I skrivande stund är det endast några timmar kvar som ensam föräldraledig. I morgon fredag kommer nämligen Diana hem från jobbet och tar 4 veckor semester följt av 2 veckor föräldraledighet.

Efter det är det dags för inskolning av Juni. Vår stora lilla tjej ska börja förskolan och därefter nattis. Jag ska börja jobba igen. Efter att jag haft semester då det vill säga.

När det kommer till huruvida vi är redo för detta så säger Juni att hon är mer än redo för att börja förskolan samtidigt som jag inte är redo alls. Inte ens lite.

För egen del skulle jag mer än gärna vara hemma i minst ett halvår till såhär. Mer för all del.

Längtansfull Juni
Längtansfull Juni

Tyvärr så hävdar ju Diana envist att det inte går att vara hemma längre än såhär, i varje fall inte om Juni ska vara på förskolan. Tydligen något om att det inte är ekonomiskt försvarbart.

Jag kan dock mer än väl konstatera att det här med att ha varit föräldraledig såhär pass länge har varit något utav de bästa sakerna jag någonsin har gjort. Tiden har flugit förbi utan dess like och även om unga fröken inte alltid varit sitt charmigaste jag, så finns det inte en dag jag önskat bort.

Nu så skall jag väl i mesta möjliga mån försöka njuta så gott det går utav återstående tid och försöka tanka så mycket bebis som jag bara kan innan det är dags att återgå till någon form av jobbvardag igen.

Om det inte vore för allt annat, så är det nästan så tanken på fler barn är lockande, bara för att få göra om det här. Men nej.

Jag kommer sakna att vara hemmapappa dock. Något så oerhört mycket!