dels “En man som heter Ove” (helt jävla briljant bok, för övrigt!) utav Fredrik Backman samt biografin om Steve Jobs som jag länge försökt ta tag i ordentligt.

Böcker

 

Tack och lov bjöds vi på strålande fint väder i stort sett hela veckan. Enda tillfället som moder natur protesterade var på torsdagens förmiddag, då det istället för solsken och värme bjöds på storm, komplett med ordentlig blåst och åska. Nu gjorde det inte oss så värst mycket eftersom vi ändå hade filmer att se på och om inte annat kunde man alltid äta sig mätt på både frukost och lunch!

Storm på Rhodos

 

På kvällarna till middag var det långbyxor som gällde för herrarna, vilket i min mening inte gjorde något alls egentligen. Snarare fanns det väl god anledning till det, då det faktiskt ser en hel del trevligare ut om man anstränger sig mer än minsta möjliga till att klä sig.

Maten var god och hyfsat varierad trots att vi åt såväl frukost, lunch och middag på samma ställe. Givetvis var tzatziki ett givet inslag vid såväl lunchen som middagen och även en och annan ytterligare grekisk rätt slank det ner. Efter en vecka började dock allt smaka i stort sett likadant, oavsett vad man valde och jag kan gott erkänna att det inte alls var dumt att komma hem och äta “svensk” mat igen!

Vi gav det ett ambitiöst försök att komma upp tidigt en morgon under veckan, för att kunna fotografera och avnjuta soluppgången som faktiskt inföll i relativt rimlig tid där strax efter 7 på morgonen. Nu gick det väl sådär kan vi gott erkänna och de flesta dagarna vaknade vi först bortåt 9 istället. Först sista dagen, dagen för avresa lyckades vi ta oss upp och ur sängen för att istället ge oss av ner till stranden.

Soluppgång över Rhodos

 

Som synes var det en mycket belönande tidig morgon och något man egentligen borde göra oftare. Det är ju faktiskt något alldelels särskilt med att se solen gå upp och vara med när en ny dag börjar!

Med den njutningen i färskt minne avnjöt vi vår sista frukost på ön och gav oss därefter upp på rummet för sista gången för att packa ner det sista. Med förvånandsvärt god punktlighet kom faktiskt transferbussen och hämtade upp oss vid 10:30 för fortsatt transport tillbaka till flygplatsen. Efter ännu en intressant bussresa á 45 minuter var vi åter på plats, strax därefter incheckade och väntandes på flyget hem.

Även resan hem gick som smort, även om en hel del turbulens uppstod i samband med att vi kom ut över Östersjön, rent av till den grad att vi uppmanades återvända till stolarna och spänna fast oss ordentligt igen. Dessbättre pågick detta endast en kort stund och snart nog var allt frid och fröjd igen.

Lite shopping lyckades vi även klara av, dels på Rhodos och även på flyget hem. Till mig blev den en skjorta på Rhodos och en klocka på planet. För Nathalie blev det ett bälte på Rhodos och lite smycken på planet. Sådär lagom ambitiöst helt enkelt!

Landade på Arlanda helt enligt planen och inte värst lång tid därefter hade vi hämtat våra väskor och begav oss till nästa Radisson-hotell, den här gången Arlandia hotell där vi även parkerat bilen veckan innan. Till fyndpriset 1295:- fick vi alltså en hotellnatt såväl som parkering under hela vår vistelse på Rhodos, vilket är helt klart godkänt för min smak!

Vid det här laget var det ruskigt skönt att kunna kommunicera på svenska igen samt att som sagt, kunna få äta “svensk” mat igen. För att klara oss över natten blev det en sväng till baren på hotellet där en omgång cheeseburgare och en omgång ceasarsallad intogs innan nattning.

Trots sin ganska blygsamma exteriör så måste jag ändå säga att Radisson Arlandia är ett av de bättre hotellen jag bott på och det bjöd tveklöst på en utmärkt avslutning på semestern! Nöjda och glada kunde vi först ge oss av ut på en stunds flygplanstittande innan hemresan påbörjades så småningom.

Känslan av att få stiga in i sitt egna hem därefter, den är faktiskt rätt så jävla oslagbar!

Borta är bra, men hemma ändå bäst!

Nu blir det att stillsamt avnjuta dagarna som kommer och göra precis vad som faller en in om dagarna. Men än är det roliga inte slut, för om lite mer än en vecka bär det nämligen av till Berlin i två nätter, en mycket spontan resa för att avsluta årets semester, som kom till just innan vi åkte iväg till Rhodos rent av.

Men mer om det senare!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén