ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: alpha Sida 1 av 2

Konsten att begränsa sig

Det här med att begränsa sig och medhavda tekniska leksaker är inte alltid så enkelt som man kanske skulle önskat sig. Inför stundande bröllopsresa så har den mentala packningslistan börjat att växa och någonstans, någon gång så kanske det även bör finnas spärrar..?

Främst handlar det om kameror och vilken eller vilka kameror som skall få medfölja till den grekiska våren/försommaren.

Detta är ju ett problem som drabbar den tekniknördiga individen inom mig mer än något annat egentligen, hur stora uppoffringar denne är beredd att göra eller ej.

Helst av allt så skulle jag ju vilja ha med såväl storebror (Sony A7 II) med lämplig optik, lillebror (Sony RX100 III) samt min GoPro Hero3+ för att kunna göra lite spännande saker under vatten bland annat.

Nu tillåter ju varken flygbolag eller väska alltför stora utsvävningar sett till vikt och storlek, så något behöver ju bort. Allra helst eftersom Diana talar om att ta med sig sin egna kompaktkamera med…

Fördelen med att bära med sig storebror är ju tveklöst den bildkvalité som kommer ur kameran på alla tänkbara sätt och vis. Nackdelen är storlek och vikt, allra helst eftersom jag haft en fascination för fast optik framför zoomoptik…

Sett till storlek och vikt så vinner ju tveklöst lillebror matchen, men där får man inte heller kvalitén riktigt på samma sätt jämfört med sin större släkting.

GoPro är en rolig leksak men som kanske inte har helt hundraprocentig nytta som så. Men det vore ju kul och jag har en och annan idé för såväl resan dit som väl på plats.

Svåra val är det. Mycket svåra…

Dags för en självis

Det gäller att passa på när man för en gångs skull ser någorlunda välvårdad ut, att testa lite finesser med kamera och nya objektiv. Så, montering av stativ, ihopkoppling av iPad mini och kameran för att kunna styra den senare från den första och sedan är det bara att ta plats framför det hela och försöka le på beställning.

Lokförarselfie

Om man nu bortser från motivet så gick det ju faktiskt ganska halvhyfsat! Ännu bättre hade det varit om jag faktiskt bemödat mig kontrollera inställningarna ett varv och inte bara förutsätta att kameran skulle skjuta i RAW-format bara för att den faktiskt var inställd på det.

Bitterheten när man lyckas knäppa av några okej bilder på sig själv och sedan inser att allt fotograferades i JPEG, den är inte så liten den. Samtidigt inser man ju en gång till varför det är så värt att fotografera i just RAW vid alla tillfällen, hur mycket mer möjligheter det finns till att göra något utav bilderna efteråt. Man inser även att man kanske är en smula lat när man inte lägger alltför mycket tid på en 100% perfekt exponering direkt från start, utan anser sig kunna ordna upp allt i Lightroom efteråt…

Nåja. Bara att göra om och göra rätt så småningom, när förutsättningarna finns för det…

Fler kompisar

Sony FE 55 f/1.8 ZA

Jag vet, jag vet. I våras när jag fick testa lite optik till Sony FE så var jag inte helt övertygad om deras 55 mm f/1.8 och framförallt dess prissättning. Sedan gick jag och sålde mitt Zeiss Loxia 2/50 och sprang på detta, mycket förmånligt prissatta begagnade exemplar och kunde inte låta bli. Så hej Sony FE 55 f/1.8 ZA och välkommen till min kameraväska..!

Ytterligare tankar om den andra nya kompisen, 90 mm Macro, det kommer så fort jag får lite tid och energi över för att skriva lite.

Leksaksfredag

Inte nog med att det är ledig fredag, lönefredag och dessutom två veckor kvar tills jag går på semester, det är även leksaksfredag! Till slut..!

För ett tag sedan (ett bra tag sedan…) så beställde jag nämligen hem lite leksaker till kameraväskan. Lite sådant där som är tänkt att påverka kreativiteten till en ny nivå.

Jag har nämligen ett tag eller två suktat lite efter att förlänga mina exponeringar en smula, något man lämpligen gör med hjälp av ett ND-filter, eller gråfilter om man hellre vill kalla det så. Helst av allt skulle jag ju vilja ha ett filtersystem signerat Lee, men jag väljer nog att börja en smula mer lugnt och sansat med ett enkelt 10-stegs gråfilter för att se vad jag vill ha utav hela det här.

Leksaksfredag

Så, gråfilter, en fjärrkontroll för min Sony α7 II och en tjusig kamerarem i läder signerat Leica som nu pryder Lillebror hamnade i beställningen. Hittills har jag mest testmonterat det hela på kameran och petat ut kamera och stativ på balkongen för snabbt test bland allt annat som skulle hinnas med idag.

Långexponerad Bryggudde

Som synes fick det bli mitt ständigt återkommande motiv, Bryggudden, som fick utstå en exponering á 30 sekunder i fullt dagsljus, ISO 50, bländare ƒ/16 och då mitt sproilans nya gråfilter på plats.

Än har jag mycket att lära kring detta och även om jag hade ett gråfilter till ett av mina objektiv till Canon-systemet, så kan jag knappast säga att jag var särskilt aktiv användare utav det.

Rinnande vatten

Jag har en plan på att återvända till Borgviks hyttruin vid tillfälle här framöver och ge mig på att göra ett nytt försök till ovanstående bild. En och annan idé finns det allt i huvudet som så småningom skall förverkligas.

Fortsättning följer kort och gott, som vanligt…

Lillebror är här!

Såja! Djupt andetag nu! Rubriken är givetvis vald för att en och annan ska sätta morgonkaffet i fel strupe. Inte handlar det om någon lillebror till sonen, så roligt ska vi faktiskt inte ha än på ett bra tag!

Däremot, så handlar det om lillebror i familjen Sony här hemma. Kamera alltså. En till kamera. Den sjätte i ordningen eller sådär skulle jag tro? Man kan väl ändå aldrig få för många kameror…

Vad det handlar om är i vilket fall Sony RX100 III, d.v.s. den näst senaste generationen utav avancerade kompaktkameror från tidigare nämnda tillverkare. Därmed också ganska lika i stil och byggkvalité jämfört med min Sony α7 II som numer alltså är storebror. Utöver dessa två finns det någonstans i lägenheten även en farfar, Dianas inte helt nya α300.

Sony RX100 III

Jag har länge suktat och dreglat över just den här kameran men inte riktigt funnit nyttan i att handla den för närmare 7000 kr. Av en händelse, när jag skulle visa just vad jag hade för tankar till höstens dejt med en solstol i värmen, så sprang jag på just lillebror. Med en gnutta tur så hittade jag ett exemplar som gått som demo-kamera hos Scandinavian Photo i Stockholm till ett riktigt rimligt och bra pris. Klart jag var tvungen att slå till!

I tisdags leverades han och i onsdags var det läge för en roadtrip, ni vet en sådan där dag när man bara vaknar och känner att man måste ut på vägarna och utforska! Självklart fick lillebror följa med och stå för en hel del bilder under dagen, tagna utav såväl mig som Diana, lite beroende på vem som först fick tag i honom.

Nedan följer kort och gott en liten bildkavalkad från vår tur runt Värmland, komplett med utsikt och glass, massor av kärlek och närhet.

Kurviga småvägar

Kurviga småvägar <3

Roadtripfika

Roadtripfika och minionplåster

Storebror

Storebror A7 II medföljde också

Vy från ett berg

Vy från ett berg i hjärtat av Värmland

Min tokiga sambo

Min tokiga sambo, precis så som jag älskar henne!

Med stadig hand

Med stadig hand på väg nerför berget

Kaffedags!

Kaffedags!

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Rakt

Stadig raksträcka mellan Hagfors och Munkfors

Bro över Klarälven

Bro över Klarälven

Kvällsljuset

Kvällsljuset vid någon enslig äng

Totalt klarade vi av en sådär 27 mil på Värmländska småvägar, komplett inkluderat en klassisk felkörning om sådär 2 mil eller så. Väder, vind, vägar och det mesta annat var på vår sida och dagen blev precis vad vi båda behövde.

Samliga bilder utöver den första är tagna med Sony RX100 III, redigerade i Adobe Lightroom med VSCO Film, preset Fuji 160S.

Tre månader utan spegel

Ja, nu börjar det allt så smått närma sig tre månader sedan min Sony α7 II packades upp här hemma. Tre månader med spegellöst fotograferande att försöka summera och komma med någon slags samlad tanke om det bra, det dåliga, det smidiga och det saknade.

Kaspian

Sony α7 II, Zeiss Loxia 2/35

Enkelt sammanfattat så kan jag kort och gott konstatera att jag är nöjd med mitt byte, inte enskilt för att jag lagt ner en stadig summa pengar på det hela, utan för att jag faktiskt är nöjd på riktigt.

Läs mer

Sommarläge

Viloläge

Lite lagom sommarläge såhär på bloggen, sparlåga kanske vi ska kalla det? Läget som det är just nu är som ovan, på god plats på balkongen, ivrigt väntandes på mitt livs stora kärlek som jobbar sig hemåt i sommarkvällen.

Livet är väl i allmänhet riktigt bra just nu, på alla tänkbara sätt och vis. Jag är lycklig, jag mår bra, jag är ruskigt kär och alldeles lagom galen. Det enda som riktigt fattas är att få gå på samma lediga helger som min sambo, något som skall bli verklighet i augusti, något som är så oerhört efterlängtat på alla sätt och vis.

Tills dess gäller det sedvanliga till sommaren, jobba, jobba, jobba lite till och sedan jobba lite mer på det. Kanske, eventuellt, möjligtvis, det kan tänkas bli någonting tågrelaterat på bloggen. Troligen inte, men man vet aldrig.

 

En ny favorit

Som fotografisk nörd så har jag ju genom tiderna haft lite favoritobjektiv, sådana där som bara fyller en med inspiration och vilja att fotografera. Tidigare exempel på detta har varit Canon EF 20mm f/2.8 till min första digitala systemkamera, Fujifilm XF 35mm f/1.4 R till min tidigare Fujifilm X-E1 och Zeiss Distagon T* 2/35 till min Canon 6D nyligen.

Trots att min inspirationsnivå just för stunden är tämligen låg, så vill jag ändå lyfta fram det objektiv som för stunden faktiskt gör en hel värld utav skillnad, ett objektiv som på sitt egna sätt räddar den inspiration som finns och gör mig alltjämt sugen på att faktiskt ta med kameran ut i världen och fotografera.

Zeiss Loxia 2/35

Zeiss Loxia 2/35 som bilden säger, ett objektiv helt anpassat för Sony E-mount och därmed min nya α7 II som numera regerar helt ensam i min kameraväska. Mersmak just för brännvidden 35mm fick jag av det ovan nämnda Zeiss-objektivet, det till min Canon 6D och trots att jag först tänkte mig Loxia 2/50 som första optik till min α7 II så blev det istället denna som fick ta plats i min väska.

Lokförare Mats

Sony α7 II, 35mm, ISO 2500, 1/50 sek vid f/5,6

Tillsammans med kameran så blir detta ett mycket portabelt och trevligt paket som dessutom levererar bilder utav absoluta toppkvalité så länge man sätter fokus. För just fokus är ett ämne i sig, i och med att detta likt så många andra endast är manuellt fokuserat. Däremot, tack vare de i kameran inbyggda hjälpmedlen ämnade just för manuell fokusering, så går det väldigt bra trots allt.

Herrhagsbranden

Sony α7 II, 35mm, ISO 100, 1/3200 sek vid f/2,8

Att objektivet är löjligt välbyggt och levererar en känsla som få kommer i närheten av, det behöver jag väl knappt ens nämna..?

Hoppet för fotografisk kreativitet är med andra ord inte helt ute, även om det kanske är fel att säga att det lever. Jag jobbar åtminstone på det hela.

På 55mm-promenad

Som tidigare nämnt så har jag fått nöjet att låna mig en uppsättning Sony FE-optik, d.v.s. objektiv som är anpassad för fullformatskameror likt min Sony α7 II. Dels har jag en Sony FE 35mm f/2.8 och så då ämnet för dagens putslustighet, Sony FE 55mm f/1.8, båda för övrigt begåvade med Zeiss-logotyper på optikhuset.

Så, hur testar man bäst objektiv? Man ger sig ut på en promenad med kameran i strålande vårväder så klart! Observera dock att detta bara är en första liten kik på vad objektivet levererar, jag tänkte mig faktiskt lämna en smula mer noggranna åsikter längre fram, efter att ha hunnit känna och klämma lite ytterligare på dels detta, dels sitt mer vidvinkliga syskon.

Tilläggas bör att samtliga bilder åkt ett varv igenom Lightroom för viss bildbehandling, mest eftersom jag trots allt utsätter samtliga bilder jag tar för viss korrigering i någon applikation.

Första intrycket av Sony FE 55mm f/1.8? Riktigt trivsamt på alla sätt, matchar kameran riktigt bra och det är svårt att klaga på vad kombinationen levererar, som synes ovan!

Mer kommer, allra helst när jag tagit mig chansen att leka loss lite mer med det vidvinkligare syskonet á 35mm…

Inlånat

Sony-optik

Nytt spännande på skrivbordet framför mig, lånade skall tilläggas..!

Som jag skrev häromdagen så gick jag och köpte mig en Sony α7 II med Sonys 70-200mm f/4 G nyligen. Ett helt nytt system som är tänkt till att ersätta min gamla kombination utav Canon EOS 6D och Fujifilm X-E1. Men med bara ett objektiv så blir det inte mycket till system, så tack vare Sony och dess presstjänst så har jag nu fått chansen att testa dessa två objektiv under en kort period för att kunna bilda mig en uppfattning och även dela med mig av mina tankar här via bloggen!

Sony FE 35/2,8 Zeiss Sonnar T*

Optiken till höger i bilden ovan är Sonys egna lilla kompakta 35mm optik som är nästan försvinnande liten och därmed ett utmärkt komplement till ett spegellöst system som α7-systemet. Med sina 120 gram i totalvikt så väger det i stort sett som en modern smartlur och tillsammans med kamerans 699 gram så landar man på en totalvikt som är under ett kilo, för en systemkamera med 24 megapixel och optik med största bländare om 2,8..!

Sony FE 55/1,8 Zeiss Sonnar T*

Jämfört med sitt 20mm mindre syskon så är detta en riktig bjässe med sina 281 gram matchvikt, även om det är långt ifrån stort jämfört med många motsvarande objektiv. Det märks även en viss skillnad i byggkvalité jämfört med 35mm där denna känns betydligt stadigare i handen.

Nu väntar som sagt några dagars hårdtestande av dessa två, så får jag återkomma med lite mer tankar och åsikter så småningom om hur jag upplever dessa två objektiv för Sonys E-system.

Återigen, tack till Sony som ställer upp och lånar ut dessa två objektiv under en kortare period!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén