ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Kategori: Lokförarutbildningen (Sida 1 av 6)

Lokförarutbildning

Det märks att det är säsong för att söka till lokförarutbildningarna som startar under första halvåret 2017. Det märks på sökorden som används för att finna bloggen. Klart välkommet tillskott utav läsare till de sidor som rör yrket lokförare och de inlägg som berör yrket i sig såväl som utbildningen.

Därför tänkte jag slå mynt av tillfället och i ett högst aktuellt inlägg undra om det är något särskilt som ni, nytillkomna läsare som hittat hit, undrar över gällande yrket lokförare och utbildningen i sig?

Lokföraren

Ställ med fördel er fråga då i kommentarsfältet nedan eller till något av de andra som hör ämnet till, så skall jag svara på de frågor jag kan, så snart jag kan.

Är det något alldeles särskilt, då är ni varmt välkomna att höra av er via kontaktformuläret som finns under Om mig i menyn ovan.

Avslutningsvis, till alla er som redan sökt utbildningen, så önskar jag er stort lycka till med er ansökan!

Lokförarporträtt

Lokförarporträtt

Fotograferade av andra skäl min kollega Emily idag, en av drygt 25 fantastiska förarkollegor här i Karlstad. Tänkte att det får bli dagens bildblogg/kortblogg samtidigt som jag passar på att pusha för en grej till…

Läs mer

Åtta år senare

Eller, som vi också kan kalla det, rena nybörjaren.

Det finns nämligen få branscher där man är berättigad att bära en “Ny på jobbet”-skylt längre än järnvägen. Åtta år är närmast inget alls i förhållande till de som faktiskt har jobbat länge på riktigt. Dessutom känns det som nyss, den där septemberdagen 2008, när jag för första gången skulle stå på helt egna ben.

Min första tur var en sväng pendeltåg, Linköping – Mjölby och sedan upp till Norrköping för att klara av ett okänt antal varv innan dagen var över. Turstart kl 11:38 och slut för dagen var det 19:49, turnummer 7241.

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås, arkivbild

Fordonstypen X14 (X11-14 om vi ska vara specifika) var mitt första fordon och därmed inleddes här en lång period utav gnuggande på den typen körning jag gillar allra minst. Visst, det var ett utmärkt sätt att bli varm i kläderna ganska fort men personligen klättrade jag på väggarna ganska så direkt.

För egen del har det alltid varit klart mer intressant att åka A till B, ha rast, återvända därefter till A igen. Alternativt ha överliggning på annan ort mellan resa till och resa från B. Det går bra.

Efter åtta år så är man dock ganska varm i kläderna för det mesta, utom när det vankas lite utflykter som idag, när ordinarie väg från Karlstad via Katrineholm var lite stukad på grund av spårarbeten.

Istället vankades det omväg via Örebro och Västerås vilket i sin tur innebär en djupdykning i linjeboken, något man inte direkt gör särskilt ofta numera. Men, skall man åka en väg man åker sådär en till två gånger om året, då gör man bäst i att se över sin research för att säkerställa att man har koll på allt.

Skillnaden nu mot då, tidigare i karriären, så är research likt dagens inte särskilt avancerad. Livet blir alltid så mycket enklare när man vet vart man skall börja och det är väl det som skiljer mig från en riktig nybörjare, en känsla för vart man skall börja söka?

Hur som helst, så inleds nu nionde året som lokförare. Vem vet hur många fler det blir? Jag vet ju faktiskt ännu inte vad jag vill bli när jag blir stor.

Cirkeln sluten

För fem år sedan, mars 2008, så var jag mitt uppe i min andra praktikperiod under lokförarutbildningen. Just den här dagen vankades om jag minns rätt en tur Linköping – Gävle t&r med X40, men eftersom jag inte har kvar anteckningar eller turförteckning kan jag inte svära på det.

Då var man ännu i allra högsta grad färsk med endast drygt tre veckors tågkörning totalt med sig i ryggsäcken och om inte exakt allt så åtminstone mycket var fortfarande saker man gjorde för första gången. Sedan dess har över 1800 dagar förflutit varav ett övervägande antal bakom spakarna på ett och annat tåg, i sällskap av såväl körlärare som instruktörer och på egen hand.

De senaste två dagarna har det varit dags att lite smått sluta cirkeln, för den överliggningstur jag haft från måndag till tisdag har även erbjudit examination som körlärare. Detta har alltså inneburit att jag haft med en instruktör som inte bara bedömmer hur jag sköter mitt jobb utan även min förmåga att förklara och berätta om vad jag gör.

Tidigare, under totalt fem dagar i februari gick jag även en kurs i pedagogik samt tre dagar med repetition av säkerhetsföreskrifter, tågskyddssystem och bromslära, för att dels friska upp kunskaperna men även fylla på med lite till, sådant som kan vara bra att kunna.

I april är det meningen att jag skall ha elev med mig för första gången, något jag ser fram emot med sådär skräckblandad förtjusning just nu. Dels skall det bli otroligt intressant att ta sig an uppdraget att lära någon annan att köra tåg, med allt vad det innebär! Dessutom är det ju fortfarande jag som är ansvarig för tågets säkra framförande, trots att jag själv inte sitter bakom spakarna och därmed inte på samma sätt kan ha kontroll över situationen på samma sätt som när man själv sitter där.

Förhoppningen är att detta skall kännas mycket givande och kul, att få lära ut det yrke man själv uppskattar så mycket. Dessutom ger det förhoppningsvis ytterligare en dos variation till att “bara” köra tåg själv, utöver den variation som kamratstöd och utredarrollen ger då!

Sen får vi allt se vad andra tycker om att ha mig som körlärare, det får framtiden utvisa helt enkelt…

När skoltröttheten slår till…

Hittade en klart intressant artikel på SvD.se idag, tack vare ett tips via Twitter, som handlar om “Begåvade Maria hamnade i kassan på Gekås“, som även om det låter ytterst kvällsblaskeaktigt faktiskt var riktigt intressant.

Scenariot är alltså som så, att liten skoltrött flicka plågar sig genom skolan inkl gymnasiet utan vidare uppmuntran och stimulans, för att så småningom lessna ur och istället för högre studier, hamnar som kassörska på Gekås för att försörja sin lilla son.

Nu är ett jobb i kassan på Gekås något att skämmas för, absolut inte, alla jobb, vad man än gör, som resulterar i att man kan försörja sig själv och sin familj är beundransvärda, även i kassan på Gekås behövs folk som är villiga att jobba, och som är minst lika väl värda sin lön som vilken riksdagsman, VD, gatusopare eller tjänsteman som helst!

Dessutom skall man aldrig någonsin tro att det är “end of the line” bara för att man sitter där man sitter, det går alltid att hitta på nya saker att göra, bara man vill, och att man tror på sig själv! Att börja med ett lågstatusjobb är i min bok en ren merit, en oerhört nyttig upplevelse om man så vill inför det fortsatta livet!

Hela historien känns smått bekant från den egna skolgången, på mellanstadiet framförallt var ju skolan rätt skoj, allra helst de samhällsorienterande ämnena som geografi och historia, där uppgifterna löstes riktigt kvickt. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vilket ämne det handlade om, men vid en period under mellanstadiet låg jag långt före resten i klassen, och hade på rekordtid löst hela terminens uppgifter, varpå det blev extra småjobb inom samma område i väntan på att de andra blev klara.

För min del slog väl skoltröttheten in redan på högstadiet, även om vissa betyg hölls på en bra nivå, främst då återigen inom SO-ämnena. Varje vecka hade vi t.ex. nutidsorientering med ett tiotal frågor, där resultatet sammanställdes i slutet av varje termin, en tävling jag vann 5 tillfällen av 6 möjliga. Egentligen var det 6 av 6, eftersom facit var felaktigt vid några tillfällen under den terminen, men jag kände aldrig någon direkt anledning till att tjafsa om det.

Valet av gymnaiseprogram var mest ett val av pest eller kolera, vilket slutade i att intresset för datorer och teknik gjorde att ett program vid namn Datorteknikprogrammet valdes. Någon gång i denna röra blev det dock så att Datorteknikprogrammet, gjordes om till Teknikprogrammet, vilket var mer inriktat på industriteknik, hållfasthetsberäkningar och sådant som jag inte riktigt var intresserad av då..

Någon gång under vårterminen av första gymnasieåret bestämde jag mig för att strunta i det hela helt, ingen motivation fanns, ingen lust, ingen ork att fortsätta. Hoppade av gymnasiet med betyg endast i Matte A, ett G på den punkten i vart fall.

Tack vare min far så fick jag i vart fall ett jobb på timmar, som bestod av att kopiera cd-skivor samt ordna tryck på dessa samt paketera och skicka ut i landet. Om jag minns rätt var lönen hela 56 kr/tim för detta, men det är en lön, och när man bor hemma och är 16-17 år gammal så är det ändå en hel del!

För min del kändes det dessutom helt rätt att jobba, det kändes betydligt mer meningsfullt än skolan gjort på bra länge, en mycket nyttig insikt. Detta jobb gjordes lite av och till under några år, tog mitt körkort som planerat vid 18 års ålder och så småningom började jag komma på lite vad man kunde göra, man kan alltid köra taxi!

Sagt och gjort, när jag fyllt 21 tog jag tag i saken, läste in den extra teori som behövdes, skrev de tre teoretiska proven och genomgick den läkarundersökning som behövdes, och vips hade man taxilegitimation! Fick jobb i stort sett per omgående på Koppartaxi i Falun, ännu på timmar men det var i stort sett inga besvär att få ihop tillräckligt med timmar för att få livet att gå ihop, även om jag vid det laget bodde i eget boende.

Även om jag hade vissa tveksamheter till en fortsatt karriär inom taxibranschen efter ett jobbigt första nattpass, så blev det ändå så. Efter ett tag fick jag även chansen att köra en bil på Taxi Falun, som råkade tillhöra samma ägare som Koppartaxi, en bil jag delade främst med endast en annan person. Denna lilla Ford Mondeo gav en ypperlig chans att utvecklas som person och som arbetare, den första arbetsplatsen jag hade där jag trivdes riktigt riktigt bra!

Nu var lönen som taxiförare inte direkt någon sådan där man blir rik på, men man klarar av att bo och betala sina räkningar, vilket egentligen är det som räknas i grund och botten.  Dessutom kunde man alltid jobba extra även för andra taxiåkare, vilket gjordes en hel del av och till, som mest blev det en bra bit över 200 timmars jobb på en månad, en nyttig upplevelse, ett skönt klirr i kassan, men inget jag skulle vilja göra om.

Under min taxiförartid träffade jag även min Angelika, och det blev tal om att flytta till Linköping för hennes studier, även om det tidvis var tal om Uppsala och för den delen Karlstad, även om den senare avfärdades tidigt. Inför flytten sökte jag i stort sett tusen och en jobb, för att se vad det fanns utöver taxibranschen som man kunde tänkas jobba med. Det var i stort ganska tyst på alla ansökningar, jag var tillfrågad om att komma på informationsträff för MediaMarkt som skulle öppna i Norrköping strax efter vår flytt, men tiden passade inte och det blev inte heller något mer av det hela.

Istället fortsatte jag inom taxibranschen och fick ännu en timanställning hos en åkare i Linköping, erbjöd mig att köra deras stora Mercedes-Benz skåp med plats för upp till 8 passagerare, vilket ingen annan gjorde frivilligt, och vips hade man tillräckligt med timmar för att klara sig!

Under hösten efter flytten så råkade jag springa på ett foruminlägg om lokförarutbildning, där det länkades till en annons från SJ där man sökte folk till deras egna, interna lokförarutbildning som skulle hållas under 2008. Skickade in en ansökan även jag, det kostar ju som bekant inget att försöka, även om förhoppningarna var små inledningsvis då grundläggande gymnasieutbildning var ett krav, och som jag saknade. Första omgången uttagningar missade jag, och för första gången efter gymnasiet började jag åter fundera på att läsa upp betyg.

Innan den tanken hann med att utvecklas vidare ringde dock telefonen igen, där personen i andra änden frågade om jag fortfarande var intresserad av utbildningen, vilket jag givetvis var. Sagt och gjort så blev jag inbjuden till att delta i urvalstester, som bestod av diverse datoriserade tester av t.ex. läsförståelse, logiskt tänkande, enklare matte med mera. Detta var tydligen något som gick alldeles utmärkt bra, för vips var man på väg till läkarundersökning, och till slut erbjuden en plats på utbildningen!

Detta var 2007, hösten 2008 var utbildningen klar och sedan september 2008 har jag då alltså jobbat som lokförare, och har inga planer på att upphöra med det inom en överskådlig framtid. Lönen har väl även den utvecklats en hel del från de 56 kr/timmen jag började med, via runt 90 kr/timmen som taxiförare, till att nu ligga på omkring 180 kr/timmen, plus tillägg för än det ena, än det andra. En viss förbättring!

Så, vad vill man då säga med detta enorma inlägg, ja vad sägs om att inget är omöjligt, även om det kanske ser en aning hopplöst ut? Det räcker med att en person, med rätt inställning hittar ens ansökan, läser och tänker utanför ramarna för att livet skall förändras!

Dessutom vet du aldrig vem det är du möter, vem som sitter där bakom kassan på Gekås och ser uttråkad ut, vem som tillagar din snabbmat på Sibylla, eller som städar ditt trapphus, risken är stor att personen ifråga har en IQ långt över din egna, men att denne aldrig fått chansen att visa detta ordentligt!

Vad gäller min egna IQ så får väl bilden nedan tala? Även om nu nättestet säkerligen är en aning förenklat för att fler skall betala för att få göra det riktiga testet, men ändå!

IQ-testNågon gång ska man väl ta tag i att göra det riktiga, övervakade testet också, som merit om inte annat!

Färdig förare

Oja, kort inlägg nu, ska snart hämta vår son från sömnen, dags att få sina vitaminer!

Men, som sagt, klar som lokförare idag, imorn är första egna turen, läskigt, men ack så skönt det är att vara klar! 😀

Tursatt

Koolt, veckolistan för nästa vecka har nu kommit och mina första turer är inlagda, börjar på onsdag nästa vecka i human tid, intressant nog består mina första timmar på egen hand i att åka Linköping – Mjölby – Linköping, med lite raster imellan, sen får jag faktiskt komma hela vägen upp till Norrköping också, så småningom dvs 😉 Avslutningsvis blir det tjänstetåg Mjölby – Linköping, najs!

Dagen efter första turen blir det trevlig nog en ledig dag, kanske behövs, vi får se, efter det följer i varje fall lite Tranås-turer, komplett med överliggning i Mjölby över natten, yey! Trevligt nog med veckan är att det endast är lördag som blir en tidig morgon, och då är det ändå efter överliggning så det gör inte så fasligt mycket! Söndagen däremot verkar lite osäker, inte inskrivet något över huvud taget, vad nu det kan betyda?

Mjaja, den som lever får se!

Västerås nudå..!

Japps, borta, igen, ett antal dagar till, suck!

Denna gången är man i Västerås för ett par dagars praktikkörning på fordonen vi fick teoriutbildning på förra veckan, dvs för vårt fall, X12 och nu på torsdag, i mina hemtrakter, X14!

Skoj detta i alla fall, skönt att få komma ut och köra lite igen, lätt ringrostig efter ett antal veckor utan körning, eller med i alla fall högst begränsad körning!

Idag har det blivit ett två svängar på Sala – Uppsala, mysig liten sträcka, men inte direkt så avancerad, bara en massa möten och väntande att pyssla med, stod i Morgongåva 16 minuter på ena vändan, drygt 10 på nästa, yey!

Men men, har väl inte så mycket mer att skriva just nu, lite trött i huvudet efter en mysig dag av sporadisk torr-hosta, yey för småförkylningar..!

Vill hem till mina myspluttar, nuuuu!

Hemmåt!

Yey, veckan i Göteborg är äntligen slut, sitter nu på tåget hemmåt, i väntan på avgång så blir det lite surf med hjälp av telefonen som 3G modem, funkar rätt bra faktiskt!

Denna gången är det andra vägen runt Vättern, via Falköping och Nässjö, så internet ingår först i sista sträckan hem med X2000 från Nässjö, får se vad man kan tänkas hitta på att göra tills dess..!

Godkända i teoridelen är vi i varje fall, skönt. Nu ska vi bara ut och köra i en vecka, sen väntar två dagar av examination innan vi räknas som färdiga förare, snacka om att man längtar nu, inte alls särskillt lång tid kvar, woho!

Men, dags att koppla ner nu, bara tio minuter kvar innan detta tåg går, sen en hel timme innan vi väl är framme i Falköping där det blir byte igen..!

Nåväl, på väg hem, äntligen, längtar efter min son och min sambo!

Ombord

Japps, då var man på väg på denna veckas äventyr, fordonsutbildning i Göteborg! Sitter just nu ombord på X2000 tåg 421 , någonstans mitt ute i Sverige, beräknat framme i Göteborg kl 9:17, trevligt!

Tidig start på denna dagen har det blivit, tåget, eller ja, rättare sagt bussen första biten gick 5:20 imorse, så redan kl 03:50 ringde väckarklockan så att man i god tid skulle hinna med att duscha och göra sig i ordning utan att stressa. Trevlig nog hade vår kära son bestämt sig för att sova ordentligt inatt, annars har han en intressant benägenhet att först inte vilja somna, och sen vakna vid 3 när pappa ska upp tidigt till jobbet, uppskattat!

Idag däremot så sov han så gott så när jag klev upp, kunde till och med duscha innan han började knorra inne i sovrummet, lite blöjbyte var det dags för. Alltid spännande att byta blöja på honom när man själv är nyduschad, det är ju liksom inte direkt så att hans snabelhantering är direkt lysande, lämnar en del att önska om man säger så, och denna morgonen siktade han duktigt nogrant efter pappas minsta rörelse, dock vart det inget avfyrat, trevligt nog! Puh!

Men men, på väg var det ja, mot Göteborg där undertecknad skall få utbildning i fordonen X11-14, dvs för min del X12 och X14 som går som regional respektive pendeltåg hemma i Östergötland. Skall bli mycket intressant detta, och väldigt skönt att påbörja sista avslutande delen i våran lokförarutbildning, om två veckor sitter man där själv, färdigutbildad och klar, läskigt!

Snart är det dags för uniformspremiär också, köpte mig ett par nya fina skor att ha till här i lördags, till billigt pris på ICA Maxi som vanligt. Hade svår beslutsångest om huruvida jag skulle ha uniformen på mig redan idag, men det vart till slut vanliga civila kläder, åtminstonde på tåget på väg ner, får vi se om det blir byte under dagen, vill ju inviga den ordentligt!

Nåväl, får väl sluta skriva här nu, har ju trots allt bara 1½ timme kvar innan jag är framme, suck..!

Sida 1 av 6

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén