ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Kategori: Livserfarenhet

Smartare än medel

Efter något otålig och rastlös väntan så är nu normeringstabellerna för vårens högskoleprov online. Detta innebär att jag kunnat se en preliminär siffra på hur jag presterade där förra månaden. Slutgiltigt svar kommer om en vecka ungefär.

Som ni kanske förstår utav rubriken så blir det här lite skamlöst skryt som jag hoppas slippa äta upp nästa vecka, men jag är tydligen klyftigare än medel utav de som gjort provet. Helt okej ändå med tanke på att resultatet för den kvantitativa delen var under all kritik.

Foto av rawpixel från Unsplash

Medelresultatet totalt för vårens högskoleprov var 0,88 och totalt skrev 36 personer 2,0. Jag var inte en av de 36…

Läs mer

Vad gjorde ni i helgen?

Lördagen var åtminstone här i Karlstad en av de finare dagarna såhär långt utav vårsäsongen 2018. Soligt, varmt och allmänt härligt. Perfekt dag för att ägna så mycket tid som möjligt åt att vara utomhus helt enkelt.

Men inte jag inte. Istället befann jag mig inomhus den absoluta merparten utav dagen. Jag hade nämligen fått för mig att jag ville testa på att skriva högskoleprovet i år.

Karlstad universitet

Läs mer

2013 – vilket jävla år…

Ja, vad ska man säga egentligen om det år som om några få timmar då äntligen kan tillskrivas historien?

För att inte överdriva så kan man ju säga att det var ett år med många upp- och nergångar, men det känns inte riktigt som att det skulle bringa rättvisa till det hela.

Visserligen har väl året varit bra på många sätt och vis, stora delar personlig utveckling, resor utomlands för första gången på nära nog ett decennium, en viss hejd i inhandlandet utav mobiltelefoner och för att man efter en hel del om och men hamnat i en riktigt trevlig lägenhet.

Samtidigt så kan året sammanfattas mångt och mycket så som det nu avslutas, med en släng av vinterkräksjuka och inställda planer.

Under året har jag hunnit med att både skilja mig, träffa någon ny för att sedan plötsligt stå ensam igen. Ibland är det en smula svårt att hänga med i livets alla vändningar och så har fallet tveklöst varit det här året.

Som vanligt försöker jag att inte ångra vad som redan är gjort utan istället ta med mig de erfarenheter som kommit ur allt och lära utav dem till framtiden. Jag anser att det oftast är slöseri med tid att spendera tid på att ångra sådant man ändå inte kan göra ogjort, hur ont det än må göra. Blicka framåt istället för bakåt, utan att för den delen glömma vad som varit.

Jag vill även passa på att tacka alla vänner, kollegor och familjen för allt sitt stöd och för sin närvaro under det gågna årets alla svängningar och händelser. Ni är alla ovärderliga!

Nu hoppas och tror jag att 2014 skall bli ett lugnare år, ett bättre år på många sätt och vis, trots att det råkar vara året jag fyller 30. Jag ser fram emot det nya året med en uns av skräckblandad förtjusning och håller tummarna för att jag om ett års tid kan sammanfatta 2014 på ett lite mer positivt sätt.

Avslutningsvis är jag inte mycket för nyårslöften och tänker därmed inte lova annat än att jag åtminstone skall göra allt som står i min makt för att 2014 skall bli så bra som möjligt på alla vis!

Så, om drygt 10 timmar säger vi Dra åt helvete 2013, välkommen 2014!

Ryktet går…

Märkligt nog, så är det ett årligt förekommande rykte om att jag råkar ha födelsedag just den här dagen i februari, den 21 utav normalt 28, ibland 29 dagar som har äran att räknas till månaden.

Det kan hända att det finns viss form av sanning i detta rykte som påbörjades en dag där för alltför många år sedan, troligtvis utav mina föräldrar i samband med att jag föddes. Exakt hur många år sedan det hände tycker jag inte vi skall gå in på alls faktiskt, vi kan väl alla nöja oss med att jag fyller 25 år, igen..?

Vi behöver väl inte alls lägga någon som helst vikt vid att den här födelsedagen är och var den sista som markerade en ålder på 20-något..? Att jag nästa år måste ställa om till något så fruktansvärt och hemskt att det inte ens går att skriva det rakt ut?

Låt oss nu alla glömma den biten, gärna för rätt lång tid framöver! För så gammal är jag väl inte, eller!? Åtminstone tänker jag vägra inse det för många år till framöver!

P.S.
Det största och varmaste av tack till alla er som gratulerat på Facebook, via Twitter, telefon, sms och mail under dagen, det är något jag uppskattar trots att vissa av er envisats med att påtala min kommande ålder! Låt oss nu envist ignorera det, okej!?

Ålderstecken

image

Tack för påminnelsen Transportstyrelsen, verkligen, jag som nästan hade lyckats förtränga min åldersnojja..!

Med en lättare ton av åldersnojja

Jaha, det närmar sig oundvikligt den där dagen vi kallar födelsedag, den där (för de flesta) årligt förekommande dagen då vi blir äldre även på papper. För min del är det några dagar kvar, men vad hjälper det, när man kämpar för fullt mot åldersnojjan redan som det är?

Nu råkar det ju vara inte mindre än fjärde året i rad som jag fyller 25 år, men märkligt nog skall jag ändå året till ära förnya mitt körkort, vilket knappast hjälper situationen. En viss, lättare ton av ångest kan det väl möjligen uttryckas över åldrandet, och en möjlig stundande 30-årskris (eller ja, 25 år för sjätte gången då..) kan eventuellt vara i antågande då..

I vanlig god ordning har jag dock sökt ledigt dagen till ära, och kanske borde man hitta på något desperat barnsligt bara sådär..?

Eller egentligen kanske man bara ska försöka ignorera det hela? Det kommer ju i vart fall fungera tills Transportstyrelsen påpekar körkortsaffären då..?

Tänk dessutom att det fanns en tid när man gillade att fylla år, hah..!

För övrigt har jag haft en dålig vecka sett till teknik, fyrverkerier (på det dåliga sättet..!) och telefoner som uppdateras och därpå lägger av, varning för vissa toner av bitterhet om det skrivs fler inlägg kommande helg..!

Förändringar år 2011, del 2

Som kanske väntat så blir det en alltså en uppföljare till inlägget Förändringar år 2011, del 1, vilket kan vara lite en utav poängerna med att kalla det förra inlägget för del 1..?

Nåväl, del 2 är det då dags för, denna första dag av det nya året. Del 2 handlar alltså även det om en viss förändring som har skett under 2011 och denna del av historien gäller den ekonomiska biten. För det är alltså inte bara min vikt som har minskat under det föregående året, utan dessbättre även min skuldsättning som minskat tämligen markant!

Dessvärre så blev det inte så som jag hade hoppats, nämligen att klara av att gå under 100 000 kr i skulder innan årsskiftet, detta helt och hållet självförvållat efter att ha inhandlat en kamera i slutet av året, på kredit…

Aktuell skuldsättning 2012-01-01

Skillnad har det dock blivit jämfört med ett år sedan, då mina skulder uppgick till omkring 180 000 kr utan att ha nämnvärt mycket att visa upp för det! Vadan detta då kan man fråga, varför så skuldsatt?

Jo, alla bilaffärer man gjort sedan dess körkortet togs har väl inte varit nämnvärt bra? Istället har man lyckats köpa på sig bilar på krediter som dessutom även varit upphov till en och annan verkstadsfaktura på tillhörande bilmärkes egna kreditkort.

Till detta kommer ju givetvis ett och annat inköp av tekniska leksaker alá mobiltelefoner, datortillbehör och en och annan flytt som inte direkt har gjort den ekonomiska biten lättare som sådan.

Efter flytten till Karlstad så kunde jag dock sälja familjens bil, eftersom den inte längre hade en kritiskt viktig funktion att fylla, då jag numera med god fördel promenerar till och från jobbet.

Detta i sig var givetvis en viktig bit i att lösa ett antal krediter samtidigt som det gav en möjlighet till att ta och samla andra krediter till ett enda stort banklån istället, med betydligt bättre avbetalningstakt än krediterna tillät.

Nu har jag ju inte helt klarat av att hålla mig borta från nya krediter sedan dess, vilket då alltså bidragit till att skulden inte riktigt minskat i den takt jag hade önskat. Men detta är ändå en klar förbättring jämfört med tidigare, och jag försöker åtminstone tänka mig för några gånger extra innan nytt inhandlas för pengar jag inte har än.

Förhoppningsvis kommer det bli än mer bättring på detta under 2012, jag kan inte lova något, men jag skall i vart fall kämpa hårt för det! I dagsläget har jag inte heller några kvarvarande krediter utöver det tidigare banklånet samt ett nytt som togs för att samla ihop de återstående krediterna som inte togs med i april/maj 2011.

Mitt stora lån skall om allt löper enligt plan vara betalt och klart i maj 2014, det lilla i januari 2013, d.v.s. om ett år från nu. Förhoppningsvis kan ytterligare inbetalningar göras och därmed ta bort det lilla lånet i förtid, men det återstår att se. Allt som allt sjunker skulden med omkring 4500 kr varje månad i nuläget!

Steg 1 är alltjämt att komma under 100 000 kr i skuld, vilket vore första gången på 3 år eller så? Eventuellt går det redan nu i januari, annars senast i februari, under förutsättning att jag inte köper på mig nya saker d.v.s.!

Det finns i vart fall en stark vilja till förbättring, det är dumt att vara skuldsatt för saker man i många fall inte ens äger längre!

Återkommer i vart fall med vidare resultat av även denna process, och hoppas på fortsatt motivation till bättring!

Förändringar år 2011, del 1

En dag där i augusti så fick jag ju för mig något, nämligen att prova på LCHF-kost som försök till viktminskning, och i vanlig god ordning går man in i nya saker med en viss dos misstro, därav rubriken “Dieter är bara humbug” på det blogginlägget.

Då, den 22 augusti vägde jag in på 112,1 kg enligt min något sånär tillförlitliga våg här hemma. I måndags, 19 veckor senare, stod samma våg på 99,5 kg. Det är alltså 12,6 kg mindre än när jag började. Jag har gått från ett BMI på 32,1 vilket klassas som “Fetma grad 1” till dagens BMI på 28,5, vilket nu fortfarande är “Överviktig” men som åtminstone är på väg åt rätt håll!

Viktminskning 2011

Som synes har inte minskningen varit helt perfekt i linje, vissa motgångar har funnits med i bilden, och jag har inte varit helt till 100% strikt alla gånger. Visst har det blivit såväl pizza som hamburgare som godis och chips under denna period. Detta dock i en helt annan omfattning än tidigare.

Jag skulle nog ljuga om jag sa att jag INTE saknar pasta, strips och även ris av och till, men å andra sidan är det ingen katastrof att äta mat som inte innehåller detta heller!

Under denna period har jag inte heller motionerat varken mer eller mindre jämfört med tidigare, utan låter det vara vid en normal vardagsmotionsnivå, dvs promenader till och från jobbet, drygt 3,5 km/arbetsdag.

Det ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklas under nästa år. Senast jag hade ordentlig viktnedgång, sommaren/hösten 2006 så stannade vågen på runt 96 kg om jag minns rätt, innan det bar iväg uppåt igen under min utbildning till lokförare i Hallsberg i kombination med gravid sambo hemmavid!

Mer om det får bli under nästa år, jag har i vart fall mitt fina Numbers-dokument förberett och klart för fortsatt koll!

När skoltröttheten slår till…

Hittade en klart intressant artikel på SvD.se idag, tack vare ett tips via Twitter, som handlar om “Begåvade Maria hamnade i kassan på Gekås“, som även om det låter ytterst kvällsblaskeaktigt faktiskt var riktigt intressant.

Scenariot är alltså som så, att liten skoltrött flicka plågar sig genom skolan inkl gymnasiet utan vidare uppmuntran och stimulans, för att så småningom lessna ur och istället för högre studier, hamnar som kassörska på Gekås för att försörja sin lilla son.

Nu är ett jobb i kassan på Gekås något att skämmas för, absolut inte, alla jobb, vad man än gör, som resulterar i att man kan försörja sig själv och sin familj är beundransvärda, även i kassan på Gekås behövs folk som är villiga att jobba, och som är minst lika väl värda sin lön som vilken riksdagsman, VD, gatusopare eller tjänsteman som helst!

Dessutom skall man aldrig någonsin tro att det är “end of the line” bara för att man sitter där man sitter, det går alltid att hitta på nya saker att göra, bara man vill, och att man tror på sig själv! Att börja med ett lågstatusjobb är i min bok en ren merit, en oerhört nyttig upplevelse om man så vill inför det fortsatta livet!

Hela historien känns smått bekant från den egna skolgången, på mellanstadiet framförallt var ju skolan rätt skoj, allra helst de samhällsorienterande ämnena som geografi och historia, där uppgifterna löstes riktigt kvickt. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vilket ämne det handlade om, men vid en period under mellanstadiet låg jag långt före resten i klassen, och hade på rekordtid löst hela terminens uppgifter, varpå det blev extra småjobb inom samma område i väntan på att de andra blev klara.

För min del slog väl skoltröttheten in redan på högstadiet, även om vissa betyg hölls på en bra nivå, främst då återigen inom SO-ämnena. Varje vecka hade vi t.ex. nutidsorientering med ett tiotal frågor, där resultatet sammanställdes i slutet av varje termin, en tävling jag vann 5 tillfällen av 6 möjliga. Egentligen var det 6 av 6, eftersom facit var felaktigt vid några tillfällen under den terminen, men jag kände aldrig någon direkt anledning till att tjafsa om det.

Valet av gymnaiseprogram var mest ett val av pest eller kolera, vilket slutade i att intresset för datorer och teknik gjorde att ett program vid namn Datorteknikprogrammet valdes. Någon gång i denna röra blev det dock så att Datorteknikprogrammet, gjordes om till Teknikprogrammet, vilket var mer inriktat på industriteknik, hållfasthetsberäkningar och sådant som jag inte riktigt var intresserad av då..

Någon gång under vårterminen av första gymnasieåret bestämde jag mig för att strunta i det hela helt, ingen motivation fanns, ingen lust, ingen ork att fortsätta. Hoppade av gymnasiet med betyg endast i Matte A, ett G på den punkten i vart fall.

Tack vare min far så fick jag i vart fall ett jobb på timmar, som bestod av att kopiera cd-skivor samt ordna tryck på dessa samt paketera och skicka ut i landet. Om jag minns rätt var lönen hela 56 kr/tim för detta, men det är en lön, och när man bor hemma och är 16-17 år gammal så är det ändå en hel del!

För min del kändes det dessutom helt rätt att jobba, det kändes betydligt mer meningsfullt än skolan gjort på bra länge, en mycket nyttig insikt. Detta jobb gjordes lite av och till under några år, tog mitt körkort som planerat vid 18 års ålder och så småningom började jag komma på lite vad man kunde göra, man kan alltid köra taxi!

Sagt och gjort, när jag fyllt 21 tog jag tag i saken, läste in den extra teori som behövdes, skrev de tre teoretiska proven och genomgick den läkarundersökning som behövdes, och vips hade man taxilegitimation! Fick jobb i stort sett per omgående på Koppartaxi i Falun, ännu på timmar men det var i stort sett inga besvär att få ihop tillräckligt med timmar för att få livet att gå ihop, även om jag vid det laget bodde i eget boende.

Även om jag hade vissa tveksamheter till en fortsatt karriär inom taxibranschen efter ett jobbigt första nattpass, så blev det ändå så. Efter ett tag fick jag även chansen att köra en bil på Taxi Falun, som råkade tillhöra samma ägare som Koppartaxi, en bil jag delade främst med endast en annan person. Denna lilla Ford Mondeo gav en ypperlig chans att utvecklas som person och som arbetare, den första arbetsplatsen jag hade där jag trivdes riktigt riktigt bra!

Nu var lönen som taxiförare inte direkt någon sådan där man blir rik på, men man klarar av att bo och betala sina räkningar, vilket egentligen är det som räknas i grund och botten.  Dessutom kunde man alltid jobba extra även för andra taxiåkare, vilket gjordes en hel del av och till, som mest blev det en bra bit över 200 timmars jobb på en månad, en nyttig upplevelse, ett skönt klirr i kassan, men inget jag skulle vilja göra om.

Under min taxiförartid träffade jag även min Angelika, och det blev tal om att flytta till Linköping för hennes studier, även om det tidvis var tal om Uppsala och för den delen Karlstad, även om den senare avfärdades tidigt. Inför flytten sökte jag i stort sett tusen och en jobb, för att se vad det fanns utöver taxibranschen som man kunde tänkas jobba med. Det var i stort ganska tyst på alla ansökningar, jag var tillfrågad om att komma på informationsträff för MediaMarkt som skulle öppna i Norrköping strax efter vår flytt, men tiden passade inte och det blev inte heller något mer av det hela.

Istället fortsatte jag inom taxibranschen och fick ännu en timanställning hos en åkare i Linköping, erbjöd mig att köra deras stora Mercedes-Benz skåp med plats för upp till 8 passagerare, vilket ingen annan gjorde frivilligt, och vips hade man tillräckligt med timmar för att klara sig!

Under hösten efter flytten så råkade jag springa på ett foruminlägg om lokförarutbildning, där det länkades till en annons från SJ där man sökte folk till deras egna, interna lokförarutbildning som skulle hållas under 2008. Skickade in en ansökan även jag, det kostar ju som bekant inget att försöka, även om förhoppningarna var små inledningsvis då grundläggande gymnasieutbildning var ett krav, och som jag saknade. Första omgången uttagningar missade jag, och för första gången efter gymnasiet började jag åter fundera på att läsa upp betyg.

Innan den tanken hann med att utvecklas vidare ringde dock telefonen igen, där personen i andra änden frågade om jag fortfarande var intresserad av utbildningen, vilket jag givetvis var. Sagt och gjort så blev jag inbjuden till att delta i urvalstester, som bestod av diverse datoriserade tester av t.ex. läsförståelse, logiskt tänkande, enklare matte med mera. Detta var tydligen något som gick alldeles utmärkt bra, för vips var man på väg till läkarundersökning, och till slut erbjuden en plats på utbildningen!

Detta var 2007, hösten 2008 var utbildningen klar och sedan september 2008 har jag då alltså jobbat som lokförare, och har inga planer på att upphöra med det inom en överskådlig framtid. Lönen har väl även den utvecklats en hel del från de 56 kr/timmen jag började med, via runt 90 kr/timmen som taxiförare, till att nu ligga på omkring 180 kr/timmen, plus tillägg för än det ena, än det andra. En viss förbättring!

Så, vad vill man då säga med detta enorma inlägg, ja vad sägs om att inget är omöjligt, även om det kanske ser en aning hopplöst ut? Det räcker med att en person, med rätt inställning hittar ens ansökan, läser och tänker utanför ramarna för att livet skall förändras!

Dessutom vet du aldrig vem det är du möter, vem som sitter där bakom kassan på Gekås och ser uttråkad ut, vem som tillagar din snabbmat på Sibylla, eller som städar ditt trapphus, risken är stor att personen ifråga har en IQ långt över din egna, men att denne aldrig fått chansen att visa detta ordentligt!

Vad gäller min egna IQ så får väl bilden nedan tala? Även om nu nättestet säkerligen är en aning förenklat för att fler skall betala för att få göra det riktiga testet, men ändå!

IQ-testNågon gång ska man väl ta tag i att göra det riktiga, övervakade testet också, som merit om inte annat!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén