ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: A7 II Sida 2 av 8

Versus

Den ena bilden är tagen med Sony α7 II med Sony Zeiss 55 mm f/1.8, den andra med iPhone 7 plus i 56 mm-läge. Den ena redigerad via Lightroom på iOS, den andra i Lightroom på macOS. Båda fotograferade i RAW-format.

Solnedgång över Karlstad

Alternativ 1

Solnedgång över Karlstad

Alternativ 2

Gissningar på vilken bild som är tagen med vilken kamera? Och kom ihåg att det är fusk att kolla EXIF-data!

RAW-format på iPhone för övrigt, äntligen är väl ordet?!

Resekastatillbakatorsdag

Är det inte dags för en ny omgång kastatillbakatorsdag? Typ för att återuppleva förra höstens resa till värmen och det lilla paradis vi hittade på Fuerteventura? Dessutom bilder som inte blivit visade direkt under det här knappa året som gått sedan den resan. Skynda långsamt sådär…

Fuerteventura 2015

Flygplatsväntan en tidig morgon på Arlanda

Läs mer

Grilla…

Finns det något mer uttalat manligt än att stå vid grillen med en kall öl en varm sommardag? Allra helst med en stadig bit kött som steker på under visst fräsande?

Eller inte. Men jag gjorde åtminstone ett försök att tilltala den delen av mig igår, allra helst med tanke på att jag faktiskt lyckades tända grillen helt själv den här gången. Senast innan var det kära hustrun som lyckades bäst på den fronten, med sin scoutbakgrund som officiell förklaring.

Stadsbor på landet…

Grilla

Hur som helst, så är det ändå ganska trevligt att stå där vid grillen och låtsas som att man har koll samtidigt som kycklingfiléerna i rasande tempo förvandlas till kolbitar med viss återstående smak. Samordnade makarna Ewenson lyckades dessutom få såsen klar strax efter att kolbitarna (kycklingen) lyfts av grillen samtidigt som potatisklyftorna behövde en ordentlig stund till i ugnen innan det var dags för mat.

Men det är ju trevligt att grilla ändå! Bortsett från att det behövs en dusch efteråt för att inte stinka brandrök då. Och att det är en hel del meck kring det hela. För att inte tala om efteråt, när gallret skall göras rent, en bra stund efter att allt svalnat eftersom man glömde göra det direkt.

Men grilla! Det är ju sommar! Allra helst med kolgrill! Och jag lovar att det inte bara är min inre pyroman som talar!

Skiftbyte

Efter lite mer än ett år tillsammans med mitt Loxia 2/35 så har det nu blivit dags att skiljas åt och plocka in något annat i kameraväskan istället. Efterträdare blir ett annat 35 mm, givetvis. Efter mycket funderande och många försök att få Loxiat sålt privat fick det till slut gå som inbyte och i retur hade jag tur nog att tajma det hela med att Cyberphoto fick in ett begagnat Sony FE 35mm f/2.8.

Zeiss ut, Sony Zeiss in alltså.

Sony A7 II med Sony FE 35mm f/2.8

Så, trots att jag förra året beklagade mig över prisnivån Sony valt för sina 55 mm f/1.8 och 35 mm f/2.8 så sitter jag här nu med de båda två. Ödets ironi.

Nu var det absolut inget som helst fel på mitt Loxia 2/35 och jag skulle nog alltjämt hålla det högre optiskt, byggkvalitémässigt och trots en totalt sett usel affär för min del, ändå mer prisvärd jämfört med Sonys variant. Trots detta valde jag alltså ändå att “byta ner” mig och det av ett gott skäl, autofokus!

Hur underbart Loxia 2/35 än varit, så har jag alltid saknat autofokus och möjligheten att snabbt knäppa av en bild. Jag vill inte ens börja fundera på hur många bilder jag missat på grund av att jag inte varit snabb nog eller exakt nog för att sätta fokus innan ögonblicket är över.

Även om spegellösa kameror med sin fokus peaking är allmänt hyllade för sina möjligheter till manuell fokus, så tycker jag personligen ändå att det var enklare med min Canon EOS 6D och det Zeiss Distagon T* 2/35 jag hade till den. Enklare, smidigare och dessutom med långt mycket bättre resultat.

Hade ekonomin inte spelat in, då hade jag tveklöst gått på storebror till mitt nya, Sony FE 35mm f/1.4! Bara tanken på det kopplat till min α7 II-hus får det att vattnas en smula i munnen. Dock en smula oekonomiskt så att säga.

Innan jag är helt nöjd så skall ett nytt objektivlock inhandlas. Det medföljande tillsammans med det lite småudda motljusskyddet är jag inte helt imponerad av. Siktar istället på att köpa ett likadant objektivlock som sitter på 55 mm f/1.8, eftersom det är samma filterstorlek som på 35an med f/2.8. Ser helt enkelt lite bättre ut och känns en smula mer stabilt.

Snart är det semester och då bär det av till västkusten några dagar, så får vi se om min nya pärla kommer till sin rätta där eller ej!

Vive la France

Även om vi har hittat en ganska klar favorit i form av Opel Astra Sports Tourer så är det i sig ingen ursäkt för att sluta provköra bilar, inte på något sätt. Fler kandidater skall testas och bedömas innan det ens börjar bli i närheten av att komma till någon form av beslut.

Den här gången har turen kommit till Citroën Grand C4 Picasso, vilket inte var det jag intresseanmälde mig för men som ändå fick bli ändå, för att få en smak av vad det mest franska av franska bilmärken har att erbjuda. Även om det nu må finnas fler franska bilmärken, Peugeot och Renault inte minst, så är ingen av dem riktigt lika franska som Citroën på något sätt.

Citroën Grand C4 Picasso

Exteriört är jag tämligen kluven, en del av mig tycker den är sjukt läcker, en annan del av mig blir lite smått skeptisk och börjar överväga att lägga in mig på vårdhem. Den har sina linjer, sina stunder, sina goda tankar, samtidigt som den är jäkligt udda. Eller ja, den är fransk, så är det nog!

Färgen på lånebilen uppskattar jag dock, klart bättre än vit, svart och silver i dess variationer. Lite sådär isblå så att säga?

Väl bakom ratten känns bilen precis sådär enorm som den ser ut, alternativt en smula värre ändå faktiskt. Slagskeppskänslan är värre än den i Honda CR-V och det känns som om man vrider en fullstor turistbuss runt farthinder och korsningar. Inte jätteimponerande faktiskt.

När man väl kommer över den värsta, inledande känslan av slagskepp så är det trots allt en ganska trivsam känsla där inne, allra helst när vägen är rak och man är utanför stadsmiljöer. Det slår mig ganska väl att inuti Grand C4 Picasso så kan man nog åka tämligen bekvämt, ganska långt och under ganska lång stund. Säga vad man vill om franska bilar, men de är faktiskt ganska goa att åka med i!

Citroën Grand C4 Picasso interiör

Förarmiljön däremot. Så mycket knappar. Så mycket franska idéer. Så konstigt jämfört med allt jag är van vid!

Huvudsakliga instrumentet med hastighetsmätare och allt sitter i mitten av panelen. Fullt normalt för en (väldigt) fransk bil. Jag är inte alls övertygad om det förträffliga i det här, men de som gillar franska bilar kanske uppskattar det?

Rent grafiskt så kan jag dock inte klaga, den digitala panelen flyter bra och är riktigt snygg faktiskt, bra mycket bättre än många andra varianter som jag provkört på sistone. Förutsätter att man även kan förändra gränssnittet lite efter eget tyckte och smak, det känns som det borde gå efter vad jag sett i menyerna lite snabbt.

Den nedre panelen är av touchtyp och verkar registrera avtryck sådär, en tydligt tryckkänslig panel till skillnad mot de kapacitiva panelerna på moderna smartlurar och plattor. Upplevde gränssnittet som en smula rörigt och definitivt inget man bör pilla på under körning.

Överlag tycker jag det är alldeles för mycket knappar och reglage som inte känns helt uppenbara i förarmiljön, allt kräver en hel del eftertanke och fokusering vilket man inte direkt har tid med när man kör runt på ett slagskepp. Det enda som överraskade mig positivt var att farthållaren var lättare att dra igång på Grand C4 Picasso än den var på Astra Sports Tourer. Ett fint slag mot tysk effektivitet sådär.

Föga förvånande så är det gott om plats i baksätet som i sin tur är tydligt uppdelat i tre individuella stolar och inte som en enda sammanhängande soffa. Bra med benutrymme och definitivt inga problem att få plats där som vuxen. Det inbyggda bordet som finns på baksidan av förar- och passagerarstol var bara att glömma med vuxen benlängd dock…

Det finns även en tredje rad med stolar att fälla upp i skuffen, något som kraftigt inkräktar på mängden bagageutrymme. Med den raden nerfälld så finns det dock gott om plats för att lasta livets alla små tillbehör.

Nu är det här en bil som är lite större än vad vi tänkt oss som nästa transportmedel och därmed så ligger den inte på listan över potentiella kandidater för framtiden. Trots detta så var det en klart intressant provkörning för att se vad Citroën har att erbjuda såhär år 2016.

Mer material kommer så småningom, för precis som i de senaste fallen så har det varit kameror monterade under provkörningen. Ska bara hitta tid till att klippa och klistra också.

Utöver Citroën så fick även en annan återförsäljare besök idag och ytterligare en ligger med i planen för morgondagen, men mer om det senare!

Det här med favoritbrännvidd

Det har tidigare nämnts på bloggen lite gällande favoritoptik och av en händelse så har de två senaste varit utav samma brännvidd, 35 mm och från tillverkaren Zeiss. För stunden är det, trots att det ligger till försäljning, mitt Zeiss Loxia 2/35 och det bytte av mitt tidigare Zeiss Distagon T* 2/35 ZE som i sin tur bytte av Fujifilm XF 35 mm f/1.4, ja, ni förstår…

Det intressanta kring detta är dock att jag uppenbarligen tycks bli lite extra kreativ med just den här brännvidden med. Jag håller nämligen på att kika på canvastavlor efter önskemål från en köpare och av en händelse så råkar tre av fyra utvalda bilder vara tagna med just 35 mm-optik. Ett ganska talande exempel på att det man själv trivs med även resulterar i bra slutresultat skulle jag säga!

Exakt varför jag uppenbarligen trivs så väl med just 35 mm vågar jag mig inte på att uttala mig om, det finns säkert en halv miljon olika anledningar eller så, men trivs med brännvidden gör jag uppenbarligen. Trots det så ligger som sagt mitt Loxia till försäljning och jag dreglar istället så smått över ett annat objektiv, Sony FE 35 mm f/1.4 ZA som med större bländaröppning ger mig smått perversa drömmar om ljuvlig bakgrundsoskärpa och enkelheten i autofokus.

Sony FE 35 f/1.4 ZA

En stadig pjäs på dryga 600 gram och en helt hyfsad längd, nästan på gränsen för vad som ser rimligt ut på det lilla α7 II-huset. Prislappen är även den ganska stadig, så viss omorganisering av kameraväskan behöver liksom ske för att finansiera det hela. Men det kanske det kan vara värt, såhär lite med facit i hand på vad jag uppenbarligen fotograferar mest med?

Jag har redan dreglat över objektivet i fråga en gång hos en fotohandlare i Göteborg och risken är att det kan upprepas än fler gånger. Många fler gånger om vi skall vara sådana…

Vad säger ni som läser detta och är fotointresserade, har ni någon favoritbrännvidd som aldrig sviker er och er kreativa sida?

Fotosession med liten kille

Litet kort bildinlägg sådär, efter att ha spenderat dryga 1,5 timme med en liten ettårig kille som var full av energi och bus. Tämligen nöjd med vad kombinationen Sony α7 II och Sony FE 90 mm f/2.8 G Macro presterat faktiskt. Bilderna är givetvis som allra bäst i sin största storlek, men de reserveras åt barnets föräldrar för framtida utskrifter!

Evren i stadsparken

Evren i stadsparken

Evren i stadsparken

Totalt kom jag hem med 475 bilder som vid första gallringen minskade till 271. Utav dessa 271 har totalt 14 st gjorts iordning för utskrift och många mer har potential om inte annat, beroende på vad man har för krav.

Skoj var det i varje fall tveklöst. Något jag gärna gör om, helst då inte en dag när jag gått upp kl 04:15 och jobbat sådär 7 timmar på det. Frivilliga..?

En härlig sommarkväll

Sommarkväll

Efter en hel dags bröllopspiffande, var det inte så lite rogivande att spatsera runt med kameran en stund i sommarkvällens värme. Plötsligt uppskattade jag dessutom mitt Loxia 2/35 på det där gamla välbekanta sättet igen. Kanske inte skulle göra mig av med det ändå..?

Optiknytt

Sakta men säkert så börjar det hända lite på objektivsidan till Sonys E-fattning. Nyligen presenterade Sony själva bland annat ett billigare 50 mm f/1.8 som jag bloggade om då. Nu har turen istället kommit till Samyang som gjort sig kända genom att utveckla rimligt prissatt optik till flertalet fattningar, om än utan autofokus.

Samyang objektiv

Nu förändras dock detta genom två objektiv, ett 50 mm f/1.4 och ett 14 mm f/2.8 som båda skall ha autofokus, Samyangs första objektiv med just autofokus om jag förstår det hela rätt.

För min del är det framförallt 14 mm f/2.8 som är högintressant. Har ganska länge suktat efter vidvinkeloptik till mitt system, utan att vara värst lockad av att behöva punga ut en bra bit över femsiffrigt belopp för Sonys egna 16-35 mm f/4. Förutsatt att priset inte springer iväg alltför mycket så är detta nya objektiv tveklöst med på önskelistan, allra helst med tanke på att jag tidigare har ägt just ett Samyang 14 mm f/2.8 till tidigare Nikon-system, då utan autofokus.

Väntar med spänning på priser och datum för lansering. Överväger rent av att ställa mig på väntelistan redan nu. Skall bara suga på den karamellen en stund till.

På tal om ämnet, så fyllde för övrigt min Sony α7 II häromdagen 10 000 exponeringar. Tiden och exponeringarna går visst fort när man har roligt!

Packad och klar

De dåliga ordvitsarnas tid äro här, ja, men till slut så har jag gjort det jag grunnat över en väldigt lång tid. Köpt kameraväska, kameraryggsäck. Detta är något jag berört tidigare, för typ hur länge sedan som helst om vi skall vara sådana…

Think Tank Perception 15

Think Tank Perception 15 heter den i varje fall, en lite lagom stor väska för min lite lagom stora kamerautrustning. Ett köp som varit i tankarna länge och som blivit lite mer akut förestående efter ryggskottet här nyligen. Det var helt enkelt inte riktigt praktiskt hållbart att släpa runt på en axelväska längre…

Det är inte helt lätt att finna en lämplig kameraväska dock, eftersom jag har lite udda krav egentligen. För jag var inte främst ute efter en kameraväska som så, utan mer en väska med visst utrymme specifikt för kamerautrustning. Mer anpassad för att kunna ta med sig kamera och något objektiv när man ändå får med sig necessär och lite ombyte för en helg hos nära och kära.

Efter en hel del våndandes och ett besök på Scandinavian Photo i Stockholm så fann jag dock denna väska som passar mina udda krav rätt så hyfsat. Lämplig för ett mindre, spegellöst kamerasystem, typ som mitt. Kamera och objektiv är förpassat till fack i toppen av väskan och den absoluta merparten finns tillgängligt för annan packning.

Think Tank Perception 15

Utöver det stora facket så finns även ett mindre, närmare ryggen, som förvarar dator av lämplig storlek (<15″) samt surfplatta upp till 10″. Av en händelse så råkar facket för surfplatta passa alldeles utmärkt till att förvara min 11″ MacBook Air…

Jag har hyfsat goda förhoppningar om att denna väska skall kunna tjäna mig i ett antal år framöver, utan att bli varken för otymplig eller för den delen, för liten. Den skall så småningom sättas ordentligt på prov, när det vankas bröllopsresa, och jag får väl återkomma efter det med en liten utvärdering..?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén