Jag har blivit med macro förstår ni. Ett område av fotografering jag haft förvånansvärt lite kontakt med trots över 15 år med digital systemkamera i något format.

Till slut så blev det dock ett fynd från Cyberphotos begagnatsektion, ett bättre begagnat Tamron 90 mm f/2,8 macro med 1:1-avbildning om vi ska vara specifika. Ett förvånansvärt välbevarat objektiv för sin onekliga ålder, det är inte direkt av senaste årsmodell.

Tulpan i Viken
Canon EOS R, Tamron 90 mm f/2,8 macro, 1/250s vid f/16, ISO 800

Att fotografera med macro medför ju dock en hel hög av nya utmaningar och mest nämnvärt är väl skärpedjup och tillgången till ljus. Massor av ljus.

För någon som är van vid att knappt vara nöjd med skärpedjupet vid bländare f/2,8 så är det väldigt bakvänt att behöva blända ner till f/11-f/16 för att få någon form av brukbart skärpedjup ut av det hela.

Som synes utav bilden ovan så är den alltså tagen relativt nära med bländare f/16 och ändå finns det massor av gullig bokeh där i bakgrunden. Som synes så krävs dessutom en höjning av ISO till 800 för att få slutartid som någorlunda räcker till, trots fullt dagsljus…!

Det finns kort och gott en hel del att jobba med, även om huvudsyftet inte är att krypa runt i rabatterna som så. Mitt primära syfte är snarare mer kontrollerat ljus inomhus och att dokumentera den där tekniken jag testar på ett mer detaljerat sätt.

Frågan är bara, ska Tamron-objektivet få stanna eller kommer den obönhörliga saknaden av bildstabilisering ta ut sin rätt?

Det är plågsamt uppenbart vid användning av detta att jag nog faktiskt skulle behöva lite assistans med att hålla det någorlunda stabilt, det är just nu inte många brukbara bilder som slutresultat…