ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Kategori: Vägval

När skoltröttheten slår till…

Hittade en klart intressant artikel på SvD.se idag, tack vare ett tips via Twitter, som handlar om “Begåvade Maria hamnade i kassan på Gekås“, som även om det låter ytterst kvällsblaskeaktigt faktiskt var riktigt intressant.

Scenariot är alltså som så, att liten skoltrött flicka plågar sig genom skolan inkl gymnasiet utan vidare uppmuntran och stimulans, för att så småningom lessna ur och istället för högre studier, hamnar som kassörska på Gekås för att försörja sin lilla son.

Nu är ett jobb i kassan på Gekås något att skämmas för, absolut inte, alla jobb, vad man än gör, som resulterar i att man kan försörja sig själv och sin familj är beundransvärda, även i kassan på Gekås behövs folk som är villiga att jobba, och som är minst lika väl värda sin lön som vilken riksdagsman, VD, gatusopare eller tjänsteman som helst!

Dessutom skall man aldrig någonsin tro att det är “end of the line” bara för att man sitter där man sitter, det går alltid att hitta på nya saker att göra, bara man vill, och att man tror på sig själv! Att börja med ett lågstatusjobb är i min bok en ren merit, en oerhört nyttig upplevelse om man så vill inför det fortsatta livet!

Hela historien känns smått bekant från den egna skolgången, på mellanstadiet framförallt var ju skolan rätt skoj, allra helst de samhällsorienterande ämnena som geografi och historia, där uppgifterna löstes riktigt kvickt. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vilket ämne det handlade om, men vid en period under mellanstadiet låg jag långt före resten i klassen, och hade på rekordtid löst hela terminens uppgifter, varpå det blev extra småjobb inom samma område i väntan på att de andra blev klara.

För min del slog väl skoltröttheten in redan på högstadiet, även om vissa betyg hölls på en bra nivå, främst då återigen inom SO-ämnena. Varje vecka hade vi t.ex. nutidsorientering med ett tiotal frågor, där resultatet sammanställdes i slutet av varje termin, en tävling jag vann 5 tillfällen av 6 möjliga. Egentligen var det 6 av 6, eftersom facit var felaktigt vid några tillfällen under den terminen, men jag kände aldrig någon direkt anledning till att tjafsa om det.

Valet av gymnaiseprogram var mest ett val av pest eller kolera, vilket slutade i att intresset för datorer och teknik gjorde att ett program vid namn Datorteknikprogrammet valdes. Någon gång i denna röra blev det dock så att Datorteknikprogrammet, gjordes om till Teknikprogrammet, vilket var mer inriktat på industriteknik, hållfasthetsberäkningar och sådant som jag inte riktigt var intresserad av då..

Någon gång under vårterminen av första gymnasieåret bestämde jag mig för att strunta i det hela helt, ingen motivation fanns, ingen lust, ingen ork att fortsätta. Hoppade av gymnasiet med betyg endast i Matte A, ett G på den punkten i vart fall.

Tack vare min far så fick jag i vart fall ett jobb på timmar, som bestod av att kopiera cd-skivor samt ordna tryck på dessa samt paketera och skicka ut i landet. Om jag minns rätt var lönen hela 56 kr/tim för detta, men det är en lön, och när man bor hemma och är 16-17 år gammal så är det ändå en hel del!

För min del kändes det dessutom helt rätt att jobba, det kändes betydligt mer meningsfullt än skolan gjort på bra länge, en mycket nyttig insikt. Detta jobb gjordes lite av och till under några år, tog mitt körkort som planerat vid 18 års ålder och så småningom började jag komma på lite vad man kunde göra, man kan alltid köra taxi!

Sagt och gjort, när jag fyllt 21 tog jag tag i saken, läste in den extra teori som behövdes, skrev de tre teoretiska proven och genomgick den läkarundersökning som behövdes, och vips hade man taxilegitimation! Fick jobb i stort sett per omgående på Koppartaxi i Falun, ännu på timmar men det var i stort sett inga besvär att få ihop tillräckligt med timmar för att få livet att gå ihop, även om jag vid det laget bodde i eget boende.

Även om jag hade vissa tveksamheter till en fortsatt karriär inom taxibranschen efter ett jobbigt första nattpass, så blev det ändå så. Efter ett tag fick jag även chansen att köra en bil på Taxi Falun, som råkade tillhöra samma ägare som Koppartaxi, en bil jag delade främst med endast en annan person. Denna lilla Ford Mondeo gav en ypperlig chans att utvecklas som person och som arbetare, den första arbetsplatsen jag hade där jag trivdes riktigt riktigt bra!

Nu var lönen som taxiförare inte direkt någon sådan där man blir rik på, men man klarar av att bo och betala sina räkningar, vilket egentligen är det som räknas i grund och botten.  Dessutom kunde man alltid jobba extra även för andra taxiåkare, vilket gjordes en hel del av och till, som mest blev det en bra bit över 200 timmars jobb på en månad, en nyttig upplevelse, ett skönt klirr i kassan, men inget jag skulle vilja göra om.

Under min taxiförartid träffade jag även min Angelika, och det blev tal om att flytta till Linköping för hennes studier, även om det tidvis var tal om Uppsala och för den delen Karlstad, även om den senare avfärdades tidigt. Inför flytten sökte jag i stort sett tusen och en jobb, för att se vad det fanns utöver taxibranschen som man kunde tänkas jobba med. Det var i stort ganska tyst på alla ansökningar, jag var tillfrågad om att komma på informationsträff för MediaMarkt som skulle öppna i Norrköping strax efter vår flytt, men tiden passade inte och det blev inte heller något mer av det hela.

Istället fortsatte jag inom taxibranschen och fick ännu en timanställning hos en åkare i Linköping, erbjöd mig att köra deras stora Mercedes-Benz skåp med plats för upp till 8 passagerare, vilket ingen annan gjorde frivilligt, och vips hade man tillräckligt med timmar för att klara sig!

Under hösten efter flytten så råkade jag springa på ett foruminlägg om lokförarutbildning, där det länkades till en annons från SJ där man sökte folk till deras egna, interna lokförarutbildning som skulle hållas under 2008. Skickade in en ansökan även jag, det kostar ju som bekant inget att försöka, även om förhoppningarna var små inledningsvis då grundläggande gymnasieutbildning var ett krav, och som jag saknade. Första omgången uttagningar missade jag, och för första gången efter gymnasiet började jag åter fundera på att läsa upp betyg.

Innan den tanken hann med att utvecklas vidare ringde dock telefonen igen, där personen i andra änden frågade om jag fortfarande var intresserad av utbildningen, vilket jag givetvis var. Sagt och gjort så blev jag inbjuden till att delta i urvalstester, som bestod av diverse datoriserade tester av t.ex. läsförståelse, logiskt tänkande, enklare matte med mera. Detta var tydligen något som gick alldeles utmärkt bra, för vips var man på väg till läkarundersökning, och till slut erbjuden en plats på utbildningen!

Detta var 2007, hösten 2008 var utbildningen klar och sedan september 2008 har jag då alltså jobbat som lokförare, och har inga planer på att upphöra med det inom en överskådlig framtid. Lönen har väl även den utvecklats en hel del från de 56 kr/timmen jag började med, via runt 90 kr/timmen som taxiförare, till att nu ligga på omkring 180 kr/timmen, plus tillägg för än det ena, än det andra. En viss förbättring!

Så, vad vill man då säga med detta enorma inlägg, ja vad sägs om att inget är omöjligt, även om det kanske ser en aning hopplöst ut? Det räcker med att en person, med rätt inställning hittar ens ansökan, läser och tänker utanför ramarna för att livet skall förändras!

Dessutom vet du aldrig vem det är du möter, vem som sitter där bakom kassan på Gekås och ser uttråkad ut, vem som tillagar din snabbmat på Sibylla, eller som städar ditt trapphus, risken är stor att personen ifråga har en IQ långt över din egna, men att denne aldrig fått chansen att visa detta ordentligt!

Vad gäller min egna IQ så får väl bilden nedan tala? Även om nu nättestet säkerligen är en aning förenklat för att fler skall betala för att få göra det riktiga testet, men ändå!

IQ-testNågon gång ska man väl ta tag i att göra det riktiga, övervakade testet också, som merit om inte annat!

Jaha, då var man billös?

Som vanligt när man har saker på blocket.se, händer inget, händer inget, händer inget, tre ringer, en kommer och kollar, händer inget, händer inget, händer inget, mail, telefon, såld, gärna inom någon timme. Och så var det även med bilen, som nu alltså är såld!

Detta är första gången sedan jag tog körkort som jag inte har någon bil att åka med, känns, konstigt?

Hur det blir med BMW eller annat åk det återstår att se, skulle ju inte vara helt fel att göra sig av med en hel hög krediter och annat elände heller, känns nästan mer sannolikt som det ser ut idag åtminstone!

Men, nu skall det hela firas (tröstas..?) med några avsnitt Top Gear, sedan följer film och i morgon följer jobb, allt i sin ordning alltså!

Dagen då vi nästan köpte en BMW!

BMW Logotyp

Ja, denna följetång som kallas för “Joakim och de eviga valen mellan bil, vilken bil eller ingen bil” tog en liten ny twist igår, jag har ju tidigare i samband med Karlstadsflytten funderat så smått på om detta med familjens bil, en Saab 9-5 -02 SportCombi som nu legat på blocket ett tag med varierande intresse.

Funderingarna gjorde i vart fall gällande om man skulle ha bil alls när man bor såpass centralt som vi gör, eller om det räcker med att hyra de gånger man behöver åka någonstans? Tankarna finns i vart fall fortfarande där, men har blandats ut lite med andra teorier, nämligen att försöka byta in bilen mot en billigare bil och på så vis minska lånet jag har i vart fall.

Fast kom nu inte och tro att lilla Joakim har blivit helt och fullkomligt förståndig, det vore ju tråkigt…

Som ni vid det här laget kanske har funderat ut så har vi alltså varit och kikat på en BMW, en 523 iA Touring av årsmodell 2000 med stadiga 16 600 mil på mätaren, som hittat alltså. Hur underligt det än kan verka ligger alltså denna lägre, om inte helt ändamålsenligt lågt i pris jämfört med vår Saab, och än mer kors i taket är kanske att skatten faktiskt är lägre på BMWn än Saaben!? Försäkringspremien äter visserligen upp en bra snutt av det hela, men eftersom jag börjar komma uppåt i bonusklasserna (gubbe…) så är den ändå inte helt fullkomligt vansinnig.

Nu har dock en uns (ungefär…) av beslutsångest antagit mitt huvud och vi åkte faktiskt från bilhandlaren i samma bil vi kom i (Saaben), vuxenpoäng och ruggigt olikt mig!

Än har jag inte helt och fullt bestämt mig, men nog fan är jag sugen på att åka BMW? Och skyller jag på att det bli billigare är väl allt förlåtet?

Om inte annat fick sig Kaspian i vart fall en ordentlig biltur igår, och även om han blev smått hysterisk när han inte fick åka BMW hem så var han på det stora hela nöjd med att få åka pappas bil igen!

Och nej mamma, den var inte i silver…

Och ja, jag vet att detta är vansinne!

Att leva utan bil..?

Ja, det är en av funderingarna inför vinterns flytt, tanken är ju att vi ska försöka hitta en lägenhet ganska central i Karlstad, vilket då i teorin skulle göra behovet av vår bil betydligt mindre. Men hur skulle detta fungera för herr Joakim “diesel i blodet” Ewenson egentligen?

I dagsläget används bilen i stort för att ta mig till och från jobbet, stundvis tar vi en tur till Motala för att hälsa på svärmor, även om det varit väldigt sällan på senare tid. Den används även vid resor till gamla Dalarna när vi varit där på senare tid, samt en och annan handlingstur här i Linköping.

Så egentligen är behovet inte så vansinnigt stort om man skulle ta bort åkningen till jobbet. Vi skulle med ett närmare boende klara oss fint med bussar och tåg, med en sporadisk hyrbil eller så, frågan är om saknaden skulle bli för stor?

När jag körde taxi handlade det ändå om ett antal tusen mil per år på vägarna, och jag älskar verkligen att köra bil, men samtidigt är det en himlans massa pengar man skulle kunna spara. Och ska vi bo centralt tillkommer dessutom problem med parkering och sådant elände.

Våran Saab

Men jag gillar verkligen min bil, och detta är allt bra svårt det, och ett beslut bör tas inom kort för att kunna bestämma om vinterdäcken för säsongen, om bilen ändå skall säljas behövs inga nya vinterdäck utan de medföljande dubbfria får duga tills vidare, och de 16″ fälgar jag inhandlade i somras kan säljas vidare. Annars skall det på nya dubbade vinterdäck på 16″ fälgarna och köras med bilen under vintern.

Ack dessa svåra beslut!

Dessa ständiga val…

Just nu plågas jag så smått av dessa ständiga val man skall göra i livet, två små saker till att börja med…

Först och främst vad gäller mobiloperatör. Förra sommaren bytte både jag och Angelika till Tre, då det visade sig att de hade täckning ute i Ekängen, till skillnad från Telia som det inte gick att ringa med, underligt nog. Detta har till stor del fungerat alldeles utmärkt, förutom under de senaste veckorna eller så, då i varje fall jag börjat uppleva allt mer strul och stök, 3G-täckning som plötsligt hakar upp sig, samtal som inte går att koppla fram, SMS som kräver flertalet försök innan det flyger iväg som små ettor och nollor genom luften. Oerhört irriterande småsaker som egentligen inte är så tvärmycket att haka upp sig på…

Nu har vi dock bindningstid kvar på våra abonemang, de går ut nästa sommar för att vara exakt. Dock finns det ju som väl är en möjlighet att lösa ut i förväg hos Tre, till skillnad från vissa andra operatörer. Detta skulle dock kosta oss en bra slant, så det får i alla fall vänta. Men sen då? Skall man återvända till Telia igen, är dom verkligen bättre i verkligheten? Allt beror ju givetvis på vart man bor också, Tre fungerar fint i städerna, och på de flesta av ställena jag normalt är, men det märks när man kommer uppåt i landet att staplarna försvinner fort..

Ack dessa beslut!

Ångest nummer två handlar om vinterdäcksval, när vi köpte vår Saab fick vi med friktionsdäck på plåtfälg, dock är ju jag sedan länge en vän av dubbdäck, de har alltid varit den extra lilla biten säkrare. Men här har jag börjat fundera allt mer också, förra året var det ett evigt funderande med beslut i sista sekund om vad som skulle läggas på, och frågan står även i år, dubbat eller friktion? Att leva efter en gammal vana, eller att prova något nytt?

Sen avslutar vi med en riktig “cliffhanger”!, För det finns som alltid än mer, dock inget som skall yttras än, tålamod än så länge!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén